Inför: Barnsley - Plymouth Argyle
Fem matcher utan seger gör att playoff-strecket börjat försvinna i horisonten som kallas övre halvan. Då ställs Plymouth Argyle mot Barnsley borta. En mardrömsmotståndare rent historiskt.
Vissa lag har Plymouth Argyle av tradition alltid svårt för. Barnsley på bortaplan är utan tvekan ett av dem. Oakwell grounds inramning tillsammans med en speciell hemmapublik, som inte är stor men ofta väldigt vokal, är ingen bra kombination för Argyle.
På de senaste 38 åren har det blivit blott en seger. Ironiskt nog säsongen 91/92 när det blev nedflyttning från näst högsta serien. Plymouth vann med 3-1 efter att Dwight Marshall, den enda spelaren av klass under den säsongen, smällt in ett hattrick.
Kass form i Plymouth
Nu reser Plymouth inte bara till Barnsley för att ta sig an en jobbig historik. "The Pilgrims" gör det också med en besvärlig formsvacka. Efter en väldigt lovande inledning har det hackat i maskineriet sedan mitten av november. Två poäng av femton möjliga har gjort att toppkänningen är borta. Det finns en enkel förklaring. Truppen är för tunn.
Sedan Karl Duguid skadades hemma mot Cardiff City har Argyle inte vunnit och det är uppenbart att han betydde mycket för mittfältet. Manager Paul Sturrock har försökt ersätta Colchesterlegenden med både Yoann Folly och Simon Walton. Båda har långt ifrån lyckats ha samma inverkan på spelet som Duguid haft. Samtidigt har Argyles välmeriterade nyförvärv, fransmannen Nicolas Marin och Emile Mpenza, inte tagit den fasta plats som många hoppats på. Marin har nött bänk och Mpenza lyckades skada sig när ett trendbrott såg ut att vara på gång.
Argyles trupp är tunn och det har lett till en tung belastning för de offensiva spelarna under hösten. Och det märks nu. Mot Barnsley saknas en drös av viktiga spelare. Emile Mpenza och Karl Duguid är som bekant skadade. Nicolas Marin saknas av familjeskäl. Rory Fallon, som varit väldigt stabil, saknas framåt på grund av avstängning.
Skeptisk inför poäng
Det gör att jag är väldigt skeptisk inför matchen. Detta trots att Barnsleys form inte är så lysande heller i serien. Spelare som kan avgöra en match på egen hand finns hos fjolsäsongens FA-Cupsemifinalist. Jon Macken är en farlig anfallare som nu dessutom fått sällskap från Jamie Cureton som är inlånad från Norwich City. Med dom två framåt har Barnsley en anfallsduo som gjort över 300 tävlingsmål tillsammans. På mitten finns Anderson De Silva som är något så ovanligt som en brasse i The Championship (det finns inte många) och yttern Jamel Campbell-Ryce som är jamaican och... ja..., jävligt snabb.
Just denna match känns Barnsleys hemmaplansfördel och just mittfältsskillnaden något bättre än Argyles dito. I Plymouth kan vi vänta oss att Steve MacLean gör Paul Gallagher sällskap på topp. MacLean gjorde ett hyfsat inhopp senast och satte också kvitteringen hemma mot QPR.
Men det vore grymt med en seger i lördagens match. Dels för att gapet upp mot kvalstrecket inte ökar, dels för att det skulle ge lite mer ro i truppen. Förmodligen kommer en hel del att hända när transferfönstret öppnas på vid gavel i januari. Både genom "Japanspåret" som uppstått efter japanska investerare och även genom inhemska köp.
Avspark, som vanligt en lördag, klockan 16.
