Redaktionen summerar damernas höst
Likt herrarna har damerna i Arsenal inte helt levererat vad man tycker att de borde kunna göra.Förvisso har det lett till en kvartsfinal i Champions League, en tredjeplats i ligan med bara en förlust på tio matcher och under våren har man både liga- och FA-cupen att spela om. Så, vad är det att gnälla på?
Det räcker med att notera att Jonas Eidevall fick sparken halvvägs in i hösten efter några miserabla insatser. 0-0 mpot Everton, stor förlust mot Bayern München på bortaplan och en möjligen avgörande förlust mot ManU på hemmaplan gjorde att Eidevalls tid var räknad, Intressant är att Arsenal efter att svensken gick och ersattes av holländska Sleegers som interimstränare har nio segrar och en oavgjort. Man gick rakt geniom Champions League med idel segrar efter förlusten mot Bayern och slog tyskorna på hemmaplan i sista gruppspelet.
Så vad är det att gnälla på?
Jo, det är ligaspelet. Redan nu ser ligatiteln att vara borta, då Chelsea går som tåget. Tre oavgjorda matcher mot Everton(onödigt), ManU(som man borde ha vunnit) och mot ManCity, där man ägde matchen, göt att ligatiteln troligtvis redan är borta.
Arsenal har haft det svårt med försvarsspelet, mycket felpassningar centralt och ett centralt mittfält som jag hävdar inte håller högsta klass, Jag är inte övertygad om att Cooney-Cross skall vara en startspelare exempelvis. För mycket misstag och inte en pådrivare av rang. Lia Wälti håller jag också som en tyveksam spelare att bygga upp defensiven kring. Förvisso säker med bollen och rutinerad, men när man saknar Amanda Ilestedt i försvaret. Hon kan nog vara på väg trillbaka efter barnafödandet och kan hjälpa till i försvaret. Med van Donselaar har man dock fått en säkrare målvakt än Zinsberger pch Emily Fox, Laia Codina, Leah Williamson är väldigt habila i backlinjen. Stora backgiganten Williamson är en trygg post längst bak. På kanten finns också inläggssäkra McCabe, som levererar med trygga fötter.
De spelare som framör allt imponerat i anfallsspelet är Mariona Caldentey, Caitlin Foord och Alessia Russo. Här händer det grejor. Russo har matat in bollar på löpande band när en Beth Mead fortfarande kämpar med att komma tillbnaka från sin knäskada och Stina Blackstenius tyvärr inte har en träffsäkerhet som ger hehne en startplats. Offensivt skall man dock även lyfta Frida Maanum och den fantastiskt rutinerade Kim Little som tar tag i bollar som studsar från motståndarnas backlinje.
Fyra svenskor finns i laget. Ilestedt som sagt på väg tillbaka, medan de tre övriga kämpatr om speltid. Rosa Kafaji kom från Häcken efter sommaren och har långsamt fått mer och mer tid. Det är en X-factor i laget, Hennes itrrationella spel skapar chanser och Sleegers ger henne mer och mer tid. Som inhoppare dock. Det kommer två cuper efter jul och där borde mer chanser komma. Det gäller nog för Lina Hurtig och Stina Blackstenius också. Hurtig är åter i laget och hennes längd är viktig. Ett mål under hösten och viktiga minuter. Hon vinner allt i luften. Sedan Vadstenas egen Stina, som tyvärr inte knäcker koden i Super League. Hon skapar chanser med sina löpningar, rycker sönder försvaret och skapar öppningar som det ibland görs mål på. När hon själv får chanserna så bränner hon dem. Oftast. Det måste bli ett bättre avslut från henne för att hon skall starta matcherna för Sleegers.
Men en bra höst, som kan bli en än bättre vår. Dock, lite skeptisk över vårt defensiva mittfält.
