Uddamålsförlust mot bolldominerande City

Ett tålmodigt och riskminimerande Newcastle tog emot ett possesionorienterat Manchester City under onsdagskvällen. Efter 90 minuter rävspel från hemmalaget och ett långt bolltuggande från bortalaget så slutade matchen med en uddamålsseger för City, som därmed utökade sin ligaledning och nu har femton poäng ner till andraplatsen.

Inför matchen talade allting för en bekväm Manchester City-seger. Att Newcastle skulle vinna med 1-0 stod i samma odds som en 0-6-seger till bortalaget. City hade gått med 18 vinster på 19 ligamatcher och med endast ett kryss under första säsongshalvan, samtidigt som Newcastle varit ett av de formsvagaste lagen i Europa. Att Newcastle slutligen hade chans till poäng ända till slutskedet får ses som godkänt. Det var dessutom första matchen sedan september som City inte mäktade med mer än ett mål under en match.

Rafa gjorde många ändringar i startelvan inför matchen. Han bytte sex spelare från bortasegern mot West Ham och ställde upp en mer defensiv formation mot ligans suveränitet. Paul Dummett var tillbaka i startelvan efter ett långt skadeuppehåll, Mbemba som inte synts till på några veckor gick likväl in i fembackslinjen och flankerade Lascelles, samtidigt som Yedlin och Manquillo startade som ytterbackar i vanlig ordning. Både Atsu och Ritchie petades från yttermittfältsplatserna och ynglingarna Murphy och Aarons fick istället chans från start.

Newcastles elva (5-4-1): Elliot; Yedlin, Mbemba (Merino 77’), Lascelles, Dummett, Manquillo; Murphy, Shelvey, Diamé, Aarons (Atsu 71’); Joselu (Gayle 62’)

Manchester Citys elva (4-3-3): Ederson; Walker, Kompany (Jesus 11’), Otamendi, Danilo; De Bruyne, Fernandinho, Gündogan; Silva (Sané 83’), Agüero (Mangala 77’), Sterling

Första halvlek
St James’ Park var slutsålt men det var inget snack om vilket lag som skulle vara det bollförande. City tog tidigt hand om bollinnehavet och hade efter drygt tio minuter 90/10 i bollinnehav.

Newcastle stod lågt och kompakt i sin 5-4-1-formation och City letade vägar igenom, något som liknades vid en träningsövning där ena elvan tränar anfall och andra försvar. När Newcastle vann boll så letade man direkt långbollar på Joselu, som i sin tur hade som intention att skarva vidare till Aarons eller Murphy, som skulle hitta på något irrationellt på egen hand.

City fick matchens första veritabla målchans när Agüero hittade en lucka i straffområdet, Dummett hann inte med och argentinarens skott gick i stolpen.

City dominerade bollinnehavet, Newcastle-blocket följde maniskt bollens förflyttning, Newcastle erövrade boll och försökte kontra, City återerövrade och ställde om på nytt. Så följde matchen på repeat med ett par skapliga City-lägen emellanåt.

Vincent Kompany skadades i vanlig ordning och byttes ut mot Gabriel Jesus, vilket blev ett tidigt offensivt byte för bortalaget.

Förutom kontringar så försökte Newcastle även spela på Citys misstag. När bortalagsspelare blev ensamma med boll vid mittplan var det ofta en hemmaspelare där och pressade i hopp om att vinna boll på grund av ett City-misstag. Rafa vet givetvis om att Pep uppmanar sina spelare att vara modiga, vilket Benitez försökte kapitalisera på.

Bortalaget var nära på att ta ledningen i matchens 17:e minut när De Bruynes känsliga högerfot nådde Agüeros målfarliga panna efter en frispark, men Elliot bjöd på en stark reflexräddning och räddade Newcastle den gången.

När drygt hälften var spelat av första halvlek fick vi bevittna ett mer dynamiskt City, Newcastle hade svårare att stänga ner ytor och oron spred sig en aning.

Agüero hittade en lucka i fickan mellan Newcastles försvar och mittfält, vek inåt i banan och slog till med ett skarpt skott i stolpen. I den situationen borde Mbemba styrt Agüero utåt istället för inåt i banan, får Agüero tillräckligt många lägen med högerfoten så trillar bollarna in till slut.

I den 31:a matchminuten lossnade det slutligen för det tålmodiga bortalaget. Sterling spelade De Bruyne, tog en maxlöpning in i straffområdet, blev serverad en perfekt precisionspass av De Bruyne och lade in ledningsmålet med vänsterfoten.

I den 35:e matchminuten lyckades Newcastle bevara bollen ett par sekunder på offensiv planhalva, och det blev farligt direkt. Shelvey vände kant och spelade ut till Yedlin, amerikanaren la utan någon vidare eftertanke in bollen mot Joselu som försökte sig på någon sorts cykelspark men som bara renderade i förvirring bland hemmaspelarna. Istället gick bollen till Aarons efter ett misstag av Walker, Aarons tittade upp och chippade bollen över Ederson innan Otamendi kom dit och räddade bollen kring mållinjen med en nick. Otroligt nära ett läckert kvitteringsmål från Aarons.

Aarons verkade ha fått energi efter läget innan och krigade sig till en hörna i en kamp med Ederson, vilket betydde matchens tredje hörna för Newcastle. Bortalaget fick bort bollen och kontrade, och efter viss kalabalik i Newcastles straffområde fick Agüero iväg ett svagt avslut som tog på täckande Newcastle-spelare och ut.

Innan halvtidsvilan hade City en sista god chans att utöka ledningen. Newcastles backlinje låg inte i linje vilket Jesus utnyttjade. Jesus spelade bollen vidare till Sterling som försökte placera in bollen i bortre, men Elliot räddade, och Agüero stod lyckligtvis offside på returen.

Halvtidsreflektioner
Det var från första matchminut, eller kanske till och med innan matchen, uppenbart att matchbilden skulle utveckla sig som den gjorde, med ett bollförande City och ett kompakt, lågt stående Newcastle. Jag hade däremot önskat att Newcastle hade andats lite med bollen ibland. Det är sällan hållbart att direkt vid en bollerövring skicka upp den på chans framåt, om man aldrig får lugna ner tempot med bollen inom laget. Det var nästan synd om Joselu stundtals som fick alla bollar skickandes mot sig och inte hade mycket understöd vid omställningarna. Kontringarna tenderade dessutom att vara lite för mycket enmansshow och lite för lite synkroniserat. Det ska tilläggas att det var svårt för ett Newcastle att andas med bollen, då startelvan knappast var den bollskickligaste. City spelade dessutom med en febril återerövringspress och en riskminimerande Paul Dummett ska antagligen inte prova på något han inte behärskar.

Det var även en påtaglig skillnad i spelarkvalité i första halvlek. Newcastle hade embryon till flera kontringar, men ofta studsade bollen en gång för mycket, eller så tappade man flytet i omställningen efter ett spelarmisstag. Samtidigt hade City en suverän distributör i De Bruyne, som påminner om Premier Leagues version av Jonjo Shelvey förra året i Championship, fast bättre.

Sammanfattningsvis så var det en skaplig förstahalvlek från skatorna, men med en känsla av att det skulle bli jobbigt att hålla undan ju mer matchen löd. City hade flest målchanser, men Newcastle gjorde det svårt för bortalaget att komma igenom, och dessutom hade Aarons ett strålande kvitteringsläge.

Andra halvlek
Inte helt överraskande började City starkast. Sterling kom i en en-mot-två situation, men lyckades ändå dribbla sig förbi Yedlin och Murphy. Sterling spelade sedan bollen vidare in i straffområdet, men Agüeros träff med tån var alldeles för nätt för att bollen skulle byta riktning.

I den 54:e matchminuten blev Diamé övermodig och tappade boll på egen planhalva. Gündögan avancerade mot straffområdet och fick iväg ett skott, men Elliot stod för ännu en räddning.

Bara ett par minuter efter Gündögans skott så hade De Bruyne ett drömläge att utöka ledningen, men vid avslutningsläget så fick belgaren felträff och bollen seglade över.

I den 62:a matchminuten kom första bytet från Newcastle när Gayle gick in istället för Joselu. Ett bra byte och fullt nödvändigt att få in ett par rappa kontringsben.

Efter dryga timmen spelad började Newcastle vrida en aning på riskindikatorn och bli lite mer framåtsträvande, på samma gång blev man mer porösa bakåt vilket City inte verkade ha något emot.

Newcastle prövade en högre press och blev belönade med en frispark i bra läge efter att Murphy åkt på en tackling av Sterling, men frisparken nådde ingen Newcastle-panna.

I den 71:a minuten byttes även Atsu in istället för Aarons, och Newcastle-spelarnas utgångspositioner flyttades fram en aning liksom pressen.

Strax efter Newcastles mer offensiva konstellation så satte man strupen i gommen när Gayle till synes blev fälld i offensivt straffområde. Newcastles presspel renderade en bra målchans för Gayle, som petade bollen in i straffområdet och föll. Från soffan såg det initialt ut som en potentiell straff, men på reprisen kan man konstatera att Gayle tidigt bestämde sig för att ramla. Förödande då Gayle om han bara hade stått upp haft ett mycket bra skottläge.

I den 78:e matchminuten gjorde båda lagen varsitt byte. Mikel Merino gick in som mittback och spelfördelare istället för Mbemba, och bortalaget bytte ut Agüero och in gick Mangala.

Newcastles slutforcering renderade i ett par halvchanser, och närmast blev det i 89:e matchminuten. Merino vände kant och spelade bollen till Atsu, som fick in ett inlägg till en fristående Gayle, men nicken av Gayle seglade strax utanför Edersons stolpe och 0-1 kvarstod.

Newcastle fortsatte att forcera och slita för att få med sig en poäng, men tilläggsminuterna rann fort iväg och slutresultatet skrevs till 0-1.

Reflektioner
Efter matchen kunde jag inte låta bli att imponeras över Newcastle-spelarnas dedikation och uthållighet. Det var en skolboksmatch mellan Pep och Rafa och skulle mycket väl kunna bli tränarutbildningsmaterial för att tydligt kunna påvisa försvars- och anfallsspel. Newcastle spelade rävspel ända till slutet, och publiken hade förvånansvärt inte somnat i första halvlek utan stöttade laget hela vägen. Utan publiken hade det varit betydligt tyngre för Newcastle att hitta energi i slutet av matchen.

Matchen gick i ett kretslopp utan någon vidare anomali, personligen tycker jag spelarnas inställning var imponerande, det är inte lätt att spela mot ett lag som aldrig lånar ut bollen. Halva idén med bollinnehavsinriktad fotboll är att få motståndarna att tröttna och göra misstag, men spelarna behöll koncentrationen och hade goda intentioner vid kontringarna, trots att kvalitén var bristfällig.

Rafas matchplan har kritiserats av flera engelska experter, som menar att Newcastle spelade osmakligt defensivt och destruktivt. Jag förstår däremot inte hur Newcastle skulle haft en bättre chans att tagit poäng om man inte hade spelat på det sättet man gjorde igår. Newcastle är ett av dem lagen som stått emot City bäst och varit närmast att ta poäng mot dem. Även fast man ska ta engelska experter med ett par kilo salt, så blir det komiskt när lag som Huddersfield och Brighton hyllas, trots att Newcastle varken hade mindre bollinnehav eller skott än dessa när de ställdes mot City. Manchester City värvade i somras högerbackar för över en miljard samtidigt som Newcastle får avstå spelare på grund av för hög lön i låneavtalet. Enligt mig blir det organiskt den matchbilden vi fick se igår hur än tränarna skulle instruerat dem, laget med minst kvalité skulle fallit tillbaka och lagt sina kort på omställningar, samtidigt som det mer spelskickliga hade dominerat bollinnehavet. Gårdagens match var en produkt av ambitiöst ägarskap vs oambitiöst ägarskap, och det oambitiösa ägarskapets lag gjorde det bästa av de resurser som fanns.

Newcastle behöll i och med uddamålsförlusten sin femtondeplats i ligan. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag inför matchen att Newcastle skulle åkt ner någon placering på grund av målskillnad, något som inte får glömmas av när man tittar på tabellen.

Det blev efter matchen oförväntat mycket diskussioner om man har i åtanke att det var en match som Newcastle stod i tolv gånger pengarna att vinna, och att City endast skulle göra vardagsjobbet och ta tre poäng. Matchen blev jämnare än vad åtminstone jag trodde den skulle bli, men de verkliga testerna kommer de kommande tre matcherna när Newcastle möter Brighton, Stoke och Swansea, innan man möter Manchester City på nytt. Det är i de kommande tre matcherna som man måste plocka poäng för att inte gå in i vårsäsongen med för mycket darr.

0 kommentarer

Linus Skoglund2017-12-28 19:36:00