Reserapport: Cardiff - Plymouth 1-0
Storpublik på en riktig fotbollsarena - och en match med många chanser där Plymouth Argyle var värda minst en poäng. Trots kylan och förlusten blev det ett roligt utflykt till den walesiska huvudstaden igår.
Ninian Park
Lika klassisk som den ser ut på bild. Den har dröjt kvar många år efter att andra arenor har utplånats till förmån för nya "rymdskeppsarenor" med bara sittplatser. Enligt min Cardiff-supportande kompis som körde mig till matchen igår är detta mest på grund av att den nya arenan skulle byggas på en gammal friidrottsarena så de var tvungna att bygga en ny sådan först.
Men den är snart en minne blott. Den nya varianten står nästan bredvid och ser ut precis som alla andra nya fotbollsarenor. Säkert kommer den få något färglöst företagsnamn också. Men det är inte bestämt än.
När vi närmade oss arenan så påminde kompisen mig att det inte var någon bra idé att sitta i bilen i Cardiff med bortalagets tröja synlig och att han inte ville få framrutan krossad. Så jag fick sitta där i trafikkön och svettas med överrocken på... Sedan kom vi ut och han avrådde från PAFC-mössan också så jag fick utså den bitande vinden istället. Jag trodde att han överdrev lite men det var tydligen många som gjorde likadant: det var många bortafans där men jag såg ingen alls i grön utanför överhuvudtaget innan matchen. Lite märkligt.
Laget
Ingen kunde ha förutspått vad Sturrock hade fått för sig här. Hela sju ändringar, precis som i matchen mot Watford där vi fick vår första vinst. Men det följde på en vinst mot Southampton så det var minst sagt oväntat.
För det första så startade hela fem mittbackar (Doumbé, Seip, Tímár, Cathcart och Sawyer) som måste vara något slags rekord. Doumbé spelade som högerback istället för McNamee och Sawyer spelade som vänsterback för första gången den här säsongen istället för Chris Barker. Cathcart spelade som en defensiv mittfältare framför backlinjen. Sedan fyra spelare på mittfältet: Jason Puncheon, åter från lånet i MK Dons, började på högersidan och Jamie Mackie spelade på vänstersidan. I mitten återkom Yoann Folly, tydligen var Karl Duguid för trött efter sin skada nyligen. Före-detta Cardiffspelaren Steve MacLean fick agera ensam på topp.
Första halvleken
I början såg det förvirrad ut. Argyle hade svårt att hålla i bollen och Cardiff förde spelet utan att skapa alldeles för mycket. De borde dock ha tagit ledningen när Chopra missade från nära håll efter ett bra inlägg från Paul Parry.
Men spelet började jämna ut sig och Argyle lyckades öppna upp Cardiffförsvaret ett par gånger. Ett bra nick från mittbacksjätten Tímár verkade vara på väg in efter en hörna men Kevin McNaughton på linjen sträckte sig och rensade.
Sedan kom spelets mest kontroversiella sekvens. Jamie Mackie sprang in bakom Cardiffs backlinje efter en perfekt passning (se bilden ovan) men fortfarande långt från mål. Han löpte perfekt, kom in framför de täckande backarna och lade bollen behärskat förbi Enckelmann i mål. Det firades ett tag båda på plan och på bortaläktaren innan linjemannen Chris Smiths flagga märktes, som definierade om begreppet "sent beslut". Enligt rykten så är Smith walesare, men jag har inte lyckats bekräfta detta. Att beslutet var fel hade vi ingen aning om då eftersom vi var bakom målet, men bilden verkar visa att det inte ens var nära.
Kort därefter hittade ett bra inlägg från Puncheon Marcel Seips huvud omarkerat bara ett par meter från målet, han försökte skarva bollen och verkade missa den totalt.
Chopra hade också en bra chans till innan halvtid (som han sumpade igen) och halvlekens sista spark var en Cardiff frispark som Larrieu tippade till hörna.
Andra halvleken
Den började lite som andra halvleken hade slutat. Matchen böljade fram och tillbaka och chanser skapades åt båda håll, de allra vassaste föll till Argyle dock. Särskilt två står ut: MacLean kom igenom till höger om målet, hans inlägg tog ut Enckelmann och landade perfekt på Yoann Follys huvud men han nickade över med hela målet öppet. Sedan var det MacLeans tur när han nickade rakt på målvakten från nära håll.
Man hade en känsla av att de skulle ångra alla sumpade chanser. Cardiff hade mer och mer av bollen och mot slutet hade man känslan av att de kanske var på väg mot ett genombrott.
Efter 81 minuter kom det. Sawyer tappade bort Gavin Rae som kom in bakom i ett farligt läge till höger i straffområdet. Han hittade Jay Bothroyd framför mål och markeringen från Tímár var inte tillräckligt nära honom. Han hann inte täcka och 1-0 var ett faktum.
Argyle verkade inte ha kraft kvar för en sista anstormning, men de fick en hörna på övertid. Inspirerad av Readings målvakt som kvitterade i sådana omständigheter på annandagen, så gick Romain Larrieu upp för hörnan. Men Summerfields hörna var för låg och rensades lätt, bollen föll till Chopra som var på väg igenom när inhopparen McNamee tog honom ut. Solklar utvisning och tyvärr tre matchers avstängning för högerbacken. Kanske hade varit bättre att förlora med 2-0.
Analys
Frustrerande att Argyle lyckades återigen dominera och ta noll poäng. Men det måste väl lossna snart. Hoppas Emile Mpenza hittar konditionen igen och vi kan börja göra några mål av alla chanser vi skapar.
Yoann Folly har rykte om sig att vara katastrofal och jag såg ingenting som visade motsatsen. Missade matchens bästa chans, ramlade flera gånger utan att det verkade allt för nödvändig och fick en hemsk snedträff när han försökte rensa bollen i straffområdet - som tur var föll den till Sawyer. Varför han får spela är för mig en gåta.
Puncheon såg lovande ut, några långa löpningar med bollen som öppnade upp Cardiff. Tyvärr försökte han trixa lite för mycket några gånger och tappade bollen när en passning hade varit bättre.
Doumbé gör mig nervös. Han verkar som om han försöker utvecklar sig från en mittback som sparkar bort bollen till en ytterback som gör löpningar och passningar och sånt. Alltför ofta ger han bara bort bollen. Och nu får vi honom i tre matcher efter McNamees utvisning.
Defensivt var vi mycket stabila för det mesta men på den här nivån behöver man bara slarva en gång för att släppa in mål.
