Reserapport: Supporterresa 2012

Här följer en liten rapport från den svenska supporterresan som gick av stapeln sista helgen i mars 2012. Totalt var vi mer än 35 personer från Sverige som besökte Underhill Stadium för fredagens match och det här är undertecknads upplevelser under helgen. Observera att med så många deltagare finns det också mer än 35 historier att berätta, vill du skapa din egen, följ med 2013.

 

Torsdag

Klockan 06.00 ringde alarmet och det var dags att hoppa ur sängen för morgonbestyren. En dusch, frukost och packning av väskan där fotbollsskor, benskydd och Sverige-tröja var det viktigaste att få med. En spårvagnsfärd ner till Nils Ericssons Terminal och en flygbusstur senare var man framme i skolådan som även kallas Gothenburg City Airport.

 

Det är ganska underhållande att observera mindre rutinerade resenärer på en flygplats. Kommer de klara maxvikten på 10 kg? Får de av sig bältet inför säkerhetskontrollen utan att tappa byxorna? Är det verkligen läge för tre pints kl 9 på morgonen? Själv gled jag igenom utan bälte, med 9.3 kg i väskan och en tom flaska som fylldes med vatten efter kontrollen. Samtalade med GP som flög från Skavsta och bläddrade en sväng i GP.

 

Fick favoritplatsen på flyget, fönsterplats långt bak men den tänkta sovstunden spolierades. Två mammiga mammor från Jönköping respektive Kungälv kastade dels kaffe omkring sig, bland annat i mitt knä, och tjötade även oavbrutet från start till landning. I övrigt köptes varken scratchcards, billiga cigaretter eller trekantsmackor.

 

På Stansted blev det kramkalas med GP och bussbiljettköp av irriterande italienare för vidare färd mot Liverpool Street. Något osvenskt lyckades vi komma med bussen trots att det var för sent och vi kände att det här var starten på något stort denna weekend. Vi ockuperade oss längst bak i bussen och snackade ihop oss om helgen, drog ordvitsar och studerade OS-arenorna genom fönstret.

 

Vi tog oss till Russell Square där vårat hotell för fyra nätter låg. Royal National Hotel. Kan komma att bli smått legendariskt om några år. Helt ok att bo på. Vi checkade in (på rummet, inte på facebook), utnyttjade wifin i lobbyn och tog helgens första pint i hotellbaren. Så gött. Lunchhungriga drog vi sedan ner till Covent Garden.


Royal National är alltid fullt av liv.


Precis lika nice som det ser ut.

 

Vill man ha liv och rörelse, bra käk och underhållning är Covent Garden ett bra alternativ i London. Här startade vår torsdag i solskenet och efter att ha låtit var sin pizza landa i magen tog vi en promenad ner mot Themsen. Det här var GPs fössta besök i London så visst behövdes lite turistande. Vi tog varvet CG - London Eye - Big Ben - 10 Downing Street - Trafalgar Square - Piccadilly Circus innan vi återvände till hotellet laddade med, som de vinkännare vi är, flera sorters vin. Både rött och vitt!

 

Vi roade oss på hotellet och var lagom barnsliga bland kidsen från Spanien, Italien och Ryssland som bodde i samma korridor. Att smygknacka på några 11-åringar från Spaniens dörr och sedan springa och gömma sig ger väl inga vuxenpoäng, men vem är vuxen egentligen? Kul hade vi och ännu roligare hade vi även senare under kvällen då vi rullade hatt med en gymnasieklass från Bornholm och några sällsynta britter på stället som hette Piccadilly Institute. Oroasted Subway-Sub avslutade natten efter en tyskalektion på uteserveringen.

 

Fredag

Vi tog oss en välförtjänt sovmorgon och fick rapporter om de övriga deltagarnas ankomster. En efter en checkade de in på Royal National, från Malmö, Helsingborg, Mönsterås, Vallentuna, Norrtälje, Solna, Kalleguta, Stockholm och även våra norska kamrater från Bergen. Det blev en sen lunch nere i Covent Garden och lite solnjutning i parken vid Russell Square. Ibland önskar man att man vore en hund som leker i en fontän, ser kul ut.


Vissa roade sig på Emirates Stadium.

 

16.45 samlades vi i lobbyn på hotellet och det var en trevlig grupp personer där många träffade varandra för första gången. Vi gick i samlad trupp mot tunnelbanan och åkte sedan upp till High Barnet. Resan gick fort då man kunde lära känna varandra och ställa frågor om både Gotlandsfärjor, AIK P98, norskt ryggskott och hur gött livet som pensionär är.

 

Vid High Barnet träffade vi på några tyskar och senare fick vi höra om både ett 15-tal norskar och holländare på plats. Det internationella intresset för Barnet lever! Vi traskade ner i den underbara vårsolen till Pavilion Bar, klubbshopen och Durham Suite. Där mötte vi upp med både John "Village" Adkins samt övriga svenskar som tagit sig upp på egen hand då det passade bäst med deras resplan.


En av världens mest fotade skyltar?


David och Björn snyggade till sig i shoppen.

 

Tanken var en samling i Pavilion Bar men där uppehöll sig Barnets spelartrupp för matchsamling så vi slog istället nästan nytt säljrekord i shoppen och klädde upp oss innan vi äntrade Durham Suite. Hela svenskgänget, till slut över 35 personer slog sig ner för att snabbt resa sig upp och traska till baren. Snart serverades också maten, kyckling med potatis, som väl egentligen inte är värd att nämna men nu är det gjort.

 

Vi taggade upp och strax innan avspark intog vi våra platser i Main Stand. Själva matchen har ni säkert läst om i matchrapporten. Kort och gott: Barnet visade ingen respekt mot ligatvåan utan spelade fin fotboll och skulle ha vunnit denna match. De kunde dock inte förvalta sina chanser och Torquay lyckades åka hem med alla tre poäng. På läktarplats roades vi av en herre i kostym som enligt uppgifter till GP (personen, inte tidningen) gjort musik till Blues Brothers. De Fawlty Towers-relaterade skämten haglade också på Underhill då ju hotellet ligger i Torquay.

 

Efter slutsignalen återsamlades vi i Durham Suite för några avslutandes pints och eftersnack. Ett gäng goa gubbar från Växjö-trakten smet in tillsammans med oss och ökade på Sverige-talet i lokalen. Vi träffade ordförande Tony Kleanthous, Steve Kabba, Mark Hughes, Sam Deering och Izale McLeod innan vi rörde oss ned mot centrala London igen för att ladda om inför en lång lördag.




Steve Kabba och David Holm


Gustav, Jimmy, Mark Hughes, Village och David

 

Lördag

Uppstigning redan klockan 07.00 då det var dags för landskamp mellan England och Sverige. Vi hoppas Zlatan & co får bättre frukost i Ukraina än toast, sylt och blaskig apelsinjuice, men det är vad lirare på vår nivå får nöja sig med om man inte köper till den engelska frukosten. Samling i lobbyn 08.00 och vidare färd mot Edgware i nordvästra London där vi skulle möta upp Village. En kort busstur senare var på the Hive.

 

Barnets träningsanläggning the Hive har vuxit rejält sedan den öppnades. Denna lördag var den till exempel värd åt både en rugbyturnering arrangerad av the Saracens och Barnet - QPR på U16-nivå, en match som för övrigt slutade 1-1. Paul Furlong syntes i vimlet. Huvudmatchen spelades dock på konstgräset, supportermatchen mellan England - Sverige.


Den svenska truppen, anförd av lagledare Village


Det hölls en tyst minut för Village bortgångna fru Hazel Adkins före avspark

 

Omklädningsrum J tilldelades de svenska hjältarna och det var en sammanbiten trupp som drog på sig blågult, snörade skorna och vandrade ut mot planen. En snabb uppvärmning och lagfotografering följdes av en tyst minut för Hazel Adkins, Johns fru som gick bort strax före jul. Sverige skickade sedan ut följande trupp på planen:

 

Josef

 

Jimmy - Gustav - Emil - Pontus

 

Henrik - Calle - David - Tobbe

 

Håkan - Danne

 

 

Avbytare: Leffe, Marcus, Village, Björn, Roger, Kurt

 

Mål

 

0 - 1 Henrik Persson

1 - 1 Keith Doe

1 - 2 Henrik Persson

 

2 - 2 Joe Cullum

3 - 2 Jake Manzi

3 - 3 David Holm

3 - 4 Emil Olsson

3 - 5 Gustav Pettersson

 

Matchen blev en svängig historia där Sverige till slut hade bäst ork och den lilla extra kvaliteten som krävdes för att vinna. Henrik Persson gjorde två fina mål i den första halvleken och visade att det finns domare med bollsinne. Två otäcka skador, Danne (axel ur led) och Björn (knä), oroade och smärtade nog men vi hoppas att såren är slickade till nästa år.

Marcus rusar in för att kolla läget med Björns knä
 

I halvtid fick Sven P flytta över till den tomma sidan med sin vassa flagga. Tack Sven för hjälpen, och för alla offsidevinkningar när England hade målchanser! Henrik S anslöt också till den svenska hejarklacken, där Julia fanns med från start, efter att ha promenerat från Edgware på egen hand.


Village i norsk fotbollströja


Village gör ett inhopp

 

Trots att engelsmännen hade Barnets assisterande tränare Guiliano Grazioli på sin sida och att de vände 1-2 till 3-2 kunde de inte knyta ihop säcken. Graz hade för övrigt spelat om inte en ögonskada satt stopp. Sverige skapade ett rejält tryck sista 20 minutrarna mot Rob Robertson (Barnets materialare) i Englands mål. Det gav också utdelning. David Holm kvitterade med en stensäker straff sedan John Hunt gjort en "Luiz Suarez" och räddat en boll på mållinjen med näven. Ett dyngskott från Emil Olssons vänsterfot gav sedan Sverige ledningen och Gustav Pettersson avslutade sedan till 3 - 5 efter matchens kanske vackraste anfall.


Sven P skötte jobbet vid sidlinjen

 

Det var fina insatser på många håll och kanter. Josef höll inte nollan som han lovat men får ändå beröm för greppsäkert målvaktsspel, Emil och Gustav blev utsedda till matchens lirare av den svenska respektive engelska juryn, Pontus var Village favoritspelare, Leffe var inne och gjorde några känsliga touch på bollen, Calle slet gott i det tysta (med fin tröja), Toby fanns ofta på rätt plats vid rätt tillfälle och var nära att måla, Kurt visade att känslan finns kvar i vänsterfoten, Danne ständigt målfarlig, David fördelade boll på mitten, Marcus gjorde några Liam-Hatch-inhopp och var närmare gult kort än mål, Björn hade fint movement på planen fram till skadan, Roger får trampa ut skorna till nästa år, Henrik första halvlekens stjärna med två mål, Håkan en riktig lagspelare som fanns överallt på planen (ser bra ut för Klågerup!) och lagkapten Jimmy visade som vanligt upp en bedrövlig touch. Village gjorde också ett kort men stabilt inhopp. Han är född på från Isle of Wight och det fick räknas till internationellt!

 

En imponerande lång engelsk matchrapport finns här.

 

Hela gänget!

Efter slutsignalen ställdes det upp för fotografering med hela gänget och visst var det ändå skönt med vinst? Vi duschade i det kokheta vattnet, snyggade till oss och rörde oss mot respektive lördagsunderhållning. Olika sällskap åkte till olika matcher; QPR - Arsenal, Fulham - Norwich, Wingate & Finchley - Tooting & Mitcham och Corinthian Casuals - Ramsgate. Och så hade vi Josef och Toby som tog en pubrunda istället.

 

Undertecknad åkte till Craven Cottage i sällskap med GP och familjen Rajala. Mysig arena med härliga trästolar, magiskt dålig hamburgare, trevlig match och kul med svenskt inslag på planen i form av Alex Kacaniklic som gjorde debut i Premier League. Vi har inte sett det sista av honom. En joker i EM-truppen? Efter matchen blev det raka vägen hem till hotellet för lite vila innan kvällens samling.


Craven Cottage laddar för match mellan Fulham och Norwich

 

19.30 sågs vi i lobbyn på Royal National igen. Den här gången var destinationen O'Neills i Muswell Hill. Som ni kanske märker var inte det här en resa lagd efter de vanliga turiststråken, och det uppskattades nog av de flesta. Roligt att upptäcka nya delar av London och inte bara se Westminster. Marcus guidade oss åt fel håll ut ur Finsbury Parks tunnelbanestation men vi kom till slut rätt och mötte upp de övriga inne på kyrkpuben.

 

Lika mysigt som vanligt, och med bra mat till bra pris blev det en fin avslutning på kvällen för vissa och en fin start på densamma för andra. Vi skramlade till en middag för vår sköna värd Village och eftersnackade allt som hänt. Ungdomarna drog sedan ner till city för nattliga aktiviteter vilka innefattade kaffe, cykeltaxi och lammkebab.


Kyrkpuben i Muswell Hill


Segern firades med hamburgare, räkcocktail och en pint.

 

Söndag

Sovmorgon på rum 1079 och dagen var från början oplanerad. Skulle vi dra till White Hart Lane och hitta biljetter till Tottenham - Swansea? Det var en tanke. Men vi fick i efterhand höra att svenskgänget från Växjö gjort precis det och fått betala 120 pund var, så vi var nöjda att vi istället drog till Hyde Park och njöt i solen.

 

Kvällen spenderades i vimlet kring Piccadilly Institute och på One London Club vid Leicester Square. Tänk att man kan springa på Växjö-gänget igen!


Full rulle en söndagkväll.

 

Måndag

Utcheckning 11.04 från Royal National och ner mot Oxford Street för några sista timmar med shopping. GP gick all in på Primark och köpte lite av varje lite av räv. Med bara handbagage incheckat hos RyanAir fick vi hålla oss från större utsvävningar.

 

Trots idoga varningar om säkerhetskontrollen på Stansted, som är petnoga, lyckades GP åka dit. En deo låg och skvalpade i necessären och det blev genomsökning av hela väskan. Vi var dock ute i god tid och kunde ändå avnjuta en bättre pizza hos Frankie och Benny innan vi rörde oss mot gaten.

 

Fin avslutning då GP träffade bekanta som skulle till Skavsta och undertecknad satt på samma flyg som Växjö-gänget. Sov nästan hela flygresan hem och landade uppe på Guldheden i Göteborg strax efter 22 på kvällen, redan sugen på nästa resa!