Ipswich Town - Plymouth Argyle 0-0
Fortfarande ingen vinst och inga mål, men den förväntade förlusten uteblev. Det här var ett steg i rätt riktning. Sturrock lyckades hitta en ny mittfältare och en ny forward utan att värva någon, och trots en del chanser för hemmalaget förtjänade vi den här poängen mer än den vi fick i Ipswich ifjol.
Laget
Paul Sturrock hade uppenbart bestämt sig att det var dags för ändringar. Inte lika dramatiskt som när han petade hela sju spelare och rivstartade säsongen mot Watford, men ett par högst oväntade ändringar. För det första så tappade Luke Summerfield äntligen platsen, som gick till transferlistade Simon Walton : alltså två defensiva mittfältare centralt. För det andra så fick Jamie Mackie spela sin favoritposition som anfallare för första gången i Argyle. Han har mest spelat på högerkanten men gjorde en massa mål för lokalrivalerna Exeter som utpräglad forward. Det innebar att Paul Gallagher, som också gärna vill vara forward, fick kliva ut på vänsterkanten och Chris Clark fick byta sida till högern.
För övrigt kom David McNamee in som högerback som väntat och Krisztián Tímár ersatte också den skadade mittbacken Craig Cathcart.
Första halvleken
Det började snabbt och båda lagen visade framåtvilja. Jamie Mackie visade en enorm energi i sin favoritroll och jagade precis allting, även om det verkade fullständigt hopplöst. Efter en sådan löpning kom han fri men valde att skjuta från en omöjlig vinkel istället för att göra inlägg.
Sedan kom Ipswich igång på riktigt och nästa femton minuter var Argyle rejält tillbakapressade. Hemmalaget verkade bara vinna hörna efter hörna. Från en sådan fick Jon Stead ett bra nickkontakt men Larrieu räddade också bra med fötterna, returen slogs mot mål men Fallon på mållinjen lyckades rensa. Kort därefter hördes höga rop efter straff när Tímár kramade om Pablo Couñago i straffområdet. Domaren friade men det var ett väldigt farligt ögonblick, som Ipswichtränaren Jim Magilton fokuserade mycket på efter matchen.
Ipswich hade uppenbart satsat stora krafter på att få ett tidigt ledningsmål, de visste tydligen att Argyle brukar ge upp när de tappar ett mål. Men när det tidiga målet uteblev verkade krafterna avta och Argyle kom mer i matchen. De skapade visserligen bara halvchanser men båda Gallagher och sedan Walton såg till att Richard Wright i Ipswichmålet inte blev alltför uttråkad.
En snabb kontring för Ipswich var dock nära att ge hemmalaget ledning. En perfekt lång passning från Tommy Miller hittade Stead i bra position, han klippte till men bollen tog i stolpens utsida.
Andra halvleken
Första halvlek tillhörde för det mesta Ipswich. Argyle hade visat upp kampvilja och organiserad försvar men inte mycket mer. Men efter pausen öppnade matchen upp sig och det blev en mycket jämnare kamp. Det var också de gröna som hade de bästa chanserna i början.
Först var det Paul Gallagher som tog ner bollen väldigt skickligt till vänster i straffområdet men sköt rakt på Wright. Sedan var det återigen Jamie Mackies löpvilja som skapade Argyles bästa chans. En makalös löpning tog honom ner till kortlinjen. Inlägget var lite bakom Rory Fallon som dock lyckades få iväg ett bra skott. Wright var inte nära att ta den men den tog i ribbans undersida och studsade ut. Simon Walton var först på returen men kunde inte få tillräckligt med kraft i nicken och Wright räddade lätt.
Argylelegenden David Norris var ganska osynlig för Ipswich, och han byttes ut efter en timma tillsammans med Stead. In kom den väldigt snabbe Danny Haynes på högersidan och Ipswich såg farligare ut: Argyles vänsterback Chris Barker är ju inte världens snabbaste back. Haynes hittade Jon Walters i straffområdet och hans skott var nära att leta sig in vid första stolpen.
Med tre minuter kvar trodde alla att Argyle hade tagit en bragdseger. Alan Judge, som byttes in med åtta minuter kvar, slog ett mycket bra inlägg som skarvades vidare av Fallon till Jamie Mackie som slog den säkert i mål. Tyvärr avvinkades han för offside i vad som i de flest källorna beskrevs som ett marginellt beslut. Inte ens Argylevänliga rapport vågar kalla den för felaktig dock, så den får förbli marginell.
Sedan på övertid räddade Romain Larrieu en poäng åt de gröna när han lyckades parera från Kevin Lisbie från mycket nära håll.
Analys
Båda överraskningar får ses som stora succéer. Simon Walton var inte spektakulär men han gjorde ett jobb och gav inte bort bollen alls lika mycket som han har gjort tidigare. Och han sparkade inte ner någon heller, som också är ett steg framåt.
Jamie Mackie borde få en ny chans som forward. Han sprang helt otroligt mycket och Ipswichs mittbackar fick inga andningspauser från honom. Med lite mer tur kunde det ha lett till ett par mål för Argyle.
Romain Larrieu var en hjälte igen efter ett par bra räddningar, särskilt den i slutet. Det hade varit oerhört tungt att förlora då. Han visade återigen att tisdagens misstag bara var en engångsföreteeslse.
Alan Judge såg också livlig ut och åtta minuter av hans inlägg från högersidan skapade mer än Chris Clarks gjorde i 82 minuter.
Det får förstås inte gå till överdrifter. Vi vill fortfarande ha en seger och framförallt ett mål (fortfarande inga sedan annandag jul...) Men kan vi spela så här så borde lyckan vända snart. Det är bara att hoppas att tröttheten inte tar över, en ny lång resa (till Preston i nordvästra England) väntar redan på tisdag.