Scunthorpe - Preston 0-3
Äntligen kom första segern under Phil Browns ledning. Det har varit på gång de senaste 6-7 matcherna, och på Tisdagen kom den förlösande segern. Dominans från start gav tre otroligt viktiga poäng.
Matchen på Glanford Parks otroligt risiga plan var på förhand inte uppskriven som någon höjdarmatch, utan snarare en ren kamp. Matchen, som egenligen skulle spelats på annandagen, och blivit uppskjuten en gång till efter det, kunde genomföras denna gång. Vid förlust skulle Preston i princip blivit avhängda från streckstriden, men vid vinst så skulle hoppet fortfarande finnas att med en otroligt bra form under våren, kunna hålla sig kvar.
Första halvlek
Redan från start började Preston visa att de åkt till Scunthorpe för att ta med tre poäng hem. Man gav inte hemmalaget en suck, utan tokpumpade från start. Man vann alla andrabollar på mitten, och med store Chris Brown på topp fanns en target man som man saknat sen Parkin försvann till Cardiff.
Trots stor dominans dröjde det till matchens 32 minut innan man lyckades få in 1-0 målet. Iain Hume härliga genomskärare gick perfekt till Keith Treacy som gled fram och fick sin högerfot på bollen. En välplacerad avslutning, och ett mycket rättvist mål.
Efter målet så fick Preston det där självförtroendet som man saknat så länge. Den här gången kändes det att laget inte skulle tappa, så som man gjort så mycket under säsongen.
Fem minuter senare var det dags för mål igen.
Den här gången svepte Keith Treacy in en högerhörna som fick en touch på någon och gick rakt på Billy Jones, som på något sätt lyckades brösta in bollen i mål. Prestons fans blev galna av glädje och en stor lättnad började kännas i mitt bröst. Särskilt eftersom laget inte gav Scunthorpe en chans.
Efter 40 minuter gjorde Iain Hume ett hästjobb när han tog med sig bollen och rundade Joshua Lillis i Scunthorpe målet. Bollen kom dock för långt ifrån honom och han fick ingen vinkel att skjuta. Istället hittade han in till Eddie Johnson vid straffpunkten som hade helt öppet mål, men Eddie fick iväg ett riktigt lamt skott som smög utanför den högra stolpen.
I den 43 minuten så fungerade "big guy, small guy" samarbetet perfekt mellan Brown och Hume. En cross kom in i straffområdet som Chris Brown var högst på. Han nickade ner bollen till Hume som språngnickade det härligt 3-0 målet. Ett mål som Humey verkligen var värd eftersom hans jobb i laget är enormt.
Det kunde varit 5-0 i paus och dominansen för Preston var kopiöst stor. Scunthorpe hade inte ett riktigt skott på mål under första halvlek.
Andra halvlek
De resterande 45 minuterna av matchen spelades bara av utan att något av lagen fick jättelägen. Hemmapublikens frustration visades tydligt när kvällens största jubel utbröt. Det kom efter ett skott från Joe Garner som gick rakt på Iain Turner i Preston målet. Deras enda riktiga avslut mot mål under kvällen. Scunthorpe fansen började också sjunga "You're getting sacked in the morning" till sin tränare Ian Baraclough. Och tyvärr för Ian fick de rätt, då han rensade sitt skrivbord efter matchen och Scunthorpe nu letar efter en frälsare.
Mina tankar
Innan matchen sa jag att detta var en av de viktigaste matcherna på tio år. Skulle vi torskat så skulle jag betraktat oss som nedflyttade. Men det blev vinst, och nu finns en liten gnutta hopp. Att lyckas hålla nollan och samtidigt göra tre mål var väldigt välbehövligt för självförtroendet i laget. Om man lyckas gneta ner Coventry på Deepdale imorgon samtidigt som de andra lagen i bottenstriden tappar poäng så har detta varit en strålande vecka. Man har fortfarande en hängmatch på de andra, och tio poäng upp till säkerhet. Man går in mot våren med varje match som cupfinaler, men kvalitén finns definitivt i laget. Det gäller bara att hålla i den fina form de visat under den senaste tiden, så finns det chans för mirakel.
Laget: Turner, Jones, St Ledger, Morgan, Gardner, Johnson (Nicholson 85), Ashbee, Carter, Treacy (Parry 80), Brown, Hume (Ellington 71)
Avbytare ej använda: Lonergan, Wright, Barton, Clarke
UP THE WHITES
