Schoolboy's Own Stuff - Start A War
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta händelserna den finare delen av stan, och ibland också på annat håll. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Den här veckan avhandlas FA-straff och stämningen på White Hart Lane, men fokus kommer att ligga på uppladdningen inför North London Derby.
Tycker ni bäst om kortfattade, direkta artiklar? Sorry. Gillar ni att skrolla? Grattis, idag blir det långt! Feedback är som tidigare välkommet. Även om ämnet som behandlas kan väcka starka känslor hoppas jag att eventuella kommentarer håller en bra nivå. Jag orkar nämligen inte hålla på och rensa.
And justice for LOL
Rättvisans, eller snarare FA:s kvarnar maler långsamt. I slutet på december förra året firade Nicolas Anelka ett mål genom att göra en s.k Quenelle-gest, något som han några månader senare straffades för av det engelska fotbollsförbundet. Benny Assou-Ekotto var inte sen med att gratulera Anelka till “en vackert utförd gest”, vilket man kan tänka sig är en av anledningarna till att vi inte sett kameruanen i vår tröja på ett bra tag. Nu har FA, efter en stunds betänketid, straffat även Assou-Ekotto med tre matchers avstängning och 50 000 pund i böter. Krydda detta med Bennys skallning av sin kameruanske kollega Moukandjo efter matchen mot Kroatien i VM, och vi har vad som skulle kunna beskrivas “ett jobbigt år”. Spurs ligger steget före FA och verkar totalt ha fryst ut honom då han enligt alla rapporter varken tränar med laget eller är anmäld i någon trupp. Jag ser endast två skäl till att kontraktet inte redan ha rivits. Det ena heter Emmanuel Adebayor och verkar vara Bennys enda kompis i klubben. Kanske vill man försöka hålla honom på bra humör? Det andra skälet är att det på något sätt omförhandlats och Assou-Ekotto fått en ny roll som passar bättre. Nästa gång jag besöker White Hart Lane ska jag försöka höra om Chirpy numera pratar med fransk brytning.
Bitter? No I just love to complain
Luís André de Pina Cabral e Villas-Boas är fortfarande en vattendelare hos Spursfansen. Ett skäl till att många fick ett horn i sidan till portugisen var att han gick ut och kritiserade stämningen på White Hart Lane och menade att den försvårade för spelarna snarare än att lyfta fram dem. Efterträdaren Tim Sherwood var inte heller helt nöjd med publiken och stod bland annat och skrek på fansen att de skulle supporta Danny Rose istället för att klaga på honom. Personligen tycker jag inte att någon av dem ställde direkt orimliga krav.
Mauricio Pochettino verkar officiellt än så länge nöjd med stödet, men, och nu kanske jag skaffar mig egna horn i sidan, det är antagligen en tidsfråga innan det ändras. Ska man tro WBA-coachen Alan Irvine finns problemet fortfarande kvar. Under presskonferensen efter matchen i söndags menade Irvine att det var förändringen av stämningen på White Hart Lane under matchens gång som låg till grund för bortalagets seger.
Frågan är hur många coacher, både våra egna och motståndares, som ska behöva påpeka att stämningen på läktarna påverkar hur spelarna agerar på planen? Spelar det ens någon roll? Bryr sig de som börjar bua efter en halvtimme om hur det går eller vill de endast vädra sitt missnöje?
Det finns förstås flera förklaringar till att det ser ut och låter som det gör. Jag tror att det till största delen är en mycket bitter eftersmak av det härliga CL-äventyr vi bjöds på, där förväntningarna höjdes markant. Peter Crouch och Harry Redknapps fel alltså.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Efter att ha genomlidit söndagens plåga mot WBA kan det tyckas finnas väldigt lite inget alls att glädjas åt. Det stämmer förvisso, speciellt med tanke på motståndet nästa helg. Men i denna mörka stund tycker jag ändå vi skulle ta en paus i domedagsmässandet och fundera över att det kunde ha varit värre. Vi kunde ha varit en titelutmanare som spenderat en miljard och torskat mot Londons Lazio. Eller så kunde vi ha bränt ännu mer men ändå släppt in fem mot en nykomling. Eller så kunde en av våra legendarer ha pajat vår segerfest genom att göra mål för våra stora konkurrenter. Mot oss.
Nä, upp med hakan. I veckan är det dags för ligacup mot Nottingham, sen väntar ett North London Derby där vi har precis allt att vinna. Vi må ha ett lag med spelare som är till synes fullständigt icke derbykompatibla, men likväl är det dags för North London Derby, och det är alltid (på förhand) en höjdpunkt på säsongen oavsett resultat. Därför tycker jag det är dags för lite uppladdning inför det! Först - en historielektion.
He’s not pining! He’s passed on! This parrot is no more! He has ceased to be! He’s expired and gone to meet his maker! He’s a stiff! Bereft of life, he rests in peace! If you hadn't nailed him to the perch he'd be pushing up the daisies! His metabolic processes are now history! He’s off the twig! He’s kicked the bucket, he’s shuffled off his mortal coil, run down the curtain and joined the bleeding choir invisible! THIS IS AN EX-PARROT!
Veckan innan derbyt tycker jag att det är ett bra tillfälle att uppmärksamma ytterligare en oförätt våra kringflackande grannar har orsakat oss. Alla vet att Arsenal flyttade in i vårt område. De flesta har koll på att de senare också troligen mutade sig till vår plats i högstaligan. Men alla kanske inte känner till att de också har ett oskyldigt, vackert liv på sitt samvete. 1909 åkte Tottenham Hotspur på turné i Uruguay och Argentina (redan då hade man tydligen insett värdet av Overseas marketing and sales).
På den tiden tog resorna som bekant lite längre tid, och för att sysselsätta passagerarna på båtresan hem anordnades en maskerad. Två av spelarna, oklart vilka (men den ena kan ha varit Brad Friedel), klädde ut sig till Robinson Crusoe och Fredag. Som accessoar lånade man en papegoja som skeppets kock köpt i Santos. Utstyrseln blev lyckad, och som pris för bästa utklädnad gav kaptenen fågeln till de båda spelarna (Ja, det kan tyckas vara oklart varför kaptenen gav bort kockens tillhörigheter. Jag gissar att det antingen var ett gemensamt beslut eller att kaptenen helt enkelt pulled rank på den stackars soppkokaren). Hur som helst fick papegojan vid hemkomsten bosätta sig på White Hart Lane, där hen levde lyckligt tills Woolwich tio år senare myglade sig upp i första divisionen på Spurs bekostnad. Samma dag som detta minst sagt illaluktande beslut klubbades igenom dog fågeln knall och fall.
Och så, mina vänner, gick det till när Arsenal kallblodigt mördade ett oskyldigt stackars djur.
Know your enemy
Nu när jag uppviglat och hetsat en stund tycker jag att det är på sin plats att sträcka ut en hand och ta ton till en försmäktande We shall overcome. Derbyvecka eller ej, jag tycker det kan vara värt att lyfta fram det faktum att det finns fina människor i alla supporterled, även om de haft otur när det kommer till vilket lag de hejar på. Och eftersom vi alla vet hur det känns att vara Spurssupportrar kan det vara nyttigt att se på oss, vårt lag och derbyt ur ett annat perspektiv. Jag kontaktade därför Markus Thulin på Arsenalredaktionen som var schysst nog att svara på några nyfikna frågor.
Wally: Det är ofta slumpen som avgör vilket som blir ens lag. Själv kom jag undan med blotta förskräckelsen, Arsenal gjorde ett stopp i någon slags turné i stan när jag var ung och fångade många av mina kompisar i och med det. Tack och lov var jag min familj bortrest på semester då, annars hade jag kanske hamnat i ett annat fördärv än det jag sitter i nu. Hur och när blev det Arsenal för din del?
Thulin: Jag hade också en skräckblandad ungdom då min första fotbollströja som var från något annat lag än det pojklag jag spelade i var en liljevit Tottenham-tröja. Har fortfarande inte en aning var jag fick den ifrån, kanske bortskänkt av någon som övergett sitt lag? Något som katten släpat hem? Arsenal blev det illa kvickt därefter, en spelare vid namn Dennis Bergkamp som jag gillade skarpt bytte färger från svartblått till rödvitt, och strax därefter blev klubben större än någon spelare.
Wally: Har ditt förhållande till/syn på klubben förändrats något under din tid som supporter?
Thulin: I början var man nog mest intresserad av resultaten och framförallt vinsterna, men efterhand har allting runt omkring kommit att spela en större och större roll. Talangutveckling, arenafrågan, spelarköp, ekonomi är numera frågor som jag lägger minst lika mycket tid på som att följa laget i matcherna. Har också en extra fäbless för statistik och siffror. Älskar koefficienter och lottningar!
Wally: Trots att det var längesedan jag fastnade för Tottenham kan jag inte alls minnas att jag hade koll på rivaliteten med Arsenal på relativt många år (innan ni ungtuppar rasar, det här var alltså ett bra tag innan informationssamhällets födelse. Som om ni ens skulle veta att informationssamhället kallades ”informationssamhället”...) Hur är det för dig, Markus? Har ditt förhållande till/syn på Spurs förändrats något under din tid som Arsenalsupporter?
Thulin: Så länge som Spurs hade svårt att riktigt utmana, både i enskilda matcher som i sluttabellen fanns nog inte riktigt den där nerven för mig, men det hela började väl förändras runt omkring Redknapps tillträde? Enstaka vinster har det ju blivit för "lillebror", men det är nog inte förrän jag började skriva för SvenskaFans som man riktigt fattade rivaliteten. För min del är det en härlig del av supporterskapet, man ska gärna ha någon att munhuggas lite med, så länge det hålls på en konstruktiv och kul nivå. "Banter" kallar väl britterna det?
Wally: Aah, Redknapps era, också känt som ”Tronskiftet i norra London”. Det känns plötsligt väldigt länge sedan. Nåväl. Jag sticker ut hakan rejält och tippar er som fyra i ligan, och tror också att ni försvarar cuptiteln från i fjol. Vad tror du? Hur tror du vi summerar Spurs säsong i vår?
Thulin: Modigt! Jag håller med dig, en rimlig placering för Arsenal i år är strax bakom City och Chelsea i toppen, om det blir trea eller fyra låter jag vara osagt. FA-cupen hoppas jag också på, och kan tänka mig att föregående säsongs vinst har gett Wenger blodad tand när det gäller att satsa på FA-cupen.
Spurs då? Hmmm, tror ni hamnar strax efter CL-platserna, säg 6:a. Tycker det var ett bra drag att inte storvärva detta året då det var väldigt många nya förra säsongen, de behöver mer än ett år på sig att visa om de duger eller ej. Är väl än så länge bara Eriksen som varit riktigt lyckosam, även om det sett bättre ut i år. Vad gäller cupäventyren tror jag ni har störst chans att gå långt i Europa League, gissar på minst en kvartsfinal där.
Wally: Jag är, trots klubbadressen, otroligt svag för Tomas Rosicky. Har du någon favoritspelare i Spurs?
Thulin: Ja, men han spelar inte längre. Den hårfagre fransosen David Ginola var en riktig favorit under Spurs-åren. I dagens trupp? Kan jag inte istället räkna upp vem jag INTE gillar? Nähä...
Lloris gillar jag, bra köp av er. En av ligans absolut bästa målvakter. Motfråga, vem gillar du minst i Arsenal? Kan det vara Wilshere, tro?
Wally: Oj oj, där växte du rejält. Ginola. Vilken man. För att svara på din fråga - tveklöst Wilshere. Hur anade du det? Jag har väldigt svårt för Szczesny också, dels för att jag måste googla varje gång jag ska skriva hans namn, men främst för att hans ogillande av Spurs känns lite påklistrat. Men jag förstår ju varför de båda är populära i ert läger. Vi har inte riktigt haft någon motsvarighet rent känslomässigt i vår trupp sen van der Vaart känns det som?
Thulin: "Ginola - Not just a pretty face" var en fastställd slogan vill jag minnas, att han dessutom är fransman skadar ju inte. Det där med namnen i Arsenal förstår jag att motståndarsupportrarna svär och spottar över, särskilt om man ska skriva matchrapporter och liknande. Förutom Szczesny, har vi ju Koscielny, Coquelin, och kanske i viss mån Zelalem som man får kolla upp en gång extra innan man sätter på pränt. Ni har ju Adebayor! Han är ju inte populär någonstans hos de rödvita. Stor humor att han dessutom har blivit vice lagkapten!
Wally: Tack för påminnelsen om Adebayors kaptensbindel... Apropå ogillande - Arsenal flyttade genom stan och in i Tottenhams område, dödade vår papegoja, mutade (eventuellt och troligtvis) sig till vår plats i ligan och snodde vår kapten. Vi har i mina ögon all anledning att ogilla er. Men varför tycker ni illa om oss egentligen? Har vi egentligen gjort er något illa?
Thulin: Var tvungen att kolla upp en del fakta angående de lite mer historiska händelserna och det ligger kanske en del i det du säger. Angående spelarövergångar mellan klubbarna är det ju hyfsat jämnt skägg (8 spelare Spurs->Arsenal & 7 spelare Arsenal-> Spurs sedan 1913), men klart att Campbell på fri transfer sved en del....
Tror i grund och botten att ogillandet ursprungligen kommer från Spurs-hållet, men att det byggs på mellan supportrarna genom åren. För min del räcker det geografiska för att binda dessa speciella "band" mellan klubbarna, men säkert många (ur båda lägren) som inte håller med mig.
Wally: Vad är dina känslor inför derbyt? Vågar du tippa?
Thulin: Ja, men det blir i regel fel, så ta inte rygg på mig...
Arsenal har två fina matcher i ligan bakom sig. Matchen mot City där Arsenal mycket väl kunde kommit undan med en uddamålsvinst och där spelet mot en toppkonkurrent för en gång skull lovade gott. Detta följdes upp av matchen mot ett Aston Villa i fin form där firma Özil-Welbeck visade hur bra de kan bli tillsammans. Spurs å andra sidan har bara lyckats få med sig 1 poäng på de två senaste matcher mot på pappret överkomligt motstånd i form av Sunderland och West Bromwich. Formen och hemmaplanen talar för Arsenal, men det brukar ha liten påverkan i ett NLD. Säger trots allt 2-1 till Gunners, målskyttar blir Eriksen, Sanchez och Welbeck.
Wally: Det känns tyvärr som ett rimligt tips, även om formen brukar försvinna ut genom det berömda fönstret i derbyn. Jag brukar ju, trots vår högre omsättning på managers, driva lite med Arsenalsupportrarnas minst sagt ambivalenta och tudelade inställning till Arsene Wenger. Om vi kopplar Wenger-O-MeternTM direkt till dig, hur ser mätresultatet ut?
Thulin: Jag är en av de få som står bakom Wenger i vått och torrt. Så länge han är manager så är det vårt jobb som supportrar att stötta honom, även om jag hade gjort en hel del grejer annorlunda. För tillfället skulle nog min Wenger-O-MeterTM peka på det gröna området, men närmre mitten än toppen, säg 60 på en 100-gradig skala. Matcherna mot AV och City har övertygat, Dortmund-matchen, not so much.
Så där då. Veckans Woolwichkoll! Då fortsätter vi.
Wally: Wenger har ju rent objektivt ett imponerande facit och ett fantastiskt arbete med Arsenal i CV:t. Vad händer (förutom rea på sovsäcksrockar i shoppen) med klubben när hans era är slut? Kan du se honom i en annan roll i Arsenal eller börjar han om på annat håll?
Thulin: Jag hoppas att han får en annan roll i klubben, någon där han inte direkt är involverad i matcherna utan kanske sysslar med talangutvecklingen,ekonomin eller till och med en plats i styrelsen bredvid Sir Chips, Lord Harris och de andra. Jag vet att Wenger älskar klubben över allt annat och när det nuvarande kontraktet går ut är han trots allt 67 år gammal. Att han skulle börja om någon annan stans på en väldigt hög nivå har jag svårt att se. Hans gamla klubb Strasbourg ligger i franska tredjedivisionen, kanske det kunde vara lämpligt?
Wally: Slutligen, vad är grejen med att skriva “Sp*rs”?
Thulin: Haha, jag tolkar det på samma sätt som de pratar om Voldemort i böckerna (och filmerna) om Harry Potter. Spurs är "those-we-do-not-speak-about", eller kort och gott, Sp*rs. Jag googlade lite för att försöka hitta ursprunget, men gick bet. Any ideas?
Wally: Någon slags censur alltså, anade det. Jag har faktiskt varken sett eller läst Harry Potter men väljer att ta det som en komplimang. Det låter jävligt hårt!
Hur som helst, stort tack för att du tog dig tid och ly…lyck…lyyyyyy. Äh. Det går inte. Ha det bra!
Thulin: Tack, hoppas det blir en jämn och välspel..... Hahahaha, nej det gick inte det heller, hoppas vi återigen visar vem som är kungar i norra London! Ha det!
Stort tack till Markus Thulin som tog sig tid att svara!
Det är ju som sagt dags för Nottingham i cupen först, men för min del börjar derbyfebern stiga. Inför de senaste mötena med våra rivaler har tyvärr förväntningarna varit ganska låga, och det är ingen skillnad inför helgens match. Jag är just nu på en ganska mörk plats där jag bara har ett krav: jag skiter i poängen, jag vill se ett Spurs som visar att de förstår vad det innebär att spela ett North London Derby. Jag tvivlar, men laget får mer än gärna motbevisa mig.
