West Ham - Aston Villa2 - 1
Skrällarnas skräll på Etihad
West Ham är obesegrade på bortaplan. Efter sex omgångar har man slagit Arsenal, Liverpool och nu Manchester City. Nyp mig i armen och dra mig baklänges. Är detta sant?
Förra året vid den här tidpunkten hade Hammers sju inspelade poäng. Allt hade börjat helt okej. Man hade vunnit två matcher, en mot Crystal Palace och den andra mot Liverpool. Det kändes också som att Allardyce hade något på gång. Enner Valencia och framförallt Alex Song hade fått oss att hoppas på ett annorlunda spelsätt. Om man hoppades då. Så vet man nu att West Ham har blivit ett spelande lag.
Första halvlek
Det dröjde fem matcher, fem minuter och 21 sekunder innan Manchester City’s målnolla var spräckt. Lanzini spelar fram bollen till Payet – som har tagit sig en bit in på Citys planhalva. Han spelar vidare till nästa nyförvärv – Victor Moses. Nigerianen får på en tillräckligt bra träff för att leta sig in bakom den – för dagen – gulklädde, Joe Hart.
Spelet går sin stilla gång. City har mycket boll men West Ham ligger rätt i positionerna. Den dyraste startelvan i Premier Leagues historia har svårt att hitta luckor i sina motståndare. Som dessutom är vassa när man ställer om.
I den 31:a minuten får bortalaget en hörna som var lite tveksam. Frågan är om hela bollen var över linjen. Payet går hur som helst ut för att slå hörnan. Serven träffar Winston Reids panna och via Pedro Obiang så kan Diafra Sakho trycka in 2-0 från nära avstånd. Kan även ha varit ett självmål av Yaya Toure men Sakho fick målet.
Hemmalaget lägger nu in en högre växel. Passningsspelet blir snabbare och kombinationerna fler.
I den 39:e minuten är det ytterst nära att Sergio Aguero får näta. Sagna slår ett lågt inspel mot första stolpen. Argentinaren klackar bollen mot första stolpen men där är Adrian både en, två och tre gånger. Får efter dem räddningarna en välförtjänt ryggdunkning av Cityforwarden.
Dryga 46 minuter gångna och Hammers orkar inte stå emot längre. En fin genomskärare av Otamendi når Aguero som i sin tur spelar bollen till Kevin De Bruyne. Belgaren ser – med ett välplacerat skott – till att City reducerar till 1-2 innan paus.
Andra halvlek
Börjar i ett rasande tempo. Hemmalaget tar minst sagt tag i taktpinnen. Man ser redan efter två minuter att det här kommer bli åka av. Toure var mannen som hade de flesta chanserna för City. Ett par skott utanför tidigt i halvleken blandades med skott som blockades heroiskt.
City fortsatte trycka på. Det kändes långa stunder som rena parodin. Hemmalaget kom i våg efter våg men till slut så var det ändå någon som hamnade i mellan. Han som stod i vägen flest gånger idag var Winston Reid. Han gjorde det som man (nästan) älskar mer än tre poäng. Han visade ett otroligt hjärta.
Adrian var tillbaka i målet. Slaven Bilic hade ett delikat val att göra innan matchen. Skulle han ställa Randolph som hållit två raka nollor? Eller skulle han ställa tillbaka Adrian som var tillbaka från avstängning? Valet blev Adrian och det lär ingen ångra. Han stod för flertalet viktiga parader. Den svettigaste av dem alla. En hörna från höger i den 85:e minuten. De Bruyne prickar Otamendis skalle och spanjoren tvingas till en reflexräddning.
Hemmalaget lyckas inte få in ett kvitteringsmål. West Ham tar första bortasegern på dryga nio år mot Manchester City.
Sammanfattning
Slaven Bilic har verkligen fått in ett nytt och effektivt kontringsspel. Spelarna vet vad man skall göra när man får bollen i särskilda positioner. Man lyckas ta sig till målchanser. Det är även genom detta som man sårar City vid första målet.
Nyförvärven såg pigga och fräscha ut. Då tänker jag inte i första hand på exempelvis Payet och Moses – dem var givetvis bra. Utan Antonio och Jelavic var oerhört härliga att se. De sprang, kämpade och slet. Trots lite speltid.
Vill återigen berömma Winston Reid. Nyzeeländaren var en av två murar tillsammans med Adrian.
Nu väntar Leicester i Capital One Cup på tisdag innan det är dags för ”The Canaries” att besöka Boleyn Ground.
COME ON YOU IRONS!
