Redaktionen summerar: April/Maj
Vi summerar säsongsavslutningen som blev en thriller ända in i mål men där det goda slutligen segrade och ondskan förpassades till en läge division.
Så var då säsongen över och där vi kan konstatera att vi faktiskt spelar i League One även nästa säsong.
Vi myser åt faktumet att Buckinghamshire Bastards trillade ur och minns dramatiken från matchen mot Walsall.
En Parrett hyllas och publikstödet i Wigan gillas.
Pelle vill att nästa säsong kan börja redan imorgon och Henke oroar sig över vilka spelare som försvinner bort från klubben.
medan Leffe har fokuset inställt på ett stundande jubileum.
Nu kör vi!
Häng med och tyck till, tyck lika, tyck olika eller tyck inget alls.
Kommentatorsfältet är öppet för den som har något att säga.
Månadens match:
Pelle:
Nog för att poängen i 0-0-matchen mot Doncaster gjorde att vi säkrade fortsatt spel i League One och endast det borde vara nog för månadens match. Speciellt med tanke på känslan av lättnad och lycka när matchen blåstes av. Men jag tycker nog att 3-2 segern mot Walsall var månadens match. En riktig nagelbitare där Wimbledon tog hem samtliga poäng tack vare en straff i 96:e minuten som Dean Parrett slog in. Otroligt viktiga poäng som gav ett visst lugn i jakten på fortsatt spel i League One.
Henke:
Finns faktiskt en rad guldkorn att plocka då vi stått för flera otroligt viktiga insatser under perioden april samt maj. Men skall man sätta fingret på en match så stod det mellan Walsall eller Wigan borta men vid Wigan matchen hade vi redan avgörandet helt i våra egna händer så då finns det bara en match kvar Walsall borta. Att hämta upp ett 0-2 underläge och dessutom missa en straff på pappret är otroligt stort. I princip emot alla naturens lagar där Wimbledon vid ett mål i ryggen sällan under säsongen kunnat vända till mera än ett kryss. Matchen bidrog till att vi mera eller mindre kunna påverka och styra vårt egen öde i jakten på League One spel även 2018/2019. Sen ägde supportrarna på läktarna helt galen tillställning.
Leffe:
Dramatiken i matchen borta mot Walsall var något utöver det vanliga. Länge sedan man fick uppleva en sådan formidabel upphämtning av The Dons. När vi får en rätt billig straff tilldömd oss i 90+6 så stegar en helt iskall Dean Parrett fram och dunkar upp den i krysset. Sicken avslutning!
Månadens spelare:
Pelle:
Jag tycker att Dean Parrett har bidragit med en hel del i spelet sedan han kom tillbaka från sin skada. Han har tillfört mer kamp och energi samt bättre hörnor och fasta situationer. Helt klart en av de bättre spelarna under slutet av säsongen och starkt bedragande till Wimbledons starka avslut. I stort höjde sig de flesta av Wimbledons spelare och hade inte Dean utmärkt sig så hade jag nog fegat ur och gett utmärkelsen till laget.
Henke:
Tycker helt klart vårt ess dessa två månader varit mittfältaren Dean Parrett. Kom tillbaka från en längre frånvaro och det var så viktigt att återfå en kreativ kraft som kan göra något konstruktivt med bollen och vill lira på mitten.
Forrester har varit alldeles för ensam ihop med Barcham och Trotter. Soares och Abdou besitter andra kvaliteter. Sen att Parrett även stått för viktiga mål tänker främst på Walsall vilket stärkt hans aktier han har levererat klass och tillfört en ytterligare dimension till laget.
Leffe:
Dean Parrett får mitt hedersomnämnande men jag väljer ändå Joe Piggott till månadens spelare. Ifrågasatt av många men tre mål under perioden visar på att han har förmågan att leverera. Bra komplement till Lyle Taylor och det skall bli spännande att se hur mycket mer han kan utvecklas.
Månadens besvikelse:
Pelle:
Vet inte riktigt vad jag ska säga här. Efter att ha klarat sig kvar och dessutom blivit av med skitlaget så känns allting väldigt bra. Visst kan man vara besviken på att man inte vann fler matcher men vi gjorde vad som behövdes och jag har svårt att vara besviken just nu.
Henke:
Oldham hemma var tortyr vad var det som gick fel? Efter bragden mot Walsall borta hade denna match, med tanke på den dåvarande tabellplaceringen för bägge lagen, gett oss så viktiga poäng och verkligen satt Oldham på pottan. Vi har sagt det förr: Måstematcher hemma är inte vår styrka. Jag reserverar mig dock för en match I april månad; Charlton matchen var viktig och Lee Bowyer hade efter Carl C**t Robinson flykt till Thai miljonerna i Oxford ändå fått tåget att tuffa på ordentligt för The Addicks. Kul att vi kunde få stoppa dem men hade varit ännu roligare med fettot Robinson vid sidlinjen. Våra chanser kommer nästa år we´re coming for you fatty!!!
Leffe:
Visst hade det varit roligt om vi kunnat hålla ledningen distansen ut uppe i Wigan med det fantastiska publikstödet från bortaläktaren däribland ett gäng SweDons.
Men besviken....njaäää...det ör svårt att vara det när man lyckats ta en pinne av serieledarna på bortaplan.
Klagomuren:
Pelle:
Måste det vara så långt till nästa säsong? Vi är ju obesegrade i april/maj och redo att köra så let's go!
Nog för att spelarna behöver tid att läka men visst är sommaren lite väl lång.
Henke:
Nope kommer inte klaga ett smack denna månad vi har grejat kontraktet och det betyder allt för stunden. Stor eloge att alla ställt sig bakom Neil Ardley och grabbarna utrymme att tvivla och driva missnöje har inte varit lönt utan vi har sett framåt. Supportrarna har varit helt grymma vi fick uppleva trycket borta på DW Stadium när vi kryssade mot Wigan man är fan stolt att vara Wimbledon fan!
Vill även tillägga: Wombles staying up and Franchise going down!
Leffe:
Inte en chans att jag kommer klaga på något under den gågna perioden. Vad fan tror ni?
Vi håller oss kvar i League One samtidigt som Franchisers FC åker ur!
Det kan inte bli bättre helt enkelt. Perfect.....just perfect.
Vad vi ser fram emot nästa månad:
Pelle:
Nästa månad kommer vi få en klarade bild av vilka som får gå och vilka som stannar. Det jag ser fram emot mest är att Lyle Taylor skriver på ett nytt kontrakt men chansen för det är kanske inte så stor. Annars ska det bli mycket intressant att följa lagbygget under sommaren och förhoppningsvis så kan det komma in några riktigt spännande spelare.
Henke:
Lugn och ro kontraktet är säkrat humöret aningen bättre med tanke på säsongen Vi visste att vi inte skulle vara med i toppen när säsongen drog igång men nu är det hög tid att se över resurserna vilka skall vi satsa på att behålla vilka vill vi eller vilka får lämna. Vi har under dom senaste säsongerna haft tämligen svaga transferfönster och vår ekonomi gör oss inte till en storspelare på marknaden men vi kan finna guldkorn helt klart i år. Om vi inte haft spelare som George Long, Harry Forrester, Deji Oshilaja men även Joe Pigott som kom från National League och stått för viktiga mål tyder ändå på en fingertoppskänsla. Forrester kommer lämna ihop med Long efter deras låneperiod går ut och dessa profiler behöver ersättas och den jakten inleds mer eller mindre nu. Den så kallade ”The Cut” där det framgår vilka som får stanna samt lämna blir otroligt viktig alla har nog sin lista spännande helt klart.
Leffe:
Jag ser fram emot att när nyheten släpps att Dino Parrett stannar kvar samt att vi köper loss George Long från Sheffield United när transferfönstret öppnar igen.
Sedan får vi inte glömma bort att det i år är 30 år sedan vi tvålade till Liverpool i FA-cup finalen vilket vi naturligtvis kommer att uppmärksamma här på redaktionen.
Avslutningsvis bifogar vi här ett klipp från Dean Parretts avgörande straffmål i matchen borta mot Walsall den 14:e april. Se och njut av den fantastiska glädjeyran som bryter ut efter målet hos våra supportrar.
https://youtu.be/C_FhJvuoWXg
WOMBLE TILL I DIE!
