Bristol Rovers-Plymouth Argyle 2-1
Plymouth Argyle föll rättvist på Memorial Stadium efter en slätstruken insats i en match som innehöll tre nickmål och missade därmed chansen att för första gången denna säsong ta steget in bland de sju främsta i League 2.
Bristol Rovers (4-4-1-1): Steve Mildenhall; Michael Smith, Tom Parkes, Mark McChrystal, Lee Brown; Kaid Mohamed, Tom Lockyear, Ollie Clarke, David Clarkson (Matt Harold 65); John-Joe O'Toole; Chris Beardsley (Seanan Clucas 90).
Plymouth Argyle (3-5-2): Jake Cole; Maxime Blanchard, Neal Trotman, Curtis Nelson; Durrell Berry, Luke Young (Tyler Harvey 69), Conor Hourihane, Matt Parsons; Lewis Alessandra (Tope Obadeyi 69), Reuben Reid.
Bristol Rovers-Plymouth Argyle 2-1 (1-1)
1-0 Chris Beardsley (7), 1-1 Neal Trotman (45), 2-1 Kaid Mohamed (71)
Publik: 7.799 (1.398 Green Army)
Domare: James Linington (Newport, Isle of Wight)
John Sheridan, manager i Plymouth Argyle, behöll samma startelva som i den senaste matchen mot Morecambe.
Bristol Rovers manager John Ward ändrade inte heller någonting jämfört med senaste matchen mot Northampton Town.
Hemmalaget inledde klart bäst och det var därför ingen överraskning att ledningsmålet föll tidigt. Ett långt inkast från högerbacken Michael Smith skarvnickades av en omarkerad Kaid Mohamed och framför mål dök en lika omarkerad Chris Beardsley upp och styrde in 1-0 med pannan.
Baklängesmålet fick Argyle att vakna upp ur dvalan och långa stunder hade man ett bastant bollinehav. Tålmodigt uppbyggda anfall satte press på hemmaförsvaret, som var offervilligt och nästan uteslutande rensade undan inläggen som lyftes in mot straffområdet.
Ett av halvlekens bättre anfall utymynnade i att Luke Young fick skottläge precis utanför straffområdet. Hemmamålvakt Steve Mildenhall tippade snyggt det tunga skottet över ribban.
Slutskedet av första halvlek blev händelserikt. En frispark för The Pirates i utmärkt läge togs om hand av Lee Brown. Bollen var sedermera på väg ut över kortlinjen när Chris Beardsley påpassligt höll sig framme och nickade mot närmaste stolpen. Argyles målvakt Jake Cole reagerade snabbt och motade bollen och svarade för en minst lika snygg parad när Beardsley även satte pannan till returen.
Ollie Clarke fick skottläge innanför straffområdet och Jake Cole tvingades till ytterligare en vass räddning. Returen föll perfekt till David Clarkson, vars skott blockerades framför mål av Argyleförsvaret. Clarkson fick sedan ytterligare en bra möjlighet när han tilläts ta sig fram i straffområdet men skottet i bra läge smet tätt utanför målramen.
Tämligen oväntat avslutades halvleken med att Argyle kvitterade. Målakt Steve Mildenhall motade Luke Youngs frispark men innan bollen passerade kortlinjen till höärna nickade Maxime Blanchard bollen in mot mål. Sällsynt nickstarke mittbacken Neal Trotman nådde högre än Mildenhall och skallade in 1-1 från nära håll.
Det var tveklöst Bristol Rovers som var mest missnöjt med resultatet efter de inledande 45 minuterna.
Andra halvleken följde ungefär samma mönster. Hemmalaget hade flest anfall men ett beslutsamt Argyleförsvar fredade eget straffområde utan större problem och de fåtaliga chanserna som uppstod var illa riktade distansskott.
När det började se ut som Argyle skulle få med sig en poäng trots en till stora delar undermålig insats slog The Pirates till. Ett högt inlägg från Lee Brown seglade in framför mål och där dök en omarkerad Kaid Mohamed upp och satte en kraftull nick från nära håll bakom en maktlös Jake Cole.
Inbytte anfallaren Matt Harold, genomgående en ständig plåga för Argyle, var nära att punktera matchen när han lämnades straffbart omarkerad i samband med en frispark men nicken från nära håll var felriktad.
När de flesta med Argylesympatier insett att slaget var förlorat mot ett mera inspirerat motstånd dök den gyllene kvitteringschansen upp. Inbytte Marvin Morgan mötte ett inlägg från nära håll men den hårda nicken parerades suveränt av Steve Mildenhall.
Det finns inte mycket att orda om när det gäller detta nederlag. Bristol Rovers var det starkare laget och bemästrade underlaget på ett bättre sätt. Home Park har en gräsmatta som definitivt inte skulle skämma ut sig i Premier League medan Memorial Stadium kan stoltsera med en potatisåker.