Redaktionen analyserar säsongen (del III): redaktionen tycker till
Det är dags för redaktionen att bena ut och analysera den gångna säsongen, denna gång med egna ord. Till vår hjälp tycker vår gästskribent, Sören Fillipsson, till. Mycket nöje!
Vår gästskribent Sören Fillipsson gästar redaktionen för det andra året på raken i den numera traditionsenliga ”fråga-svar-artikeln”. Sören är ett hängivet Leicesterfan från Närke som driver supporterklubben Blue Army Sweden, läs mer om dem här.
Hur skulle du summera den gångna säsongen? Ett oturligt slut? Ytterligare en besvikelse?
Adam Bills: en tvådelad säsong. Innan jul var Leicester på god väg mot en direktplats, de var ju serieledare runt årsskiftet! I princip hela truppen presterade väl, försvaret var stabilt och målskyttet flödade. Men sen kraschade allt borta mot Huddersfield i FA-cupen, och de sjönk därefter i ligatabellen. Playoffplatsen säkrades genom starka insatser mot Bolton och Forest, men i ärlighetens namn förtjänade de inte att vara där. Trots detta blev man klart besviken när de blev knappt utslagna av Watford i semifinalen.
Anders Wallgren: ett typiskt Leicesterår! Precis när det känns som att man är på väg att ta klivet över tröskeln och in i finrummet Premier League, så rycks mattan undan och man blir liggande där undrande: "vad var det som hände?" Nåväl, det var stor dramatik och vi hade chansen in i det sista. Det var det lilla, lilla sista som saknades. Nästa år, då kanske... eller eller året därefter...
Sören Filipsson: åter igen var det med uppskruvade förväntningar vi emotsåg en ny säsong, och åter igen blev det platt fall!
Efter en hyfsad start började laget spela bra och man avfärdade enkelt de motståndare som man skulle avfärda enkelt. Det såg ett tag ut att vara raka vägen till Premier League. Men efter en sällan skådad formsvacka (endast Middlesbrough slår oss där!) efter nyår, gick det rejält utför. Visserligen räddades en PO-plats i säsongens sista match, men ett PO är nu, en gång för alla ett lotteri, vilket också bevisades.
I nuläget verkar det som att Nigel Pearson får behålla sitt jobb. Var det rätt beslut att behålla honom, trots en bedrövlig andrahälft på säsongen?
AB: Jag är kluven i Pearsonfrågan. Jag har inget rakt svar! Det som talar emot honom är att han ogillar att snabbt göra förändringar och kan lätt brista taktiskt. Å andra sidan är hans spelartrupp den tredje yngsta i de fyra högsta divisionerna, det är märkbart att truppen är orutinerad. Dessutom känner jag spontant att om man plockar in en ny tränare kommer denna vilja bygga upp sitt lag, och därav tar det minst en säsong för den truppen att spela ihop sig.
AW: Nej, jag tycker inte det var rätt. Någonstans under den bedrövliga formdippen, så borde ägarna/styrelsen tagit sitt ansvar och agerat. Pearson skulle ha ersatts, problemet var väl med vem?
SF: Den mannen är ett kapitel för sig. Ja, det var rätt att behålla Pearson trots att jag själv och flera andra ropade på hans avgång. Jag tror på kontinuitet och jag tror även att om han får hållas så tar han oss till PL, förr eller senare. Hur länge ägarna har tålamod med honom är en annan historia. Pearsons resultat i Leicester ÄR ju bra, han har på de tre fulla säsongen han lett laget, tagit oss från League 1 till Championship samt till Premier League- PO två gånger.
Det som jag och många andra har svårt med är personen Nigel Pearson. Han är en butterbuk och en tvärvigg! Jag var i Leicester nyligen och snackade med olika personer som jobbar i klubben. Av hänsyn till dem vill jag inte avslöja vilka jag pratat med.
Väldigt få i klubben tycker om Nigel Pearson, han är oförsonlig, har humörsvängningar och är egentligen bara kompis med sin egen stab. Han har ju uppenbart svårt med spelare som är starka och står för sin åsikt, därav att Jermaine Beckford, Neil Danns, Sean St Ledger m.fl. blivit utlånade.
Sean St Ledger (1:a t.v.), Jermaine Beckford (2:a fr.v.) och Neil Danns (4:a fr.v.) - en trio som Pearson har svårt att hantera.
Hans föregångare, Sven-Göran Eriksson, var mycket omtyckt. Alla pratar fortfarande om den stämning som var i klubben då. Leicester är en familjär klubb, Svennis är jordnära och familjär, Nigel Pearson är inte familjär även om han påstår det. En av de anställda berättade för mig att under Svennis kunde pressen be att få en intervju med en spelare, Svennis såg till att spelaren fanns på plats inom en timma. Nu under Pearson får de inte ens svar på sina önskemål, det kan gå månader innan han bryr sig om dem och då är det oftast nej som svar!
Pearsons vara eller inte vara? Personligen tycker jag: Pearson bort!
Nigel Pearson.
Hur bedömmer du laginsatsen denna säsong?
AB: Mestadels ganska bra, med tanke på rutinen och att det var den första hela säsongen som truppen spelat ihop. Jag tycker att nye kaptenen Wes Morgan gjort bra ifrån sig på så sätt.
AW: Leicester gav ordet ”ojämn” en glasklar definition – laget varvade strålande prestationer med rejäla djupdykningar. Mycket av detta kan förklaras av lagets unga medelålder (23 år) och att vissa lagdelar hade svårt att hålla spelkvalitet över tid (läs mittfält och anfall).
SF: I stort sett var säsongen godkänd. Vi fick en bra start och vi avslutade bra, formsvackan där emellan var förödande för slutresultatet. Många nyckelspelare tappade helt och hållet formen och t.o.m. Chris Wood som kom in som en fräsch fläkt, somnade totalt när Nugent och de andra slocknade. Godkänt alltså, inte mer.
Den gångna säsongen har blandat och gett en stor variation av resultat. I vilken match tycker du att Leicester gjorde bäst respektive sämst ifrån sig?
AB: Det finns flera bra insatser, t.ex. storsegrarna som mot Huddersfield (6-1) och Ipswich (6-0). Men de bättre insatserna tycker jag skedde mot de starkare lagen, t.ex. då Leicester var på väg att vinna borta mot serieledande Cardiff i mitten på mars. Bland de sämre insatserna finns det flera. Dock ser jag 2-0-förlusten borta mot Barnsley som ett riktigt bottennapp.
AW: Sämst: finns flera matcher att välja mellan. Jag plockar fram 1-2 borta mot Peterborough i början av februari. I det läget låg vi på en andra plats i tabellen. Den oväntade förlusten blev inledningen på en vinter, vårvinter och vår med mängder av katastrofala insatser. Något av början på slutet.
Bäst: de två matcher mot Ipswich samt Huddersfield. Båda på hemmagräset och med slutresultatet 6-0 samt 6-1. Då var vi som allra bäst.
SF: Vad sägs om 6-0 mot Ipswich, 6-1 mot Huddersfield och 4-1 mot Derby? Det man kan ifrågasätta i dessa matcher är motståndets kvalitet och form. 3-2 mot Bolton, som jag såg på plats, var en riktigt bra match. Den utsågs även av tränarstaben till årets lagprestation, men då hade man inte spelat mot Nottingham än! Så årets bästa match då? Givetvis 3-2 borta mot Nottingham Forest, i säsongens sista match. Vinst för första gången på bortaplan mot Forest sedan 1972 och dessutom tog matchen oss till PO. Säsongens match i mina ögon, en adrenalinpumpare!!
Den sämsta matchen var inte bara en, kanske måste man framhålla hela formsvackan mellan 9 februari och 12 april, då vi endast plockade 8 av 42 möjliga poäng på 14 matcher. De två stora besvikelserna annars är 1) förlusten i ligacupen mot Burton Albion med 2-4, på hemmaplan, 2) bortaförlusten 0-1 mot Ipswich den 2 mars, avgörandet i 85 minuten, Ipswich hade innan matchen bara tagit 8 poäng av 30 på 10 matcher, dessutom krossade vi dem i hemmamötet med 6-0.
Chris Wood firar ett av sina mål i storsegern hemma mot Huddersfield.
Vilka tre spelare har varit bäst överlag, under den gångna säsongen?
AB: Jag tycker Kasper Schmeichel, Wes Morgan och Matty James har alla varit bra överlag denna säsong. Trion har dessutom varit mesta stabila i hela truppen.
AW: Kasper Schmeichel, Wes Morgan… och sen blev det svårare. Jag säger David Nugent. Trots lång måltorka, så var och är han en hårt arbetande lagspelare och ett föredöme på planen.
SF: I nämnd ordning: 1) Wes Morgan – en klippa i försvaret, 2) Matt James – gör ett jättejobb på mittfältet, 3) Kasper Schmeichel – en fantastisk målvakt (men har ni noterat att han hellre motar bort bollarna än håller dem!)
Kasper Schmeichel och Wes Morgan - två av de bättre från den gångna säsongen.
...vem/vilka floppade?
AB: Anfallaren Jamie Vardy, en miljon pund från amatörklubben Fleetwood, har inte imponerat alls. Flopp nummer två säger jag tyvärr en av mina favoritspelare, Ben Marshall, som helt fallit tappat sin fina form från förra säsongen.
AW: Vardy inköptes för relativt dyra pengar, matchades flitigt inledningsvis, men allt längre in i säsongen kom han allt längre från startelvan och t o m truppen. Jag tycker dessutom att Nigel Pearson och den ledarstil – personifierad av en rad små och stora konflikter med flera av lagets spelare – går under rubriken ”Flopp”.
SF: Jamie Vardy, Marco Futacs och Martyn Waghorn har inte visat mycket av värde. De har ju inte fått så mycket speltid kanske någon invänder! Helt riktigt, men när de fått chansen så har de inte hållit måttet tycker jag. Vardy hämtades ju från ”amatörligorna” så han kan vara förlåten, men han föregicks ju av ett rykte att vara riktigt bra. Futacs är en lång target player men jag är tveksam på hans kvalitéer och Waghorn har verkar aldrig riktigt komma loss. Sedan måste jag även nämna David Nugent, han lovade efter sitt 15:e mål att göra 20 denna säsong. Då slocknade glöden! Vad hände David? Där blev jag besviken. Trevlig kille dock!!
Jamie Vardy och Ben Marshall - två spelare som inte presterade.
Vi har dessutom fått se några spelare som spelat överraskande bra. Vem är säsongens överraskning?
AB: Fransmannen Anthony Knockert. Värvades helt okänd, 21 år gammal, från den franska andra divisionen, fick en blygsam start men blommade ut fullständigt sedan i ligan. Visserligen mattades formen av parallellt med Leicesters formsvacka men killens passion och hängivenhet för spelet och klubben överträffar många andras.
AW: Jeff Schlupp. En kille som vuxit och visar på en god speluppfattning, oberoende om han spelar vänsterback eller forward.
SF: 19 år unge Michael Keane, inlånad från Manchester United kommer att bli riktigt bra. Han är fortfarande valpig, men på mig har han imponerat. Anthony Knockaert är upp och ned, i sina bästa stunder är han fantastisk. Andy King, har han äntligen blommat ut fullt? Under formsvackan var han en av de få som höll stilen.
Anthony Knockaert och Jeff Schlupp.
I vilka positioner ser du att Leicester kan förbättras i tills nästa säsong?
AB: Visst finns det finslipningar att göra lite varstans, men jag tror främst Leicester behöver mer rutin i truppen.
AW: Främst innermittfältet och på forwardssidan. Där finns det tydliga brister.
SF: Det offensiva mittfältet behöver en bra playmaker. Matt James och Andy King är ju starkare i defensiven tycker jag, dessutom tror jag att någon av dem (läs Andy King) kommer att försvinna under sommaren. Sedan behövs en målskytt som inte bara lovar 20 mål, utan också håller det! Försvaret har, trots Paul Koncheskys närvaro, varit tätt och bra, men jag fruktar att Kasper Schmeichel försvinner, så då behöver vi en ny målvakt. Sedan tycker jag, som ni vet, att Nigel Pearson bör bort. Det har redan pratats om Neil Lennon, gärna det, han är känd i klubben och har ett hjärta för Leicester, dessutom ÄR han mer familjär än NP.
Förhoppningar inför den kommande säsongen?
AB: Två ord: Premier League!
AW: Förhoppningarna är och ska vara uppskruvade. Målet är Premier League, vägen dit dessvärre lång. Lagbygget känns långt ifrån klart och rimligtvis kommer Leicester att tappa några av de tongivande spelarna i årets trupp. Silly Season känns därmed både lite spännande och naturligtvis också lite oroande.
SF: Som vanligt hoppas vi på Premier League, igen! Då måste vi ha ett samspelt lag som är bra nog att ta någon av platserna 1 eller 2 i Championship, att hamna på kvalplats garanterar INGENTING! Ett kval är som ett lotteri!
