Arsenal - Plymouth Argyle 3-1 - En hedersam förlust
Arsenal hade som väntat inga större problem med Plymouth Argyle. Men i 3-1 förlusten fanns en första halvlek som länge kommer vara minnesvärd för alla Plymouthfans. Det och en magisk stämning skapad av nästan 10 000 tillresta fans gjorde lördagen till en behaglig upplevelse.
Redan från inmarschen skapade Green Army en magisk inramning på Emirates. Rapporter på plats och även genom den spanska streamen av matchen som jag lyckades få in talade om en elektrisk atmosfär.
Den gav Plymouth, som spelade inför den största publiken på flera årtionden mycket hjärta i första halvlek. Startelvan blev precis den som förväntades i vår förhandsrapport, med undantag att Jamie Mackie tog platsen på mittfältet istället för Craig Noone.
Arsenal ställde inte alls upp med ett b-betonat lag som jag själv förväntat. Endast fyra ändringar från startelvan som vann senast mot Portsmouth. Och vissa av dom som kom in var inte så kassa heller. Robin Van Persie och Schweiziske landslagsspelaren Johan Djorou för att nämna två.
Arsenal dominerade givetvis inledningsvis men skapade för den delen inte drösvis med målchanser. Romain Larrieu, Argyles franske veteran, gjorde ett par bra ingripanden men den rödvita maskinen såg inte ut att spela på hundra procent. Långt ifrån det.
Samtidigt försvarade sig Plymouth heroiskt, anförda av en utmärkt mittbacksduo i Marcel Seip och Craig Cathcart. Det var till och med så att Argyle stack emellan i ett par kontringar. Kvalitetsskillnaden syntes, men när det blev snabba avslut, och framförallt på hörnor, hotades Arsenal.
Argyles största chans
Den största chansen, som hade varit en våt dröm om den suttit, stod Paul Gallagher för. Den inlånade Blackburnanfallaren vände på en femöring och fick iväg ett lurigt skott som var ett mellanting mellan skott och lobb. Polske målvakten Fabianski lyckades dock med nöd och näppe tippa bollen över ribban.
Gallaghers avslut var kulmen på en bra Argyleperiod. Efter det verkade Arsenal vakna upp. Ytterligare en växel las i och spelet blev plötsligt, och väldigt mindre lustigt, mycket snabbare.
Det kändes som att första målet skulle komma innan halvtid, men två täta avslut utanför stolpen gjorde att Plymouth kunde ta med sig 0-0 i halvtid, ett på sätt och vis rättvist resultat.
Klass slår motivation. Med hästlängder.
Drömmen om ett osannolikt oavgjort resultat och omspel dog dock snabbt i andra halvlek. Väldigt snabbt.
Det hade inte ens gått en minut när Van Persie nickade in 1-0 på hörna. Jag sjönk djupt i soffan. Första halvleks försvarsspel var mer eller mindre felfritt, och här fick holländaren stå helt otroligt ren. Jag blev sur över slarvet och uppgiven kort därefter då Van Persies hårda inlägg längs med marken styrdes in i mål av David Gray.
En mardrömsdebut med andra ord för Gray som gjorde blott sin andra seniormatch från start för ett lag.
Gray skulle dock snabbt visa att han är en spelare som kan ge Argyle en stabil och permanent högerback säsongen ut. I anfallet strax efter Arsenals 2-0 mål stormade han förbi Sagna och slog ett inlägg inom straffområdet. Karl Duguid, Argyles lagkapten, stormade fram och genom en utsträckt volleytå lyckades han slå in 2-1.
Målet gjordes dessutom framför den sektion där Argyles nästan 10 000 fans på plats satt, magiskt var ordet.
Förhoppningarna om att Argyle skulle kunna vända och få en kvittering dog dock relativt snart. Arsenal förde matchen och skapade chanser utan större ansträngning till skillnad från Plymouth som fick slita hårt för varje tillstymmelse av chans. Skillnaden på klass var uppenbar.
Robin Van Persie, Arsenals spelare för dagen, satte ett defintivt slut på en eventuell dröm om 2-2 i slutminuterna. Nasri spelade fram holländaren som slog in sin egen retur efter att Larrieu räddat i första läget. Bollen gick stenhårt via ribban.
En förlust med glädje
Det var aldrig något snack om förlusten var rättvis eller inte. Arsenal hade målchanserna, de hade bollen (nästan 70 procent) och de hade internationella spelare. Men det var glädjande att höra läktarsången och ännu mer glädjande att se Argyle spela sitt spel utan att ge avkall för frustrerade känslor i form av löjligt hårt spel. Vi fick ett gult kort, Karl Duguid för snack.
Det var synd att vi inte passade på att skriva lite historia. Men sättet vi förlorade på går inte att vara olycklig på.
Nu gäller det att suga i sig så mycket som möjligt av en speciell match. Nästa lördag är det vardag igen när Crystal Palace kommer på besök.
Matchfakta
Arsenal 3 (0) - 1(0) Plymouth
Van Persie 47
Gray 50(og)
Van Persie 85
Duguid 53
Arsenal: Fabianski, Sagna, Gallas, Djourou, Silvestre (Gibbs, 30 ), Eboue (Vela, 70 ) , Diaby, Nasri, Ramsey, Van Persie, Bendtner (Wilshere, 86)
Avbytare på bänken: Almunia,Adebayor,Bischoff,Randall,
Plymouth: Larrieu, Cathcart, Seip, Gray, Barker, Clark (Noone, 78 ), Summerfield ,Duguid, Mackie, Gallagher (MacLean ,72 ), Fallon
Avbytare på bänken: Saxton,Timar,Folly,Doumbe,Mpenza,
Varningar: Bendtner (Arsenal) Duguid (Plymouth)
Publik: 59424
