Watford - Plymouth
0 - 0

Fyra punkter efter 0-0 mot Watford

Argyle knep en poäng på Vicarage Road efter en öppen och underhållande match som kunde ha slutat lite hur som helst.

0-0 behöver inte vara tråkigt
BBCs sida beskrev matchen först som "a dull 0-0". Förmodligen fick de en del klagomål eftersom det nu står "an entertaining goalless draw" istället.

Matchen spelades i frenetisk tempo och bägge lagen hade en hel del målchanser, men Argyles mittbackar Dan Scarr och Lewis Gibson var giganter och hanterade det mesta som Watford hade att bjuda på. På samma vis var den nederländska mittbacken Wesley Hoedt väldigt dominant i hemmalaget och hade för det mesta bra koll på Ryan Hardie.

Bali Mumba var nästan på väg att upprepa solodribbelmålet från förra veckan, men tvekade i sista stunden och chansen försvann. Lagen hade var sitt friläge, målvakten Bachmann räddade från Adam Randell och Joe Edwards sköt returen över. Watfordforwarden Vakoun Bayo hade sedan mer tid än han insåg när han kom fri mot slutet och sköt ett tamt skott utanför.

På det hela taget var det rättvist med 0-0 och det är utan tvekan en bra poäng på bortaplan för Arygle mot en klubb med ambitioner att vara med i toppen.

4-1-2-3 - här för att stanna?
Det var endast en ändring i laget. Vänsterbacken Kaine Kesler Hayden hade gått ut i halvtid mot Orient i cupen och är lite småskadad. Saxon Earley kom in istället och skötte sig bra där innan han tröttnade i slutet. Det gjorde att Julio Pleguezuelo fortfarande inte har spelat en minut i Championship, stjärnnyförvärvet satt hela matchen på bänken. Antagligen var det svårt att peta Scarr eller Gibson, som visade sig vara ett bra beslut i för sig. Trebackslinjen med dem tre får vänta helt enkelt en stund till.

Watfords system såg ganska likadan ut, vilket var säkert varför matchen blev som det blev. Det blir underhållande matcher, men oron att man blir stundtals väldigt öppen består. Watford kommer nog ha liknande bekymmer men har förmodligen högre ambitioner än Argyle när det gäller slutplaceringen i Championship. Det är trots allt en klubb där tränaren får sparken om man ligger 10:a efter 10 matcher...

Bägge lagen visade i alla fall bra förmåga att spela väldigt snabba passningssekvenser på mittfältet och blanda in många spelare på kort tid, vilket ledde till snabba farliga kontringar.

Joe Edwards - högerback och måltavla?
Vår lagkapten Edwards har spelat på många positioner och var wing-back i förra årets system. Nu har han spelat två matcher som renodlad högerback och det kändes som Watford hade identifiera honom som den svaga länken. Med sina snart 33 år så är han inte den snabbaste längre och han hade stundtals väldigt svårt att hantera Watfords brasilianska kantspringare Matthias Martins. Han blev ifrånsprungen flera gånger i första halvleken, dock kändes det som om han växte med uppgiften och den kanten var inte alls lika farligt i andra halvleken.

Han är ju en ledare också, på och utanför planen, och det ska inte underskattas. Men min känsla är att han inte kommer att spela lika mycket i år.

De brittiska tågen ställde nästan till det...
Upprepade trafikstockningar i dessa semestertider på M5:an, den enda motorvägen nerför vår långa halvö, ledde till att Argyle bestämde sig för att reservera förstaklassplatser på tåget upp till London istället för att åka buss. Tågbolaget ställde sedan in tåget ifråga och det var bara att hoppa på första bästa efterföljande tåg. Där fanns det såklart inga sittplatser lediga så det var bara för hela truppen att stå i korridoren eller sitta på golvet i tre timmar, inte kanske världens bästa förberedelse för match. Steven Schumacher valde sedan att raljera lite mot landets tåg i intervjun efter matchen vilket var ett något udda inslag också...