Reserapport: Supporterresan 2013
Det var en härlig supporterresa vi fick uppleva våren 2013. Barnet spelade två matcher och höjdpunkten var helt klart vinsten borta mot AFC Wimbledon. Här följer en rapport från resan med minnen och bilder från en härlig helg.
Den som väntar på något gott har sällan passat så bra. En reserapport från vår supporterresa här på Barnets sida på SvenskaFans är inget man bara hastar ihop i stress. Så när våren fylldes av ex-jobb, flyttförberedelser och nya jobb fick undertecknad helt enkelt låta minnena mogna. Nu finns dock tid till en redogörelse över en lång weekend i London under Påsken 2013. Som vanligt finns det 25 olika resor att minnas, då varje deltagare har sin egna historia att berätta. Dela gärna med er av era minnen i forumet!
För egen del blev det nästan en vecka på resande fot. Avresan skedde på onsdag kväll och inte förrän på tisdag morgon var man på svensk mark igen. Denna reserapport kommer snabbt redogöra för de icke-fotbollsrelaterade dagarna för att sedan rätt så ingående rapportera om fotbollsevenemangen.
Onsdag
En lång dag av skrivande på examensarbete avrundades med middag och sista-minuten-packning före avfärd. Planet skulle lyfta 21.20 från Säve utanför Göteborg så drygt två timmar innan lämnades hemmet för bussfärd. 20 sekunder av dramatik uppstod då passet hade ramlat ur sin plastficka och inte gick att finna:
Hade jag glömt det?
Var FAN är det?
Kan jag ta ett morgonflyg?
För vilka pengar då?
Usch, obehagligt var det innan passet ramlade fram bakom benskydden i väskan. Ner i plastfickan igen och ett litet lugn kunde återigen sprida sig i kroppen. Rutinerat gled man sedan snabbt genom säkerhetskontrollen och ut i vänthallen. Ibland är det rätt gött att flyga ensam då man kan gå på planet sist utan stress, men ändå få bästa platsen då det oftast lämnas en fönsterplats eller en nära utgång.
Landning på Stansted något sent och bara tio minuters marginal till nästa buss till Liverpool Street skulle avgå, kändes omöjligt. Men kvick promenad till passkontroll, val av rätt kö, jämna pengar till bussbiljetten och en rush ner för trapporna ut till Terravision-bussarna och vips så satt man där. Chauffören stängde dörren direkt efter man klivit på, inte ens James Bond hade hunnit med i detta tempo.
Målet var Princess Hotel vid King's Cross där tre kompisar hade checkat in tidigare under dagen. Underbart att möta upp tre vinfulla, resglada polare på 'Prinsessan' en onsdagkväll. Gott tjöt hela kvällen innan sängdags.
Torsdag
Heldag i London med stadspromenad på schemat. Vi vandrade typ från King' Cross och The British Library via Regent's Park till Camden. Rätt ruggigt ute men vi roade oss med barnsligheter som att klättra i lekparkerna och bläddra bland LP-skivor i en hip skivaffär. I Camden blev det en lunchpizza och dagens första pint.
Laddade först med frukost.
LP-skivor i Camden är aldrig fel.
Víðir, aka Woody.
En stor vin och en liten öl.
Sedan drog vi oss ner mot Picadilly, Leicester Square och allt det där andra ni vet. Kollade gatuclownerna runt Convent Garden och fick i oss några ytterligare pints. Kvällen ägnades åt middag på Jamie Oliver's restaurang i Angel, Islington. Kul upplevelse men väldigt blek risotto, besvikelse. En som dock inte gjorde oss besvikna var Sven P som anlände från Malmö och inkvarterade sig även han på Prinsessan.
Jamie Oliver stod för käket.
Fredag
Långfredag och tanken var en stor fotbollsturnering mellan lag med supportrar från olika länder, the Village Cup. Tyvärr ställde vädret till det och leriga planer tvingade arrangörerna att ställa in detta event. Oerhört tråkigt och trist för de svenskar som laddat ordentligt för denna turnering.
I försök att ändå få till lite spel kontaktades det engelska supporterlagets manager John Hunt. De hade match mot Dag & Reds supportrar och behövde förstärka med 2-3 stycken spelare. Matchen spelades kl 10 på The Hive och undertecknad, Alex och Víðir (eller Woody som han kallades) fick äran från start. Idoga försök att få in fler i truppen blev resultatlösa.
Alex laddade för match med supporterlaget.
Full fart på The Hive.
Laddade supportrar med Mats i bäst form.
Matchen slutade med seger, 6-2 till Barnet, och en fin uppladdning inför matchen som på eftermiddagen skulle spelas på Underhill Stadium. Vi duschade snabbt innan vi tillsammans med Mats och Sven P samt gänget från Borås drog i taxi från The Hive till Underhill.
Vi ramlade in på The Pavilion Bar där de drällde av profiler, både svenska och engelska. Där fanns Devine och Gunnar, där var Danne, Leffe och Alex, hela Malmö-gänget med tvillingarna Persson som återkommande profiler och där fanns AIK-are Holm och Degerforsarna. Bland andra. Village bjöd på sin patenterade humor när han hälsade på Alex:
-"Hello, I'm Alex"
-"And I'm good looking"
Härlig stämning och fler och fler svenskar fyllde på i baren. En oväntad händelse var också att att kamerateam var på plats. Simon Emmett, som tidigare fotat för Elle, Vogue och andra magasin tillsammans med bland andra Jay-Z, Kanye West, Cameron Diaz, Beyoncé och Led Zeppelin, höll på att spela in en dokumentär om Underhill Stadium och ville ha undertecknads tankar och minnen. Well, i med en snabb pint för att lugna nerverna och sen in i rampljuset. Ryktas att den kommer på BBC i höst.
Vi 25 svenskar slog oss till bords i The Pavilion och Barnet FC bjöd på käk. Lasagne med grönsallad, inte mammas mat direkt men bättre än både Jamie Olivers risotto och den där kycklingen vi fick 2012. Pintsen flödade ner i torra strupar och foton togs i olika konstellationer medan Village gled runt och myste med alla.
Många hungriga magar som mättades.
Gött gäng, gött häng!
What did you say?
Det var sedan dags att bege sig ut på arenan för match. Barnet skulle ju ta emot Dag & Red i en mycket viktig match i botten av League Two. Varken vädret eller matchen bjöd dock upp till så mycket att minnas, det slutade 0-0 och det var rätt gött att komma in i värmen i Durham Suite igen.
Solen lyste men i övrigt dåligt med värme.
Höjdpunkten var såklart Edgar Davids. När han klev in i VIP-baren steg jublet och det rådde inget tvivel om vem som vunnit Champions League i det rummet. Kan väl inte säga att han var lika exalterade att se oss, men han ställde ändå vänligt upp på foton tillsammans med alla supportrar. Han hade också en snabb ordväxling med Víðir i baren:
V: "Hey Edgar, what are you drinking?"
E: "Cranberry juice?!"
V: "Oh, with vodka, or?"
Behöver vi säga att Edgar tittade förundrande på islänningen som kallades Woody och kvickt lämnade sitt glas och gick.
Mr Mats och Mr Edgar.
Woody i konversation med Edgar Davids.
Upprymda av detta lämnade vi sedan Underhill och tog bussen ner till Muswell Hill. Alltid lika gött att fylla en lokalbuss med 25 svenskar med Barnet-halsdukar. Och alltid lika gött att glida in på kyrkpuben.
Vi hade en egen avdelning bokad och käkade gott, drack gott och snackade gott. Sven P firades av med sång och dans innan vi efter en lång dag kände att vi var nöjda. Åter till prinsessan för sömn och återhämtning.
Härligt rövargäng på väg från Underhill till kyrkpuben.
Kyrkpuben, som alltid stämningsfull.
Lördag
Matchdag för många, bland andra Víðir och Mats som skulle se Arsenal. Undertecknad, Alex och Sven P nöjde oss dock med dart, mat och fotboll på TV. Helt okej det med. Särskilt som det blev utklassningsseger i pilkastningen för skribenten. Ny match nästa år? Kanske kan få konkurrens av Lyset?
Sven P siktar på Bulls Eye.
Därefter tyckte Alex att vi skulle promenera tillbaka till hotellet. Bra idé, om man hittar. Vi gick och gick och gick utan att komma till den där tunnelbanestationen som Alex visste låg runt hörnet. Till slut blev det en buss som både åkte omvägar, föranledde ytterligare en lång promenad och som fastnade i trafikstockningar. Men kul att få låta kidsen bestämma ibland.
På kvällen hade vi kul på hotellet med Sven P och Alex kusin Joe. Gamla skrönor blandades med skratt och skål. Vi ramlade sedan ut i Camden där vi till slut lyckades kränga oss in. I England är man ju hårda på att visa legitimation även om gränsen är 18 år och det är uppenbart att personen är äldre. Kom ihåg det nästa år, Alex.
Natten blev lagom lång och efter att ha vinkat av Joe till rätt buss återvände vi till hotellet. Ska väl tillägga att Sven P alltså inte följde med ut i Camden, även om det hade varit trevligt.
Söndag
Tid för återhämtning och vi tog sovmorgon. Dagen var tänkt för shopping men alla butiker var stängda så vi kastade i oss varsin macka på Subway innan vi drog ner till Putney Bridge. Där skulle starten för den klassiska rodden mellan Cambridge och Oxford ske. Mängder av folk och Alex & Woody (vilket radarpar) tog plats i närmaste träd. Mats och jag beundrade detta spektakel från marknivå men det gick bra det med.
Two idiots, sitting in a tree.
Dags för start på Themsen.
På vägen tillbaka fastnade vi i en bokaffär innan kvällens mest oväntade händelse uppstod. Inget vi hade planerat, direkt. Men det var ju ändå Påskdag, så varför inte ett besök i Westminster Abbey. Det var fri entré och vi hamnade på en bra plats i kön, så vi tog tillfället i (and)akt att se den inifrån. Stämningsfullt och en fin bonus.
Kvällen stod sedan i pastans tecken med mängder av god mat. Kvällspromenaden hem till hotellet i matkoma.
Måndag
Annandag påsk och stor samling på Waterloo Station. Vi drog ihop hela gänget för att åka och se AFC Wimbledon - Barnet i ett härligt Londonderby. På stationen agerade Village reseledare och vi tog sedan ett lokaltåg söderut till Norbiton och vandrade sedan mot arenan. Uppladdning skedde på The Prince of Wales, en av södra Londons mest nerfilade pubar, samt Sunshine Café där man kunde få sig en bit mat.
Efter att ha sett Man Utd kickas ut ur FA Cupen av Chelsea så tågade vi mot arenan igen. Vi intog bortastå med Barnetsupportrarna på långsidan och hyllade både Edgar Davids och Mr Bumble med sånger.
Tungt för Man Utd-supportern i grön mössa.
'
Game Day.
Mr Bumble laddade upp för match!
Matchen blev en nervig historia utan skönspel. Graham Stack svarade för några fina räddningar och belönades även han med sång. En som också ville vara med i Allsångshäftet var Keanu Marsh-Brown som debuterade och satte 0-1 till the Bees. Galet jubel och enorm glädje bland Barnets supportrar.
Då kampen var över var det mycket high-fives i det svenska lägret. Vi tackade dock för oss nu och skiljdes åt för denna gång. De flesta drog tillbaka in till centrala London igen, men vårat gäng hade andra planer.
YEAH!
Vem ville inte missa Hiphop Nation i Brixton? Scenen var öppen för alla som ville leverera några feta rymes och vi var inte sena på att kolla in. Hootananny Brixton stod som värd, ett ställe som vann "Best Live Music Pub in UK" år 2010 och "Best Music Venue" år 2011.
Vi laddade med indiskt på haket bredvid innan vi bombarderades av en lång kavalkad av artister och lokala förmågor. Förhoppningen var att se kusin Joe uppträda men stängningen kl 00 gav honom inte tillfälle. Dock skön kväll med annorlunda människor.
Indisk uppladdning inför hiphop.
Skönt häng, nästa år följer ni med va gubbar?
Tisdag
Då vi skulle med morgonflyget från Stansted kl 06 ansåg vi det inte nödvändigt att boka en hotellnatt. Vi var ju ändå i Brixton i södra London kl 00 en Annandag Påsk och resorna borde ta sin lilla tid ändå.
Ja det borde dem, kom vi på. Kunde det till och med bli tight om tid? Inga tunnelbanor så vi var först tvungna att hitta en nattbuss in till centrala London. Runt 01 hoppade vi på en och då började stressen krypa. Vi skulle inte vara på King's Cross förrän runt 02 och sedan ta oss till hotellet för att sedan ta oss till Stansted i lagom tid innan incheck.
Som tur var hade vi flyt och alla byten gick bra. Vi tackade natt-receptionisten på hotellet för denna gång och åkte mot Stansted. Vi fick till och med lite tid att vila i väntsalen på flygplatsen innan det var dags att gå ombord. Inte lika gott om tid hade resenärerna till Alicante som missade sin boarding och väldigt ledsna fick vända ut ur gaten igen.
Trötta men glada landade vi i ett soligt Göteborg på tisdag förmiddag. Buss in mot stan där våra vägar skiljdes åt men de kommer troligen sammanstråla igen på Supporterresan 2014!
