WBA - Plymouth
Inför West Bromwich Albion - Plymouth Argyle
Plymouth Argyle möter serieledarna - för andra veckan i rad och denna gång på bortaplan. Anledningen att vi har nya serieledare i West Brom är förstås att Argyle slog de förra ledarna Sunderland förra veckan, men det blir förstås ännu svårare denna gång.
Hur flexibel är Wayne RooneyWayne Rooney?
Ska bli spännande att se om vi kommer att hålla fast vid Rooneys system efter förra veckans seger eller om vi tänka oss något mer pragmatiskt för en sådan match.
Tom Fellows på Albions högerkant leder just nu Championships assistliga. All ära till Bali MumbaBali Mumba som har spelat rörlig vänsterback/mittfältare/alltiallo hittills och utfört en svår roll någorlunda bra, men jag är lite rädd att Fellows kommer att ha lekstuga imorgon om vi sätter honom där igen. Jag ser mycket hellre Brendan GallowayBrendan Galloway där, någon som tänker försvar i första hand. Det gör ju inte Mumba riktigt.
Annars kanske vi kommer att se första starten i offensiva mittfältet för svenske Rami Al HajjRami Al Hajj, om han bedöms vara redo för en hel match. 19-åriga anfallaren Freddie IssakaFreddie Issaka har nu missat sina tre matcher efter det röda kortet mot QPR och lär vara aktuell för inhopp igen.
Corberáns West Brom fortsätter att överraska
Många har tittat på sommarens fönster och sett Albion köpa billiga spelare ingen känner till och sälja förra årets stjärnor, exempelvis backen Cedric Kipré, mittfältaren Okay Yokuslu och anfallaren Brandon Thomas-Asante, och dragit den naturliga slutsatsen att Albion blir som bäst mittenlag i år. Hittills verkar de i alla fall ha fel. Det har blivit fyra segrar och en oavgjord hittills, bara Leeds har tagit poäng från dem. Senast blev det 3-0 kross på bortaplan mot Portsmouth.
Förutom ovannämnda Fellows har de Josh Maja längst fram, som leder skytteligan och håller på som om han aldrig varit borta, trots att han missade nästan hela förra säsongen med en skada. På vänsterkanten hittar vi irländaren Mikey Johnston, som vände ut och in på Ian Fosters Argyle i februariregnet på Home Park, en match som slutade 3-0 till gästande West Brom.
Det är förstås fortfarande tidigt, men det ser väldigt stabilt ut och den spanska tränaren Carlos Corberán får mycket beröm för hur han kan få sina lag att spela på olika sätt. Den mest troliga käppen i hjulet är väl om något välbemedlat PL-lag som går trögt rycker iväg honom. Misstanken är att en annan tränare hade inte alls fått lika mycket ut från truppen.
Inte på plats för en gångs skull...
Jag växte upp ganska nära The Hawthorns och har en hel del familjekopplingar med laget - inte minsta min gammalfarfars bror Harold Bache som spelade för båda Albion och England innan första världskriget, som ni kan läsa om i förra säsongens införrapport. Mitt supporterskap hamnade istället hos den gröna klubben längst ner i sydväst, men kunde lätt ha hamnat hos Albion om livet hade tagit lite andra vägar.
Jag har därför varit på plats för merparten av matcherna lagen emellan i West Bromwich under min livstid, inklusive 0-0 matchen förra hösten där Argyle faktiskt var närmast segern. Jag har bara sett en bortaseger, en sanslös match 1993 som slutade 5-2 till Argyle!
Men imorgon blir det TV-soffan. Jag sparar min höstresa till november och ett första besök på båda Elland Road, Leeds och Pride Park, Derby istället.
