Säsongen 2017/18: Mellanmjölkssäongen?
Ytterligare en säsong är till sin ända och det är dags att sätta perspektiv på den.
Efter två galna säsonger, med Premier League-seger och avancemang till kvartsfinal i Champions League, så slutade the Foxes slutligen på en niondeplats i ligan. En mellanmjölkssäsong tyckte många Leicesterfans.
Men vad får anses som normalt för Leicester?
Kollar man bakåt i tiden har de under sina 113 säsonger som en professionell fotbollsklubb spenderat 50 säsonger i förstaligan/Premier League, 62 i andradivisionen/the Championship och en säsong i tredjedivisionen/League One. Epitetet jojoklubb passar verkligen in på klubben.
Även säsongen 2017/18 har Leicester pendlat, fast i miniatyr i ligatabellen.
Säsongen inleddes bedrövligt under Craig Shakespeare som fick sparken i mitten på oktober då klubben låg under nedflyttningsstrecket.
Fransmannen Claude Puel ersatte och inledde mycket fint med att ta klubben tio placeringar uppåt i tabellen, en placering man höll länge och som väckte hopp att återvända till Europa med en Europa League-plats på spel i konkurrens med suveräna Burnley.
Efter deras starka mittenparti på säsongen gick luften ur Leicester under våren. Trots det sjönk man bara till sin niondeplats, om än långt ifrån hoppet om en Europa League-plats.
Leicester avslutade säsongen ganska svagt, om än med bra insatser i säsongens två sista matcher mot Arsenal och Spurs.
Trots niondeplatsen var det många Leicesterfans som är besvikna, på placeringen, men främst sättet Leicester tappade luft mot slutet på säsongen och på Claude Puels märkliga taktiska val. De såg stundtals hjälplösa ut.
Men för Leicester får väl kanske det ses som normalt med tanke på hur mycket de har pendlat, samt raden med olika tränare de haft?
Jag tror det har blivit så efter ligasegern 2015/16. Förväntningarna har höjts rejält på en klubb som i alla fall säsongen innan nöjde sig med att klara sig kvar i Premier League.
Säsongen då Leicester vann hade man inga förväntningar på att faktiskt gå hela vägen. Det var liksom en kul grej att Leicester lyckades ligga kvar i toppen vecka efter vecka.
Därefter har förväntningarna skruvats upp på laget och befäst sig under de två säsonger som passerat sedan dess. På gott, men mest på ont tror jag.
Visst är det svårt att tona ner förväntningarna över en natt, men rimligen ett måste för att inte bli allt för besviken.
Åter till Puel så är hans framtid i klubben fortfarande oviss efter sin svaga vår, men rimligen borde ägarna ha gjort sig av med fransmannen vid det här laget om de hade velat.
Han ledde trots allt laget till en stabil niondeplats och förändring tar tid. Leicester måste liksom skaka av sig de höga förväntningarna och fokusera mera på nuet.
Mellanmjölk är bra det också ibland, särskilt i en så tuff liga som Premier League, trots att man kanske förväntar sig något annat.
