Oxford - Plymouth2 - 0
Rooney lämnar Argyle efter ännu en förlust
Efter ännu en förlust i sexpoängsmatchen borta mot Oxford kom idag nyheten att Argyle och Rooney är "gemensamt överens" att gå sina skilda vägar. Argyle ligger sist i Championship, 4 poäng från strecket.
Varade i bara ett halvår
En ramsa man har hört rätt mycket denna veckan är "You're getting sacked in the morning" från båda Coventry- och Oxfordfans. Min känsla har länge varit att Argyle inte skulle sparka Wayne Rooney mitt i värsta skadekrisen i mannaminne, men båda skadekrisen och den dystra resultatraden har pågått i ett par månader nu. Till sist blev det inte hållbart att fortsätta nu när Argyle halkar allt längre efter konkurrenterna.
Transferfönstret öppnar förstås också imorgon och vad det verkar finns en del pengar tillgängliga, man ville kanske inte att Rooney skulle få köpa "sina" spelare och sedan kanske få sparken i februari. Bättre att låta den nya tränaren ha ansvaret i så fall. Spelaren som rekryterades i somras genom personlig kontakt med Rooney var ju gamla HIF-backen Victor Pálsson och han var tyvärr pinsamt dålig när han spelade.
Assisterande tränaren Mike Phelan lämnar också samtidigt med Rooney trots att han bara kom in för ett par veckor sedan och har haft rollen i blott fyra matcher totalt, lite märklig för honom förstås. Även coachen Simon Ireland lämnar. Formuleringen med "gemensamt överens" tyder förhoppningsvis på att Argyle slipper betala skadestånd.
Den som är kvar, som alltid, är Mr Plymouth Argyle - Kevin Nancekivell, som nu får börja sin femte omgång som temporär tränare för Argyle. Han får sällskap denna gång av den skadade klubbkaptenen Joe Edwards. Till skillnad från de två omgångarna ifjol (mellan Steven Schumacher och Ian Foster, och mellan Foster och Rooney), håller sig Director of Football Neil Dewsnip i bakgrunden denna gång, han är dock sjuk för tillfället så de kanske räknar med att ha en ny man på plats rätt så snart.
Nancekivell och Edwards kommer i alla fall råda över hemmamatchen mot Bristol City imorgon, om den äger rum - det kommer en ny Atlantstorm in mot de brittiska öarna nu med liknande prognos för Plymouth som Stormen Darragh som ställde in en match för några veckor sedan. Gissar också att klubben skjuter gärna upp den matchen om de kan, förutom skadesituationen har man även nu chansen att få in en ny tränare och värva förstärkningar.
För Rooney känns det som om det här är slutet på hans tränarkarriär, inte troligt att han kommer att få ett annat jobb på denna nivå med tanke på alla misslyckanden hittills. Jag lider lite med honom, skadesituationen har verkligen lamslagit lagets möjligheter på sistone. Samtidigt undrar man om någon har dragit slutsatsen att Rooneys träningsmetoder har bidragit till skadesituationen. Birmingham hade tydligen också en svår skadekris när han tränade dem ifjol.
Vem tar över permanent? Jag har förstås inte en aning, men jag hoppas det blir någon lite mer beprövad denna gång. Vi har ju testat ett par osynade kort i Rooney och Ian Foster under 2024 och det har inte gått bra. Man undrar om Steven Schumacher kanske är aktuell för en återkomst - han som lurades iväg till Stoke för ett år sedan och sedan fick sparken där. Jag hade inte blivit alltför förvånad, däremot kommer en del fans aldrig förlåta honom...
Oxfordmatchen - aldrig nära att få poäng
Ryktet att tre oväntade spelare skulle vara med i truppen visade sig stämma - nästan. Ibrahim Cissoko, borta sedan oktober, skulle vara på bänken och hoppa in mot slutet, men han verkar ha dragits bort sent från truppen. Morgan Whittaker och Ryan Hardie gjorde dock återkomst båda två, vilket kändes bra just då. Det visade sig dock efteråt att båda hade kastats in i brist på alternativ och förväntades spela genom smärtgränsen. Särskilt i fallet Whittaker var det uppenbart att han inte var redo.
Annars var det en annan U-18 kille som fick komma in - Caleb Roberts, vid sidan av 16-åriga Tegan Finn som spelade mot Coventry. Båda gjorde det ok under omständigheterna men det är inte lätt att sätta sin prägel på matchen under omständigheterna.
Däremot gjordes målvaktsbytet jag hade efterlyst senast, när Conor Hazard återtog sin plats i mål. Hazard gjorde faktiskt ett par riktigt bra räddningar och ska inte belastas för målet, så det känns positivt att ha honom mellan stolparna igen för första gången sedan augusti. Daniel Grimshaw har gjort det ok men verkar aldrig göra "oväntade" räddningar. Känslan är att vi hade förlorat med 0-4 igen här med Grimshaw i mål.
Oxford tog ledningen efter 14 minuter, Bali Mumba skulle nicka en hög boll men nickade frisk luft istället, vilket gav Oxford ett gratis inlägg. Adam Randell verkade ha koll men halkade, vilket gav Ciaran Brown en gratis nickchans.
Argyle hade sedan ett par halvchanser att kvittera, och kom riktigt nära när Mumba hittade Rami Al Hajj mitt i straffområdet. Hans skott tog på ett täckande ben, snurrade över målvakten men tog i ribban.
Mitt i andra halvleken blev det sedan frilläge efter en djupledsboll när Brendan Galloway inte hängde med snabbe Przemyslaw Placheta. 2-0 där och det kändes aldrig som en upphämtning var aktuell efter det.
3-sidiga Kassam Stadium snart på väg bort
Oxfords hemmaarena känns rätt sliten och gammaldags och är med sina drygt 11000 platser en av Champiionships minsta. Det saknas läktare på ena kortsidan, där skott som missar mål ofta träffar någon bil i parkering. Känns mer än lite märkligt på denna nivå.
Klubben har stora planer på en helt ny arena på andra sidan stan, därför har de låtit bli att investera i den befintliga arenan i några år nu.
För Oxford lever hoppet efter rekrytering av den mycket erfarna Gary Rowett, som nu har sex poäng på två matcher mot sina främsta rivaler i Cardiff och Argyle. För Argyles del får man nu hoppas på en liknande erfaren tränare och en liknande studs i formen nu.
