Mina säsongsförväntningar
Den nya Premier League-säsongen väntar runt hörnet och det är dags att formulera sina förväntningar och känslor inför dess start.
Det är på många sätt en ny era Premier League träder in i när den sparkas igång under lördagen. Det är en liga utan en tuggandes Sir Alex Ferguson på tränarsätet, något som varit beständigt under hela min livstid och mer därtill i en annars så förändringsbenägen värld. Det kommer kännas underligt och faktiskt tomt utan skotten.
Det är också en liga utan en hoppandes uppochner kepsbeprydd Tony Pulis längst linjen på Britannia Stadium och en analytisk David Moyes i Everton. Men det är också till viss del en nygammal liga med Mr Mourinho tillbaka i Chelsea, en återkomst i finrummet för London-rivalerna Crystal Palace och någonting helt nytt i Cardiff City och hawk eye.
Vad gäller West Ham är kommande säsong ett vägskäl. Är det ett steg tillbaka till gamla West Ham där man kan förvänta sig en tuff säsong nere i bottenstriden och tillbaks på ruta ett? Eller är det ett nytt sprudlande West Ham som bygger vidare på förra säsongens fina tabellplacering, som etablerar sig som ett lag på övre halvan och med stor tillförsikt blickar framåt mot flytten till OS-arenan?
Det behöver självfallet inte vara så svart eller vitt utan säsongen kan landa någonstans däremellan. Jag tror dock att West Ham har mycket goda chanser att ta nästa steg och bygga vidare på det som påbörjades förra säsongen. The Hammers har för första gången på väldigt länge lyckats få en god konkurrenssituation i truppen. Ägare Sullivan och Gold tillsammans med manager Allardyce har gjort ett hästjobb för att forma om klubben på många plan. Framförallt har spelarmaterialet ett helt annat utseende nu än för bara några säsonger sedan. För detta jobb är dessa herrar värda en ordentlig applåd och ett erkännande bland West Ham-supportrarna.
Eller vad sägs om ett mittfält bestående av spelare som Kevin Nolan, Joe Cole, Matt Jarvis och nu Stewart Downing? De tre sistnämnda alla med A-landskamper för England på kontot. Detta kryddat med Diame, Diarra, Mark Noble, Ricardo Vaz Te samt Jack Collison som tyvärr inte riktigt lyckats ta det sista steget ännu. Detta visar på vilken konkurrens det finns på mittfältet och då har jag inte ens nämnt Ravel Morrison som stått för en imponerande försäsong och som vi förhoppningsvis får se mycket av under säsongen. Med andra ord är det trångt på mitten och mittfältet är utan tvekan West Hams största styrka med en målfarlig Nolan, en hårt jobbande Diame/Noble samt irrationella spelare som Jarvis, Downing, Cole och Collison.
Anfallet kommer även den här säsongen att stå och falla med en lösköpt Andy Carroll. Ytterligare en spelare med landslagsrutin och stjärnstatus. Bakom honom ser det tunt ut och det finns i dagsläget ingen som kan axla Carrolls mantel när denne är skadad eller avstängd. Maiga har gjort en framstående försäsong men frågan är om han verkligen har det som krävs för att lyckas i Premier League. Oavsett vad är maliern inte spelartypen som kan bära upp ett lag ensam på topp i en 4-5-1-formation vilket skapar problem. Big Sam måste jobba febrilt för att lyckas få in en anfallare i Carroll-stil innan transferfönstret stänger igen. Lyckas Allardyce få in denne ser det betydligt bättre ut. Om inte så kommer den gode Sam bli tvungen att byta formation de gånger under säsongen som Carroll inte kan vara med.
En faktor som kommer vara avgörande för hur det kommer gå under säsongen är Andy Carrolls vara eller icke vara. Det vill säga hur många matcher han kommer att spela och huruvida han kommer att hålla sig frisk. Dessvärre börjar det bli lite Dean Ashton-varning på Carroll och låt oss hoppas att vi slipper skåda ett sådant förfärligt öde en gång till. Vad Carroll behöver är en hel säsong och vi var många som hoppades att han skulle få en hel försäsong i benen nu under sommaren men faktum är att han inte har spelat en enda match. I vilken form kommer egentligen han att befinna sig i när han väl är tillbaka? Vi som sett Carroll när han får lite flyt vet vilken otrolig talang han besitter han måste bara få spela kontinuerligt. Får #9 inte spela i regelbunden utsträckning kommer West Ham att få problem.
Defensivt finns det frågetecken sedan förra säsongen då Tomkins inte alls kom upp i den nivå vi trodde han skulle hålla. Däremot gladde Winston Reid oss alla och ger oss förhoppningar om ett stabilt mittbackspar i Reid/Collins. Det enda nya ansiktet i backlinjen så här långt är Razvan Rat som så tidigt som i maj hämtades från Shakhtar Donetsk på en free transfer. På rak arm känns det som en stabil värvning med landslagserfarenhet och ledaregenskaper då han är lagkapten i det rumänska landslaget. Dock är Rat 32 år och frågan är hur pass bra övergången från den ukrainska ligan till Premier League går? Han lär ha fått jobba hårt med tempoanpassning under sommaren den saken är klar.
I övrigt har det alltså inte hänt någonting i backlinjen förutom att den så älskade Pogatetz lämnat klubben efter sitt fantastiska låneframträdande mot slutet av förra säsongen. Som mittbackspar känns Reid och Collins gjutna samtidigt som Tomkins och även Diarra nog kan förvänta sig en del spel då Collins som vi alla vet är mycket skadebenägen. Ute på kanterna är mina förstaval Rat och Demel där den sistnämnde svarade för en stabil säsong sist. Joey O'Brien och George McCartney får finna sig i att agera backups tillsammans med lovande Danny Potts.
Huruvida West Ham kommer vara stabila bakåt eller ej under säsongen hänger mycket ihop med mittbacksparet. Det är fundamentalt viktigt att Winston Reid och James Collins får spela match efter match ihop så kontinuitet kan skapas i mittlåset. Dock verkar Collins redan ha problem då han tidigare dragit sig ur Wales träningslandskamp mot Irland på grund av knäproblem. Låt oss hoppas att det bara var en försiktighetsåtgärd inför Cardiff-matchen... På kanterna vet vi sedan tidigare att Demel håller så det är upp till Rat att visa att han lyckas sadla om till Premier League-tempo.
Målvaktssidan ser stabil ut. Jääskeläinen motbevisade sina belackare förra säsongen och var i min mening fullständigt briljant. Han lyckades ta sig samman efter en svajig inledning och var sedan stabil och mer därtill säsongen ut. Jag ser ingen anledning till att låta nyförvärvet Adrian ta över förstaplatsen redan kommande säsong utan han får vara med och se och lära under maestro Jääskeläinen och kanske få några cupmatcher.
Jag har inte någonstans nämnt Matthew Taylor och det är av den enkla anledningen att jag tycker han är överflödig. För Taylors del hoppas jag att West Ham lyckats få till en lösning med någon klubb så han innan fönstret stänger igen kan lämna The Hammers.
För att smälta ner det till två viktiga framgångsfaktorer kommande säsong:
- Carroll behöver hålla sig frisk och få spela match efter match
- Mittbacksparet Reid/Collins måste få spela ihop kontinuerligt
Om dessa båda ovanstående faktum slår in kommer West Ham få en mycket trevlig säsong på den övre halvan med en än bättre tabellposition än förra säsongens tiondeplats.
Om dessa båda ovanstående faktum inte slår in kommer West Ham få det desto tuffare och hamna någonstans på nedre halvan dock utan risk för att dras in i någon nedflyttningsstrid.
Låt den nya Premier League säsongen sparkas igång!
Och inte minst:
Come on you Irons!
