-
-

Derby County - Plymouth Argyle 2-1

Det rådde besvikelse på Pride Park igen efter att Derby gjorde segermålet i sista minuten. Matchen var väldigt likt matchen där ifjol: Argyle tog ledningen, kämpade på hyfsat men förvaltade inte sina chanser och Derby kunde vända matchen. Nu är det sju raka förluster på arenan.

Lagen
Inget av lagen såg ut som man förväntade sig. I Argyles försvar tappade Krisztián Tímár sin plats efter mardrömmen mot Michael Chopra i tisdags, men ersättaren blev inte Réda Johnson utan islänningen Kari Árnason, som egentligen mest är tänkt som mittfältare. Längre fram fanns ingen plats för nyförvärvet Alan Gow trots sin framgångsrika inhopp och mål i tisdags, istället flyttades Jamie Mackie upp i anfallet där han egentligen trivs bäst och Karl Duguid kom in i mittfältet.

I Derby väntade ännu större överraskningar. Två av deras bästa spelare i Rob Hulse och Kris Commons satt bara på bänken. Ingen plats heller för nye dyre mittbacken Shaun Barker, där istället Jake Buxton lirade. Han är en av flera spelare som Nigel Clough har tagit från League Twos nykomlingar Burton Albion där han var manager innan.

Första halvleken
Argyle började bäst och det var något överraskande Karl Duguid som fick första chansen. Han kom tillbaka in på planen efter en skada och fick bollen till skänks av Derbyförsvaret men var inte tillräckligt snabb för att hinna fram till målet innan försvararna kunde täcka.

Efter 15 minuter bröt Jamie Mackie igenom, och hans skott från en ganska svår vinkel tog i stolpen. Den studsade rakt ut och Alan Judge var på väg att skjuta från straffområdets gräns när han nedgjordes av Jake Buxton. Domaren pekade på straffpunkten och Judge förvaltade den själv, stenhårt upp i nättaket.

15 minuter senare var det nära 2-0. Återigen var det Mackie, han ryckte sig fri från sin försvarare och hans skott var inte långt utanför.

Derby hade en del boll, en del snygga sekvenser men väldigt lite verkstad. Höga rop för straff för hemmalaget hördes när bollen träffade Marcel Seips överarm från nära håll: domaren antingen såg inte eller tyckte det var boll till arm och inte tvärtom.

Det mesta kom via Derbys vänsterkant och före detta Argylelånet Gary Teale som såg ut som pånyttfödd sedan han var glömd av Derby och på lån i Devon för två år sedan. Argyles högerback David McNamee hade svårt att hänga med honom och gav bort en frispark mot honom efter 39 minuter. Inlägget nickades mot mål och räddades briljant av Romain Larrieu, men rensingen övertygade inte, bollen kom tillbaka och Buxton kunde gottgöra straffen och kvittera för Derby.

Andra halvleken
Det visade sig att McNamee hade gjort vristen illa, oklart om det var därför han inte hängde med Teale eller om han gjorde den illa när Teale snurrade upp honom en gång för mycket. Chris Clark kom in som mittfältare och Karl Duguid tog över som högerback. Men knappt fem minuter in i andra halvleken skadade sig också reservhögerbacken Duguid och Clark fick bli tredje högerbacken för dagen. Luke Summerfield tog över i mittfältet. Ungefär samtidigt fick Derbys anfallare Steve Davies också utgå och ersattes av Rob Hulse.

Alla ändringar gjorde att Argyle kändes rätt vilsna ett bra tag in i andra halvleken. Ingenting stämde riktigt och det blev mest ställningskrig. Commons kom också in för Derby som hade mer boll men skapade för det mesta bara en massa hörnor som Seip och Árnason längst bak mest hade koll på. Rory Fallon hade ett par halvchanser för Argyle också men i båda fall fick han inte iväg ett livskraftigt skott.

Efter 87 minuter borde Argyle verkligen ha tagit ledningen. Jamie Mackies snabbhet tog honom förbi sista man i Derbyförsvaret och in i straffområdet. Veteranen Robbie Savage kastade sig mot honom från sidan när han skulle skjuta, Mackie försökte dribbla bort honom men lyckades inte riktigt. Bollen föll till Judge men det var för mycket under hans fötter och skottet gick högt över.

Det verkade som om det var på väg mot oavgjort men Derby fick en hörna till på övertid. Argyle hade till och med bytt in en tredje mittback i Johnson för att se till att inte släppa något hörnmål, men det sket sig ändå. Det får tyvärr skrivas som ett misstag av Romain Larrieu i mål, dagen efter att jag utnämnde honom till min nya hjälte i grön i redaktionstexten. Han ropade efter bollen, sprang ut och missade den totalt. Miles Addison hade den enkla uppgiften att nicka in den i tom bur.

Analys
Suck. Jag kände mig ungefär som folket på bilden när bollen gick in. En poäng hade känts rättvis sett till helheten. Men nu sittar vi på två poäng efter fyra matcher, samma som ifjol, och har nästan upprepat två av fjolårets matcher mot QPR och Derby. Det är svårt att undvika känslan att en ny 2008-9 säsong är på väg och därmed en ny kamp mot nedflyttning.

Det finns fortfarande positiva saker för den som vill hitta dem dock. Flera tunga namn var borta med skador, Árnason gjorde en lysande debut tillsammans med Seip i mittförsvaret, Alan Judge var livlig och Jamie Mackie oroade ständigt motståndarna.

Skadorna oroar dock, det är fortfarande oklart om det är något allvarligt med Duguid eller David "Knacked-my-knee" McNamee som var ständigt skadad hela fjolsäsongen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Mackie dock. Han är en ständig irritation för motståndarnas försvarare och hans löpningar tar honom till bra positioner. Men han måste väl börja göra mål av några av dem snart. Om han eller Rory Fallon var bra på att avsluta hade vi vunnit igår.

Sheffield Wednesday väntar hemma om en vecka och det känns redan som en måstematch.