Redaktionen summerar: Mars
Vi summerar mars månad där segern mot MK spelade huvudrollen.
Lika självklart som att påven har en lustig hatt så var månadens match segern mot MK. Stämningen och spelet var på topp när bastarderna från Buckinghamshire tystades. En förhållandevis enig redaktion var förhållandevis nöjda med månaden då Wimbledon säkrade spel i League One även nästa säsong.
På minuskontot skriver vi upp hemmaförlusten mot Northampton som var den första förlusten på hemmaplan sedan oktober. Annars fanns det inte så mycket att klaga på även om månaden inte var helt perfekt.
Mittfältsmagikern Jake Reeves och målundret Lyle Taylor gjorde upp om månadens spelare där Reevsie gick segrandes ut matchen med siffrorna 2-1.
Fast förankrade i mitten av tabellen hittar vi aprils höjdpunkt i den årliga SweDonsresan då en lite del av Chemflow End tas över av en brokig skara glada svenskar och en finne.
Nu kör vi häng med tyck till och kommentera!
Redaktionen når ni via wimbledonred@gmail.com
Månadens match:
Henke: MK matchen är hel klart den som sticker ut och anledningarna till det är många. Att vi skulle stöta på dem i ligasystemet var bara en tidsfråga men sättet vi gör det på från supportar ner till spelarna på plan i vår viktigaste hemma match någonsin är stort. Inget strul som det hade pratat så mycket om tidigare MK supportrarna lotsades in på The John Smith Stand och mer eller mindre sjöngs ut under hela matchen i det brutalaste hemma trycket jag någonsin upplevt på arenan. Visst förekom det en hel del hatramsor men det tog aldrig överhand vi visade hur stolta vi är som fotbollsklubb och att själ och hjärta aldrig kan stjälas. Ett stort tack till spelarna som under denna galna press lyckades hålla huvudena kalla och prestera det är inte alltid lätt. WOMBLE TILL I DIE!!!
Pelle: Kan inte bli något annat än 2-0 hemma mot MK. En match som betydde så oerhört mycket för fansen, spelarna och alla i och omkring klubben. Det var inget snack om saken, vi var det bättre laget och spelade ut Franchise FC. Helt otroligt vilket kvitto på vad Wimbledon åstadkommit sedan 2002 och på hur lite MK har lyckats med på samma tid.
Leffe: Självklart var det segern över MK hemma på Kingsmeadow Ground tisdagen den 14:e mars 2017. Det var en oerhört märklig inramning med ett sällan skådat säkerhetspådrag inför, under och efter matchen. Mycket hat och uppdämda känslor i svallning på Chemflow End den kvällen. En otrolig lättnad spred sig inombords, kommer jag ihåg, när det väl stod klart att vi vunnit med 2-0 och äntligen täppt till truten ordentligt på äcklen från Buckinghamshire.
Månadens besvikelse:
Pelle: Att vi inte lyckades ta fler poäng I mars. Nu ligger vi i stort tolv poäng från playoffplatserna med fem matcher kvar att spela. Det hade varit lite kul kunna ha något att hoppas på men man får kanske inte bli bortskämd och förvänta sig ytterligare en uppflyttning, eller?
Leffe: Förlusten hemma mot Northampton 11/3 och sättet vi förlorar matchen på. Vi hade inte förlorat hemma i ligan sedan den 28:e oktober förra året och det verkade som om vi var på väg att förlänga den sviten ytterligare när Chris Robertson får hjärnsläpp och tar bollen med handen i eget straffområde då matchuret tickat upp mot 86:e minuten. Solklar straff för Northampton och därmed var både den förlustfria sviten på hemmaplan samt en viktig poäng som bortblåsta.
Henke: Två förluster i hemmaspelet hör inte till vanligheten när förlusten mot Northampton var den första sedan oktober månad när Bradford vann med ett mål på övertid från James Hanson. Vet att jag tjatat och tjatat om detta tidigare men tycker att det är en styrka trots att vi haft svackor så har vi inte släppt ifrån oss dom tre poängen hemma. Förlusten mot The Cobblers kom precis innan mötet mot MK så att spelarna hade fullt fokus på nästa match ser jag bara som ett friskhetstecken när man skall ladda om från en lördag till en riktig historisk hatmatch hemma på tisdagen. Tänk om vi vunnit mot The Cobblers vem hade kommit ihåg den matchen om vi samtidigt torskat mot MK, inte många.
Förlusten mot Southend kändes tyngre The Seasiders är inte några av mina favoriter och har ni varit där och besökt dem på Roots Hall och vandrat genom stan där skruttiga karuseller, spelhallar med katastrofalt dåliga Fish n`Chips förgyller helt klart upplevelsen, it´s a shithole of a town!
Månadens spelare:
Leffe: Han har hyllats många gånger tidigare av mina redaktionskollegor men nu kapitulerar även jag och instämmer i hyllningskören. Månadens spelare är Jake Reeves! Vecka efter vecka dirigerar Herr Reeves mittfältet, lika vackert och omsorgsfullt vid varje tillfälle, utan att dra på sig skador eller bli avstängd. Karln är fullständigt unik och ibland misstänker jag att Jake Reeves egentligen är en utomjording som stannat till ett tag på vår planet för att spela lite boll innan han drar vidare på sin intergalaktiska resa.
I matchen hemma mot MK den 14:e mars var Jake Reeves fullständigt briljant och var den spelare som tog kommandot och dirigerade taktfast hela laget till rätta när andra halvlek började. Det är så man blir en äkta Wimbledonhjälte i mina ögon.
Henke: Måste bara instämma med föregående talare mannen är den viktigaste pusselbiten i vårt spel och nästa helgs ligamatch tror jag tyvärr kan bli sista gången man får se ”Revsie”. En 23-årig mittfältsmotor väcker attraktion från övriga fotbolls England enda som talar emot honom är den låga frekvensen på målproduktionen men när den väl sitter då bjuds det på läckerbitar se och njut:
https://www.youtube.com/watch?v=rykqig615e8
Pelle: Lyle Taylor har varit otroligt bra och 2-0 målet mot MK var en riktig pärla. Dessutom var hans reaktion efter målet klockren. ”This is my fucking club” skrek han samtidigt som han sprang mot fansen. Efteråt berättade han att han är mycket inspirerad av klubbens historia och det är mycket tydligt att han verkligen förstår den.
Klagomuren:
Leffe: Inget att klaga på denna månad då vi till 99,9999 % säkrade kontraktet för fortsatt spel i League One nästa säsong samt att vi fick trycka dit MK ordentligt. Vad mer kan man önska?
Henke: Äntligen får man väl säga att arenabygget nu verkar vara i hamn efter många turer. Marken som äga av Galliard Homes har hela tiden varit med och drivit frågan ihop med AFC Wimbledon och klubben har fått tacklat mycket motgångar under resan gång från och med att aviseringen i slutet av 2014. Borgmästaren Boris Johnson lade arenaplanerna på is när han inte skulle ställa upp för omval och Tories förlorade mot Labours Sadiq Kahn som gav tillbaka beslutande rätten till Merton Council med ytterliggare en chans för överklagan om det fanns anledningar att arenan inte skulle byggas. Missnöje från omkringliggande boende samt The Greyhound Stadium samt andra instanser som Historical England har inte kunnat stoppat processen. Föregående helg så sprang hundarna för sista gången på The Greyhound Stadium och inom kort påbörjas rivningen samt vräkningarna av dom omkringliggande verksamheterna. Tack för att detta blivit möjligt och om ett par år med förhoppningen om säsongen 2018/2019 så har laget återvänt till sitt rättmässiga hem ”The New Plough Lane”. Tack för att ni inte föll för klagomuren utan stod på er!
Pelle: Lite trist var det att inte vara på plats mot MK men att man inte TV-sände den matchen är ännu tråkigare. Tv-pengar är en viktigt för Wimbledons spelarbudget och ärligt talat så borde en sådan match vara självskriven. Förövrigt anser jag att fler Wimbledonmatcher ska visas på TV så folk får se lite riktig fotboll.
Vad ser vi fram emot nästa månad:
Pelle Swedonsresan är väl den självklara höjdpunkten nästa månad. Vi är klara för spel i League One även nästa säsong och nu gäller det bara att sluta så högt upp som möjligt. Samtidigt så kommer det bli kul att se fler egna talanger få speltid nu när ligaplatsen är säkrad. Sen ska det bli intressant att följa utvecklingen i tabellerna och se vilka lag som lämnar eller kommer till League One nästa säsong. Verkar bland annat som att våra vänner Plymouth är på väg upp.
Henke: Blir ut och resa igen när vi svenskar samt faktiskt denna gång en finsk supporter ansluter för den årliga SweDons resan. Matchen som vi skall se är hemmamötet mot Bristol Rovers där hela ligan köpt biljetter till The Chemflow, kommer bli helt fantastiskt totalt 11 pers i sällskapet. Värmning på Brickies för träff på arena puben för ett par kalla sen efter matchen så väntar självklart en indiskt sittning med hela gänget. Vad kan blir bättre? Fan vad kul det skall bli att träffa alla!
Leffe: Jag ser fram emot att få ta på mig en dumstrut modell större här hemma medan övriga på redaktionen åker på årets supporterresa 7-9/4. Jag lyckades inte få ihop det med planeringen och utbringar härmed ett fyrfaldigt BUUU! till mig själv så jag skärper mig till nästa år. I övrigt ser jag fram emot att vi håller oss kvar ovanför MK i tabellen så man kan sätta betyget MVG + på den här säsongen när sista matchen har spelats.
COME ON YOU DONS!!!
