Arsenal - Tottenham
2 - 1

NORRA LONDON ÄR BLODRÖTT!

Säsonger kommer och går. Segrarna över Spurs består. Arsenal hakar på i toppen av tabellen.

Första halvlek

Det var ett revanschsuget rödvitt lag som som stormade ut på gräset igår. Under de första tjugo minutrarna var det bara ett lag på banan, men trots ett stort spelövertag av hemmalaget var det ändå gästerna som skulle öppna målskyttet. Hur jävla många gånger har jag skrivit den meningen den här säsongen? Hur som helst. Spurs-kaptenen Son skyfflade iväg en sorkdödare ifrån straffområdeslinjen som styrdes in via täckande benskydd och letade sig in bakom David Raya. Andra Arsenal-upplagor kanske hade vikit ned sig i det här skedet. Hängt med huvudena och stämplat ut, men inte det här laget. Det här laget kan ta en käftsmäll. Det här laget kör vidare ändå och det skulle ge utdelning. Gabriel stångade in kvitteringen på hörna. Även det en mening som skrivits rätt många gånger tidigare. Det blev senare ändrat till självmål, men det skiter jag i. Far åt hela helvete vad jag älskar Gabriel! Strax innan pausvilan skulle även Arsenal ta ledningen. Leandro Trossard, men en tung period bakom sig, fick utrymme för sin vänster och borrade in en vrist i bortre hörnet.

Andra halvlek

Spelet blev aningen mer låst och avvaktande efter visslan, men det var fortfarande Arsenal som skapade det mesta och det bästa i chansväg. Gång på gång var det nära men vi kunde inte stänga matchen. Jag var nog inte ensam om att oroa mig för att de missade möjligheterna skulle komma att kosta oss i slutändan. Så skulle det dock inte komma att bli. Spurs kastade allting framåt för att forcera fram en kvittering men var faktiskt aldrig särskilt nära. Matchen ebbade ut och blåstes av. Emirates fick vråla ut sig segervrål och Arsenal hade återigen avfärdat vår liljevita lillebror. Ännu en stark insats men igår gav spelet äntligen den utdelning som det förtjänade. En oerhört skön och viktig vinst för den här spelargruppens färdriktning. För Mikel Arteta. För alla oss som lever och dör med den här förbannade fotbollsklubben. En extra ros skickar vi till Myles Lewis-Skelly som gjorde sitt första derby och löste den uppgiften på ett fullständigt jävla strålande sätt! Nu ska jag käka en pizza och kika på repriser ifrån matchen. Jakten fortsätter.

Kom då våren, kom!