Reseberättelse från Shrewsbury Town - Barnet FC
Läs Stefan Anderssons underbara berättelse om hans första besök i Shrewsbury tillsammans med sin far.
Reseberättelse: Shrewsbury Town 1-0 Barnet FC (2007-11-17)
”Vad tusan ska du göra i Shrewsbury!?”
Sverige började falla in i höstmörker, Allsvenskan närmade sig sitt slut och på de brittiska öarna toppade Shrewsbury Town League Two efter en stark seriestart. Det är vid den här tidpunkten en ide börjar gro som ledde till att två svenska ansikten dök upp på matchen mellan Shrewsbury Town och Barnet den 17 november 2007.
”Shrewsbury!? Vad är Shrewsbury? Vad tusan ska du göra i Shrewsbury!?” Så lät det från mina närmsta vänner när jag för första gången avslöjade mina planer. För att få svar på den frågan får vi gå tillbaka 35 år i tiden. Det var då en långhårig 20 årig svensk liftade runt i Europa och hade hamnat i de västra delarna av England. Av någon anledning hade staden gjort sig ett intryck på denna svenska liftare. Kanske berodde det på den gamla stadsmiljön? Kanske berodde det på den vänligheten han bemöttes av lokalbefolkningen? Eller kanske var det så att han helt enkelt hade svårt att uttala ortsnamnet och därmed la staden på minnet? Tillbaka till nutid och denna långhåriga svensk har precis fyllt 55 år och blivit något korthårigare. Denna svenska liftare är min far.
Bortsett från den svenska fotbollen har vi båda ett allmänintresse av fotboll och har bland annat rest till Milano, Rio de Janeiro och Madrid. Då jag och min far håller på två starkt rivaliserande lag i Sverige såg jag Shrewsbury som en möjlighet till att ha ett gemensamt lag att följa, något som skulle främja familjefreden.
Fredag 16 november
Efter att ha gått och sett fram emot resan i en månads tid hade äntligen dagen kommit. Taxin var bokad till den omänskligt tidiga tiden 04:00 för att köra upp oss till Arlanda då flyget till Amsterdam där vi skulle mellanlanda avgick 06:20. För en sjusovare som mig var en så pass tidig tid en riktig utmaning men detta gjorde att vi inte förlorade hela fredagen på att resa utan istället kunde vi få uppleva staden Shrewsbury. Jag fick helt enkelt bita ihop och kämpa mig upp när väckarklockan ringde i mörkret.
Väl uppe på Arlanda efter incheckning möts vi av redan överförfriskade svenskar som var på väg ner till Spanien för att följa det svenska landslaget för EM-kvalmatchen. Något sa mig att vi skulle få en bättre fotbollsupplevelse vilket så småningom skulle visa sig stämma. Utöver dessa festande svenskar hade vi även celebert sällskap med på flyget, nämligen tv-profilen Pontus Gårdinger. Medan flyget var högt uppe i skyarna och solen ansträngde sig för att stiga upp över horisonten utnyttjade jag de två timmarna med att bland annat läsa mentor Kenneth från Scandinavian Shrews tidigare reseberättelser för att mentalt ladda inför ankomsten. Efter att ha skiljts åt från de hårt festande svenskarna i Amsterdam väntade en kortare flygresa mot Birmingham och därefter tåg mot Shrewsbury.
Klockan hade hunnit bli nästan precis 12:00 (lokal tid). Tåget stannade till och högtalaren påpekade att vi har nått resans slutstation, Shrewsbury. Förväntningsfullt steg vi av och andas in den fuktiga höstkylan. Vårt boende Lucroft Bed & Breakfast Hotel ligger precis intill stationen och vi går upp för en smal knarrig trappa. Kenneth hade rekommenderat Lucroft som ägs av en trevlig svenska, Pia. Efter att ha småpratat ett tag och allt det praktiska är ordnat somnar vi båda två på varsin säng då resan och den tidiga taxiresan till Arlanda gjorde att krafterna var helt slut. Men nu var vi äntligen framme!
När vi vaknar upp på eftermiddagen behövde vi åter igen fylla på krafterna med mat och en kall öl. Pia rekommenderade att Shrewsbury Hotel hade god och prisvärd mat så vi började i fridfullt tempo promenera dit medan vi njöt av den gamla stadsmiljön, vilket påminner om en blandning av Visby och Gamla stan i Stockholm. Centrum omringad av floden Severn och husen är byggda i klassisk tudorstil med småbutiker på bottenvåningen. Vi går genom smala medeltida gränder och över kullerstensgator och efter ett tag kommer vi fram till Shrewsbury Hotel. Efter att ha ätit gott, gått igenom morgondagens match i minsta detalj och samlat krafterna fortsätter sedan kvällen på en liten pub, The Nags Head, där fotbollssnacket fortsätter till småtimmarna med andra Shrewsbury Town fans. Väl hemma på hotellrummet somnade vi snabbt efter en mycket trevlig men utmattande dag i staden.
Lördag 17 november – Matchdag!
Jag vill minnas från Kenneths reseberättelse från Wembley, som jag läste på flyget, att han vaknade spänt upp tidigt på matchdagen till fågelkvitter. Ungefär så var det för mig på lördagsmorgonen men fågelkvittret hade ersatts med mänskligt snark från min far i sängen bredvid. Av någon anledning vaknade jag upp klarvaken klockan sex på morgonen och kunde inte somna om. Medan jag låg i sängen loggade jag in på SvenskaFans genom min telefon och läste dagens inför-artiklar medan mp3spelaren försökte stänga ute snarkljudet.
When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse.
När jag låg i sängen dök detta stycke upp i mp3spelaren från Coldplays låt Fix you. Det sammanfattade ungefär stämningen i staden inför matchen. Efter att endast ha vunnit en match på de tio senaste försöken var de flesta jag pratade med från kvällen innan ytterst dämpade och skeptiska till en vinst denna eftermiddag. Shrewsburys högerback Darren Moss var inne på samma spår i en artikel i Shropshire Star. Han menade att laget spelade stundtals bra men det var dags att spela bra under 90 minuter. Spänningen låg i luften och det var lite nu eller aldrig.
Efter en stadig engelsk frukost med ägg och bacon tänkte vi besöka gammal helig mark, Gay Meadow innan uppladdningen inför matchen. Solen sken till och från i det sköna höstvädret medan vi promenerade genom stadskärnan och över English bridge för att komma till platsen där Gay Meadow förr stod. Vi hade hoppats på att en del av arenan fortfarande skulle stå kvar, men vi hade kommit för sent då det bara var en stor grushög omringad av grävskopor. Efter att ha skådat över den plats där många minnen och känslor hade upplevts rörde vi oss mot busshållplatsen för att ta oss ut till New Meadow.
Bussen slingrade sig igenom bostadsområde efter bostadsområde och till slut ser vi den stora nybyggda arenan, New Meadow. Nu var det dags! Bara någon timme kvar innan avspark och man kände sig spänd efter att ha gått och sett fram emot detta tillfälle i över en månad. Två lager senare och en ny halsduk rikare rörde vi oss upp mot de blåfärgade läktarna och letade rätt på våra platser.
Matchen 15:00
Luke Jones var åter med i truppen efter en skada och utöver honom var Dave Hibbert, David Hunt och Neil Wainwright med igen. I hemmalaget såg jag fram emot att få se om Moss kunde leda laget fram i den riktning som han tidigare hade nämnt om i olika intervjuer samt se om Stuart Nicholson kunde utmana Barnets intakta försvar. I motståndarlaget fanns det ett par intressanta spelare att skåda, främst den målfarlige mittfältaren Jason Puncheon som var i allas blickfång. Barnet redaktion på SvenskaFans hade varnat för honom innan resan och klubbar från högre ligor hade även dem studerat mittfältaren. Förutom Puncheon skulle det bli intressant att se vilka reaktioner forne Shrewsburyspelaren Sagi Burton skulle få i sin comeback, men i fel dress. Han tillsammans med mittbackskollegan Yakubu hade i tidigare matcher varit solida och avväpnat de flesta lags anfall effektivt. När Barnets laguppställning meddelades och Burtons namn nämndes applåderade en majoritet av läktaren medan ett fåtal tydligt visade sitt missnöje över spelarens nya klubbval.
Matchen blåser igång och kort in i matchen fick Sagi Burton veta att han nu är som vilken motståndarspelare som helst då det artiga mottagande han bemött under presentationen nu var bortblåst. Shrewsbury tar tag i spelet medan Barnet välorganiserat men något tillbakapressat inväntande misstag. Steven Leslie på vänsterkanten var pigg i inledningen och attackerade ofta på sin kant. I anfallet var Nicholson väldig alert och var ständigt ett hot mot Barnets backlinje när han fick bollen rättvänd. Cirka 10 minuter in i första halvlek får Nicholson bollen, driver mot Barnets mål medan han undviker försvaret och får in bollen till Drummond som skjuter men blockeras av en Barnetspelare. Bara minuten senare utmanar Nicholson igen och är ett ständigt hot mot det välorganiserade Barnetförsvaret.
Trots den pigga inledningen av Shrewsbury är publiken de första tio minuterna relativt tysta medan den cirka 60-80 (?) starka motståndarklacken sjunger för fullt. Tyvärr överröstas sången mest av deras egna trumma som bankas febrilt på. På planen fortsätter Barnet att slå ifrån sig och efter en kvart faller Sagi Burton ihop vilket får publiken att tända till. Hela stadion donar ”Salop! Salop! Salop!” och håret på mina armar står spikrakt upp. Nicholson fortsätter att attackera på egen hand genom att komma fri mot Barnets målvakt Lee Harrison som han försöker runda, men träffar en Barnetspelare vid skottögonblicket och bollen går ut till en ofarlig hörna. Spelaren i motståndarlaget som jag höll ett extra öga på, Puncheon, hade endast haft något skott högt över mål och ett par tekniska men dock ofarliga fintar. Man såg att killen har mycket fotboll i sig och frågan är hur länge han är kvar i League Two, trots det lilla han visade under första halvlek.
Efter en halvtimma kommer Barnets första riktiga målchans som efter matchen skulle diskuteras flitigt bland motståndarsupportrarna. Barnet kommer igenom ett något passivt Shrewsburyförsvar och får bollen i mål, men då hade redan linjedomaren signalerat för offside. Från min position på andra sidan planhalvan var det svårt att se om det var korrekt eller inte men var nöjd att inte hamna i underläge efter ett spelövertag. Barnet kommer mer och mer in i matchen medan tålamodet hos hemmasupportrarna snabbt började ta slut och bristen på självförtroendet bland hemmaspelarna började ta ut sin rätt, något man tydligt såg i en sekvens mot slutet av första halvlek. Leslie dribblar sig fri på vänsterkanten och har bara en spelare mot sig då han beslutar att vända tillbaka för att hitta ett passningsalternativ istället för att försöka avsluta. Det var uppenbart att lagets formsvacka hade satt sig i huvudet på spelarna då de inte vågade vinna. Domaren blåser för halvtidsvila och vi på läktaren analyserade att det är på tok för stora avstånd mellan mittfält och anfallet vilket gjorde att Nicholson blev för ensam på topp trots fina försök till attacker. När anfallet hade bollen stod minst tre mittfältare vid mittcirkeln och avvaktade medan anfallet fick fyra-fem man på sig från det välorganiserade Barnetförsvaret. Förutom Nicholson var Leslie pigg och försökte, men valde tyvärr ofta fel beslut att fega istället för att försöka attackera. Leslie blev förövrigt utbytt i halvtid mot Marc Pugh. I Barnet hade Yakubu klarat sig bra i försvaret och anfallaren Hatch var ofta farlig de fåtal gånger när han fick bollen.
Knappt hinner andra halvlek komma igång innan det hettar till ordentligt på planen. Yakubu blir liggandes efter en duell med Nicholson vilket retade upp båda lagen och domaren får anstränga sig för att lugna ner känslorna mellan spelarna medan publiken är i full gång. Bara två minuter senare ligger åter igen en Barnetspelare och publiken är vansinniga att vissa spelare inte kan stå upp på benen. Trots att många spelare ligger i gräset är det inte speciellt fult spel utan mer tufft med oturlig utgång. Spelet pendlar fram och tillbaka och Shrewsburys spelövertag har mattats ut då Barnet kommer allt oftare till halvfarliga chanser.
20 minuter kvar av andra halvlek och Shrewsbury gör sitt andra byte. Ben Herd byter med en totalt misslyckad Neil Wainwright som inte gjorde mycket och det han gjorde var helt fel. En bänkgranne på läktaren tröttnade ordentligt på Wainwrights centrala löpningar med boll för att sedan tappa bollen eller passa fel och öppna upp för farliga kontringar. ”Neil, you’re a fookin’ winger!” upprepades gång på gång och tillslut gjorde Gary Peters det enda rätta och bytte ut honom. Hård kritik kanske men i mina anteckningar från matchen står det ”totalt värdelös andra halvlek” som omdöme. Herd kommer däremot in snabbt i spelet efter att ha nickat bollen fram till Nicholson som var mycket nära med ett ledningsmål med ett hårt skott men som Harrison i Barnetmålet blixträddade. Strax därefter vrålar publiken till i segeryra då alla trodde att David Hibbert skjutit in 1-0, men domaren blåste av för ruff och det var fortfarande mållöst med bara 10 minuter kvar av matchen.
Shrewsbury byter in Michael Symes mot lagets bästa spelare Nicholson och Shrewsbury trycker på för ett ledningsmål. När fjärdedomaren meddelar att det återstår 4 minuters övertid börjar många på läktaren röra sig ut med sänkta huvuden. Tiden tickar iväg och jag personligen trodde att de fyra minuterna redan hade passerats. Då slår Symes till efter en tilltrasslad situation i Barnets målområde. Efter ett misslyckat skott får Symes bollen och skjuter förbi Harrison, in i mål. Gary Peters springer ut på plan för att fira med sina spelare, publiken flyger upp ur sina stolar och man vågar knappt tro det är sant. Jag tittar ut mot linjedomaren ett par gånger för att se om flaggan är uppe för något regelbrott men domaren har blåst för mål och 30 sekunder senare är matchen över. Shrewsbury vinner med 1-0 efter en dramatisk avslutning och det är en enorm lättnad bland spelare och supportrar.
Efter att ha firat och applåderat spelarna skyndar vi oss ut från arenan för att inte missa bussarna. Vi kommer fram att Shrewsburys bästa spelare var Nicholson och Symes som joker på grund av målet, men även att Leslie hade varit pigg i första halvlek. I Barnet var Yakubu den som imponerade mest då Puncheon inte riktigt hade sin bästa match. Trots det var jag ytterst imponerade över hans spelkvalitéer och anser att det bara är en tidsfråga innan han spelar i högre serier.
Kvällen avslutades sedan på The Nags Head där vi följde EM-kval resultaten på pubens tv. Stämningen var mycket god då Shrewsbury hade vunnit och England fortfarande hade en chans efter att Ryssland hade förlorat mot Israel. För Sveriges del var det en mörk kväll när Spanien hade lekstuga och jag kunde inget annat än vara lite skadeglad när jag tänkte på de svenska supportrarna från Arlanda som åkte ner när jag fick uppleva en underbar helg i Shrewsbury med vinst på köpet. Det hade tagit 35 år för min far att åter besöka Shrewsbury, men jag lovade mig själv att försöka återvända redan i vår. Då kommer New Meadow åter få höra ”Come on Salop!” med svensk brytning.
Always blue and amber!
