Sommar med Harry och hans gäng
Silly Season är över oss, och när den är det har den en tendens att fullständigt dominera oss. Denna sommar har inletts på ett osympatiskt sätt, men det gäller att hålla en viss distans till det som sker. Shelfsides Cruyff hjälper oss med detta.
Många på Shelfside visar upp en otålighet som är svår att identifiera sig med och jag undrar om alla verkligen tycker att det tar så lång tid att inhandla en ny anfallare som vart tionde inlägg vill göra gällande.
Det är inte en dyrgrip på systembolaget vi talar om, i sisådär hundrakronorsklassen, där det går att chansa lite. Skulle det visa sig vara helt bortkastade pengar på denna vinbutelj har man ändå både ekonomin och trovärdigheten i behåll.
Anfallare är en helt annan sak. Vi snackar om en människas tjänster på en bollplan och där man leker med siffror såsom 20 till 30 miljoner. Och då snackar vi inte i kronor utan i euro eller i pund. Det är inte som att köpa en dyr bil som tillhör dig för resten av ditt liv. Spelarens avtal gäller i högst sex år, men kan komma att bli betydligt kortare eller som i somliga fall längre, men bara om båda parter så önskar.
En anfallare kan tvärtemot en försvarsspelare ha ”glömt bort” hur man gör mål från en säsong till en annan. Tänk en försvarare med samma säsongsuppdaterade alzheimer som gick in i en ny säsong och misslyckades med varannan glidtackling, nickade stundtals i eget mål och hade totalt glömt bort hur offside-regeln gäller.
Anfallare är som att köpa lösviktsgodis med ögonbindel eller att välja en livspartner på fyllan. Ni anar vidden och ingen vill bli ihågkommen för att ha släpat hem någon lösaktig skit.
Anfallare säljs inte över Internet och det krävs mer än bara fyra klick från att fullborda ett köp. E-bay tillhandahåller (ännu) inga anfallare även om den forne landslagsmannen Owen Hargreaves låter sälja sina tjänster på Youtube genom en träningsvideo, och om inte annat så lyckades han åtminstone locka till sig Sven-Göran ’Svennis’ Eriksson, en gång en aktad tränare – idag lika trovärdig som Axels tivoli.
Det är väl lite så jag ser på dem, Svennis, Tord Grip och Hasse Backe när de drog omkring i Mexiko City och försökte smälta in och samtidigt få ordning på Mexikos landslag – ett kringresande cirkussällskap.
Några klunkar kaffe ur min ’hetsporre-mugg’ och jag kan se kalendern framför mig. Låt oss dyka ner i Harry Redknapps filofax. Vi börjar på en måndag, alltjämt semestervecka för vår framgångsrika tränarstab i Tottenham Hotspur.
Dag 1: Harry Redknapp pratar med sin tränarstab över telefon, men kommer olyckligt åt högtalarknappen och måste lämna Harrods omedelbart innan tränarassistenten Kevin Bond ’namedroppar’ sin topp-tio-lista på önskade anfallare innan alla hör det. Dessutom ser han Wilson Palacios mamma i ögonvrån och då han inte spelat honduranen på ett bra tag är Harry så klart rädd för ännu en genant stund inne på Harrods med Wilson Palacios frispråkiga moder.
Harry återupptar samtalet när han klivit in i en taxi och rullat betryggande minst fyra kvarter därifrån.
Dag 2: Harry är uttråkad då ordförande Daniel Levy fått honom att lova att det blir inga samtal under några som helst omständigheter med media detta transferfönster. Hemtelefonen ringer och Harry vet att det är den där ettrige dyslektikern från The Sun igen, men Harry tvingas låta svararen ta samtalet. Han går in i vardagsrummet och ser två bandade avsnitt av tv-serien ’Glee’ och somnar sedan halvsittandes. Harry drömmer om Champions League och San Siro-matchen. Han vaknar kallsvettig när Samuel Et’oo rullar in sitt andra mål för dagen och tillika Inters fjärde mål. Harry lyckas aldrig drömma om andra halvleken, den när Gareth Bale svarar för ett hattrick och sånär kvitterar Inters fyramålsledning.
Dag 3. Harry är sur och vill ha en centerforward, en 9:a, men resterande tränarstab önskar istället en forwardsduo och att vi återvänder till beprövade 4-4-2.
Levy ställer sig tveksam till en centerforward och funderar på att det faktiskt kommer en tid efter Harry. Han vet mycket väl att en manager köper en anfallare som den näste managern inte vill ha och namn som Sergej Rebrov och Darren Bent dyker upp.
Levy fingrar på sin Pez och tömmer snabbt magasinet på godis.
Harry ignorerar Joe Jordans statistik-diagram som inkommit i åtta mms under förmiddagen, dels för att han inte får ordning på sin mobil och dels för att statistik inte alltid är så smickrande. Han försöker övertyga de andra och nämner att Levy har snackat om en ny 10:a som kan avlasta Rafael van der Vaart i årets säsong. Alla sover på saken medan Harry själv forskar lite i det hela.
Dag 4: Intet nytt under solen. Olika scouter på uppdrag, frånsett den som avrådde Harry att köpa Luis Suarez. Den agenten sågs senast på ett chartrat plan till Uzbekistan. Ryktet gör gällande att Harry själv bekostat resan och att planet aldrig återvänt. Football Association, FA, har fått nys om detta och Harrys växande mapp på Wembley Park har nu blivit till ett mindre kontor med tillhörande arkiv på den vänstra flygeln och upptas av två heltidstjänster. De flesta scouterna har inget nytt att rapportera om då alla ligor är avslutade. Harry med stab får kolla igenom lite videos på egen hand, men frugan hans har spelat in ’CSI: Miami’ och samtidigt råkat radera samtliga filmer på Aguero och Falcao. Harry suckar och stryker dessa två namn från sin forwardslista.
”Fucking David Caruso”, muttrar Harry när han sorterar bland vhs-banden.
Dag 5: Lite Fabregas- och Nasri-flyttrykten roar Levy och hans Pez föreställande Tweety bird behöver inte plockas fram. Harry har en dag med frugan. Bomben kommer på kvällen: Chelsea ”lägger bud” på Luka Modric genom media. Levy har lämnat hängmattan och hotar med att anmäla Chelsea till FA.
”Modric är inte till salu”, tänker Levy och undrar vilken del av detta ryssjäveln inte förstod.
”22 miljoner är mycket”, tycker Harrys fru.
Harry tittar på henne, i mörkret ser han ljuset, knappt. ”Gå och gör oss lite te, vill du det, darling?”
Dag 6: På självaste lördagen samlar Levy sina rådgivare och Modrics kontrakt granskas. Två samtal sker med Internacional och Leandro Damiao verkar bli ännu en utdragen brasse-historia.
Dag 7. Söndagspromenaden för Harry blir till en lång telefonkonferens istället.
”Hur går det med Damaio?” undrar Harry.
Levy suckar. ”Ni vet, Internacional. Kanske i januari, vem vet”.
Kevin Bond påminner hur bra Sandro Ranieri är och påminner om att han var värd att vänta på och avslutar med sin stående imitation av Carlsberg-reklamen: ”Worth waiting for”.
Levy skrattar inte. Hans hjärna gör kopplingar till Liverpool och han föreställer sig bryggerier sprängas i luften och sedan påminner Harry honom om:
”Pool verkar köpa alla andrahands-sorteringar, Adam, Downing, och det till överpriser.”
Alla skrattar och Levy ler innerligt.
Dag 8: Måndag förmiddag och de flesta i truppen samlas. Modric kvar i Kroatien.
Staben snackar om möjligheten att Modric lämnar.
”Inte en chans säger”, säger Harry. ”Grabben skrev på ett sex års kontrakt förra sommaren. Han vill stanna och vinna något med oss, sade han inte det grabbar?”
”Jo, det gjorde han”, säger Kevin Bond och kastar ut bollnätet.
Dag 9: tisdag och tuppen gal. Jordan ringer upp Harry och är upprörd.
”Har du läst vad den lille jävlen säger?!” skriker Jordan i telefonen.
”Joe, det är dags att släppa Gattuso.”
”Nä fuck him, jag menar Modric! Han anser 22 miljoner är ett bra pris och verkar vilja gå till Chelsea!”
Harry tappar telefonluren i golvet.
Dag 10: Harry vill att staben ser över möjligheten att värva ny kreatör på mitten om en eventuell Modric-affär skulle bli av. Anfallsdiskussionen har hamnat i skymundan. Levy meddelar att han ska ha möte med Modric på torsdagen. Truppen tränar som vanligt och van der Vaart passar på att berätta för media hur bra han trivs i Spurs.
Dag 11: Modric samtalet ska ske på kvällen. Levy lite orolig över att ryssens lyx-yacht har synts i Kroatien. Samtalet sker och Levy berättar för Modric att han inte är till salu.
”Jag vill till Chelsea och det var ett bra bud”, säger Modric.
Levy visar honom en massa siffror, kalkyler och diagram och 45 minuter senare säger Modric motvilligt att han fattar.
”I understand”.
Harry möter pressen och meddelar att Modric inte är till salu. På frågan hur Modric tyckte om det hela:
”He understood.”
Dag 12: Fredagsträningen avslutad. Harry lämnar en liten lista med forwards till Levy som passar på att meddela att den nya 10:an heter Cabellos.
”Never heard of him”, säger Harry och blinkar dubbelt och skakar lite på huvudet.
Levy faxar några klubbar för att kolla om deras forwards är till salu. Atletico Madrid svarar omgående att Diego Forlan kan komma att säljas. Espanyol-kontoret verkar ha gått för dagen. Likaså Bilbao-kontoret verkar öde. Villarreal svarar med ett fax ”vi återkommer på måndag”, men Levy ser inte faxet förrän nästan en vecka senare då den struliga faxmaskinen inte byts ut, trots att den redan förra sommaren strulade. FA ansöker om en husrannsakan för att granska Levys faxmaskin. Levy vill inte göra sig av med den av nostalgiska skäl.
”Jag har åtta miljoner anledningar att behålla den” säger Levy och tänker på den lyckade van der Vaart-affären fem i tolv.
Dag 13: Under lördagen ser Bilbaos ledning Levys fax. De svarar att Fernando Llorente kostar närmare 35 miljoner euro. Levy suckar och går loss på den lille Tweety bird. Innan han lämnar kontoret har han dragit iväg ett fax och ett bud på 30 miljoner euro.
Dag 14. Söndagsgrått ute. Samma jäkla rykten muttrar Harry över förmiddagsteet:
”Samma itk-snubbar skriver bara strunt. Vi kopplas ihop med de som har två år kvar till pensionen eller anfallare med 89,5 miljoner i utköpsklausul (Hulk i Porto),” fnyser Harry.
Levy skrattar i solstolen efter att Harry sms:at honom (med hjälp av frugan).
Staben samlas för en lunch och de köper Harrys argument, förutsatt att en ny 10:a köps in och kan avlasta van der Vaart.
”Cabellos”, säger Harry.
”Never heard of him”, säger tränarstaben i kör.
Dag 15: Pressen undrar varför Modric inte tränar med laget. Harry tvingas förklara att Modric inte sprang med de andra i skogen som en försiktighetsåtgärd med tanke på kroatens hälsena. Harry kör hem och undrar hur i helskotta pressen kunde veta det. Hade de gömt sig i skogen?
”Tusan”, tänker Harry högt och skrattar. ”Tänk om de såg William Gallas imitation av Arsene Wenger?” Harry trampar på gasen och lyssnar på Pet Shop Boys på väg hem till frugan.
Bilbaos ledning faxar tillbaka till Levy att de vill har 32 plus ytterligare 3 miljoner euro efter 20 spelade matcher.
Dag 16: Pablo Osvaldo-ryktena når pressen trots att de inte svarat Levys fax. Levy undrar vad grabben kostar, men får redan på kvällen läsa summan på Skysports: 20 miljoner pund.
Levy suckar. Kvällspressen rapporterar om en knäskada på Sandro och samtidigt gör Chelsea anspråk på West Hams Scott Parker. Det visar sig sedan bara vara en låneavtals-förfrågan.
Levy ringer upp Harry och undrar om han tycker Llorente är värd närmare 35 miljoner euro. Harry tvekar och väljer att sova på saken.
Dag 17: Truppen gör sig redo för Sydafrika. Alla är hoppfulla. Levy meddelar att Damiao-affären har skjutits upp. Man har några unga spelare på gång. Det är dock inte officiellt än då medicinsk undersökning väntar. Under eftermiddagen när posten levereras går Levy bärsärkargång på sin lilla Tweety bird och avskiljer huvudet från kroppen och allt Pez-godis sprids över hela kontoret. Alla tystnar. Detta har inte hänt sedan Dimitar Berbatov gjorde sig omöjlig. Ingen frågar vad och Levy säger inget.
Kevin Bond visar två nya foton på Assou-Ekottos nya frisyr och uppdaterar sin status på facebook till: ’relaxar hos Levy’.
Levy ser Villarreals fax när han just tänkt svara Bilbao.
”Tusan, Giuseppe Rossi är intresserad”, vrålar Levy och dunkar Joe Jordan i ryggen.
Jordan missar sitt kast med Dart-pilen som istället glider förbi måltavlan på den öppna dörrens baksida, egentligen en bild från Football Punk föreställande Gattuso i Milan och ut i korridoren, och missar Michael Dawson med en ynka tum.
”För fan Jordan”, vrålar Harry. ”Nån jävel kommer nu tro vi har nåt otalt med Daws!”
Levy svarar Villarreal, men inser att Juventus ligger bättre till med nästan en veckas försprång.
Även ett fax till Bilbao går iväg angående Llorente.
”Ryssjäveln budar och vill ha Modric för 25 miljoner plus ytterligare 3 miljoner efter ett visst antal matcher i Chelsea-tröjan”, suckar Levy. ”Hur fan stavar man ’inte till salu för under 40 miljoner pund på ryska?’ Någon som vet?”
Jordan håller upp långfingret. ”Teckenspråk är universellt.”
Bilbao tar emot Levys fax och vidarbefodrar till Llorentes agent som ber att få återkomma efter helgen, någon gång mellan dag 22 och 24.
Dag 18: Tottenham är i Sydafrika. Media meddelar att Modric har lämnat in en transferansökan om att få lämna Tottenham, att Dawson är missnöjd och att Roma vill ha Sandro. Harrys telefonsvarare är full av meddelanden och inga dementier från hans sida har uppenbarligen tolkats som självklara ’ja’.
Dag 19: Harry inser att han glömt både mobil och filofax hemma i London.
Tålamod är en dygd. En fotbollsklubb är större än en enskild spelare. Och inget är hugget i sten förrän den officiella hemsidan har bekräftat eller dementerat.
Det är svårt att låta bli att önska sig tillbaka till tiden för de två föregående transferfönstrena då Harry fick lov att vara frispråkig och ingen verkade vilja lägga beslag på våra dyrgripar.
Tiderna förändras, men en sak förblir densamma – fansens kärlek till sin klubb.
