Schoolboy's Own Stuff e01
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta veckan som gått i den finare delen av stan. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Denna vecka avhandlas vår kapten, fotbollsspelares intelligens och Spurssupportrars klammeri med rättvisan. Dessutom tar vi lite snabbt tempen på våra rivaler från södra London. Feedback är välkommet.
En blind leder en blind
I torsdags deltog våra liljevita hjältar återigen i den finaste av turneringar, då det var dags för bortamatch mot Anzhi (nej, jag tänker inte googla för att stava resten av namnet rätt, Anzhi får räcka). Spurs slapp i alla fall åka till Dagestan, då matchen spelades i Moskva istället. Det verkade hur som helst vara för kallt för spelarnas tycke. Andros Townsend (som mest hängde med för sightseeing gissar jag) twittrade att han framöver skulle se till att uppskatta det brittiska klimatet mer, och att det skulle bli skönt att slippa den boltiska kylan. Ja, “boltisk”. När följarna påpekade att det kanske var “baltisk” han menade, gjorde Andros som så många Spursfans gjort till en vana, skyllde på Harry Kane och utbrast “stupid footballers” (avd. kasta inte spjut i radhus). Jag vill inte kalla våra ungdomar dumma, men konstaterar att det kanske är tur att de har fotbollen att falla tillbaka på.
D’Awesome
I lördags presenterade Spurs den glada nyheten att vår kapten och fanbärare, Michael Dawson, skrivit på ett nytt treårskontrakt. I en fotbollsvärld där oljepengar, rubel och spanska klubbpresidentval sätter agendan, behövs ledare som spelar för tröjan. Dawson har talat om hur stolt han är över att leda ut laget på planen och att han gärna vill spela i Spurs resten av sin karriär. Luís André de Pina Cabral e Villas-Boas var tveksam till Michaels kapacitet och var på väg att sälja honom till QPR, men kaptenen bad om att få stanna och kämpa om sin plats. Portugisen har sedan dess erkänt att hans bedömning var ett misstag, vilket hedrar honom i mina ögon. Att nu belöna Dawson med ett nytt kontrakt är också ett statement, det lönar sig att borra ner huvudet och kämpa (Take note, Adebayor).
Alla klubbar behöver någon med ett bultande hjärta. Någon som är beredd att, en kall, mörk tisdagkväll i norra England, slänga sig och täcka ett hårt skott med ansiktet. Låt vara att det är för att reparera ett misstag man själv är orsaken till. Denne någon är Michael Dawson.
Partially Jewish fanbase army!
Under de senaste veckorna har Y-ordets vara eller icke-vara diskuterats fram och tillbaka. Komiker, advokater, före detta spelare, premiärministrar och framförallt supportrar har uttalat sig i frågan. Till slut gick också polisen ut med att man skulle arrestera de som använde ordet, och det kändes inte som en slump att det var inför matcherna mot Chelsea och West Ham. Under Chelsea-matchen delades varningar ut till enstaka Spurssupportrar som skanderat ordet. Kanske bidrog det, utöver den totala förnedringen, till att stämningen i söndags var om möjligt sämre än på länge på WHL. Flera supportrar på plats hävdade att de inte vågade sjunga som vanligt. Många ignorerade dock varningarna, och under matchen skedde också det första gripandet för hate speech.
Hela frågan är som alla vet ytterst komplex, och händelserna under söndagens match är ett lysande exempel på det. Samtidigt som en Spurssupporter blir gripen för att ha använt ett antisemitiskt uttryck, dammade vissa av bortalagets fans av sånger som “Viva Lazio” och sin gamla favorit om Hitler, denna gång fyndigt omskriven (He’s coming for you, we can’t say his name, but he’s coming for you). De Spurssupportrar som försökte överrösta med “Yid Army”-rop fick “racists, racists” tillbaka. Från West Ham-klacken. Ja, från West Ham-klacken.
Hur tveksam eller emot man än är till användandet av Y-ordet har jag svårt att tänka mig att man är nöjd med den här utvecklingen. De som hävdar att FA och rättsväsendet nystar i fel ände verkar onekligen få vatten på sin kvarn.
Woolwichkollen v 41
Alla här på Svenska fans vet ju att det bästa sättet att stödja sitt lag är att visa hur mycket man ogillar rivalerna. Det gäller ju dock att tajma ogillandet till när det svider som mest. Så, för att underlätta för de som inte orkar bry sig om nomaderna från Woolwich, men ändå tycker att Zach de la Rocha hade en poäng när han skrek “know your enemy”, har vi tagit fram ett felsäkert hjälpmedel. Jag ger er: Wenger-o-meternTM.
Som ni ser är det denna vecka “Wenger IN” som gäller. Ligg lågt alltså.