Sökes: Kompetent fotbollstränare till Wigan
Over and out konstaterade Dave Whelan efter förlusten mot Derby som blev Owen Coyles fall. Faller gör också Wigan Athletic, nu måste en tränare med spelidé och passion måste komma in och rädda upp situationen.
I maj lyfte Wigan FA-cuppokalen efter en fantastisk insats på Wembley. Det kändes surrealistiskt då men nu känns det som att det inträffade under en helt annan tideräkning. Det är farligt att bli nostalgisk i sådana här dystra tider då man kan intala sig om att man hör hemma på en högre nivå än den platå ens fötter tillfälligt råkat hamna på.
Wigan är inte en klubb som givet hör hemma i Premier League men det är en klubb som åtminstone anno 2013 bör kunna utmana om att ta steget dit. De åtta fina säsongerna som det blev i Premier League, det var där och då men nu är det enda väsentliga här och nu. Här och nu stavas 14:e plats i ligan, ingen spelidé och uppgivna fans på läktaren.
Samtidigt är det långt ifrån oväsentligt att jämföra dagens Wigan med majupplagan. Så relativt kort tid har gått men devalveringen som skett sedan dess är monumental. Ingen förväntade sig att Championship skulle bli en enkel resa, jag trodde till och med ett tag när Martinez lämnade att man riskerade att göra en Wolverhampton. Alltså att falla handlöst rakt ner till League 1.
Men så kom sommaren och med den en mängd spännande nyförvärv. Det var bland andra en erkänd målskytt i Grant Holt, James Perch samt stabila försvarsspelare i Stephen Crainey och Ryan Shotton och så Scott Carson i målet. Det kändes väldigt brittiskt, men samtidigt kändes det kanske som rätt väg att gå för att bemöta den helt nya verklighet som var Championship.
Det blev också brittiskt, men utan kämpaglöden. Spelet har glimtat till någon gång men det har främst varit på grund av att enskilda spelare har blixtrat till emellanåt. Det har hela tiden sett impotent och handlingsförlamat ut. Det har inte funnits någon röd tråd i spelet överhuvudtaget förutom att det varit väldigt, väldigt tråkigt.
Whelan sa i en TV-intervju kort efter Owen Coyle lämnat klubben att ”I’ve got an completely open mind” angående Coyles efterträdare. Han menade på att det är den rätta inställningen att ha när man ska leta ny tränare. Till viss del kan jag hålla med gamle Whelan men samtidigt skulle jag gärna se att han hade någon form av idé. Steget från Roberto Martinez fina passningsinriktade fotboll till Owen Coyles … ja vad fan det än är vi tvingats genomlida dessa månader, har varit för stort för snabbt. Ska man hitta den nye Martinez eller ska man våga sig på en omgång rysk roulette genom att anställa en Ian Holloway?
Osmaklig Coyle
Owen Coyle hann med att göra en sådan där intervju där han bemöter supporterkritik på sämsta möjliga sätt genom att alienera sig från dem. Väldigt ofta en indikation på att en tränare håller på att helt tappa all kontroll och att han är på väg bort. En sorts sista sving mot allt och alla som stinker personlig desperation.
Dagen efter var han borta.
I samma intervju skyllde han också ifrån sig och menade på att de bästa spelarna hade lämnat klubben och att fansen därför skulle ”take a reality-check”. En förolämpning mot truppens nuvarande spelare av den grövre skalan. För även om spelare som James McCarthy, Arouna Koné och Antolin Alcaraz är borta ÄR Wigans nuvarande trupp betydligt bättre än den 14:e platsen man för tillfället ligger på.
Truppen innehåller fortfarande Callum McManaman som gav Pablo Zabaleta och Gael Clichy mardrömmar ett bra tag efter att fullständigt blivit bortdribblade gång på gång av yttern i FA-cupfinalen. Finalens ende målskytt Ben Watson finns också kvar i truppen. Owen Coyle hade inte fog för att klaga på spelartruppen. Den är bra och den är väldigt stor, stor nog för att klara skador och spel i Europa League.
Holloway on the way?
Oavsett vem som tar över Wigan måste han sätta laget direkt. Laget saknar för närvarande helt något som liknar organiserat spel och det är spelare som inte verkar bry sig så mycket om hur det går. Nick Powell, t.ex., jättefin spelare, men hans första reaktion vid reducering 1-3 i söndags är att fira målet. Fullständigt obegripligt.
Om det blir Ian Holloway så hade det kunnat vara ett perfekt val. Holloway är fullständigt mental men är samtidigt erkänt duktig på att krama ur max ur sin spelartrupp, om än under kort tid. Men jag är tveksam till att välja honom just nu. Han lämnade Crystal Palace för en tid sedan dels på grund av ganska urusla resultat men främst efter att haft personliga bekymmer. Bekymmer som kvävt Holloways passion och om den mannen förlorar sin passion, är det rent ut sagt inte mycket kvar att tillgå.
Paul Jewell har nämnts också, men det har man förvisso gjort varenda gång tränarposten i Wigan varit ledig senaste åren. Jag är tveksam till Jewell enbart på grund av att jag är per definition skeptisk till återkomster. För den oinsatte var det Jewell som styrde det Wiganskepp som åkte från League 2 till Premier League mellan åren 2001-2007. Han kan klubben och har antagligen fortfarande en god relation med Dave Whelan. Han har dock ett tämligen tveksamt facit post-Wigan med föga spektakulära prestationer i Derby och Ipswich.
Owen Coyle var fullständigt ute och cyklade med det mesta under sin tid i Wigan. Lyckligtvis har han nu cyklat färdigt. Låt oss hoppas att inte Dave Whelan istället kliver upp på den cykeln när han ska välja Wigans näste manager.
Come on Latics!
