Redaktionen bedömer : Anfallarna
En av mina husgudar gick bort härom veckan. Andrew "Fletch" Fletcher var med och startade Depeche Mode i Basildon och ledde mig in i Synthens värld. Under det sköna 80-talet(jo, jag är så jävla gammal) så hade man kostym med slips som 16-åring, trakasserades av punkarna, gick på Depeche Modes konsert i Eriksdalshallen 1984 och sjönk sedan in i en dansant elektronisk musik där grupper som Yazoo, Erasure, tyska Boytronic, the Twins, franska Indochine, Heaven 17 och sedermera ini ItaloDisco-svängen med Scotch. Vad har det med Arsenals anfallsspel att göra, jo man kan sammanfatta Gunners och Artétas syn på anfallsspelet med den mytiska "get the Balance right", som kom som en singel mellan andra och tredje skivan. Nästa singel var "Everything Counts" och det var naturligtvis också helt sant. Det som inte stämmer om man tar Depeche alla singlar är "Leave in Silence", för precis det gjorde ju inte Pierre-Emerick Aubameyang.
Jag skall se över Gunners forwards i en avslutande rapport och inleda med att konstatera att det har varit en svängig period i post-coviddens tecken. Gunners gick in i säsongen med diskussioner kring Lacazette och Nketiah och deras framtid, Utgångna avtal under året och en hel del resonerande om deras framtid. Samtidigt hade man lyckats att få kvar Folarin Balogun, som skrev på en långsiktig framtid. Från fjolåret fanns Pépe, som fortfarande hade massor att bevisa i klubben och en snabbt framväxande Gabriel Martinelli, vars snabbhet och humör skulle ge honom rubriker under året.
Artétas uppställning har under året varit ett tre-manna-anfall med en spetsspelande anfallare och två stödjande yttrar. Vi har avverkat Saka bland mittfältarna och därom tvistade di lärde. Saka var ju valet på högerkanten före Pépe, som dyker upp som anfallare. Det man dock kan säga är att ivorianen är mer offensivt lagd är den unge londongossen.
Nåväl. En summering.
Betyg som vanligt: 0= Spursklass, 6= Henryesque
Alexandre Lacazette 3,5
(30 i PL - 4 mål, 1 i FA, 5 i Ligacupen - 2 mål)
Fransmannen och Aubas bäste kompis på planen och utanför har efter Aubameyangs frånfälle varit kapten för skutan och den som leder och skall leda laget. Det är väl just det som det har brustit.Han har varken lett laget eller stått längst fram när det blåst som mest. Fyra mål i Premier League för en spelare med hans normala kaliber är också på tok för dåligt. Han gjorde förvisso ett av de snyggaste målen för säsongen mot Southampton efter ett mönsteranfall och stod för sju assist under året, men när det väl började blåsa ordentligt kring laget, så försvann han. En bra "target"-spellare som blev mer och mer assist.spelare under året, men är man striker så måste man få in mer bollar i mål och på mål. Nu lämnar han klubben för nya äventyr och denna tröja nio verkar ha en kraftfull förbannelse kring sig, Skall man skänka honom en Depeche-sång så blir det nog "Blasphemous Rumours".
Eddie Nketiah 3,5
(21 i PL - 5 mål, 1 i FA, 5 i Ligacupen - 5 mål)
"Jamen han kan ju göra mål".
Från att ha fått någon chans i början, visat att han kan göra mål i Carabao Cup och sedan sparsamma 5-minuters-inhopp under en lång tid, så öppnades det upp en möjlighet då forwards var skadade och agnarna skulle sållas från vetet. När Gunners som bäst behövde poängen och hans mål, så gjorde han mål. Eddie Nketiah- som kom från Chelseas akademi som 16-åring, slog målrekord i U21-landslaget och som setts som en stor talang-; plötsligt hade han ankommit. Målen kom. Två mot Chelsea, två mot Leeds och ett mot Everton. Lägg till fem i Carabao Cup och han gjorde tio mål detta år, vilket gör honom till lagets tredje bästa målskytt. Eddie har en härlig känsla för var målet är. Ingen genombrottsspelare utan en som finns där bollen är och gör enkla mål. Det ryktas om ett nytt kontrakt, men detta har inte blivit officlellt ännu. Låten "new Life" från Speak&Spell passar ju alleldes utmärkt här.
Nicolas Pépé 2,5
(20 i PL. 1 mål, 5 i ligacup-2 mål)
En av dessa mäktigt dyra värvningar som tyvärr inte ger "Return on Investment". Det är för långt mellan högtidsstunderna och för djupa dalar däremellan. Han levde upp under AFCON, då han var en av Elfenbenskustens ledande spelare och med bland de bästa i turneringen. Åter i London så åkte han berg-och-dalbana med Sunderland och var bäst på plan i arabao Cup. Hans härliga tunnel innan Nketiahs mål tillsammans med ett eget mål var höjdpunkten denna säsong, men samtidigt - Sunderland i Carabao Cup?- ja, man inser att Pépe tyvärr inte har tepot, orken eller kraften när det blir tuffare motstånd, defensiven tarvar aggressivitet och då blir det omständligt. Det är ganska talande att han har 2 mål och 4 assist på några få matcher i Carabao Cup och har 20 matcher med inhopp i PL med ett mål och 2 assists. Vad händer nästa säsong? Blir han såld tillbaka till Frankrike. Högst sannolikt. Man hade ju inte gärna skrivit det, men låten "Wrong" är ju rätt smakfull.
Gabriel Martinelli 4,5
(31 i ligan - 6 mål, 1 i FA, 6 i ligacup)
"Roadrunner" sade Fredrik Ljungberg och lät som den ganla klassiska "Looney Tunes"-figuren. Brassen Martinelli var en av de stora utropstecknen detta år och hade han inte dragit på sig detta fenomenalt dumma röda kort mot Wolves, då han lyckas med att få två gula i samma löpning, så hade jag nog klistrat dit en femma. Martinelli är ett givet hot mot alla lag och man såg det inte minst när Arsenal mötte de normalt sett högt ståendre försvaren i topplagen. Direkt drog de ned sin linje några meter i syfte att inte hamna i Martinellis vinddrag. En av de snabbare spelarna, men långt ifrån snabbast. Det han vinner på dock är spelinsikten och hans bolltransport som är på en hög nivå. Till det har han också en bra avslutning och en förmåga att avsluta snabbt.
Folarin Balogun - 1,5
(2 matcdher i PL, 2 i Ligacupen)
Jag vet inte vem som lurade i honom en Gunners-framtid. Artéta måste ha sagt en massa glad ord till honom för att få honom att skriva på ett nytt kontrakt ifjol. Det påminner mig om Baudelaires citat"The Greatest Trick the Devil Ever Pulled Was Convincing the World He Didn’t Exist". För Artéta måste ha övertygat den unge britten om att det fanns en framtid i Gunners; en framtid som inte verkar existera. Han fick en kort insats i början av säsongen, då alla var skadade och Covid-sjuka. Mot Brentford stod Balogun på startlinjen och fick en timme. Liksom hela Arsenal en blek skugga av någon som skulle bli bättre. Ynglingen var vilse och nästa match fick han elva minuter; sedan var säsongen över. Två matcher i ligacupen och nästa gång han spelade en seniormatch var i Middlesbrough. Men det kanske finns en framtid; "It's a question of time" som Depeche sjöng på Black Celebration.skivan.
Pierre-Emerick Aubameyang 2,5
(14 i PL. 4 mål, 1 i ligacup- 3 mål)
När gabonesen kom så öste han in bollar. Man hade kunnat spela "Just can't get enough" hela natten och hela dagen bara för att se honom göra sina mål, leda laget och glädja oss med ytterligare en titel. Hans karriär stod i Gunners-zenit när han avgjorde FA-cupen och sköt hem Community Shield. Sedan har han trampat vatten. 20/21 var en halvskakig säsong,där han inte fick fart och det skapades en friktion mellan honom och fansen. Till det någon disciplinär sak med sen ankomst som inte heller var optimal. Under 21/22 har detta tagit fart rejält och hans målskytte försvann-även fast han gjorde hattrick i cupen- och parallellt så ökade hans problem med disciplinen. Det var för sen ankomst, brott mot Covid-restriktioner och när han återigen kom tillbaka för sent efter en resa till Frankrike så brast det för Arsenal och Artéta som plockade av honom kaptensbindeln, satte honom i egen karantän för att träna med juniorerna och till slut hittade man en lösning med att Barcelona övertog honom och delar av hans lön.
En rätt enastående snabb epok som talisman hos Gunners försvann; Artéta visade återigen att han inte har några som helst problem med stjärnor och disciplin utan städade upp och Aubameyang lämnade klubben. Skänker honom "Stripped", för det blev han.
****
Det var säsongen det eller som man sade när Tony Adams öste in 4-0 på Everton 1998 "That sums it all up". För att avsluta med ett Depeche Mode-citat så är låten "Love in itself" det mest smakfulla man kan hitta. Nu tar vi nya tag,
