Dagenham & Redbridge - Plymouth Argyle 0-1
Liket lever lite till. Argyle klarade av senaste måstematchen i östra London och segrade med ett enda mål. Det var dock sannerligen ingen vacker match, en riktig nedflyttningskamp.
Laget
Rory Fallon drogs ur sent på grund av skada, så hans plats gick till Rory Patterson. Fletcher klarade sig dock. Något otippad så fick Kári Árnason lira längst fram i Fallons roll, så vitt jag vet för första gången i karriären.
----------------------Button---------------------
Duguid--------Nelson--------Zubar--------Paterson
--------------------Fletcher---------------------
--------------Peterlin------Walton---------------
Bolasie-------------Árnason-------------Patterson
Att vara med...
Strålande sol i Dagenham och en väldigt talrik och högljudd Green Army gjorde en perfekt inramning till matchen. Vi var 804 stycken, sådär en fjärdedel av publiken, och det hördes inte mycket från hemmaläktaren. Bland publiken satte sig också Fallon och Bondz N'Gala, som skrek och sjöng helhjärtat med.
Argyle hade aldrig spelat en ligamatch där förut men det var bara två år sedan jag var där senast, en direktavgörande match mot Shrewsbury om uppflyttning från League Two. En mycket liten arena och bara fem hållplatser från Upton Park (West Ham) på samma tunnelbanalinje - laget verkar knappast passa in i League One. Läktarna är så låga att det gick åt sådär 15 bollar under matchen.
Matchbilden
Första halvleken var en nervig historia med få bra chanser. Planen var rätt så sandig och bollen spenderade mycket tid i luften. Argyles bästa chans föll till Yannick Bolasie men Dagenhams 41-årige målvakt Tony Roberts kunde rädda vid första stolpen. Det var väldigt lite från Daggers men Argyle vara nära att ge bort ett mål precis innan halvtid - Curtis Nelson tog för mycket tid på sig som sista man och Akinde stal bollen. David Button var dock snabbt ute och räddade situationen.
Andra halvleken var bara två minuter gammal när Argyle fick en frispark ungefär 35 meter ute. Rory Patterson steg fram, som så många gånger förut, och hela Green Army suckade och väntade på ännu ett skott på läktaren. Den här gången for den dock rakt igenom muren och in i mål! Det tog honom nästan en hel säsong men till sist har han gjort mål på frispark...
Reaktionen väntade på sig och det var nära 2-0 ett par gånger, men Roberts var i vägen och kunde parera.
Sista halvtimmen tillhörde dock hemmalaget. De var mycket nära kvittering när Akinde bröt sig igenom igen, men Button blockerade första skottet och även andra försöket av Danny Green direkt efteråt. De hade sedan mycket boll men det blev en hel del desperation till sist med många höga inlägg i boxen.
Målhjälten Patterson blev sedan något oturligt utvisad (två gula) med två minuter kvar, den tolfte Argylespelaren att se rött denna säsongen.
Analys
Inte längre jumbo, fem poäng upp till strecket nu med en match mindre spelad. Låter inte omöjligt, förutom att det bara finns fyra matcher kvar. Minst tre vinster lär behövas för att ha chans till nytt kontrakt.
En mycket rolig dag dock, oavsett hur denna hemska säsongen slutar. Imponerande att så många känner sig manade att använda högsommarvädret och semestern till att heja fram Argyle trots ligapositionen och allt som hänt.
Under veckan har det dessutom blivit klart att en Company Voluntary Agreement (vägen ur administration) ska presenteras till borgenärerna den 5:e maj. De flesta kommer bara få 0,77 pence per pund, men förvaltaren Guilfoyle känner sig antagligen hyfsat säker att den ska gå igenom. Det krävs att representanter för 75% av skulden röstar ja, och då är den klar och vi kan börja se framåt. Skatteskulden är mycket mindre än 25% som tur är eftersom skatteverket med all säkerhet kommer rösta emot.
Det är dock sorglig läsning att se vanskötseln från förra styrelsen med blotta ögat. Bland annat så har de låtit bli att betala välgörenhetsorganisationen St John's Ambulance, som fansen nu försöker täcka genom en insamling.