Redaktionen bedömer: Mittfältare
Med den kommande säsongen bara runt hörnet, med truppen i det närmaste klar, så granskar redaktionen truppen i sömmarna. Var behövs förstärkningar? Vem är att lita på? Vem blir utropstecknet?
I en fyra delar lång serie kommer man kunna följa med i en genomgång av truppen och en utvärdering av densamme. Betygsskalan är i vanlig ordning 0-5 som följer, med fjolårssäsongens betyg inom parentes.
Betygskala:
0 lejon - Generalusel
1 lejon - Dålig
2 lejon - Godkänd
3 lejon - Bra
4 lejon - Hög Premier League-klass
5 lejon – Mästerlig
En av Chelseas stora styrkor under 2000-talet har varit ett stenhårt, bollvinnande men ändå målfarligt mittfält. Med ett par intressanta nyförvärv och lika mångan hungriga klasspelare så är frågan om 2012/13 års mittfält kan vara det mest intressanta på länge. Det är i alla fall ett av de mest välbefolkade.
John Obi Mikel
Ålder: 25 år
Position: Central mittfältare
Ankomst till klubben: 2006 (från Lyn)
Kontraktstid: 2014 (Femårsavtal från 2009)
Nationalitet: Nigerian
Betyg: 4 (3)
Omdöme: John Obi Mikel är nog den största vattendelaren inom Chelseafansen. Vissa tycker han mest är i vägen, inte står för något konstruktivt och att han accelererar som en finlandsfärja. Andra hävdar att han är oumbärlig som ankare på mitten med sin förmåga att suga in alla andrabolla, alltid ligger rätt placerad och i princip inte förlorar en närkamp. Då gör det inte så mycket att det mest ser ut som att han är ute på en söndagspromenad. Jag är benägen att hålla med.
Mikel var ett stort irritationsmoment för mig, och i princip hela redaktionen, inledningsvis. Varenda passning gick, och går nog fortfarande, i sidled eller svagt bakåt. Men så fort nigerianen, som börjar bli lite av en rutinerad herre sina 25 år till trots, inte var på plan saknades hans lugn något enormt. Hans insats på Ethiad Stadium (makalöst vad klubbar säljer sig nuförtiden) ger mig fortfarande gåshud. Hade det inte varit för Mikel hade Chelsea aldrig ens varit nära att hota City. Hade inte Mikel varit med i startuppställningen på Camp Nou hade Chelsea aldrig ens varit nära en CL-titel. Så enkelt är det.
Mikel kan fortfarande se mer än lovligt sävlig ut, men han har vuxit ut till en av de absolut viktigaste pusselbitarna på mittfältet. Hoppas han bara fortsätter i samma anda.
Oriol Romeu
Ålder: 20 år
Position: Defensiv mittfältare
Ankomst till klubben: 2011 (från Barcelona)
Kontraktstid: 2015 (fyraårsavtal från 2011)
Nationalitet: Spanjor
Betyg: 2 (2)
Omdöme: Romeu stod för den i särklass sämsta insatsen någon spelare, någonsin, gjort för Chelsea FC när han fjantade runt i 90 minuter på Anfield Road och blev bortgjord av Jonjo Shelvey (vem är ens det?) fler gånger än jag kan räkna till. Efter det fick den gode Oriol nöta en hel del bänk. Faktum är att Romeu var en av AVB’s handplockade värvningar och har väl egentligen inte känts riktigt rätt någon gång.
Ett par bra insatser i Carling Cup, med vårdat passningsspel och hyfsat positionsspel, annars mest mediokert. Romeu syns inte och verkar inte vilja synas och har sakta fallit genom graderna och är numera inte ens fjärdealternativ som en av de sittande mittfältarna. Frågan är om han ens vill vara i London. Upprepade gånger har han sagt att ”Chelsea är ett bra stopp på min karriär”. Vart ska du sen, Oriol? Vad blir större än Stamford Bridge? Vad är bättre än CL-vinnarna? Det är sådana uttalanden som gör att man inte vinner vänner bland fansen, snarar tvärtom.
Den här säsongen är det lite ”make or brake” för Romeu. Han måste bevisa att han kan kombinera spanskt passningsspel med engelsk råstyrka. Klarar han av det? Får han ens chansen? Tveksamt. Mycket tveksamt.
Ramires
Ålder: 25 år
Position: Högermittfältare
Ankomst till klubben: 2010 (från Benfica)
Kontraktstid: 2014 (Fyraårsavtal från 2010)
Nationalitet: Brasilian
Betyg: 4 (4)
Omdöme: Det ska sägas direkt att jag inte var förtjust i Ramires inledningsvis. Inte alls. Jag tyckte han var ovårdad med bollen, på gränsen till slarvig, hade en förmåga att missa för många givna lägen och alldeles för klen in närkamperna. Sådant som man kan förvänta sig av typ Wilton Figureido. Inte på de brittiska öarna. (Kanske därför Wilton aldrig tagit sig dit.)
Men Ramires växte. Undan för undan. Redan efter första säsongen i Chelsea såg man en klar förbättring och efter två säsonger så har Ramires blivit precis den vitamininjektionen som alla trodde när han värvades för en rejäl säck med pengar. Han är stundom fortfarande slarvig med bollen och missar fortfarande alldeles för många givna mål, men han väger upp det med en härlig frenesi och en fantastisk speed. Vissa vill att Ramires ska hålla till centralt som bollvinnare, men det är på högersidan som Ramires kommit bäst till sin rätt.
Med sin speed, trixighet och förmåga att nästan alltid vinna alla 50/50 dueller är han en ytterbacks mardröm, samtidigt utan att ge upp defensiven och överge sin högerback. Får Ramires fortsätta att utvecklas och spela som högermittfältare så tror jag Chelsea kommer ha löst den positionen många år framöver.
Frank Lampard
Ålder: 34 år
Position: Central mittfältare
Ankomst till klubben: 2001 (från West Ham)
Kontraktstid: 2014 (sexårsavtal från 2008)
Nationalitet: Engelsman
Betyg: 5 (4)
Omdöme: Ni får lov att hänga mig. Piska mina fotsulor. Viska ”Winston Bogarde” ömt i mitt öra. Visa bilder på Avram Grants trippelhaka. Till och med tatuera in ”I Love Tom Henning” på min skinka. Jag har nämligen syndat.
I början av förra säsongen skrev jag av Lampard som passé. Jag ångrar det bittert, men det var något jag inte desto mindre gjorde. Frank hade sett långsam, ointresserad och rätt och slätt slö ut. Drivet var borta, glöden likaså. Kändes det som.
I den offensiva mittfältsrollen, som varit vigd åt King Frank i så många år, så hade Lampard inte det lätt. Ofta feltajmad och ineffektiv. Därför blev han också rättmätigt bänkad.
Men när spelet gick på kryckor så stod det klart att Lampard behövdes, på ett eller annat sätt. Jag tror faktiskt att det var AVB som började med att fasa in Lampard som en av de två sittande mittfältarna i sitt 4-2-3-1 liknande spel. I början blev det ovant och ett stort hål bredvid Mikel när Frank ville anfalla lite mer än positionen får. Men det var bar ett litet, obetydligt, tag. Från januari och framåt var Lampard gud. Igen.
Från den mer tillbakadragna rollen levererade Lampard som en engelsk Andrea Pirlo smörgåsar på silverporslin till de omgärdande mittfältarna samtidigt som han, tillsammans med Mikel, stängde ner motståndarnas offensiv. Det var just det, det defensiva, som aldrig varit Lampards styrka som nu imponerade på mig. I matcherna mot Barca. In CL-finalen. I Fa-cup semin. I Fa-cup finalen. Ja, under hela våren. Att som 33-åring gå in och lära sig en helt ny position, och göra det så bra, det är världsklass. Jag antar att man kan lära gamla hundar att sitta.
Josh McEachran
Ålder: 19 år
Position: Mittfältare
Ankomst till klubben: 2001 (som åttaåring från Garden City FC)
Kontraktstid: 2016 (femårsavtal från 2011)
Nationalitet: Engelsman
Betyg: 2 (2)
Omdöme: Om Frank Lampard är dåtidens Chelsea (och givetvis lite av nutidens också) så är Josh McEachran framtidens. Det hoppas fansen i alla fall. Sällan har en 19-åring varit så hypad av sina egna fans och haft så mycket förväntningar på sig att någon gång, inom en snar framtid, ta över efter en av klubbens största spelare genom tiderna och bli den nya fanbäraren. Det är förväntningar som skulle tagit musten ur vem som helst.
I ärlighetens namn har jag inte sett McEachran spela annat än ett par minuter i Carling Cup på en kass arabisk stream och någon halvlek här och ett inhopp där i betydelselösa träningsmatcher, men man tar sig inte så här långt upp, så snabbt, om man inte har talang. Och man får definitivt inte så höga förväntningar på sig om man inte har en chans att leva upp till dem.
Av det lilla jag sett kan jag i princip inte bedöma någonting, men klart är att McEachran hade mått bäst av att få speltid. Helst mycket speltid, och det var något han inte fick under sin utlåningsperiod till Swansea i våras. Killen är 19 år och totalt ovan vid PL-tempot. Hur länge har Chelsea råd att ha sin framtide tilltänkte lagkapten och fanbärare sittandes på bänken, totalt ovetandes om hur det är att spela PL? Min gissning är inte så länge. Men om han ges några matcher bredvid Lampard så finns det ingen bättre lärare.
Michael Essien
Ålder: 29 år
Position: Central mittfältare
Ankomst till klubben: 2005 (från Lyon)
Kontraktstid: 2015 (förlängning från 2010)
Nationalitet: Ghanan
Betyg: 2 (4)
Omdöme: Upp som en sol och ner som en pannkaka. Ingenting har gått rätt för stackars Essien de senaste åren. Från den olyckliga skadan som hindrade honom från VM-medverkan 2010 i Sydafrika till den stundtals helt spolierade fjolårssäsongen är det ett enda lång mörker. Ett mörker som nog skulle knäckt svagare spelare och män.
När Essien gick sönder i början av säsongen och fick diagnosen att han skulle vara borta från all fotboll i sex månader var det många som suckade. Utan Essien skulle ju
mittfältet falla ihop. Lagom till hans comeback sex månader senare stod det klart att Essien verkligen skulle behöva slita för att ta tillbaka sin plats, något han faktiskt inte gjort.
Ghananen har sett stabbig ut när han spelat och faktiskt oftast varit den sämre av de två mer tillbakadragna mittfältarna. En ständig vilja att överarbeta situationerna, som vi inte sett förut, och ett nästan vilset uppträdande på plan är faktorer som gjort att Essien faktiskt blivit en säkerhetsrisk i många matcher, vilket i sin tur gjort att han inte heller medverkat i speciellt många.
Om Essien hittar tillbaka till den ”gamle” Essien igen så är han en given pjäs på mittfältet, men frågan är om inte ålder, skadorna och den slitsamma spelstilen har tagit ut sin rätt på den en gång så dominanta dynamon.
Raul Meireles
Ålder: 29 år
Position: Mittfältare
Ankomst till klubben: 2011 (från Liverpool)
Kontraktstid: 2015 (Fyraårsavtal från 2011)
Nationalitet: Portugis
Betyg: 2 (4)
Omdöme: Oj, vad jag skällt på Meireles. Skällt. Skrikit. Vrålat. Gråtit. Ingenting har faktiskt hjälpt, men det är ingalunda en procedur jag och Meireles har. Mest jag, betvivlar att Meireles är medveten om det faktum att en testosteronstinn 22-åring i Sverige sitter i Tv-soffan och skriker allsköns tramsigheter åt honom genom en 42-tums TV och hoppas att på så vis få igenom sin vilja. Det betvivlar jag stark.
Men. Meireles kom lite som en ”sista-minuten-för-vi-inte-kunde-köpa-Modric” värvning, vilket bara i sig är som upplagt för fiasko. När Meireles dessutom fasades in som ett defensivt ankare som skulle hålla ihop lagdelarna som något slags portugisiskt superlim så ringde alla varningsklockor. Meireles är direkt svag i närkampsspelet och är inte heller något vidare på att söka upp en yta och döda den för motståndarlaget. Meireles är inte någon defensiv spelare i grunden, har aldrig, och kommer aldrig, bli det i heller. Inte i PL i alla fall. Så för allas våran skull, spela inte honom som det!
När Raul dock fått ta steget upp och spela som den offensiva mittfältaren så har det sett mycket bättre ut. För han har en fin högerfot och ett grymt skott (mörsaren mot Birmingham är min kandidat till årets mål!) och funkar förvånansvärt bra som släpande anfallare. Tyvärr för Raul, och min röst, så var det en position han alltför sällan fick spela i, och frågan är om han, med rådande konkurens, kommer få göra det så ofta i år i heller. Får han det så har Chelsea ett portugisiskt sparkapital i en högerfot och en hemsk frisyr.
Yossi Benayoun
Ålder: 32 år
Postition: Offensiv mittfältare
Ankomst till klubben: 2010 (från Liverpool)
Kontraktstid: -
Nationalitet: Israelier
Betyg: 0
Omdöme: Kommentar är egentligen överflödig för en av Chelsea märkligaste värvningar i mannaminne. Tack och adjö.
Florent Malouda
Ålder: 32 år
Position: Vänstermittfältare
Ankomst till klubben: 2007 (från Olympique Lyonnaise)
Kontraktstid: 2013 (Fyraårsavtal från 2009)
Nationalitet: Fransman
Betyg: 1 (3)
Omdöme: Malouda har nått sin peak för ett tag sedan, det stort smärtsamt klart för alla som såg fransmannen spela under fjolårssäsongen. Långsam och omständlig är sällan en bra kombination och att dessutom inte direkt vara villig att hjälpa till hemåt gör det än svårare att förstå vad Florent Malouda fortfarande gör i truppen. Tyvärr.
Han verkar vara en glad och trevlig person, men faktum är att åldern tagit ut sin rätt (som i fallet Ferreira och i viss mån även Essien) och en skilsmässa hade varit bäst för alla parter. Om inte Malouda mirakulöst kommer in i någon slags konstgjord andning och tar sig tillbaka till sitt gamla jag så ska det till många skador innan fransmannen är aktuell för en startplats. Klarar hans ego det?
Juan Mata
Ålder: 24 år
Position: Offensiv Mittfältare
Ankomst till klubben: 2011 (från Valencia CF)
Kontraktstid: 2016 (femårsavtal från 2011)
Nationalitet: Spanjor
Betyg: 5 (-)
Omdöme: Den lille spanjoren tog västra London med storm. Från debuten mot Norwich hela vägen fram tills finalen i München så var Mata Chelseafansen absoluta gullegris. Något han gjort sig väl förtjänt utav.
Med en vänsterfot och spelsinne av världsklass var det ofta Mata som skulle leverera i det avgörande skedet. Under hela hösten, när spelet gick på kryckor, var det Mata som var glädjeämnet. Det var oftast ett par sekunders briljans av Juanito som gjorde att matchen samt poängen räddades. I början opererade han oftast ut med vänsterkanten, men ju längre säsongen gick och ju mer Mata blev elementär för Chelseas spel så flyttades han in i mitten. Där gjorde han ingen besviken.
En helt annorlunda spelartyp än Frank Lampard, som huserade på den platsen innan, är han men annorlunda är inte alltid dåligt. Faktum är att i det här fallet är annorlunda bara jävligt bra. 12 mål och en hel drös assist är ett facit som får Juan Mata att verka bra. Men statistik ljuger (men schhh, säg inte till Niklas Isaksson att jag sa så, då kommer han helt tappa konceptet). I verkligheten är han bättre än så.
Oscar
Ålder: 21 år
Position: Offensiv Mittfältare
Ankomst till klubben: 2012 (från Internacional)
Kontraktstid: 2017 (femårsavtal från 2012)
Nationalitet: Brasilian
Betyg: 3
Omdöme: Det är, likt med Josh McEachran, extremt svårt att sätta betyg på en spelare som hela världen i princip bara sett spela en handfull matcher. Men den unge brassen har en fin förstatouch och är en mer klassisk brasiliansk spelare än Ramires. Till skillnad från sin landsman har han en mer utpräglad teknik och är lite vassare på mindre ytor, samtidigt som han inte direkt är en närkampsspelare av rang.
Att han redan känt på lite av den brittiska atmosfären och har två landsmän i form av Ramires och David Luiz (samt att han kan snacka lite skit på portugisiska med Meireles, Hilario och Ferreira) underlättar nog för en snabb och smärtfri omställning till livet utanför plan. För det är oftast det som brukar bli brassarnas fall (lex Ronaldinho, Ronaldo, Adriano..). Men Oscar kan nog räkna med en snabb infasning. Frågan är bara på vilken position han ska spela på, för inte petar han Mata. Väl? Hursomhelst så ska det bli roligt att stifta bekantskap med mannen/pojken som har sitt förnamn på ryggen. Endast. Coolt.
Marko Marin
Ålder: 23 år.
Position: Vänstermittfältare
Ankomst till klubben: 2012 (från Werder Bremen)
Kontraktstid: 2017 (femårsavtal från 2012)
Nationalitet: Tysk
Betyg: 3
Omdöme: Marin är stortalangen som hamnat lite på sniskan. För två-tre år sedan var han ”the next big thing” i Tyskland, men skador och avsaknaden av en lekkamrat i Werder Bremen gjorde att Marin stod och trampade lite på stället. Ett klubbyte var ett naturligt val och att söka sig till en helt ny omgivning än mer naturligt. Chelsea FC blev en tysk rikare, och som förste tysk i klubben efter Michael Ballack så är förväntningarna höga.
Men att jämföra Marin med Ballack är som att jämföra en Audi TT med en Mercedes SL-klass. Stört omöjligt med andra ord. Marin är teknisk, snabb, klurig och oförutsägbar, men väger lite för lite i närkamperna och har inte samma fysiska attribut som sin föregångare och kommer med all säkerhet vinna ungefär 0.2% av nickduellerna i PL. Allt som Ballack inte var, med andra ord.
Marins framgång eller icke framgång kommer avgöras på om det blir någon speltid under längre perioder för den unge tysken. För konkurrensen är knivskarp med Oscar, Mata, Ramires, Meireles, Hazard, Sturridge och till viss del även Malouda och Kakuta att konkurrera med om de offensiva platserna bakom den redan givne Torres. Nio (9!) stycken spelare på tre (3!) platser. Då krävs det att man presterar på topp. Men tyskar har en sällsynt vinnarmentalitet. Oavsett om man sitter bakom ratten i en Audi TT eller Mercedes SL-klass.
Totalt omdöme för positionen: Det är trångt. Så. In. I. Helvete. Trångt. Det är så mycket spelare på så få platser och Di Matteo har problem. Angenäma problem, men inte desto mindre problem. Kommer det börja gnällas och grymtas så fort det blir utebliven speltid? Klarar Malouda en total petning? Hur ska man ställa upp? Vart ska nyförvärven in? Ingen vet, inte ens Di Matteo.
Men han har många olika händer att spela med. Många olika varianter att ställa upp sitt mittfält på och det kommer bli hyperintressant att se vika som får stryka på foten. I en perfekt värld så rensas det ut ett par personer ur det överbefolkade mittfältet innan Augusti tar slut. Men allt är inte perfekt. Men vad sägs om möjligheten att ställa upp med två mittfält som ser ut så här; Romeu, Essien – Marin, Oscar, Malouda - alternativt; Mikel, Lampard – Ramires, Meireles, Mata. Och att då ändå ha McEachran och Benayoun utanför räkningen (tillsammans med den där Hazard…) är lyx. Eller?
Lucas Piazon och Kevin De Bruyne har lämnats utanför bedömningen då de antingen kommer spela för lite eller helt enkelt är utlånade.