Plymouth Argyle - Cardiff City 2-1
Plymouth Argyle visade vad de kunde inför TV-kamerorna. En offensiv 4-3-3 laguppställning körde fullständigt över Cardiff under första halvleken med stundtals bländande spel som gladde alla gröna hjärtan. Andra halvleken var jämnare men det var en odiskutabel seger.
Laget
Det hade varit mycket snack om vilka av våra fyra forwards skulle få spela. Alla hade spelat bra och var värda en chans. Paul Sturrocks svar var att ställa upp med Mpenza på topp och Fallon och Gallagher lite bakom honom, ungefär 4-3-3. Jamie Mackie fick offras på sin högerkant att ge plats åt dem alla. Det var dags att hitta ett bra offensivt spel hemma att matcha vår bra bortafacit. Och det verkade funka utmärkt.
Första halvleken
Cardiff uppträdde osäkert i början och flera gånger gav de bort bollen på egen planhalva. Efter bara tjugo sekunder rusade målvakten Tom Heaton ut för att förhindra en hörna och hamnade utanför sitt område med bollen i händerna. Fallon var nära att få huvudet på den resulterande frisparken.
Argyle öste på och vann en rad hörnor. Högerbacken Mathias Doumbé kastade sig mot en av dem och var väldigt nära att ge Argyle ledningen. Han var också nära med en liten skarv ett tag efteråt. Efter sitt mål mot Charlton senast verkar han plötsligt tro att det är hans jobb att göra mål!
En mycket intelligent pass från Chris Clark bakom Cardiffs backlinje hittade Mpenzas löpning men Heaton var snabbt ute och kunde blockera skottet. Kort efteråt spelade Argyles forwardlinje 7-8 passningar runt Cardiffs backlinje som slutade med att det öppnade sig för Gallagher och hans skott från tjugo meter var millimeter över ribban.
Karl Duguid, som tydligen inte var helt frisk innan matchen, skadade sig igen efter bara 15 minuter och fick bytas mot Yoann Folly. Minuten efteråt skarvade Gallagher bollen vidare till Mpenza, som kom in bakom, valde kraft framför placering och Heaton kunde parera med benen.
Efter ungefär 25 minuter gjorde Cardiff äntligen skott på mål: efter en snabb vändning från Chopra kunde Larrieu fånga bollen komfortabelt vid första stolpen.
Men det var ungefär det enda Cardiff gjorde i första halvleken. En frisparksvariant från Summerfield hittade Paul Gallagher igen men hans skott saknade kraft och kunde räddas av Heaton.
Man började undra vad som krävdes för att Argyle skulle ta ledningen. Men äntligen, efter 39 minuter, kom genombrottet. Chris Barkers inlägg vanns i luften av Rory Fallon, och bollen jagades av Mpenza och Cardiffbacken Purse. Mpenza visade styrka, var först på bollen och lyfte den över Heaton. 1-0 Argyle.
Knappt fick man andas ut innan det var 2-0. Chris Clark såg ut som om han var på väg mot ingenstans vid hörnflaggan med flera Cardiffförsvarare i närheten. På något omöjligt sätt fick han iväg inlägget, som överraskade alla inklusiv Heaton, mer eller mindre landade på ribban, och damp ner perfekt vid Gallaghers fötter som lade in den i öppet mål.
Den bästa halvleken på Home Park på bra länge.
Andra halvleken
Det var så nära 3-0 kort efter halvtid. En mycket bra lyftning in mot straffområdet från Summerfield hittade Mpenza som kunde nicka ostört mot mål, men tyvärr lite för högt.
Men Cardiff började visa att de faktiskt sitter på kvalplats och har en del namnkunniga spelare också. Efter en timme var det reducerat efter bra samarbete av två Premier League spelare. Aston Villas Wayne Routledge tog bollen tvärs över planen och hittade en lucka mellan Seip och Cathcart så att Sunderlands Michael Chopra kom fri mot Larrieu. Det såg offside ut från repriserna men det var väldigt nära... man ska inte klandra linjemannen eftersom jag var osäker även efter att ha sett den sex gånger.
Efter ungefär 70 minuter fick Gallagher en smäll och linkade ut, för att ersättas av Jamie Mackie. Mpenza ersattes också av Steve MacLean och hela Home Park reste sig och applåderade honom.
Kort efteråt kom matchens mest kontroversiell sekvens. Domaren hade blåst av så att en Cardiffspelare kunde plåstras om, och det blev därför drop-ball. Det såg ut som om det var upplagt för att Summerfield bara skulle få sparka upp den till Cardiffmålvakten, men Steven McPhail rusade fram i sista stunden, vann den och Chopra kom fri eftersom Argyle hade slappnat av. Mathias Doumbé drog honom tydligt i tröjan och var därför en bra kandidat för frilägesutvisning, men domaren såg antingen inte eller valde att fria, kanske på grund av minst sagt förrädiskt uppträdande av McPhail...
Det blev nervigt i slutet och som alltför ofta när de leder sent i matcher föll Argyle för djupt och bjöd Cardiff på anfallsmöjligheter. Men det blev aldrig mer än ett par halvchanser och segern var ett faktum.
Analys
Första halvleken var lysande. Synd att spelet inte höll i sig efter pausen. Men Cardiff ligger på kvalplats och det är nästan så att man börjar drömma om att vi kan sno den. Argyle ligger på sjunde plats, fortfarande bakom Cardiff på målskillnad.
Emile Mpenza kunde kanske ha gjort fler mål men visade sin klass flera gånger idag. Den spelaren vi hoppades på men har fått vänta så länge på verkar till sist ha anlänt. Paul Gallagher är en annan som hör till en högre nivå och var en del av det mesta bra som hände framåt idag.
Men ingen gjorde bort sig och man kunde lovorda nästan varje spelare. Till och med Yoann Folly agerade stabilt och gav bara bort bollen ett par gånger...
Cardiff då? Den vanliga inställningen verkar ha slagit in där. Managern Dave Jones sade efter matchen att hans lag hade gjort sitt sämsta match på tre år och var jättearg på allting. "Vi har förlorat mot lilla Plymouth och det får inte hända!". De kan säkert bättre men jag vägrar tro att det var så illa. Den attityden känner man tyvärr igen många gånger när vi vinner mot så kallade "större klubbar".
Nu väntar matcher mot Southampton, Blackpool och Doncaster. Ingen av de är oövervinnlig direkt och vi får hoppas på nya höjder under de kommande veckorna.