Plymouth Argyle - Blackpool 1-2
Suck. Det är bara att konstatera att Plymouth Argyle, som många andra lag i The Championship, är fruktansvärt ojämna. Spelet mot Cardiff för en vecka sedan på Home Park var värt en kvalplats till Premier League, men sedan kommer en plattmatch mot betydligt sämre motstånd med precis samma spelare.
Blackpool ska dock ha lite credit. De spelade smart, fick många spelare bakom bollen och kämpade till sig ett resultat. Precis som Argyle har gjort flera gånger på bortaplan den här säsongen.
Det var dessutom rätt att varna för deras nya lånestjärnor. Derbys Liam Dickinson gjorde två sena mål som inhoppare och vände matchen till bortalagets fördel. Och West Hams Kyel Reid på vänsterkanten skapade ett av målen och var ett ständigt hot.
Laget
Det var tillbaka till samma elva som spelade mot Cardiff (efter Duguids skada). Emile Mpenza bedömdes därför har kommit över sin vristskada och Argyle ställde upp med tre anfallare. Ingen plats för Jamie Mackie därför och Craig Noone, hjälten mot Coventry, fick vänta för sin första start.
Första halvleken
Villket sömnpiller. Blackpool hade tydligen väntat sig en anstormning och hade elva spelare bakom bollen för det mesta. Anstormningen uteblev dock och Argyle hade svårt att komma till avslut överhuvudtaget.
Den enda som kom nära målet var Mathias Doumbé som verkar bli mer och mer offensiv i sin nya roll som högerback. Chris Clark spelade in honom, han vände inåt och sköt över målet.
Efter en halvtimma hade ingen av målvakterna behövt ingripa.
Sedan verkade Blackpool ana att det var lika bra att ta initiativet, och resten av halvleken tillhörde dem. Det mesta kom via vänsterkanten och Kyel Reid som hade lite lekstuga med Mathias Doumbé. Allra farligast blev det när hans inlägg var millimeter från att kunna konverteras från nära håll av Steve Kabba.
Andra halvleken
Det började mycket bättre för Argyle och inom tre minuter skrek alla för straff. Chris Barkers inlägg blockerades tydligen med handen av Blackpoolförsvarare Joe Martin (son förresten till West Ham-legenden Alvin Martin). Det var säkert boll till hand men om man höjer armarna i straffområdet borde det vara straff. Domaren friade.
Ganska snart dog spelet igen och det verkade just då vara på väg mot 0-0. Men Paul Sturrock ville annat, och därför gjorde dubbelbyte. In med Craig Noone som kantspelare på vänstersidan och Steve MacLean längst fram, och ut med Mpenza och Fallon som inte hade åstadkommit någonting.
Sedan tog Argyle ledningen med ett underbart mål av Paul Gallagher. MacLean höll i bollen bra och spelade i sidled till honom med ryggen mot mål. Han vände perfekt och böjde bollen runt Rachubka och in i krysset från utanför straffområdet.
Målet fyllde de gröna med självförtroende och det kunde så lätt ha blivit 2-0 som säkert hade dödat matchen. Allra bästa chansen skapades av ett perfekt inlägg från Gallagher som MacLean kunde ostört nicka mot mål. Men han nickade lite utanför och borde verkligen ha satt chansen. Luke Summerfield var kort därefter också mycket nära med en något svårare chans.
Sedan gjorde Blackpooltränaren Simon Grayson trippelbyte : och inom tre minuter var matchen vänt. Först en lång utspark av Rachubka vanns av Ben Burgess, och nyinbytte Liam Dickinson kom lite för lätt på fel sida om Marcel Seip och kunde skjuta i mål.
Bara tre minuter senare och Kyel Reid fick bollen på mittlinjen. Doumbé backade, och backade, och till sist kunde Dickinson nå Reids låga inlägg vid första stolpen och göra vad som visade sig vara segermålet.
Analys
Vi kunde lätt ha vunnit, men var alltför håglösa långa stunder (till exempel hela första halvleken). Men Blackpool med Reid och Dickinson är ett annat lag än det som förlorat de fyra senaste matcherna. Jag tror att de kommer klättra i tabellen.
Mathias Doumbé är ingen högerback och kunde inte hantera Reid. Han verkar klara sig för det mesta och kombinerar stundtals bra med Clark i offensiven, men om han stötar på en vass vänsterkantspelare så är det kört. Bristol Citys Lee Trundle i September var en annan som hade lekstuga med honom.
Längst fram funkade inte mycket, den tremanna forwardlinjen som hade satt skräck i Cardiff var osynlig. Mpenza såg skadad ut och borde kanske inte ha spelat. Fallon vann ingenting i luften (precis som mot Southampton i veckan) och borde tappa sin plats till Steve MacLean nu.
När till och med Seip gör bort sig som med första målet så vet man att det inte var Argyles dag. Nåväl, det är bara att bita ihop och hoppas att vi kan återfå formen mot bottengänget Doncaster nästa vecka.
