Schoolboy's Own Stuff e09
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta veckan som gått i den finare delen av stan. Denna vecka blir dock lite annorlunda mot hur det brukar se ut, en special edition om ni så vill. Wenger-o-meternTM får hänga med ändå.
Tanken med denna serie var att jag skulle sammanfatta veckan som gått i korta drag när det kommer till Spurs. Den här veckan har jag haft lite problem, inte bara för att det mesta varit ganska dyster läsning, utan också för att i princip allt som skrivs eller diskuteras just nu handlar om Luís André de Pina Cabral e Villas-Boas och bara Luís André de Pina Cabral e Villas-Boas. Vad gör han fel? Vad gör han rätt? Varför gjorde han inte rätt när han gjorde fel? Var det bara flyt när han gjorde rätt? Vad sa han till killen som tog autograf på flygplatsen i Tromsö? Vad åt han till frukost?* Är det verkligen nyttigt? Vad åt han inte till frukost?** Vad tycker Harry Redknapp om AVB:s frukost?*** Vad åt Harry Redknapp till frukost när han tog över ett lag som bara hade 2 points from eight games, y’know?**** Finns det en chans att få en överlägset smilande Mourinho att kommentera AVB:s frukost?*****
* Yoghurt, blandad frukt och en cappuccino
** Gröt, toast, korv, ägg och någon konstig norsk fisk (Steffen gillade och tog om)
*** “He’s the manager y’know, he can eat whatever he want. But cappuccino..? Nah, not for me.”
**** Te, Sandras baconsmörgås
***** “Väldigt bra frukost. Han gillar yoghurt. Men har ni frågat om varför han gillar yoghurt? Han borde berätta för er varför han gillar yoghurt. Ni får fråga honom, inte mig. Det är en enkel fråga.”
Ja, ni fattar. Det hade känts lite meningslöst (och tidskrävande) att skriva ytterligare en artikel om Luís André de Pina Cabral e Villas-Boas för att sammanfatta allt som skrivits om Luís André de Pina Cabral e Villas-Boas. Andre avslutade helgen med att skälla ut både Alan Sugar och några av journalisterna som skrivit smörja efter noter, och någon liknande vrede vill jag inte dra på mig. Så denna veckas stuff blir lite annorlunda. För att uppmärksamma att Movember precis tagit slut, så väljer jag att göra om veckans artikel till en topplista med det självklara temat Spurs bästa mustascher genom tiderna. Frågor på det? Inte? Bra! Då kör vi!
På tredje plats: Ricky Villa
Mittfältaren från Roque Peréz var kanske främst en företrädare för helskägget under sin tid i den liljevita tröjan. Men på denna bild, troligen från sent 70-tal, har Ricky valt en mer proper och renrakad look i kombination med en buskig snorbroms. Inget som vem som helst klarar av att bära upp, men argentinaren gör det utan problem. Extra plus för den lilla busken på halsen som tillåts framträda tack vara Admirals generösa V-ringning.
På andra plats: Alfie Conn
Skotten Alfred James Conn Jr har inte bara lyckats med att representera både Celtic och Rangers, han hade också under sin sejour i Spurs (1974-77) ett imponerande galet utseende. Både håret och ansiktsbehåringen höll en varierande grad av vildvuxet, men baserat på de bilder jag hittat aldrig riskerade det aldrig någonsin att se välvårdat ut. På bilden sportar Alfie en härlig s.k Fu Manchu, som tack vare den bristfälliga rakningen i övrigt är på väg att förenas med de yviga polisongerna till ett enda böljande hårhav. Rebell, bohem, Alfie.
Bonusfakta: Under 1980 representerade Alfie Conn inte mindre än fyra klubbar (Pittsburgh Spirit, San Jose Earthquakes, Hartford Hellions och Hearts). Starkt!
På första plats: Ossie Ardiles
Här har vi en vinnare! Ossie Ardiles imponerar oerhört på mig, då han på i princip alla bilder som någonsin tagits utom just denna ser ut att ha en skäggväxt i klass med en genomsnittlig förskoleelev. Helt plötsligt har han lagt sig till med mustasch, och en redigt präktig sådan. Just denna förvandling är det som gör att han rycker åt sig förstaplatsen på pallen. Fascinerande. Jag kan stirra på bilden länge och bara njuta. En vacker, korpsvart doning som perfekt framhäver näsans form. Lika elegant som argentinarens spelstil. Likheten med en viss Manuel från Barcelona är dessutom slående, vilket inte är något minus.
Två argentinska hjältar på pallplats alltså. Någon kan ju tipsa Lamela om han vill nå samma status som dessa herrar. Överhuvudtaget är det väl dags att någon i dagens trupp tar sitt ansvar och börjar bejaka sin ansiktsbehåring. Jag kan tänka mig att till exempel Brad Friedel skulle bära upp en fin “valross” med den äran. Soldado i en tunn tangorabatt vore också en syn.
Woolwichkollen
Titeln säkrad redan i början på december, och fortfarande ingen sovsäck i sikte (vi kanske får tacka mildvädret). Arsene stays.
