Washington - Dallas2 - 4
Middlesbrough - Plymouth Argyle 0-1
Jag skall tydligen tippa förlust lite oftare. Plymouth Argyle överraskade alla och förstörde Gordon Strachans välkomstfest på Riverside Stadium. Dessutom hölls nollan för första gången den här säsongen. Det börjar bli en tradition att vi slår det slutgiltiga mästarlaget borta, dags att lägga lite pengar på Middlesbrough...
Lagen
Efter att Ashley Barnes valdes från ingenstans mot Bristol City så var det ännu en stor överraskning igår. Yoann Folly har inte spelat en enda minut för Argyle sedan januari och var så katastrofalt dåligt de gångerna han spelade ifjol att alla trodde nog att vi hade sett honom för sista gången. Klubben försökte bli av med honom under sommaren men ingen ville ha honom. Och sedan helt plötsligt är han i startelvan i en väldigt svår bortamatch. Kanske Paul Mariners påverkan, att ge alla bortglömda en ny chans?
I försvaret var det dock glädjande nyheter i och med att David Gray bedömdes som frisk nog att spela högerback. Han skadade sig dock igen i matchen så vi får se om han kan vara med nästa vecka.
Framåt var det Alan Gow som fick chansen tillsammans med Jamie Mackie, ännu en ny partnerskap alltså.
I Middlesbrough lämnades nyinlånade Marcus Bent på bänken så Marvin Emnes gjorde Leroy Lita sällskap framåt. Dessutom gjorde österrikaren Emmanuel Pogatetz sin första match i The Championship på vänstra sidan efter en längre frånvaro.
Första halvleken
Argyle visade tydligen sina intentioner tidigt. Efter bara två minuter fick de frispark i en bra position, som resulterade i att Judge lossnade ett skott som överlistade målvakten Jones men flög centimeter utanför.
Nästa chans föll till hemmalaget. Deras största stjärna Adam Johnson tog sig förbi flera på vänsterkanten och hittade Emnes några meter från målet, men han tog en evighet att bestämma sig och Shane Lowry kunde täcka.
Efter en halvtimme tog sig Alan Judge igenom och ett hårt skott mot närmaste stolpen tippades till hörna. Hörnan hittade sedan Lowry i en bra position men han styrde sin nick över ribban.
Romain Larrieu i Argyles mål hade inte ingripit alls hittills, men efter 36 minuter var han med på noterna och styrde undan ett lågt skott från Lita. Det mesta som Middlesbrough skapade kom via Johnson som nu hade bytt kant och Gary Sawyer hade händerna fulla. I halvtid var man rätt så nöjd: Argyle hade inte bara hållit ut sina motståndare men även skapat en del framåt.
Andra halvleken
Strachan tyckte tydligen också att det krävdes ändringar hos hemmalaget och slängde in Bent istället för Emnes som ju hade missat deras bästa chans hittills. Det första som hände i andra halvleken var ett speluppehåll på flera minuter efter att Gray och Pogatetz slog huvuden ihop. Gray tog sig så småningom upp men Pogatetz bars ut på bår, inte bästa comeback för honom alltså.
När spelet startade om var det ytterst nära hemmaledning. Argentinaren Julio Arca dribblade förbi tre försvarare och hittade Bent, som rullade den förbi Larrieu. Árnason var dock på linjen och rensade - rakt på sin egen målvakt. Den rullade mot mål men Larrieu hämtade upp den precis i tid.
Argyle backade dock inte hem. En härlig löpning av Alan Gow slutade med ett hårt lågt skott precis utanför, och sedan hittade han Mackie som värmde Jones händer med ett högt skott. På 64 minuter kom genombrottet. En väldigt lång boll från Sawyer hittade Mackie som var för stark för Wheater och rullade bollen behärskat under Jones.
Hemmalaget lyckades inte skapa någon större press men fick en gåva av domaren efter 79 minuter. St Ledger stötte fram in i straffområdet men Árnason tog bollen ifrån honom, men den tog i Follys rygg och fastnade lite, varpå St Ledger segnade ner. Straff sa domaren och det är svårt att hitta någon som höll med honom, även bland hemmalagets supportrar. Så himla typiskt, tänkte man.
Men rättvisan skulle skipas ändå. Adam Johnson klev fram och slog straffen i stolpens utsida. Vilt jubel på bortaläktaren...
Det väntade hela sju minuters övertid efter den tidigare skadan, men det närmaste Boro kom en kvittering var en klockren brytning från Árnason i ögonblicket innan Lita skulle skjuta.
Analys
Vilken vinst! Högst oväntad men högst välkommen. Tabellläget är ungefär detsamma eftersom båda Ipswich och Reading också vann.
Ännu mer glädjande var att det för det mesta rapporteras som en rättvis seger. Backlinjen såg stadig ut, i mittfälten valdes oftast rätt passning och framåt jobbade Gow och Mackie riktigt bra ihop. Yoann Folly var som ett nyförvärv, han gjorde helt klart sin bästa match någonsin för Argyle (inte att det var så svårt), bröt upp mycket som hemmalaget hittade på och startade några farliga anfall själv också.
Mackie ser mer och mer ut som en stor tillgång och tidningarna har börjat spekulera att Derby förbereder ett bud på en miljon pund för januari. Alan Gow är förmodligen vår största talang och det har varit ett mysterium varför han inte har startat den senaste månaden, hoppas han får mer speltid efter det här.
Middlesbrough då? Jo, de kan säkert bättre och de hade sina chanser. Gordon Strachan har en del att jobba med ser det ut som, om han ska realisera drömmarna om att återvända direkt till Premier League.
Fötterna på marken. Det är trots allt bara en match. Nästa vecka väntar Doncaster hemma som är svårare än det låter. Men tre poäng där inför ännu ett landslagsuppehåll och man börjar känna att det har vänt på riktigt.
