Säsongsanalys: Anfallare
Så fick han vara skadefri en hel säsong. Robin van Persie. Och då lossnade allt. Holländaren har utvecklats mycket under säsongen, vilket hans 30 mål och storstilade seger i skytteligan vittnar om. Nu väntar en jobbig väntan på en eventuell kontraktsförlängning.
Tyvärr finns det alldeles för få utpräglade målskyttar bakom van Persie. Theo Walcott är Arsenals näst bäste målskytt under säsongen med sina 8 mål i ligan, vilket får anses svagt för ett lag som siktar mot segern i Premier League, även om laget ifråga spelar 4-3-3.
Det är just därför Wenger har kirrat Podolski redan nu. En kille som vet hur man hittar nätet. Trots det är van Persies kontraktsförhandlingar med klubben extremt viktiga, för utan honom finns det ingen man riktigt kan lita på i topptrion.
Under den gångna säsongen har det sannerligen blandats och givits i anfallet. Walcott har i flera matcher strandat totalt, Gervinho har varit både livsfarlig och formsvag, medan den för Emirates-publiken nya bekantskapen Chamberlain, även känd som ”Oxen”, har gjort rejält avtryck, för att mot slutet visa sig vara mänsklig. Samtidigt har Chamakh såväl som Park och Arsjavin, och kanske ännu fler, visat att de inte duger för spel i Arsenal.
Allt detta gör att Wenger antagligen måste hitta fler alternativ i anfallet under sommaren. Inte minst om van Persie lämnar.
Theo Walcott – 2,5
Det duger inte längre. Walcott har under säsongen varit en av Arsenals största besvikelser och bara blixtrat till i enstaka, oftast stora, matcher. Mot Chelsea på Stamford Bridge kämpade han enormt och mot Spurs hemma var han den djupledsspelare vi önskar att han alltid är. Men annars springer Walcott mest runt och grubblar över hur han ska komma in i matcherna. Att han faktiskt är Arsenals näst bäste målskytt under säsongen är det enda som gör att han närmar sig ett godkänt, för utan dessa poäng ser jag ingen anledning till att försöka förnya hans kontrakt. Har mycket att bevisa nästa säsong.
41 matcher, 5 inhopp – 11 mål
Gervinho – 4
Började perfekt under försäsongen genom att göra mål direkt, men gjorde å andra sidan en mindre trevlig debut i ligaspelet, där han blev utvisad efter att ha gett Joey Barton en liten bitchslap. Såg därefter pigg ut under säsongsinledningen med sin förmåga att ständigt våga utmana och dribbla på ett avigt sätt som inte är speciellt vanligt i Premier League. Åkte sedan till Afrikanska mästerskapen och avgjorde bland annat semifinalen, men kom sedan tillbaka till Arsenal och tappade formen. Är trots allt ett nyttigt alternativ i anfallet och kan bli ännu bättre om han förbättrar slutprodukten.
26 matcher, 11 inhopp – 4 mål
Robin van Persie – 6
Det var inte längesedan fotbollstyckare i allmänhet ansåg att en av svagheterna med Arsenals spel var att det fanns för få riktigt bra anfallare. Alla gooners svarade att van Persie visst var en vass anfallare, men att skadorna ständigt stoppade honom. Den här säsongen fick vi vatten på vår kvarn. Robin van Persie har inte bara varit Arsenals i särklass bästa offensiva spelare, utan också en av världens mest mångsidiga avslutare. Gör mål med högern och vänstern, med huvudet, från distans, från straffpunkten, från nära håll och på volley. Har utvecklat sitt spel enormt och lyckas numera nosa till sig måltjuvslägen han inte lyckades hitta förr. Världsklass. Outstanding. Ovärderlig.
45 matcher, 3 inhopp – 37 mål
Marouane Chamakh – 1,5
Var i strålande form under sitt första halvår i klubben, men har sedan dess varit iskall i 1,5 år. Verkar knappt vilja spela och känns endast som ett hot i luftrummet. Även om det kan vara bra för Arsenal att ha en targetspelare i truppen finns det inget som motiverar att marockanen stannar. Tyvärr.
7 matcher, 12 inhopp – 1 mål
Ju Young Park – 2
Jag tycker synd om Park. Var snubblande nära att skriva på för Lille, där han säkerligen fått spela match efter match, men istället ryckte Arsenal tag i sydkoreanen, fick honom att skriva på – och satte honom på bänken. Där har han i princip blivit fast. Att som het fotbollsspelare i sin i princip bästa fotbollsålder helt plötsligt och helt omotiverat hamna i frysboxen är naturligtvis ett stort farthinder, och faktum är att Arsenal inte har hanterat fallet Park tillräckligt bra. Varför köptes han ens in? För att sälja tröjor? För att värma bänken? För att massera Wenger? När Park väl har spelat har han inte gjort bort sig, men jag tvivlar på att det blir speciellt många fler minuter på planen för Park.
4 matcher, 2 inhopp – 1 mål
Alex Oxlade-Chamberlain – 4,5
När läget på transfersidan i Arsenal såg som mest kritiskt ut öppnade Wenger plånboken – och köpte en engelsk kille född 1993 med erfarenhet från de lägre divisionerna. ”Inte en talang” till tänkte de flesta, men med facit i hand kan alla supportrar nöjt konstatera att Chamberlain har motsvarat alla förväntningar som rimligtvis kan ha funnits. Höll nästan hög Premier League-klass under ett par matcher, men har tyvärr mattats mot slutet och orutinen har lyst igenom. Är dock fortfarande ett enormt spännande råämne med sin snabbhet, sitt hyfsade skott och offensivlusta. Kan mycket väl konkurrera ut någon av de andra yttrarna redan kommande säsong.
15 matcher, 11 inhopp – 4 mål
Nicklas Bendtner – 3,5
Förhoppningen när Bendtner lånades ut till Sunderland var att den fortfarande relativt unge dansken skulle blomma ut på allvar i och med mer speltid och en ny miljö. Men explosionen uteblev och Bendtner befinner sig fortfarande på ungefär samma nivå som förra säsongen. En hyfsad spelare att slänga in, som kan skapa oro i straffområdet, men som fortfarande spelar matcher utifrån sin egen idé i alltför stor utsträckning. Och då Bendtner, som vi känner honom, knappast nöjer sig med en plats på bänken lär han inte spela i Arsenal länge till.
28 matcher – 8 mål (Sunderland)
Ryo Miyaichi – 4
Behövde speltid och lånades ut till Bolton. Har där fått gå igenom mycket, bland annat Muamba-händelsen och nedflyttning, men också flera hyfsade matcher där han varit ett hot från sin kant. En positiv överraskning, med tanke på att det här är en kille som ännu inte hade spelat en proffsmatch när han kom till Arsenal. Borde antagligen få stå på tillväxt i en låneklubb under nästa säsong också.
6 matcher, 4 inhopp – 1 mål (Bolton)
Andrej Arsjavin – 2
Arsjavin förbli en av klubbens största gåtor. Var fullkomligt strålande när han kom till Arsenal, men har sedan dess tappat mer och mer. När ryssen blev utlånad tidigare under säsongen var det smärtsamt tydligt att han inte längre duger för spel i Arsenal. Väldigt synd på den spelare som höll på att bli något av en klassiker i Gunners. Tack för allt, Andrej.
4 matcher, 2 inhopp – 2 mål (Zenit St. Petersburg)
Carlos Vela – 3,5
Med sina löjligt känsliga chippar har Carlos Vela förtrollat oss i framförallt Carling Cup de senaste åren. Men när mexikanen nu har blivit tillräckligt gammal för att börja spela på den högsta nivån har han inte varit bra nog, vilket har gjort att en utlåning har varit den enda lösningen de senaste säsongerna. Klubbadressen den här gången har varit Real Sociedad, där Vela gjort en hyfsad säsong. Kan dock mycket väl försvinna från klubben i sommar. Det känns inte som om Arsenal är beredda att satsa ordentligt på Vela.
28 matcher, 7 inhopp – 12 mål (Real Sociedad)
Joel Campbell – 3,5
När Wenger fortfarande inte hade köpt någon klasspelare mer än Gervinho blev totalt okände Joel Campbell plötsligt klar för klubben. 19-åringen blev raskt utlånad till Lorient, där han till en början hade väldigt svårt att slå sig in i laget. Men ju längre tiden gick, desto mer förtroende fick Campbell. I slutändan blev det en helt okej debutsäsong för ynglingen från Costa Rica.
10 matcher, 14 inhopp – 3 mål
Thierry Henry – 4,5
Hade det inte varit för att han gjorde sin sista insats i Arsenal-tröjan i den pinsamma förlustmatchen mot Milan skulle sagan om Thierry Henrys comeback i Arsenal ha varit perfekt. Började på bästa tänkbara sätt genom att i sin första match sedan han lämnade sätta det avgörande målet mot Leeds i FA-cupen, som inte bara visade att Henry har målsinnet kvar, utan att han också har ett ofantligt stort Arsenalhjärta. Gjorde därefter vad man kunde förvänta sig av honom under sina få inhopp och kan i slutändan ha varit en av anledningarna till att Arsenal till sist slutade trea. För utan hans avgörande mål mot Sunderland, den där lilla eleganta styrningen på ett inlägg, hade Arsenal slutat fyra. Och då hade det inte blivit något Champions League-spel. Thierry Henry har, trots att man trodde att det var omöjligt, förbättrat sin legendarstatus i Arsenal. Borde få en statys till utanför Emirates.
7 inhopp – 2 mål
I övrigt finns det ett par unga spelare i Arsenal som väntar på sina definitiva genombrott. Omtalade Benik Afobe, som spelat i klubben sedan barnsben, har varit utlånad till Reading sedan ett par månader tillbaka. 19-åringen väntar fortfarande på att matchas ordentligt i ligaspel. En annan spelare som väntar på sitt genombrott är Henri Lansbury, som under säsongen varit utlånad till West Ham, där han inte riktigt fått spelet att lossna. Kvicke Sanchez Watt är ytterligare en spelare som sett intressant ut under ett par år, och som under säsongen har gjort två mål för Crawley. Brassen Wellington var utlånad till Levante under första halvan av säsongen, men där fick han så lite speltid att flyttlasset gick till Alcoyano i Segunda División. Där har Wellington spelat sju matcher från start och gjort tre mål.
