Vem ersätter Steve Bruce? - Del två
Steve Bruces tid som Newcastletränare ser ut att sluta efter hans 1000:e match i Premier League. Men frågan är vem som tar över efter honom?
Det har varit glädjeutrop på gator och snack om framtida ligatitlar och CL-semifinaler sedan ägarbytet i Newcastle United offentliggjordes men denna potentiella framtid är i skrivande stund endast en önskedröm och det är viktigt att behålla huvudena nedanför molnen. För återvänder vi till vår samtid så befinner sig Newcastle i en krissituation som nästintill varenda supporter såg framför sig dagen då Mike Ashley tog det karaktäristiska beslutet att anställa Steve Bruce.
Vi befinner oss fortfarande i Mike Ashleys Newcastle United och att tvätta bort fläckarna från hans 14 år långa regim kommer att ta tid. Det kommer krävas ett stort saneringsjobb där det är vitalt att den nya ledningen fattar kompetenta beslut. Amanda Staveley ville ju egentligen undvika detta. Originalplanen var att köpa Newcastle medan Rafael Benitez satt på tränarbänken. Anledningen till detta är ju att då hade man kunnat undvikit allt stress och skyndat mer långsamt. Det hade inte varit en omedelbar rush in till helvetets kokande grindar. Men nu är det som det är och det är endast att acceptera läget. Omedelbar förändring är ett måste för att klara kontraktet.
Newcastle United gick från att vara ett av de mest organiserade och svårspelade lagen under Benitez till att bli det raka omvända. Sakta men säkert, år för år har den taktiska disciplinen och strukturen som Benitez införde suddats bort under Bruces ledarskap. Så tränartypen Newcastle behöver finna kortsiktigt är en gubbe som kan organisera och få till en struktur under en relativt kort tidsperiod. Det är inte det allra lättaste, majoriteten av namnen som kopplas samman med klubben känns riskabla. Det är lättare att nämna tränare som klubben borde undvika snarare än tränare som klubben borde anställa.
Det är i alla fall lite halvroligt att tänka tillbaka på artikeln jag skrev under fjolåret som hade samma rubrik som denna. Då valde Mike Ashley att behålla Steve Bruce och istället ta in en assisterande huvudtränare i Graeme Jones. Men namnen som media då nämnde i samband med klubben var karaktärer som Tony Pulis och Mark Hughes. Namnen som de senaste veckorna har nämnts från media i samband med klubben är åtminstone av något högre kaliber, lite som natt och dag och det får man ju säga känns positivt även om flertalet av namnen är väldigt orealistiska som till exempel Antonio Conte. Vilka tränare är det då som har ryktats till Newcastle som ersättare till Steve Bruce? Det är fyra specifika gökar som målats upp som främsta huvudkandidaterna för jobbet och det finns ett sken av konkret känsla kring dessa. Jag redogör mina tankar här nedanför.
Frank Lampard
Fördelar
Välkänt namn - Lampard är ett stort namn inom den engelska fotbollen även om det främst är kopplat till hans framgångsrika spelarkarriär. Detta kan säkert ses som en positiv aspekt hos den nya ledningen då man säkert gärna vill anställa en karaktär som signifierar den nya riktningen klubben är på väg mot.
Nackdelar
Begränsade tränarmeriter - Ett okej år i Derby och ett okej jobb i Chelsea är Lampards track-record. Och givet den situationen man befinner sig i känns det riskabelt att gå för Lamps då han är relativt färsk på tränarbänken.
Media Darling - Detta är säkert en positiv sak för den nya ägargruppen. Att ha en tränare som är väldigt populär inom den etablerade mediaeliten. Men som Newcastlesupporter har man ingen respekt för den etablerade mediaeliten utan tvärtom vill man gärna ha en tränare som betraktas som den fula ankungen i den hörnan. Lampard stod för några av de mest korkade uttalanden jag har hört en tränare säga under sin tid i Chelsea men detta väckte ingen större uppmärksamhet. Hade till exempel Big Sam stått för liknande utspel hade hela fotbollsvärlden unisont skrattat ut honom. Han efterträdde Maurizio Sarri som blev bortjagad av arga pöbeln med högafflar och eldfacklor och lyckades göra ett objektivt sämre jobb än italienaren men blev likväl nominerad till årets tränare. Sedan lyckades han få en trupp som kändes bra nog för att konkurrera om ligatiteln på förhand till att se ut att ha svårt att sluta topp 10. Jag har sett flera journalister vara extremt positiva till denna potentiella anställning utan att kunna backa upp det med rationella argument. Lampard är en i gänget där, en blekhudad britt som växte upp i rätt kvarter med rätt familjenamn.
Inkapabel att organisera en defensiv - Chelsea under Lampard släppte till väldigt enkla lägen och mål och Lampard valde att ofta skylla på individerna i backlinjen snarare än att acceptera sitt ansvar i det hela. Det har blivit ganska uppenbart såhär i efterhand att Frank nog var det stora problemet där med tanke på hur Chelsea uppträtt i de bakre leden sedan Thomas Tuchel anlände.
Steven Gerrard
En tilltalande fotboll - Stevie G:s Glasgow Rangers har sedan han tog över spelat en väldigt underhållande fotboll med fina kombinationer och intensivt presspel och detta hade ju varit skoj att få bevittna på St James' Park. Sedan är ju frågan hur väl denna fotboll hade passat med dagens Newcastle. Förmodligen ganska illa.
En ödmjukhet inför uppgifter - Gerrard tid i Rangers har inte varit spikrak mot framgång. Första året skulle kunna summeras som ett godkänt misslyckande. Men jag gillar de matchintervjuer jag sett med Gerrard. Han sysslar inte med några bortförklaringar utan är väldigt rak och hård mot sig själva ofta. Rangers framstod som väldigt naiva under första året med Gerrard vilket han själv erkände och denna aspekten förbättrade han avsevärt under den efterföljande säsong. Han började även rotera på ett mycket mer kompetent sätt än tidigare. En dos av naivitet gör sig fortfarande påmind dock här som där, man tänker ju spontant på uttåget mot Malmö i CL-kvalet. Men Gerrard verkar öppen för kritik och har viljan att hela tiden försöka utveckla och bättra sig vilket är en väldigt viktig och positiv egenskap.
Nackdelar
Ideologiskt driven - Gerrard känns som fel tränartyp för stunden. Han är mer ideologisk driven än pragmatisk. Han är mer den typen man anställer inför säsongen där han får en hel försäsong på sig att lära känna spelarmaterial samt ett transferfönster där han får in de nödvändiga spelartyperna hans system kräver.
Liverpool legend - Jag är inte den typen som ser forna spelare som persona non gratas gällande ett potentiellt tränarjobb. Är man kompetent nog ska man vara en kandidat oavsett vilka klubbar man representerade som spelare. Det är dock relevant gällande Steven Gerrard då han inte gjort det till någon större hemlighet att hans drömjobb är Liverpool. Detta innebär ju att om Liverpool vid något tillfälle hade visat intresse för honom så hade han hoppat på det erbjudandet.
Wayne Rooney
Fördelar
Passande karaktär - Jag skrev längre upp om hur poppis Lampard är i vissa mediakretsar. Rooney har alltid befunnit sig på andra sidan där. Man skulle kunna tro baserat på antalet negativa artiklar som skrivits om honom genom åren att han är Englands mest hatade människa. Det finns trots allt förmodligen hundratals fler karaktärskränkande artiklar skriva om honom än om Jimmy Saville. Och precis som fallet är med exempelvis Raheem Sterling så är detta inte kopplat till något mer komplicerat än att Wayne Rooney växte upp på fel sida utav staden. Han har inte samma mysiga medelklassbakgrund som Harry Kane och nämnda Frank Lampard. Det fullständigt kvittar att både Sir Alex Ferguson och Louis Van Gaal vid flertalet tillfällen hyllat Wayne Rooney och beskrivit honom som den mest intelligenta fotbollsspelaren de coachat. De kvittar att vår egna Zlatte tidigare i sin karriär sade att Wayne Rooney var den spelaren han helst ville spela och detta därför att hans blick för spelet hade få övermän. Detta kvittar fullständigt då Wayne Rooney måste vara väldigt korkad då han växte upp i fattigdom. Länge leve Francis Galton!
Inspirerande ledarstil - Jag är väldigt frälst av hur Rooney har uppträtt under sin tid i Derby. En närmast omöjlig uppgift där Wayne inte visat några tendenser att ge upp. Derby kommer förmodligen att åka ur, annat vore att krossa verklighetens ramar men Rooney har verkligen fått spelartruppen och supportrarna att binda samman. Istället för misär och depression över den eländiga situationen de befinner sig i så visar Derbys anhängare och spelare upp en enad stolthet. Sedan måste Rooney hyllas för hur han betalat utgifter ur egen ficka, det är han som betalar för lagets bortaresor och även vissa av lönerna till sin personal. Det får en att tänka på när Kevin Keegan kom till Newcastle United som tränare, då låg man farligt till i andra divisionen och Keegan precis som Rooney pröjsade vitala renoveringar och utrustning ur sin egna ficka. Den här typen utav passionerat och uppoffrande ledarskap tror jag hade varit passande för den situationen som Newcastle just nu befinner sig i. Spelarna behöver få sig en mental push och bli inspirerade.
Inga överdrivna taktiska övningar - Kan tyckas som en märklig fördel att nämna då mycket av kritiken mot Bruce har kretsat kring hans begränsade taktiska kunskaper. Men att komma in i detta läge och syssla med allt för komplicerad taktik och system hade kunnat varit destruktivt snarare än produktivt. Newcastle behöver trots allt kortsiktiga resultat just nu. Rooney har kört med en ganska tydlig 4-2-3-1 i Derby med fokus på balans och mycket energi har legat kring att motivera spelarna och få dem att uppträda som en enhet på planen. Detta är väl i princip vad Newcastle är i behov av just nu också.
Nackdelar
Bristande CV - Samma här som med Lampard fast snäppet värre. Rooney har bara tagit sina första kliv på tränarstegen och Newcastle är inget enkelt jobb att ta som andra destination.
Eddie Howe
Fördelar
Van vid begränsade resurser och svåra omständigheter - Under flera säsonger trollade Howe med spelarna i Bournemouth och lotsade dem mot trygga mittenplaceringar. Och detta är vad som kommer krävas i Newcastle också kommande månader. Få ut den potentialen som finns i många av klubbens begränsade spelare.
Sympatisk karaktär - Jag gillar Howe. Han är en gullig gubbe som försöker spela en produktiv fotboll. Kanske är det positivt att ersätta Steve Bruce med honom för att rent karaktärsmässigt blir det nog ingen extrem omställning för spelarna då Howe i likhet med Bruce är en vänlig prick som gillar att ha en nära relation till spelarna snarare än att köra med kalla handen. Men det Howe har i kontrast till Bruce är ju ett grundspel och idéer om hur man ska gå tillväga i offensiven som inte enbart kretsar kring att lyfta långt på en medioker targetplayer. Newcastle har trots allt flera fina offensiva pjäser med fart och fläkt som borde gifta sig fint med Howes idéer och metodik.
Ung och lovande - Howe är fortfarande endast 43 år gammal och jag har varit lite irriterad över hur svårt han verkar ha haft att få ett nytt jobb i Premier League. Hans jobb som helhet i Bournemouth är inspirerande, en fantastisk förmåga att utveckla spelare och i synnerhet spelare vars potential känns begränsad. Det hade varit fint om Newcastle var den klubben som kickade igång hans karriär igen.
Nackdelar
Är han mentalt stark nog? - Är Howe typen man ska ha om det väntas nedflyttningsstrid? Förmodligen inte men förhoppningen finns ju att Howe lyckas lyfta Newcastle relativt tidigt så att man slipper en nedflyttningsstrid framåt våren. Men sista säsongen i Bournemouth är lite oroväckande då Eddie visade upp en slags hopplöshet efter matcherna när nedflyttningsstrid blev oundvikligt som givetvis måste ha spridit sig till spelarna.
Vem är mest sannolik?
Steven Gerrard valde Glasgow Rangers av en anledning. Han ville ha en relativt konkurrensbefriad miljö där han kunde tillåtas att explorera sina teorier och idéer utan att känna överdriven press i nacken. Att han skulle lämna Glasgow nu för Newcastle känns otänkbart eftersom det hade varit raka motsatsen till ett safe bet. Wayne Rooney verkar väldigt dedikerad till sitt Derby för stunden och jag tror inte att han kommer göra vad Steve Bruce gjorde när denne lämnade Sheffield Wednesday i sticket. Han känns för emotionellt investerad i supportrarna och sina spelare för att vilja lämna dem i sticket. Det står mellan Lampard och Howe och jag hoppas verkligen att Howe går vinnandes ur den striden. Jag tror att Howe är en helt okej anställning som kommer lyckas lyfta Newcastle tillräckligt för att undvika magplasket. Däremot är jag inte alls övertygad om att Lampard skulle lyckas med detta. Väldigt många som inte är investerade i Newcastle kommer göra narr av denna anställning för övrigt. Det är inte ens klart vem som tar över än och jag ser det redan hända på sociala medier. Det kvittar som sagt hur mycket pengar Mister Bone Saw tänker spendera i framtiden för här och nu befinner sig Newcastle i vad som ser ut att bli en given bottenstrid. Då kommer alternativen att vara därefter och chansen att rädda upp den här säsongen är klart större med Howe på tränarbänken än med Bruce.
Annars är ju drömvalet att kungen återvänder och då pratar jag inte om Elvis Presley. Sagan om Kevin Keegan och dennes Newcastleäventyr är fantastisk men den saknar en vital del. Den har en briljant början och en fantastisk mitten men den saknar ett värdigt slut. Och vad hade varit mer värdigt än att han återvänder en sista gång och räddar kvar klubben och lotsar den in i en ny storhetstid?
