NUIT DE L`ENFER
Kunde franska poeten Arthur Rimbaud se in i framtiden?
>>>Can I describe the vision?
The air of Hell will tolerate no hymns!
There were a million charming creatures,
a melodious sacred concert,
strength and peace, noble ambitions -
I don´t know what all!
Noble ambitions!
And still this is life!
Suppose damnation were eternal!
Then a man who would mutilate himself
is well damned, isn´t he?
I think I am in Hell, therefor I am in Hell.<<<
-Arthur Rimbaud (1873)
Inte kunde väl franska poeten Arthur Rimbaud se in i framtiden. Eller kunde han det? Faktum är att läser man Rimbauds dikter uppstår ofta känslan av att diktaren var en sorts tidsresenär. Det dyker upp fascinerande beskrivningar som ger läsaren känslan av något futuristiskt. Där återfinns något magiskt.
Det vidriga dådet i Paris tog bort all min energi i flera dagar. Livet går vidare heter det ju, men det är svårt att skaka av sig den fega attacken som skedde oroväckande samordnat under fredagskvällen den 13:e november 2015 i Paris. Derbyt mot Spurs kändes ljusår bort. Och totalt oviktigt. Paris och London är för mig Europas huvudstäder.
Till helgen kommer de europeiska ligorna att återuppstå efter avgörande EM-kvalmatcher. (Grattis till West Hams Darren Randolph som i allra högsta grad bidrog med fenomenalt målvaktsarbete då Irland tog sig till EM.) Låt oss hoppas (och även se till) att ingen satans terror förstör ligafotbollen för oss som tror på den fria världen.
West Ham gör den korta resan till White Hart Lane. Londonderby mot Tottenham. Klockan 17:00 söndagen den 22:a november startar matchen. Tottenham är en av vårastörsta rivaler. West Ham har som klubb sitt publikrekord på Boleyn Ground (43,322) mot just Spurs. Räknat genom åren leder Tottenham de inbördes mötena.
Men de senaste tre mötena på Tottenhams hemma arena går i Claret and Blues fördel: senaste mötet 22/2 i år slutade 2-2. Dessförinnan vann vi med 2-1 i Ligacupen den 18/12 2013. Seriemötet den 6/10 2013 vanns med hela 3-0. West Ham firar i år 120 år som klubb. Antagonismen mot Spurs går 117 år tillbaka i tiden. Första mötet mellan klubbarna skedde den 3/9 1898.
Det finns saker vi Hammers supportrar förknippar med Spurs som gör att vi helt enkelt inte gillar klubben i fråga. Profiler som Martin Peters, Frédéric Kanouté, Jermain Defoe och Michael Carrick har alla lockats över till Spurs på tvivelaktiga grunder. Från vårat kära West Ham United FC. West Ham. Det enda United värt namnet. Naturligtvis är det så.
Den öppenhet som finns i Hammers har aldrig funnits i Spurs. Vrider vi tidens visare tillräckligt långt tillbaka finner vi där den osmakliga semifinalen i Southern Charity Cup som spelades redan den 9/1 1905 och som slutade i en 0-10 katastrof. Det finns ändå bara ett United och det är tveklöst West Ham United. Vad annars? Hammers - Londons stolthet.
Spurs har ju inte direkt varit kända för att plocka fram egna talanger. Det har istället varit West Hams kännemärke alltsedan 1950-talet. Att då Spurs anhängare plötsligt sjunger "He´s One of Our Own" gällande Harry Kane måste vara kul för dom. Det är ju trots allt ganska ovanligt i Spurs leden. Men mest kul måste det självfallet vara för Harry Kane själv!
Efter att i åratal varit utlånad av Tottenham till andra klubbar och tvingats springa runt i Orient, Millwall, Norwich och Leicesters färger så kan äntligen den gode Harry känna lite stabilitet i tillvaron. En jämförelse mellan Harry och en av Hammers egna produkter (läs: James Tomkins) är inte oväntat som natt och dag. Tomkins släpar som bekant runt på sin ovanligt stora docka. Kane på sin mekaniska hund.
Båda spelarna är således förtjusta i sin egen barndom. Men där slutar likheterna. Och då tänker ingen på det uppenbara faktum att Tomkins är back medan Harry Kane är forward. Nej, för medan Harry är nykterist och lider av ständig hemlängtan är J.T. raka motsatsen och något av London nattens okrönta konung. J.T. spottar minsann inte i glaset, medan Kane helst sitter hemma och smuttar på sin alkoholfria morotslemonad.
Det viktiga är dock att spelarna själva får göra det valet. I en fri värld. Utan påtvingade krav. Där tolerans går före hat. Jag tar för givet att både Spurs och Hammers kommer att spela iklädda sorgband. Det är en given solidaritetshandling för att på så vis visa respekt för såväl offren som deras anhöriga samt gentemot hela det franska folket efter den ofattbara tragedin.
Men också att fortsätta att stå upp efter den tysta minut, som med all säkerhet kommer att föregå avspark, och aldrig acceptera terrorismen eller dess vidriga utövare som inte respekterar andras rätt att leva. Det kommer att bli en prövningens tid. I hela Europa. I hela världen. Hammers och Spurs bjud till och ge oss lite glädje tillbaka på söndag, för vi behöver det just nu.
Ödmjukast,
Leif Thomas
