Redaktionen diskuterar säsongen 11/12: "En stor besvikelse"
Dags för en utvärdering av den gångna, händelserika, säsongen. Redaktionen får sällskap av en gästskribent, med stort Leicesterhjärta, som hjälper till att tycka till.
Höga förväntningar, mycket pengar, Svennis och besvikelse är ett par ord som sammanfattar Leicesters tredje säsong i the Championship. Trots många negativa aspekter har flera positiva ditton skett. Redaktionen analyserar den gångna säsongen, hyllar och kritiserar allt noterbart som skett.
Vi får sällskap av Sören Filipsson, aktiv medlem på Leicesters forum på SvenskaFans tillika ansvarig för fansidan Blue Army Sweden (kolla in hemsidan här).
Sven-Göran Eriksson, tolv nya spelare och brustna förhoppningar. Säsongen 2011/12 har varit händelserik. Hur skulle du sammanfatta den gångna säsongen?
Anders Wallgren: Platt fall! Högt uppskruvade förväntningar och en genuin tro om direktavancemang till Premier League, av det blev intet. Anledningen stavas total brist på kontinuitet. Nära nog dussinet nya spelare förmådde aldrig finna den balans som en startelva ska besitta, detta trots att ett flertal av dem besitter goda meriter.
Adam Bills: En salig blandning av besvikelse och spänning. Mest av den förstnämnda. Laget har varvat stabila vinster mot Southampton (två gånger om!) och mot Norwich med förluster mot ”sämre” lag som Millwall och Bristol City. En väldigt ojämn säsong med för många nya ansikten och för lite tid för Svennis att göra sitt.
Sören Filipsson: Förväntningarna på denna säsong var högt ställda, med Svennis som manager och med ett gäng nyförvärv så tyckte man på förhand att det såg ljust ut. Med facit i hand blev det bara EN STOR BESVIKELSE.
En av de stora tvistefrågorna efter säsongen gäller Sven-Göran Eriksson. Var det rätt att sparka honom?
SF: Det har aldrig förr lönat sig särskilt väl att sparka en tränare. Några gånger har lag undvikit nedflyttning tack vare tränarbyte, men vad jag vet är det bara ett enda lag som gått upp efter tränarbyte mitt under en säsong, det var Sunderland för några år sedan. Så oddsen FÖR Nigel Pearson var ju inte särskilt bra. Laget lyckades ju inget bättre under honom heller, när Svennis fick sparken var vi två poäng från play-off och nu när jag skriver det här är vi 9 poäng bakom [två matcher kvar på säsongen red anm.]. Det är ju inte heller tränaren/managern som ska prestera på planen, det är ju faktiskt spelarna, Pearson har plockat in några nyförvärv men inte har det blivit bättre. Jag tror personligen att Svennis hade lyckats bättre än vad Pearson gjort och man kan ju smått undra hur många matcher NP har på sig nästa säsong innan han får sparken?!
AB: Personligen skulle jag ha väntat tills slutet av säsongen, eller kanske jul, och då tagit ett beslut. Själv tror jag att hans spelidé kanske hade mognat hos spelarna med tiden, trots allt var det tolv nya inför säsongen. Å andra sidan tycker jag att hans taktik var för "fin" för the Championship och därmed fungerade den inte så bra. Jag tror att situationen var lite av en paradox; vågar man vänta länge nog eller ska man direkt åtgärda ”problemet”? Själv är jag kluven över frågan.
AW: Nej, åtminstone inte redan efter bara två månaders seriespel och definitivt inte med tanke på att Svennis som bäst höll på att bygga ett nytt lag. Att få sparken efter så kort tid, i ett läge då Leicester ligger strax under play off-strecket är ett bedrövligt sätt att sköta en fotbollsklubb. Nigel Pearsons återinträde skapade inte det lugn och framgång som ägarna hoppades på. Med Pearsons inträde kom också en ny spelidé och en annan syn på spelartyper.
Trots många motgångar och under prestationer har Leicester stundtals gjort bra ifrån sig. Vilken match utmärker sig som årets match?
AB: Rent spelmässigt helt klart mot Norwich i FA-cupen. Det spelet, drivet och viljan överträffar alla andra matcher. Att dessutom i princip spela ut stabilt Premier League-motstånd på bortaplan är något alldeles extra.
AW: Av de matcher jag sett så vill jag definitivt lyfta fram 4-0 segern mot Nottingham Forest i FA-cupen i mitten av januari. Högt tempo, kliniska avslut och en seger som kunde varit flera mål större.
SF: Årets match är kanske inte så lätt att välja ut eftersom det inte varit mycket att jubla över, men 4-0 hemma mot Derby i ligan, 4-0 hemma mot Nottingham i FA-cupen kändes skönt, en annan FA-cup match som var ganska OK var segern med 2-1 borta mot Norwich.
....å andra sidan har motgångarna nog varit fler. Vilken är årets sämsta prestation?
AB: Finns så många, många att välja bland. I princip varannan match. Om jag skulle välja en blir det nog mot Millwall, totalt utspelade på hemmaplan med 0-3 mot Millwall som inte verkade vara favoriter till någonting.
SF: Här finns det massor att välja på; 0-3 hemma mot Millwall och Svennis får sparken måste väl ändå vara den stora besvikelsen.
AW: Det finns flera att välja på. Ska jag välja en så måste jag nog lyfta fram 0-3 hemma mot Millwall i oktober - en tung förlust och den match som innebar att Svennis fick lämna klubben.
Kasper Schmeichel - årets spelare enligt redaktionen.
Vem var årets spelare? Några hedersomnämnanden?
SF: Årets spelare är utan minsta tvekan Kasper Schmeichel, utan honom hade vi förlorat ännu fler matcher!
AW: Jämnt skägg mellan Kasper Schmeichel och David Nugent. Ska jag tvingas välja så blir det Kasper. Han stod lugn och trygg mellan stolparna hela säsongen och försökte verkligen hålla siffrorna nere bakom en hönsgård till backlinje. David Nugent blev en lyckad värvning och den typ av anfallsspelare vi länge saknat. Dessvärre tappade han formen sista månaden.
AB: Kasper Schmeichel, helt klart. Den danske målvakten har varit mest jämn av dem alla i de flesta matcher och har räddat laget många gånger. Dessutom verkar han göra det med stor passion för klubben. Lyfter gärna fram vänsterbacken Paul Konchesky, som varit stabil utan att glänsa, David Nugent och Neil Danns som efter jul visat sig vara otroligt viktig för laget som mittfältsmotor.
Matt Mills (nr 5) har inte imponerat.
Årets besvikelse?
AW: Matt Mills, tveklöst. Inköpt för hutlöst dyra pengar och i särklass årtiondets sämsta värvning. Av backklippan blev intet. Ett virrigt och tvehågset spel sände honom ut ur truppen och hans dagar på King Power Stadium torde vara räknade.
AB: Laget har i sin helhet varit en besvikelse men jag anser att Matt Mills har varit "värst". Han värvades dyrt, fick skyhöga förväntningar över sig och verkade inte palla trycket. Dessutom att han verkade bli grinig då han inte fick sin givna plats i elvan hjälper honom inte heller särskilt mycket.
SF: Jermaine Beckford har visserligen gjort 14 mål, men han ser inte bra ut, jag väntade mig mycket mer av honom, historierna med St Ledger och Mills är också riktiga besvikelser, vad pågår egentligen?
Årets överraskning, spelarmässigt?
AB: Finns många men Ben Marshall kan bli mycket bra, och han är bra nu. Typisk Pearsonvärvning; billig och okänd och gör sedan bra ifrån sig. Detta har Marshall gjort, hans driv, kreativitet och spelförståelse har och kommer bli otroligt viktig för Pearson kommande säsong.
SF: Att Richie Wellens fortfarande har kraft och driv på mittfältet är överraskande för mig, jag trodde King, Danns, Drinkwater, Marshall m.fl. skulle peta honom.
AW: Neil Danns. När mittfältsspelet låste sig och flera av spelarna såldes, skadades eller visade tveksam form, så fanns alltid nya Danns där som en klippa. Stenhårt energiknippe med ett bra distansskott och jag vill se mer av honom nästa säsong.
Vilka är förhoppningarna inför den kommande säsongen?
SF: Jag vill se lugn och harmoni, gör klart med alla nyförvärv tidigt, spela ihop laget under en försäsong utan en massa flackande mellan olika länder, ge NP tid och håll fast vid honom tills han lyckas. Skulle han inte föra upp Leicester nästa säsong måste han gå, men ge honom en verklig chans att göra det.
AB: Att Pearson stannar kvar och att truppen förblir intakt. Om detta kan hållas kan jag våga hoppas på att det ska gå hela vägen (till PL…!).
AW: Målet måste självklart vara topp 6. En topplacering kräver dock att Nigel Pearson får ordning på spelartruppen. Det måste till en utrensning och det måste in spelare med den karaktär Pearson förväntar sig - lojala spelare som gör sitt jobb och kan ta en petning utan att tjura ihop. Jag förväntar mig minst två nya backar, två-tre nya mittfältare och åtminstone en ny forward. Jag förväntar - eller hoppas på - att Pearson ges den tid som krävs och att han och vi slipper uppleva det Paolo Sousa och Svennis fick uppleva i oktober 2010 respektive oktober 2011, dvs sparken i ett läge då säsongen ännu är i sin linda. Paolo Sousa förtjänade i och för sig att få kicken, men det är en annan historia.
