Reserapport: Ännu en påskresa
Det blev som vanligt en påskresa för oss
Datum
2013.03.29 - 2013.04.03
Colchesters matcher
League One: Colchester – Bournemouth 0-1
League One: Oldham – Colchester 1-1
Övriga matcher
PL: Aston Villa – Liverpool 1-2
League Two: Fleetwood - Gillingham 2-2
Championhsip: Brighton & Hove – Charlton 0-0
Deltagare
Colu, Layer Road,
Inledning
Av olika anledningar har vi inte kunnat göra några fler resor den här säsongen bortsett från premiären. Colchesters säsong har också varit väldigt jobbig och man slåss för sin överlevnad så det är två väldigt viktiga matcher som väntade oss. Colchester möter först topplaget Bournemouth hemma och sen även bottenkollegan Oldham på bortaplan. Den matchen skulle kunna avgöra hela streckstriden.
Långfredagen
Väckarklockan ringde som vanligt alldeles för tidigt men vad gör det när man får åka till England igen. Jag låste min ytterdörr tio minuter innan pendeltåget skulle lämna min tågstation. En kortare resa senare satt jag på bussen från Märsta till Arlanda och 06:14 stod jag på "Terminal 5" på Arlandas flygplats. Där mötte jag Colu som av en ren slump hamnat på samma flygplan. Efter en sedvanlig ”frukost” på flygplatsen passerade vi säkerhetskontrollen och snart var vi på väg till London.
När det var dags att börja gå ombord på flyget fick vi besked om att det skulle dröja en halvtimme då dom hittat något fel på flyget och dom fick ringa och väcka efter en tekniker som kunde laga flyget. Förseningen blev inte större än så dock så en halvtimme försenad lyfte vi. Då det var medvind ner började man tro att vi skulle flyga in en del tid men väl framme hamnade vi i kö ovanför London City Airport eftersom dom enligt piloten hade öppnat flygplatsen lite senare idag då det var påskhelg. Hur man nu kan öppna en flygplats lite senare när det trots allt finns en tidtabell sen länge vet nog bara engelsmännen. Nåja, vi kom ner tillslut även om det gick lite väl fort på slutet. Efter avklarad passkontroll så satt vi snart på spårvagnen mot Stratford och OS byn där vårat tåg till Colchester skulle gå ifrån. Tyvärr missade vi nu ännu ett tåg eftersom strulet med öppningstiden försenade oss ännu mer. Totalt blev vi nu en timme försenade men vi var i alla fall på väg till Colchester och det är det viktigaste. Vi noterade även att brist på vår även gällde i England för även om det var fint väder så var det väldigt kallt men vi var tack och lov förvarande för några vårkläder fanns inte med på resan.
"Colu" på resans första tågstrecka från OS-byn till Colchester
En timme senare kom vi äntligen fram till Colchester och där träffade vi några välbekanta Colchester fans som bor i London. Vi slog följe med dom till puben ”The Albert” som man aldrig går på i vanliga fall men nu gjorde dom ett undantag eftersom det var den enda som hade öppet när vi kom fram då Långfredagen ställer till det. Vi fick i alla fall en pint och vi var nöjda för stunden.
Efter ett tag så försvann Londonborna till puben ”Victoria” några hundra meter längre bort men vi bestämde oss för att stanna kvar och äta på ”The Albert” men efter lunchen så återförenades vi på ”Victoria” som vid det här laget var väldigt välfyllt med U’s fans. Några pints senare så bestämde vi oss för att röra oss mot arenan vilket vi även gjorde. Efter att ha köpt biljetter så gick vi in genom spärrarna i lagom god tid för att hinna med en sista pint (nåja, en halvlitersflaska) i innandömet av Weston Homes Community Stadium.
Äntligen en pint på Victoria Inn i Colchester igen
Victoria Inn
Vi har trevligt på Victoria Inn
Romarna kommer
Äntligen blev det dags för avspark och det var topplaget Bournemouth som skulle besegras idag.
Matchen började bra och Colchester var i inledningen mins lika bra som Bournemouth och det skapades chanser åt båda hållen men målvakterna ställdes inte på några större prov då skotten smet precis utanför eller så stod det nån försvarare i vägen som siste gubbe.
Colchester-Bournmouth
Efter 20 minuter tar dock Bournemouth ledningen efter ett fint anfall på högerkanten där bollen spelas in på första stolpen och där möter Brett Pitman som lite väl enkelt får trycka in bollen bakom en chanslös Sam Walker i Colchesters mål. 1-0 till Bournemouth som inte kändes sådär överdrivet rättvist just då men ju längre matchen led ju mer rättvist blev dock resultatet för Sam Walker stod för flera fina räddningar samtidigt som Bournemouth helt enkelt var för bra för Colchester den här dagen. Colchester fick dock några fina målchanser på stopptid där till och med Sam Walker var uppe och försökte göra mål. Matchen slutade 1-0 och det märktes även att Körsbärslaget även tittat på dom stora lagen på TV för oj vad man maskade och låg kvar efter minsta närkamp men det var nära att straffa sig för domaren hade la till över sex minuter men tyvärr räckte det inte.
Bournemouths målvakt tar god tid på sig
Colchesters målvakt Sam Walker i orange försöker göra mål på slutet
Efter matchen hamnade vi som vanligt på ”The Bricklayers” för att avnjuta några fler pints. Tyvärr blev det inte fler än tre då vi hade ett tåg att passa. Vi var även väldigt hungriga och precis bredvid ”The Bricklayers” så finns det en Kina-Mat-Take-Away. Trots att vi vetat om den i alla år så har vi bara handlat där en endaste gång tidigare. Den här gången hade vi förberett oss lite och vi hittade faktiskt deras meny på Facebook innan resan så vi hade redan gjort klart för oss vad vi ville ha. Vi hann även med att köpa lite rolig dricka på stationen innan vårat tåg kom. Vi hade som vanligt våra förköpta tågkort där man får åka hur många resor som helst under en begränsad tid. Den här gången hade vi även lyxat till det med 1:a klass så vi var i stort sett ensamma i våran vagn när vi åt våran kinamat.
"Ginge" tar den här rundan
Här beställde vi maten innan tåget. Puben Bricklayers är det till höger
Tågresan till London skulle ta precis under en timme men det verkade som att lokföraren gjorde sin sista resa för dagen för han/hon satte gasen i botten för vi kom fram efter bara 40 minuter. Mätta och glada gick vi till tunnelbanan för vidare färd mot Euston Station för vi skulle åka mera tåg. I vanliga fall bor vi ju i London och Kings Cross eftersom det är enkelt att ta sig till dom olika matcherna från Kings Cross eller Euston. Vi hade även ett hotell bokat där innan resan men så hittade vi ett bättre hotell i Manchester för samma pris så då valde vi det i stället. Man kan ju lika gärna åka från Manchester kom vi fram till och matcherna vi skulle se är ju ändå där uppe. Sen cirka två veckor innan avresan så fick jag ett mejl från Premier Inn att om man bokar nu så får man väldigt bra pris. Efter att ha letat ett tag så hittade jag ett väldigt centralt hotell i Birmingham för bara 130 pund för fyra nätter att dela på. Ett snittpris på inte ens £ 17/natt/person så vi valde att utgå från Birmingham i stället. För oss spelar det inte nån större roll var vi bor då man ändå mest är på resa.
Eftersom nu tåget från Colchester gick så snabbt så fick vi nu möjligheten att ta ett tidigare tåg till Birmingham och det gjorde vi. Vi hoppade på i första vagnen och fick den sen för oss själva hela resan till Birmingham. Väldigt skönt med egen vagn men oj vad det tog tid att komma till tågets bar som dom placerat nästan längst fram i tåget. Trodde ett tag att jag gått hela vägen till Birmingham istället för att åka tåg.
Väl framme i Birmingham hittade vi hotellet utan problem då det låg på ett av få ställen i Birmingham man hade lite koll på. Vi checkade in och fick några konstiga plastkort i stället för en nyckel till rummet. När vi sen kom in på rummet så började vi skratta för det var ju brutalt stort. Bara badrummet var väl större än sovrummen vi brukar vara vana med. Tack så mycket ”Premier Inn” för erat desperata sista minuten pris. Vi hittade även en ny variant av kylskåp till dricka och medköpta mackor. På fönsterkarmen fanns det först ett dåligt isolerat ytterfönster sen två decimeter fönsterbräda och sen ett väldigt bra isolerat innerfönster. Där ställde vi våran dricka så att man fick den kall och god när man ville ha den.
"Kylskåpet" visade sig vara väldigt bra. Funkar nog inte lika bra på sommaren...
Påskafton
Efter en ibland god natts sömn så vaknade vi hyfsat tidigt till en strålande morgon. Efter nån timme eller två sträckande i sängen så masade vi oss upp och mot tågstationen.
St Philip's Cathedral som var våran utsikt från hotellrummet
Vi hittade även en stor Tesco där vi köpte lite frukost att äta på tåget. Tåget gick sen som det skulle och efter 1½ timme så kom vi fram till Preston där vi bytte tåg till Blackpool. Väl framme i Blackpool så var det väldans kallt och rått. Vi tog oss i alla fall ner mot havet och gick sen ut på ”North Pier” som ligger bredvid ”Blackpool Tower” När jag förra säsongen var i Blackpool så kom jag bara ut på ”Central Pier” så nu har jag bara ”South Pier” kvar om man vill jaga olika Pier:er…
En både nyttig och en mindre nyttnig frukost på tåget
När vi från början tittade på spelschemat innan avresan så upptäckte vi att Huddersfield-Hull skulle börja klockan 12:30 och Everton-Stoke 17:30. Det skulle kunna gå att se båda dom matcherna men det skulle bli väldigt tajt om tid så när Everton väl släppte sina biljetter så köpte vi två stycken och vi skulle även få dom hemskickade. Annars var den här varianten inget alternativ för vi skulle komma till Everton med bara tio minuters marginal. Dagen efter vi bokat biljetterna från Everton får vi reda på att dom flyttat Huddersfield-Hull till 17:20 bara för att TV ska sända. Suck…Nåja, ett mejl senare med lite olika snyftvarianter till Everton så hävde dom vårat köp och betalade tillbaka alla pengar och vi var nu fria att välja vad vi ville.
Tillbaka till Blackpool igen
När vi var ute på ”North Pier” så började det såklart att vräka ner snö som bonus. Var ju inte riktigt vad man hoppats på när man planerade resan några månader tidigare. Nåja, snön fastnade inte och det slutade efter en halvtimme och då satt vi ändå på spårvagnen upp till Fleetwood där dagens match skulle spelas. Fleetwood mötte serieledarna och förmodligen blivande seriesegrarna Gillingham på Highbury Stadium i Fleetwood. Liknelsen med Arsenal är inte bara arenanamnet utan även tröjorna som är väldigt lika Arsenal med röda tröjor och vita armar men sen tar liknelsen slut för det var nog mer fart på publiken än på riktiga Highbury.
Snö framför Blackpool Tower
Något som liknar ett tivoli på North Pier. Vi fick dock inte åka
Efter en trevlig spårvagnsresa som gick längs kusten kom vi efter 40 minuter fram till Fleetwood och vi tog oss ändå till slutstationen mest för att se vart man kom. Fortfarande brutalt kallt så vi tog spårvagnen tillbaka några stationer där vi även hittad en pub vid namn ”Thomas Drummond” där dagens lunch intogs tillsammans med några pints. Nu började det närma sig avspark och vi tog spårvagnen söderut ytterligare några stationer och gick sen sista 500 meter till arenan. När vi stod och tittade på en arenakarta för att lista ut på vilken läktare man fick sol på så kom det fram en kille och undrade om vi ville ha två biljetter på den läktare vi just bestämt att sitta på. Öh, jaha, ok tyckte vi och så gick han utan att ens vilja ha betalt för dom. Vi hann knappt säga tack så mycket men nöjda blev vi i alla fall för nu sparade vi £ 17 och det gör ju inte så mycket.
Spårvagnslinjen mellan Blackpool och Fleetwood
Lagom till avspark så tittade solen fram och nu blev det jätteskönt och man fick ta av sig jackan för att det blev så varmt men så fort solen gick i moln blev det kallt men som tur var det väldigt små moln under matchen.
Matchen hann knappt börja innan serieledarna Gillingham gör 1-0 efter bara tre minuters spel genom Danny Kedwell men det är mest tack vare ett inte allt för imponerande försvarsspel av hemmalaget. En bakåtpass till målvakten som hamnar hos Gillingham vilket slutar med att Kedwell lobbar in i målet. Gillingham fortsätter efter målet att pressa på men några fler mål blir det inte och hemmalaget börjar komma in i matchen Fleetwood kvitterar efter en halvtimme när Jamille Matt nickar in 1-1. Fast det var mest att han inte hann undan då Joe Martin först nickade i undersidan av ribba och bollen ner på mållinjen och där står Matt och mest får bollen på sig och det blir 1-1.
Kallt men soligt på våran läktare
Bortafansen står där borta
Väldigt soligt blev det
Precis när man börjar tro på ett oavgjort resultat i halvtid tror man fel för precis innan halvtidssignalen nickar Charlie Allen in 2-1 till serieledarna Gillingham. I den andra halvleken är det Fleetwood som börjar bäst och man har flera bra lägen att få in en kvittering och den kommer tillslut med 20 minuter kvar av matchen. På nytt är det Jamille Matt som gör mål efter en konstig situation där Jon Parkin hittade Junior Brown som blir tacklad i straffområdet och går omkull. Publiken vill ha straff men domaren låter spelet fortgå och när Gillinghams försvar inte kan bestämma sig om vem som ska ta bollen är Matt där och stöter till bollen som långsamt och retfullt rullar bollen in i mål.
Efter målet är det i stort sätt bara Fleetwood som är väldigt nära att vända på matchen men det är Gillingham som på stopptid har den absolut bästa chansen att vinna matchen då Danny Kedwell får till en perfekt nick från nära håll men på något sett går Scott Davies i idioträddning och matchen slutar 2-2.
Ett bra val av match när ”Lower League of England” visade sig från sin bästa sida idag.
En ny spårvagnsresa senare var vi tillbaka i Blackpool och efter en promenad genom Blackpool valde vi den här gången att åka från Blackpool South (Vi anlände till Blackpool North på morgonen). Tyvärr fanns det ingen 1:a klass på rälsbusstypen av tåg så det blev en väldigt högljud resa till Preston som tack och lov bara tog en halvtimme.
Bättre väder i Blackpool när vi kom tillbaka igen
Vi passerade Bloomfield Road på vägen till Blackpool South
I Preston hade vi sen nästan en timme att slå ihjäl i väntan på vårat tåg så vi valde att gå och äta på KFC. Vi har varit på den KFC några gånger och det är även Storbritanniens första KFC vilket dom även påpekar. Efter matpausen hann vi med ett stopp i drickaaffären innan tåget avgick till Birmingham. Vi hann även med ett kortare pubstopp i Birmingham innan sängen kallade igen.
Lite Yatzy som tidsfördriv
Påskdagen
Söndagen bestod av match på ”hemmaplan” då Aston Villa mötte Liverpool på Villa Park några kilometer från hotellet. Vi började med att ta en halv sovmorgon innan vi masade oss iväg till ”Paradis Forum” som är ett väldigt litet shoppingcenter. Där fanns det i alla fall en pub dom serverade frukost åt oss.
Efter frukost tog vi det speciellt insatta tåget till Witton som är den närmsta stationen till Villa Park. Men nån timme kvar till avspark så spatserade vi runt Villa Park och tog några obligatoriska foton på bland annat Holte End. Själva satt vi den här matchen högst upp på Trinity Road Stand som vi köpte via nätet två veckor innan avresa.
En klassiks engelsk frukost fick inleda söndagen
Ett lejon
På den här läktaren hade vi biljetter
Villa Park
Varför har man ett penntroll som maskot ?
Aston Villa som kämpar för att stanna kvar i Premier League mötte ett Liverpool som måste vinna för att eventuellt kunna nå en Europaplats. Aston Villa gjorde en bra match och tog även ledningen efter en halvtimmes spel och det resultatet stod sig halvleken ut. När sen Liverpool kvitterade direkt efter halvtidsvilan så väntade man bara på ett ledningsmål från Liverpool då man pressade på. När sen Luis Suarez blir fälld i straffområdet får Liverpool straff och det var nog en av dom klaraste straffarna man sett får de sedvanliga protesterna från spelare och framförallt från publiken mer eller mindre uteblev den här gången. Lagkaptenen Steven Gerrard gjorde inga misstag från straffpunkten och Liverpool har nu vänt matchen. Matchen hade fram till dess varit riktigt sevärd och vi som är vana med att se trevliga matcher i dom lägre divisionerna noterade hur stor skillnad det trots allt är för båda lagen spelade riktigt bra och alla målchanser slutade i stort sätt med skott på mål.
Steven Gerrad slår in 2-1 på straff....
...och jublar sen framför sina fans
Sista halvtimmen var mest en lång väntan på klockan då Liverpool mest spelade av matchen och Aston Villa hade inte kunnandet att göra något åt saken. Även om vi inte håller på något av lagen så gladdes vi åt att Paul Lambert förlorade sin match.
Efter matchen beslutade vi oss för att promenera tillbaka till stan och det ångrade vi ganska snart då bristen på pubar och framförallt en trevlig bebyggelse saknades. Första puben ”Barton Arms” hittade vi först efter runt 20 minuters promenad. En pint senare var vi på väg igen och vi hade via våra telefoner och google maps listat ut att tio minuters vidare promenad så skulle det ligga ännu en pub så promenaden fortsatte. Ett tristare område är nog svårt att finna då det var ett ”industriområde” vi gick genom. Vi såg knappt någon person alls om man bortser från några poliser som gick in i den lokala polisstationen. När vi sen kom fram till våran tilltänka pub så tänkte vi om för klientelet som stod utanför och rökte passade inte riktigt oss samt att man inte kunde se in genom fönstret på puben. Vi valde då att gå vidare.
Enda livstecknet på väg till Cenrala Birmingham
När vi äntligen kom fram till stationen Snow Hill så började det dyka upp pubar igen och vi hade ju en del att ta igen nu. Vi började med att stanna till på ”The Old Contemptibles” där vi hann med två pints innan vi fortsatte till puben ”Wellington” fått rekommenderat av flera vänner i Colchester. Den här puben låg precis vid hotellet men vi valde att ta oss till nästa pub som låg lite längre ner för backen. ”The Briar Rose” hette den puben och vi stannade där mest för att vi bott på hotellet med samma namn men dörren bredvid för ungefär tio år sedan. Det vi minns mest från det hotellet är att när vi kom ner en morgon så stod två ur personalen och ”slogs” med två stycken Star Wars svärd…
Nu började vi även bli hungriga så vi tog oss till Pizza Hut som låg några hundra meter bort mitt i mot hotellet Britannia och även där har vi bott förut. Efter en mumsig pizza senare så blev det dags för lite kultur och vad passar inte bättre än Shakespeare när man är i England. Två pints senare gav vi upp för kvällen
Annandag Påsk
Efter att ha bevittnat några träningsmatcher så var det äntligen dags för Colchester igen. Den här gången var det mot bottenkollegan Oldham på bortaplan. En av säsongens viktigaste matcher då det bara skiljer tre poäng mellan lagen. Colchester på rätt sida om strecket medans Oldham är på fel sida om strecket och mellan oss hittar vi Scunthorpe. En seger för Colchester skulle förmodligen betyda nytt kontrakt även nästa säsong i League One även om det återstår några matcher. Seger för Oldham så passerar dom på bättre målskillnad samtidigt som Oldham även har två matcher färre spelade
Vi började morgonen med att vakna alldels för tidigt även den här morgonen men vad gjorde det en sån här morgon när man får se Colchester. Som bonus hade vi varsin pizzabit kvar sen kvällen innan i vårat ”kylskåp” så det fick bli en för-frukost
Vi masade oss ner till tågstationen Birmingham New Street i lagom tid för att hinna med tåget som skulle gå 09:00. Vi hann även köpa lite frukost för att äta på tåget bara för att upptäcka att vi såklart glömt några saker på hotellet så vi fick nu ta tåget som gick en halvtimme senare i stället. Efter frukosten på tåget så besökte vi baren på samma tåg innan vi kom fram till Manchester elva noll noll prick. Även den här resan var vi ensamma i våran vagn
En pint i Manchester funkar ju alltid
Vi tog oss den korta biten till Piccadilly Gardens och gick in på närmsta pub för några pints. Från Piccadilly Gardens skulle det även gå en buss som passerar Boundary Park vilket vi tagit reda på men när vi sen skulle ta bussen så fanns inte vara bussnummer. Vi hittade en buss som skulle gå till Oldham men det skulle ta jättelång tid då den inte åkte direkt närmsta vägen. Det hela slutade med att vi tåg den nybyggda spårvagnslinjen från Manchester Victoria till Oldham i stället. Själva spårvagnsresan tog bara en kvart men den stannade så ofantligt långt från verkligheten. Stationen vi hoppade av vid hette ”Freehold” och var den närmaste men det hade nog varit lite roligare att åka en station till då man kommer till ”Oldham Mumps” där det finns lite mer stad. Från ”Freehold” var det i alla fall väldigt lätt att hitta bara man kommer ut på rätt väg vilket våra smartphones och google maps hjälpte oss med. Sen är det bara rakt fram i en 40 minuter om man går. Man ser strålkastarna sista halvtimmen som dock aldrig kommer närmare.
Vi hoppades på en taxi men någon sådan syntes inte till så det blev till att promenera utan en endaste pub att passera. Om vägen från Villa Park till centrala Birmingham så var det här minst lika trist. Fördelen med Oldham var att det i alla fall fanns lite bostäder. Vi kom i alla fall fram till arenan i lagom tid innan avspark och i brist på pubar så glades vi åt att dom hade fullständiga rättigheter med kran och allt inne på våran läktare så en pint och en paj inhandlades gladligen. Pajen fick ersätta lunchen som vi som så ofta på bortamatcherna glömt bort.
Boundary Park i Oldham
Den här våren har man sett Oldham några gånger på TV då man spelat i FA Cupen mot de riktigt stora lagen från Premier League men blev ändå förvånad över att när man klev ner på läktaren (man kom in högst upp) så var det bara tre läktare som existerade. Den fjärde läktaren var mer eller mindre borta vilket den tydligen varit i några år vilket bara var bra enligt våra engelska kompisar för nu fick man njuta av en underbar utsikt i stället vilket man faktiskt kunde hålla med om.
Dags för match, dags för paj
Jabo Ibehre håller undan
Oldham började matchen bäst tack vara några riktigt farliga hörnor som ställde till det för Sam Walker i Colchesters mål. Hårda inåtskruvade hörnor som Walker bara fick upp en hand på och med lite oflyt kunde Oldham gjort både ett och två mål på sina hörnor. Colchester kom dock med i matchen efter en kvart och några minuter senare gör Colchester matchens första mål efter en strumprullare från Andy Bond som Dean Bouzanis i Oldhams mål enkelt tar hand om men i stället för att fånga en fotboll så försöker han fånga en badrumstvål vilket resulterar att helt plötslig så ligger bollen bara där och först att reagera är Drey Wright som från nära håll trycker in 1-0 rakt upp i nättaket. Det hade nog blivit mindre farligt om Bouzanis missat bollen helt från början. Bara att tack och ta emot samtidigt som Drey Wright jublar framför ett par hundra tillresta Colchester fans på Boundary Park.
Drey Wright har gjort 1-0 till Colchester
Colchester har sen några riktigt bra målchanser att öka på till 2-0 men Dean Bouzanis revanscherar sig med fina räddningar men han tog även hjälp av sina försvarare några gånger. Colchester fans fortsätter dock att ha roligt åt målvakten Bouzanis insatser för i stortsätt varje utspark hamnar utanför planen. Tyvärr bara 1-0 i halvtid och nu väntar en nervös andra halvlek.
Boundary Park
Efter en halvtimme i den andra halvleken kom det ett mål. Tyvärr var det hemmalagets tur den här gången då Jose Baxter nickar in ett inlägg via ribba och mållinje innan bollen går i mål. Tyvärr en lite för svag inledning av Colchester gjorde att målet tillslut kom rättvist i den andra halvleken. Båda lagen gick sen för seger och man hade flera bra chanser. Jabo Ibehre nickade en boll i ribban innan målvakten tog hand om returen och Jose Baxter hade ett jätteläge på stopptid men hans försök smet precis över ribban. Matchen slutade 1-1 och även om det är oförändrat i tabellen så var det viktigaste att inte förlora mot Oldham. Att sen Scunthorpe förlorade sin match gjorde ju inte så mycket för nu är det fyra poäng ner till nedflyttning.
En fin utsikt bakom den halvt rivna läktaren
De tillresta U's fansen
Efter matchen blev vi sen erbjudna skjuts hela vägen till Manchester vilket vi inte var sena till att tacka nej till. Allt för att slippa gå den långa vägen till nån konstig spårvagnsstation. Med oss på resan hade vi även Andy som bor i södra England nånstans. Har aldrig riktigt förstått var men han skulle i alla fall byta tåg i Bristol så åt det hållet. I väntan på att våra tåg skulle gå så hittade vi en pub på tågstationen. När Andys lämnade för sitt tåg satt vi kvar men då kom i stället Bob vars tåg skulle gå en halvtimme senare men han skulle norrut då han skulle till Glasgow där hans fru befann sig. Han hade fått ”ledigt” i några timmar för att åka och titta på Colchester. Dom bor ju i Colchester men dom passade på att utnyttja långhelgen till att åka upp till Skottland men fotbollen får man ju inte missa. När Bob sen försvann till sitt tåg började vi ha vadslagning om vem som skulle bli nästa Colchester fan till puben. Tack vare fritt internet på tågstationen så fick vi även in den svenska sportradion där vi lyssnade på den Allsvenska premiären.
Våra tåg till Birmingham gick hyfsat ofta så vi valde att äta en middag på puben så vi beställde in två stycken mumsiga Lasagne och lite annat mumsigt tilltugg. Tyvärr kom det inga fler Colchester fans till puben men väl 10 stycken Plymouth supportrar som hade spelat mot York borta i en väldigt viktig match i den vansinnigt spännande bottenstriden där det bara skiljer någon enstaka poäng bland dom åtta sista lagen i League Two. York vann med 2-0 och tog tre livsviktiga poäng speciellt som övriga bottenlag även dom vann med undantag från Plymouth. Vi var ju tvungna att gå in på nätet och kolla eftersom vi blev nyfikna.
Vi valde till slut att ta tåget hem och efter några vändor till tågets bar kom vi fram till Birmingham när pubarna började stänga men lokala mataffären var öppen så vi köpte med oss en frukost till morgonen i alla fall. Den här gången var vi faktiskt inte ensamma i vagnen då det satt en förvirrad tjej längst bak i samma vagn.
Tisdagen den 2 april
Så var det dags att lämna Birmingham och vårat fina hotell för ett mindre fint hotell i London. Nu var även helgen över så vi valde att inte ta ett av de första tågen till London för att undvika den värsta rusningen. Tågen till London går i stort sätt lika ofta som ett pendeltåg i Stockholm så det var ju bara att gå ner och ta första bästa tåg och det gjorde vi.
Eftersom det nu var vardag så var det visst andra regler på tågen för när vi satte oss i vagnen så var det dukat så fint på borden. När tåget sen lämnat Birmingham New Street kom så kom det en dam med kaffe eller te. Efter första stoppet som är vid Birmingham International (flygplats) så kom nästa dam och serverade juice. Efter Coventry kom det en tredje dam och serverade mackor. Så nu hade vi en frukost på tåget och helt klart känner man sig lurad (nåja) på all bonus som vi missade bara för att det var helg.
I väntan på frukosten
Resan till London gick som planerat och från Euston gick vi till Kings Cross men först var vi ju tvungna att ta en pint på Euston Flyers innan vi checkade in på vårat hotell vid Kings Cross. Nu var vi tillbaka på standarden som vi är vana med men till ett väldigt högt pris för den nivån. När vi kom upp på rummet så kom vi fram till att badrummet i Birmingham var snudd på större än hela sovrummet vi fick nu. Men som hotell i Kings Cross så var det normalt.
Nu skulle vi ju ändå inte vara på rummet något och vi lämnade mer eller mindre omedelbart då vi skulle åka vidare till Brighton som mötte Charlton den här kvällen. Tåget gick från St Pancras så det var ju bara att gå över gatan så var vi på stationen. Tåget gick från plattform A och precis när vi kom i trappan så kom tåget. Dom här tåget går hela tiden så det var sak samma om vi missade tåget eller ej. Vi såg även att första vagnen på tåget för för 1:a klass om än i lite sämre klass än vad ”Virgin” erbjöd men vi fick ju sitta i lugn och ro.
Vi kom fram till Brighton runt 15:00 och vi beslöt att åka till arenan för att hämta våra biljetter då vi inte fått dom hemskickade som dom lovar. Vi hade inga problem att få ut nya biljetter av en biljettkille som liknade förre lagkaptenen i Colchester Pat Baldwin men eftersom han spelar för Exeter så var det nog inte han.
American Express Community Stadium som Brightons arena heter (men kallas för Falmer då den ligger där) är en väldigt fin nybyggd arena precis vid tågstationen så inga extra promenader i onödan.
American Express Community Stadium från Falmers tågstation
Vi tog oss i alla fall tillbaka till Brighton stad och promenerade ner till stranden mest bara för att säga att man gjort det. Vi tänkte ta oss ut på pieren också mest för att kunna pricka av ännu en ;-) men den låg för långt bort och vi var hungriga så vi återvände till närmsta pub. Där hade dom ”Steak Tuesday” så jag fick väl i mig nån häst i tron att det var en ko men den var ändå mumsig medans Colu valde en pippifågel att mumsa på.
När vi sen återvände till stationen så började det stora kaoset. Först blev vi hänvisade till spår 3 som ligger längst till höger på stationen och när vi kom dit så mötte vi en massa fotbollsfans som nu var på väg till spår 8 som är längst till vänster på stamma station. Hade vi varit ensamma så hade det inte varit någon fara men nu var det ju flera tusen.
Vi valde dock att gå på toaletten som låg vid spår 3. När vi sen kom ut så var alla på väg tillbaka till spår 3 igen och vi hamnade nu nästan först i kön vilket inte gjorde så där jättemycket tyckte vi. Anledningen till kaoset var ju att det går så många tåg förbi Falmer då det var rusningstrafik. Vårat tåg kom efter någon minut och vi var sen vid arenan med ungefär en timme kvar till avspark. När vi lämnade tågstationen så fick vi höra i högtalarna att det beräknas ta 40 minuter för alla att komma med ett av alla tåg efter matchen. Inte så farligt faktiskt med tanke på att matchen är mer eller mindre slutsåld
Utanför Falmer medans det fortfarande var hyfsat varmt
Brighton som låg i toppen var det klart bättre laget än Charlton som i sin tur inte var helt ofarliga men det var Brighton som var det bättre laget och borde vunnit men på något sett slutade matchen 0-0 där nog 3-1 speglade matchbilden bättre. Det här var även våran första kvällsmatch på resan vilket märktes för när solen gick ner var det lika kallt som vi haft i Sverige den här våren. Det var så kallt att vi köpte oss varsin skållhet kopp choklad i halvtid. Sen gjorde vi även något så ovanligt att vi smet från slutsignalen med någon minuts marginal för vi hade ingen lust att komma sist av dom där 40 minuterna eftersom vi frös så mycket samtidigt som vi även skulle tillbaka till London. Vi var inte ensamma om att smita för tidigt och med tanke på hur många som sprang mot tåget så var det inte första gången dom gjorde det plus att dom visste att det kom ett tåg snart. Precis när vi kom ner till perrongen så kom det också ett tåg och eftersom alla tränger sig in i första bästa vagn så fick vi en nästan tom vagn längst bak.
När vi sen kom till Brighton så såg vi en pub som var öppen precis utanför stationen så vi började gå dit men så valde vi en liten butik med rättigheter istället och så tog vi tåget hem i stället. Tåget gick hyfsat i tid och tog oss hela vägen till St Pancras så vi slapp byta till en tunnelbana när vi något försenade anlände till London straxt efter midnatt lagom hungriga. Nu noterade vi att något hänt med Kings Cross då flera matställen försvunnit. Det fanns en KFC dit vi brukade gå förut men den försvann för något år sedan (eller två) så då började vi gå till en kebabbutik men nu hade även den försvunnit och blivit en vanlig riktig restaurant istället så nu blev goda råd dyra. Kvar finns ju McDonalds och Burger King men dom går vi inte till om vi inte absolut måste för att inte svälta ihjäl. Senaste McD vi var på var i Accrington 2004 då vi inte hittade något annat. Nu hittade vi tack och lov en ny kebabbutik så vi fick våran ”nattmacka” innan vi stupade i säng
Onsdagen den 3 april
Hemresedag. Vaknade som vanligt alldeles för tidigt men eftersom vårat flyg gick på morgonen så hade vi inget val. Flyget gick från London City Airport 09:30 och via en tunnelbaneresa till Banks och en spårvagnsresa med Dockland Light Railways så var vi nu på flygplatsen med nån timmes marginal. Den här gången gick flyget i tid och ett soligt men kallt Sverige välkomnade oss och det var skönt att vara hemma mitt på dagen för en gångs skull.
Vårat jumbojet som flög oss hem till Arlanda
På nytt en lyckad resa även om det bara blev en poäng för Colchester men som redan nämnts så var det viktigaste att vi inte förlorade mot Oldham borta. Den poängen kan bli skillnaden mellan League One och League Two nästa säsong
//Layer Road
Tillbaka till "Våra Resor"
