Sheffield Wednesday - Plymouth 0-1 - släkten är värst
Steve MacLean var en rekordvärvning som skulle frälsa Plymouth Argyle. Men målskyttet har uteblivit. Igår fick han upprättelse. Typiskt nog mot sin gamla klubb Sheffield Wednesday.
Vad är det man brukar säga nu igen? Släkten är värst?
Så kände nog rätt många Wednesdayfans under tisdagkvällen efter att Plymouth Argyle vunnit med 1-0. Deras gamla manager Paul Sturrock har aldrig förlorat mot Wednesday med Argyle, inte denna gången heller. Som salt på såren skulle en gammal hjälte också avgöra.
Steve MacLean öste in mål när han var i Sheffield Wednesday. Efter att ha lämnat klubben 2007 hamnade han i Plymouth via en misslyckad sejour i Cardiff City. Att säga att MacLean haft det svårt med målskyttet sedan han anlände i januari är ingen underdrift.
Det har gjort att rekordvärvningen under ett rätt bra tag bara varit fjärde, till och med femteval, på forwardsidan.
Men det kan vända snabbt. Förra helgen gjorde han sina första spelminuter sedan slutet av augustimånad. Mot Wednesday spelade han från start när Rory Fallon behövde vila. 16 515 åskådare på Hillsbrough såg MacLean avgöra redan i den 22:a minuten när han läckert slog in 0-1 bakom Lee Grant i Wednesdaymålet.
Av ren respekt för hemmafansen valde han att inte fira målet.
En del ändringar i Argyle
Manager Paul Sturrock gjorde en del ändringar inför matchen och var tvungen till det. Magsjuka hade regerat i truppen och lett till en del utmattade spelare. Exempelvis var Jamie Mackie helt utmattad vilket ledde till att många hoppades på att få se fransmannen Nicolas Marin från start. Men nej, det blev skotten James Paterson på mittfältet istället. Börjar personligen undra om fransmannen är så bra när han aldrig får chansen.
Steve MacLean ersatte som sagt Rory Fallon och på bänken fanns Simon Walton som länge varit petad
MacLeans mål i 22:a minuten skulle som sagt bli det enda i en match som var sådär typiskt osexig som en match med Paul Sturrock kan vara. Organiserat försvarsspel, väldigt organiserat, var mantrat.
När Sheffield Wednesday är så uddlösa som de är framåt betydde det en rätt lugn färd under tisdagkvällen. Gåshuden som man normalt får vid en 1-0-ledning av att lyssna på radion var inte riktigt där. Wednesday hade halvchanser, men taktiska byten i form av ungerske backbjässen Krisztian Timar och att Karl Duguid gick ned i backlinjen gjorde Argyle väldigt stabilt.
Summerfield riktigt bra
Luke Summerfield skötte även det defensiva arbetet på mittfältet på ett föredömligt sätt efter att Simon Walton tagit Duguids plats med halvtimman att spela. Han började säsongen knackigt Luke, men det känns mer och mer som om att det finns en framtid för honom i Argyle. Överlag känns det väldigt positivt. Saknaden av ytterligare en innermittfältare finns kanske där men det ser annars både homogent och stabilt ut i Argyle.
Det här kan bära långt.
På lördag blir det återigen match i Sheffield, men då mot betydligt svårare United som är obesegrat på Bramall Lane. Tills dess parkerar Plymouth Argyle på en perfekt niondeplats i tabellen.