Reserapport: Supporterresan 2011

Vi var 10 svenskar som anslöt till den av John "Village" Adkins anordnade "International Supporters Day" hos Barnet FC. Redaktionen var på plats och här kommer en liten redogörelse för denna fina weekend.

 

Fredag

Tidig väckning på västkusten och efter lite hushållsbestyr var man snart på väg till Sveriges logistiska nav, Göteborg City Airport. In i plåtskjulet, läsa lite GP i baren, hetsköa till flighten och ta en plats långt bak, vi var på väg.

 

På planet roades man som vanligt med "scratch cards", en chans att vinna både bilar och miljoner. Undertecknad nappade dock inte. Däremot tjuvlyssnades gärna på 50+ farbrorn som skulle flyga till London för att gå på konsert med ... Katy Perry! "Hon har så förbannat bra texter".

 

Framme på Stansted sprang man planenligt på både Bruno och Sven P som anslutit från andra delar av vårat avlånga land. Kul att se er! Vi tog oss in till hotellet, tog helgens första pint and burger och väntade in resten av sällskapet som skulle komma lite senare från huvudstaden. När de "lätt" stressade dök upp i lobbyn blev det full rulle mot London Bridge Station varifrån vi skulle ta tåget till Crawley denna afton.

 

Efter några snabba Whoppers satt vi snart på tåget söderut. Sådana här resor bjuder alltid på nya fina minnen och här kom ett av de första denna helg. Lucas och redaktionen hade en intressant konversation i tågvagnen. Det tyckte dock inte den engelske pendlare som satt sig bredvid Oscar (ovetandes om att Oscar var i vårat gäng). När vi diskuterat Djurgårdens försäsong smög engelsmannen fram ett "Does he ever shut up?! Fuck!" till Oscar. Hela situationen blev en aning komisk när Lucas några minuter senare började prata med just Oscar och pendlaren insåg relationen...

 

Vi var vid gott mod, taggade för match, när vi anlände till Crawley:

 

L: Folk måste tycka att vi är idioter som är i Crawley en fredagkväll.

M: Tycker du inte vi är idioter som är i Crawley en fredagkväll?










Redz Bar på arenan

 

Gott om skratt och en upprymdhet när vi vandrade från stationen till kvällens skådeplats, Broadfield Stadium. Svenskgänget tvekade inte, in på Redz Bar för mat och dryck. Stället blev allt mer packat och strax före avspark tog vi oss in på läktarplats. Mäktig känsla att glida in på typ fullsatta läktare. Direktrapporter från DIF - Luleå bäddade för en spännande kväll.


Trångt att ta sig in i entrén på Broadfield Stadium som var välfylld denna kväll


The Red Devil var redo för match

 

Matchen fick en sprakande inledning där Crawley lekte med gästande AFC Wimbledon. 2-0 efter 10 minuter och trots en man mer i andra halvlek kom inte the Dons närmare, 3-1 till slut. Den där riktiga nerven saknades, polisen plockade ut några besvikna bortasupportrar och ett gäng värmlänningar strök runt kring arenan. På vägen tillbaka till stationen bjöd Marcus på en skön genväg. Men det var nog bra att få upp lite värme i kroppen. Det var många trötta vikingar som halvsov på tåget tillbaka till storstaden och nattlampan släcktes ganska fort, uppladdningen för lördagen hade börjat.




 

 

Lördag

Tidig väckning stod på schemat, toast och flingor på frukostbordet. Det var samling kl 9.00 ute i Edgware där vi mötte upp helgens värd, John "Village" Adkins, samt ett glatt gäng holländare. "Det här ser bra ut" sa vi till varandra, de såg hyggligt unga (~35) och hyggligt i form (~80-95). Det var dags för supportermatch mellan engelsmännen och oss internationella supportrar.


Stadig frukost med sylt...

 

Village guidade oss till Barnets finfina träningsanläggning the Hive där vi förundrades över faciliteterna. Jämförelsen med Djurgårdens 1,5 plan vid Kaknäs gav perspektiv. Vi bytte om till Amber shirts och klev ut till strålande sol, gröna planer och stenhårda bollar. Uppvärmningen såg oförskämt bra ut, fint lir i cirkel. Team Captain Jimmy överräckte vimpel och tog hem slantsinglingen, får han chansen igen nästa år?




Village med flaggan som han fick ifjol


The Hive är rätt mäktigt.


...och detta var typ sämsta planen...


Uppvärmning

 

Med svenskarna i backlinjen var det stabilt bakåt och med en duktig holländare mellan stolparna var det målsnålt i första halvleken. Vi hade dock svårt att få ordentligt rull på mitten, vi skyller det på holländarna. Ian Porterfield satte hur som helst en iskall lobb, årets mål på the Hive och redaktionen tror att ställningen var 1-2 i halvtid.

Engelsmännen i lila, internationella i orange.





 

I den andra halvleken ballade holländarna ur, bytte målvakt tre gånger och satte sina matgladaste killar på mittbacksplatserna. Det slutade i målfest och även om svenskarna putsade siffrorna (snygga mål av Lucas och Ian Porterfield) så slutade matchen 5-8 till engelsmännen.

En ljummen dusch senare så satt man i taxi genom London Borough of Barnet på väg mot Underhill Stadium. Där bjöds vi på mat och efterrätt av klubben och ordförande Tony Kleanthous kom förbi och hälsade oss välkomna och tackade för stödet. Medan tjejerna i baren tilldrog sig uppmärksamheten slank några fina pints ner och vi var laddade för avspark, där vi skulle hålla koll på nummer 20 och 23.

Mr Bumble är vän med alla
 

Solen sken, Mr Bumble var på plats och "Sweet child o mine" skränade ur högtalarna, skön känsla att vara på Underhill. Förstagångsbesökarna behövde några minuter att vänja ögonen vid lutningen men behövde inte lika lång tid för att imponeras av Mark Marshalls spel på vänsterkanten i den första halvleken. Tillsammans med Matty Parsons var det full rulle, och the Bees tog välförtjänt ledningen med 1-0 (Mark Byrne). 


 

Därefter skickade Morecambe in bollen två gånger i Barnets straffområde, panik och kaos utbröt och två gånger låg bollen i nät bakom Jake Cole. I den andra halvleken satt vi och väntade på anstormningen, men the Bees kunde inte skapa momentum och tryck. Bittert, bittert, när slutsignalen gick och förlusten var ett faktum.

 

Vi tröstade oss med några pints i puben och Village bjöd in till samtal med Glen Southam, Mark Hughes och Ricky Holmes. Trevliga och finkammade pojkar. Lagkapten Southam bjöd sedan på ett insider scoop inne på herrarnas, men det är sådant som stannar mellan oss som var med.


John "Village" Adkins


 

Efter fotografering med personalen (!) och pissepaus i buskagen under videobevakning satt vi på bussen ner mot Muswell Hill. "The church pub" var målet, denna mäktiga och gemytliga lokal. Helgens bästa burgare intogs medan vi pratade på om allt mellan himmel och jord. By the way, kocken fixar lätt en dubbelburgare, bara att säga till vid beställning.


På väg mot kyrkpuben


O'Neills i Muswell Hill

 

Vi tackade Village med ett mål mat och lyssnade på några av hans historier innan vi rörde oss tillbaka mot centrala London. Ungdomarna tog en liten runda i nattvimlet, men det hade varit en låååång dag och många trötta kroppar somnade på Royal National denna lördagsnatt.


 

 

Söndag

Välbehövlig sovmorgon och uppvaknande till ännu en strålande dag i London, härligt! Idag var målet att åka ner till Stamford Bridge och se toppmötet med Manchester City.

 

Sällskapen delade upp sig denna dag, några drog runt på Oxford Street medan andra besökte British Museum. Sven P visade sig vara en hejare på historia och bjöd på exklusiv visning av Rosettastenen, tack för lektionen!


Kulturellt på British Museum

 

Därefter var det dags att ladda för stormatch. Klassisk uppladdning med hamburgare och öl, öl och ja, en öl till. Flickorna som sålde öl-vouchers bedömdes ha skickat in foto innan anställning och försäljningen gick strålande. Redaktionens sällskap fick plats på turistläktaren och segade sig igenom en rent av tråkig första halvlek där inget av lagen tog några risker. Den andra halvleken blev värd entrépengen och Ramires mål till 2-0 är ett sånt där som måste upplevas på plats, där och då!

 

Efter slutsignalen ingick en 3-rätters middag. Nåja tänkte vi, det blir bra med mat. Det skulle dock sluta med en mycket trevlig avrundning på denna dag då vi hamnade bord till bord med ett glatt gäng från Ballingslöv. Där pratades, åts och dracks resten av kvällen medan vi hade första parkett att följa skådespelet då supportrarna jagade bilar och spelare på gatan nedanför. Skickar ett tack för sällskapet till familjen Axelsson.
 

 

Måndag

Omänskligt tidig hemfärd för undertecknad som fick sällskap till Stansted av Bruno. Shoppade loss på tax freen innan det var dags att lyfta från brittisk mark för denna gång.

 

Tack alla ni som var med och jag hoppas vi ses nästa år, i League Two!

(Tack också för lånet av bilderna)