Säsongsanalys: Wenger
Vi avrundar säsongsbetygen med själva dirigenten, den franske professorn, monsieur Arsène Wenger.
Köpta och sålda spelare
Wenger var ovanligt aktiv på transfermarknaden denna säsong. Som vanligt när det gäller Wenger handlade det dock inte om några stora namn. Den mest kände och omskrivne av nyförvärven var franska ligans marockanske skyttekung Marouane Chamakh. Kroatbrassen Eduardo, som tyvärr aldrig blev densamme efter helylle-Taylors brutala fotmassaker för nåt år sen lämnade. I backlinjen försvann fyra mittbackar och ersattes av franska duon Koscielny och Squillaci.
Hade Chamakh fullföljt säsongen lika fint som han inledde den och hade inte Vermaelen varit borta praktiskt taget hela säsongen hade jag varit helt nöjd med värvningarna. Nu tvingades Koscielny som ny i PL, ta en för stor roll och Squillaci, tänkt som fjärdealternativ, fick för många matcher. Det kändes som att vi hade behövt en mer erfaren, stabil och karismatisk mittback och en vass avslutare. Kanske borde Wenger agerat i januarifönstret, men samtidigt är det inte många mittbackar som går rakt in i ett topplag i PL och dominerar.
En särskild guldstjärna måste han dock få för värvningen av Jens Lehmann när nästan alla målvakter var skadade samtidigt. Fingertoppskänsla. Eller fingerspitzgefühl!
Talangutvecklaren
Är det något Wenger lyckas med år efter år så är det att få unga talanger att blomma ut. Detta år kanske mer har präglats av talanger som INTE blommat ut och som kanske, eller i vissa fall säkert, får söka sin framtid någon annanstans. Som Mark Randall, Fran Merida, Carlos Vela, Armand Traoré och Craig Eastmond. Däremot såg Emmanuel Frimpong lovande ut på försäsongen, innan han skadades allvarligt. Och sist men inte minst; Jack Wilshere. En guldklimp som vårdats ömt av Wenger och som denna säsong fått ett brakande genombrott både i Arsenal och Capellos engelska landslag. Jag är säker på att Wenger har skapat en blivande Arsenallegend i unge Jack.
Matchcoachen
Arsène väntar ofta för länge med sina byten. Lite som Tommy Söderberg som inte ville ”knäcka” Allbäck som varit usel i en landskamp genom att byta ut honom i paus. Jag såg en gång Norrköping-AIK. Gnaget hade en ung Benjamin Kibebe på högerbacken. Killen slog inte en boll rätt och tappade konstant sin markering. Baxter lyfte ut honom efter tjugo minuter. Premier League är inte scouterna. Spelarna är extremt välavlönade, så något daltande behövs inte. Fast det kanske beror på att Wenger tror lite för hårt på sin matchplan och kör den för länge i ren envishet. Jag tror en skicklig matchcoach skulle vara ett utmärkt komplement till Wenger. Även om Pat Rice är en Arsenalhjälte känns det inte som matchcoachning är hans starka sida heller.
Spelsystemet
Jag återkommer till Wengers övertro på sin spelidé. Jag gillar att han tror på det han gör och likt Barcelona försöker spela sin passningsfotboll i högt tempo. Men när tempot och löpningarna inte finns där, när motståndarna backar hem och Arsenal saknar nycklar att låsa upp med, då behövs en plan B. Det blir särskilt tydligt när kreatörer som Fàbregas och Nasri saknas i laget. Då skulle jag vilja se ett byte från 4-3-3 till 4-4-2. I truppen finns två duktiga huvudpelare i Bendtner och Chamakh. In med dem i mitten och tjonga inlägg som alternativ till de finurliga insticken centralt. Det blir löjligt när Bendtner byts in och sätts på en kant. Om han nån gång lyckas lura sin kille, ska han slå inlägg till sig själv då?
Inte förrän i säsongens sista match fick vi se Arsenal ställa upp enligt 4-4-2. Hoppas det sker fler gånger i framtiden.
Skadeeländet
Även denna säsong har i alltför stor grad präglats av skador på nyckelspelare. Vermaelen är nämnd, van Persie var borta nästan hela hösten, Fàbregas har varit bort alldeles för ofta för att göra sig själv rättvisa. Det är märkligt att det är samma visa varje år. Tränar Gunners fel, låter Wenger inte skadade spelare vila tillräckligt länge eller vad beror det på? Värva Miraculix eller skaffa åtminstone receptet på hans trolldryck!
Bäst när det gäller?
Förra säsongen gjorde Arsenal massor med mål sista kvarten, man malde ner motståndarna och avgjorde många matcher sent. Den gångna säsongen har varit nästan precis tvärtom. Vi har tvingats uppleva flera smärtsamma baklängesmål i slutminuterna. Spurs och Liverpool hemma, Newcastle borta och inte minst Birmingham i CC-finalen är rejäla trauman för en sann Gooner. Man undrar om Wenger har tappat förmågan att ge laget en mental stabilitet. En del menar att det beror på avsaknad av ledare i laget, andra säger att det är för att Wenger envisas med att ha ett så ungt lag. Men de flesta spelarna var ett år yngre förra säsongen. Och inte var väl den utskällde Gallas en riktig ledare? Nånting har uppenbarligen hänt med spelarnas självförtroende, där får Wenger tänka till.
Den dålige förloraren
Sin vana trogen har Wenger gnällt på både domare och motståndare efter förlustmatcher. Det ser inte alltid så snyggt ut, men jag förstår honom precis. Han vill vinna och hatar att förlora. När det går emot är det svårt att hålla känslorna i styr. Särskilt om en poängförlust beror på en uppenbart inkompetent domare. Jag tror det var ärkefienden Ferguson som för en gångs skull fick till det när han sa ”show me a good loser and I will show you a loser”.
Inga titlar
Ännu en säsong är slut och inte heller detta år blev det någon titel till Arsenal. Wenger ifrågasätts förstås och många vill kasta ut Wenger. Ska vi göra så? Nej, jag tycker inte det. Lite mer tålamod kan man ha med en man som har revolutionerat klubben och sett till att den år efter år hållit sig i toppen trots ansträngd ekonomi i samband med byggande av den nya arenan. Den viktigaste frågan att fundera på för Wenger anser jag är denna: Varför är Arsenal länge med och slåss om alla möjliga titlar, för att tappa alltihop under några intensiva veckor i mars-april? Det är ett mönster vi sett några år nu och ett problem som måste lösas.
Betyg
Det blev inga titlar, men final i CC och Arsenal spelade som vanligt fin fotboll och var länge med och slogs om PL-titeln. Jag ger Arsène Wenger en fyra av sex möjliga.
Jag ger möjlighet att kommentera artikeln. Jag inser att det finns många som inte håller med mig, men hoppas att kommentarerna kan hålla en saklig och konstruktiv nivå.
