Plymouth - Hull City1 - 1
Fem tankar efter 1-1 mot Hull City
Det blev ett stort steg framåt jämfört med plattmachen i Sheffield förra veckan. Argyle var väl värda minst en poäng i en underhållande match på Home Park, och med lite mer skärpa framför mål hade tagit tre.
Anfallsglad fotboll tillbaka på Home Park - tacka Cissoko för det
Detta var nog den mest underhållande matchen Argyle har spelat under 2024. Under Steven Schumacher förra hösten blev laget kända för sådana öppna matcher som slutade typ 3-3. Under våren prioriterade Ian Foster däremot försvarsspelet och chanserna var få - det typiska resultatet var snarare 0-1. Men det kändes som om vi såg skymtar av att Rooneys "anfallsglad orädd fotboll" faktiskt börjar fungera.
Mycket av detta beror på nya lånet Ibrahim CissokoIbrahim Cissoko. Den holländska kantspelaren kommer att sätta skräck i många Championshipförsvar i år. Känns som om han gör flera överstegsfintar i sekunden. Men det blev många produktiva inlägg, en hel del frisparkar när Hull sparkade ner honom, och ett snyggt mål för att ge Argyle ledningen. Han plockade upp en lös boll mitt i straffområdet med en massa backar framför honom, men lyckades dribbla skickligt i sidled för att sedan panga in ledningsmålet otagbart vid första stolpen.
Sedan kastade han tröjan och firade vilt. Han fick därmed ett rätt onödigt gult kort, och Rooney bytte ut honom omgående, kanske som något slags markering. Därmed försvann mycket av Argyles offensiva hot.
Det gamla gardet tillbaka i startelvan
Cissoko var den enda Rooneyvärvningen som började matchen till sist. I införrapporten igår efterlyste jag lite färre nyförvärv på en gång, det verkar som om Rooney var inne i samma tankegångar. Det visar sig att båda backen Victor PálssonVictor Pálsson och anfallaren Muhamed TijaniMuhamed Tijani är skadade, Pálsson något mer långsiktigt än Tijani. Joe EdwardsJoe Edwards och Ryan HardieRyan Hardie ersatte dem vilket kändes logiskt. Nya mittbacken Kornél SzücsKornél Szücs däremot, felfri mitt i veckan, fick vänta på sin chans eftersom Lewis GibsonLewis Gibson och Brendan GallowayBrendan Galloway fortsatte som mittbackspar.
Det känns i alla fall konsekvent. Cissoko är det enda nyförvärvet som hittills har bevisat att han gör laget bättre. De andra får gärna fortsätta vänta på sin tur för min del.
Mumba känns given som vänsterback / extramittfältare
Som jag har nämnt tidigare ingår det i Rooneys system att vänsterbacken förväntas fylla på i mittfältet när laget har bollen. Nathanael OgbetaNathanael Ogbeta hade en katastrofdebut förra veckan när han försökte spela den rollen. Bali MumbaBali Mumba däremot kändes lite som om han är född för den. Han har ju aldrig fokuserat särskilt mycket på att hålla sin position och är gärna överallt. Försvarsspelet lämnar en del att önska, men det kanske man får ta. Det funkade egentligen rätt bra mot Hull, och det är väldigt svårt att se vem annars i truppen man kan ha i rollen.
Jag hoppas dock att Rooney är lite pragmatisk här. Måste vi ha en sådan i varje match hela tiden? Om vi exempelvis spelar borta mot ett topplag hade det känts bättre med en regelrätt vänsterback där, exempelvis Galloway.
Randell matchens lirare i mittfältet
Det andra orosmomentet från förra veckan är det här tvåmannamittfältet. I denna matchen bestod den av Adam ForshawAdam Forshaw och Adam RandellAdam Randell, som tog Darko GyabiDarko Gyabis plats. Randell hade en energi som saknades där förra veckan och var mycket bolltrygg. Framförallt tog han inte onödiga risker, men var även en nyckel i anfallsspelet.
Forshaw gjorde mycket bra men känns fortfarande som om han är lite småskadad, förhoppningsvis löser det sig snart. Han sålde sig väldigt billigt i sekvensen som ledde till Hulls kvittering där högerbacken Louie Coyle fick springa 50 meter med bollen.
Mustapha BunduMustapha Bundu fick agera 10:a igen framför dem, han känns inte direkt klockren där, men han var lite mer involverad i försvarsspelet än förra veckan i alla fall. Hoppas att vi kan värva en till för att spela den rollen innan fönstret stänger.
Millar var Hulls främsta (enda?) hot som förväntat
Hulls nya tyska tränare Tim Walter har ju sagt att han vill spela "hjärtattackfotboll". Det bidrog såklart till en öppen och underhållande match.
Många har tippat dem att sluta sämre än fjolårets sjunde plats, men jag är inte säker. Känns som om värvningarna kommer att fortsätta trilla in där. Och jag tror att affären att sälja Philogene för 13,5 miljoner pund och ersätta honom med Liam Millar för 3 miljoner kan visa sig vara en av sommarens bästa.
Precis som Cissoko höll Millar till på vänsterkanten och det hände saker varje gång han fick bollen. Han dribblar gärna, skär in och skjuter, och hittar ständigt precisionspassningar. Det var en snygg dribbling av Coyle och ett perfekt avslut i krysset som gav Hull sin kvittering, men det hade varit omöjligt utan Millars väggspel och perfekta passning tillbaka.
Däremot behöver de få igång den colombianska giganten längst fram, Oscar Estpiñan, som inte fick mycket uträttat. Eller hitta en annan toppforward, exempelvis debutanten Mason Burstow från Chelsea som bytte av honom i slutet.
Nu väntar en vecka med förmodligen minst en målvakt på väg in, kanske andra spelare också. Och sedan en bortamatch mot QPR på Loftus Road nästa lördag.
