Inför Cardiff-Reading
I morgon åker vi till Wales, men det är inte sista gången denna säsongen.
Kvalfinalen som går av stapeln om en dryg månad kommer nämligen att innehålla ett blåvitt lag. Varför? Av precis samma anledning som vi kommer att vinna i morgon: formen.
En härlig läsning som bekräftar detta är tidningarnas formbarometer. Denna speglar tipslagens fem sista matcher. Reading leder denna för första gången på tre år.(Förra gången hade dessutom tipsredaktören mage att inte räkna med tisdagsmatchen, vilket gjorde att vi den gången bara hade andra platsen i tidningen...det fick han höra.)
Vårt lag som har haft den djupaste formsvackan i tabellen, Rotherham inkluderat, har nu kommit ur den med besked. Ett tag i mars hade vi vunnit två av sexton matcher. Skulle vi nu komma bland de sex så går vi in med huvudet högt.
Våra forwards, Kitson och Forster börjar hitta varandra bättre och bättre efter några matcher tillsammans. Skulle de inte funka för dagen så finns ju alltid Les Ferdinand att tillgå. Han har tillfört mycket de sista matcherna då han oftast har kommit in från bänken.
På mittfältet hoppas jag i morgon se Harper och Sidwell. Harps som varit bänkad lite det senaste till förmån för Newman, visade mot Forest vägen med det vinnande målet. Sidwell har sista månaden visat att han absolut är en av de allra bästa mittfältarna i Championship. Han har dessutom tagit mycket avslut och kan han bara rikta in sig lite bättre så sitter det en snart.
På yttermittfält har Brooker blivit en riktig injektion, och har förmågan att kunna trampa runt sin back. På högerkanten är platsen mer öppen, Little eller Hughes eller kanske Newman? Personligen vill jag ha Hughsy då han har ett Readinghjärta i klass med mitt eget.
Backlinjen som sett likadan ut under hela säsongen, fick en ändring senast. Martin Keown kom in som mittback istället för Ingimarsson. Lite underligt om du frågar mig, men är det rutin som efterfrågas så skall jag inte säga något.
Skönt också att veta att the Championships Beckham spelar i Reading. Nämligen ytterbacken Shorey. Les kan ju han också, om han nu får spela?
Jag, liksom vår skadefria trupp, är full av självförtroende just nu och jag tror att den största motståndaren sitter i spelarnas egna huvuden?
Så frågan just nu är inte om vi vinner mot Cardiff, eller om vi fixar en plats bland de sex första. Frågan är hur många som följer med mig till Cardiff nästa gång?
