Schoolboy's Own Stuff e03
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta veckan som gått i den finare delen av stan. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Denna vecka firar vi vår boss födelsedag, Aaron Lennons grit och funderar över rökbomber. Vi kollar förstås också till våra rivaler från södra London. Feedback är välkommet.
Birthday Party
I torsdags firade vår käre boss Luís André de Pina Cabral e Villas-Boas sin 36:e födelsedag. Han har alltså lyckats anlägga fotbollsvärldens stiligaste skägg (i hård konkurrens med Pirlo), tagits under Sir Bobby Robsons vingar, tränat Brittiska Jungfruöarnas landslag, jobbat under Mourinho, fått Mourinho som fiende, vunnit ligan och Europa League med Porto, bänkat John Terry, blivit impopulär i den kanske värsta klubben som finns, befriats från denna misär och slutligen tagit över världens vackraste klubb. Allt detta innan han ens är hälften så gammal som Brad Friedel.
Men jag är varken bitter eller avundsjuk. Jag har fyra år på mig att komma ikapp, även om mina gener verkar säga åt mig att glömma skägget. Grattis, Luís André de Pina Cabral e Villas-Boas!
Rök utan eld
Ingen lär väl ha missat incidenten strax efter Spurs ledningsmål i söndags, där linjedomaren träffades av en inkastad rökbomb från bortaklacken. Att en domare drabbas av något sådant är förstås fullständigt oförsvarligt. På söndagskvällen började dock en beskrivning av händelsen som kan hävdas vara förmildrande spridas på sociala medier och forum. Här beskrivs hur rökgranaten först tänts och hamnat på golvet av läktaren. När supportrarna i närheten började känna obehag av rökutvecklingen tog en man tag i det hela och försökte slänga in bomben på planen för att skingra röken. Otur.
Självklart ska man ta en sådan här historia med en rejäl skopa salt och fråga sig om det inte är en dålig bortförklaring. Men frågan är om det inte är lika otroligt att en vilt firande britt med ett gäng away-rese-pints i kroppen medvetet lyckas träffa en stackars linjedomare klockrent mellan skulderbladen?
Själv tycker jag mest det är konstigt att Spurs-klacken väljer att hylla Jack Wilshere, hur snyggt hans mål mot Norwich än var.
Beskyddaren
Unge herr Townsends otroliga vecka fortsatte i söndags med en MoM-insats på Villa Park. Efter en tveksam första halvlek, som ändå resulterade i karriärens första liga mål för Spurs, klev Andros efter paus ut och terroriserade Aston Villa-försvaret så till den milda grad att de till slut tvingades plocka fram samma metoder som Bale stötte på mot flera lag i fjol - kapningar.
Efter att både Delph och Weimann tröttnat och sparkat ner Världens bästa spelare var det dags att någon i liljevitt klev fram och satte ner foten. Kapten Dawson kanske? Sandro the Beast som var tillbaka på mittfältet och i vanlig ordning såg ut att göra ont, mycket ont, att möta? Super Jan med sitt onda öga? Tok-Steffen?
Nej, 165 cm långt och 63 kg tungt Yorkshire-stål. Som en liten Tie Domi med fartränder i ögonbrynen. And if you want beef then bring the ruckus, Aaron Lennon ain’t nuttin ta f**k wit.
Woolwichkollen v 41
Wenger IN. Ligatiteln i princip klar och universums genom tidernas snyggaste mål på det, ingen tvekan denna vecka.
