Stefan Moore - Talangen som försvann och glömdes bort
Efter att ha överglänst en 16 årig Wayne Rooney i FA Youth Cup finalen 2002 och gjort mål i sin Premier League debut trodde många att Stefan Moore gick en ljus framtid till mötes. Fyra år senare var Wayne Rooney en av nyckelspelarna i ett stjärnspäckat engelskt landslag under VM i Tyskland, medan Moore spelade Non-League fotboll för Kidderminster Harriers. Nedan följer en berättelse om Stefan Moore och hans karriär från debuten i Premier League till livet som taxiförare och skyttekung i Non-Leag
Aston Villa hade påbörjat sin försäsong en månad tidigare än övriga Premier League lag. Lagets åttonde plats i tabellen föregående år innebar att man hamnat utanför kvalificeringsstrecket för de båda turneringarna, Uefa Champions League och Uefa Cupen. Istället för att gå in i spelåret i augusti fick man nu istället börja i juli för att försöka vinna Intertotocupen och på så sätt ta sig in i Uefa Cupen. Villa hade tappat en del av sin ryggrad i upprinnelsen till den tidiga starten. Mittbacksgiganten och kaptenen Gareth Southgate hade sålts till Middlesbrough och den mångfaldige landslagskeepern David James hade lockats av spel på Boleyn Ground för West Ham United. Tränare John Gregory var därför tvungen att agera snabbt på transfermarknaden och Villafansen fick glädjas åt ett antal, på förhand, intressanta värvningar.
För att fylla tomrummet kaptenen Gareth Southgate lämnat efter sig snodde man åt sig Racing Santander stjärnan Olof Mellberg framför näsan på storheter som FC Barcelona och Valencia CF. Och när nyblivne pristagaren av Reuters Best Goalkeeper Ever Award, Peter Schmeichel som många trodde hade gått i pension, dök upp på träningsanläggningen i Aston började klubben fånga intresse från fotbollsvärlden. Kort därefter hade man även lockat marockanska landslagsspelarna Hassan Kachoul och 98 års African Footballer Of the Year Mustapha Hadji till klubben. Villa hade rustat upp och Gregory hade med sina värvningar börjat mönstra ett slagkraftigt lag, men han sökte fortfarande efter en anfallsvärvning. Klubben hade förra året befunnit sig i samma anfallsjakt.
En jakt som slutade i att man trodde sig ha funnit något alldeles speciellt. En colombian bofast i Argentinska Primera Division vid namn Juan Pablo Angel. Efter att ha värvats till River Plate som Hernan Crespos tronarvinge hade Angel infriat. Med sitt sinne för mål trollband han det argentinska folket och nådde tidigt in i ”Barra Bravas” svårflörtade fotbollshjärtan. Angel hade vunnit stor uppskattning i hela Sydamerika. I en hommage till den colombianska ”ängeln” syntes fans utsmyckade med vingar på matcherna. Under 4 år hade Angels mål skapat vingslag från tusentals fans på River Plates El Monumental. Vingslag som, år 2000/01, slutligen tog sig bortom den sydamerikanska kontinenten in mot Europa och över Birmingham.
Angel kostade Aston Villa 140 miljoner och blev klubbens dyraste värvning någonsin. Men ankomsten till de brittiska öarna hade inte motsvarat förväntningarna som hans rykte omgav sig med. Istället var han nu hårt ifrågasatt. Visserligen hade han säkrat europeiskt spel och samtidigt skjutit ner Coventry i Football League One i ligans sista match, men det var också det första och enda målet han gjorde under sin första säsong.
Detta var inte tillräckligt för Gregory som hade tappat förtroende för Angel.
Trots att man hade landslagsmeriterade spelare som engelsmannen Dion Dublin och fransmannen David Ginola och en framtida A-landslagsspelare i Englands U 21 stjärna Darius Vassel, plockade man in kroatiska ligans skyttekung Bosko Balaban för 75 miljoner. Ett beslut som skulle visa sig kostsamt för Gregory och hans roll som huvudtränare för Villa.
Temat var som sagt anfallare inför säsongen 2001/02 och i skymundan av Gregorys febrila jakt efter en stark anfallsuppsättning började en ung akademispelare vid namn Stefan Moore väcka stor beundran runt träningsanläggningen i Aston. Moore var ansedd som en av de största anfallstalangerna som kommit från Romulus FC sedan Darius Vassell. Som erkännande för sin dominans inom ungdomsfotbollen hade han redan blivit uttagen att representera Englands landslag på fyra olika nivåer, U15, U16, U17 och U19!
Men Moores debut i A-laget skulle dröja och istället skulle frågetecknen kring Gregorys anfallsvärvningar rätas ut när Aston Villa nu gick in i spelåret med matcher i Intertotocupen. Och det började bra. Aston Villa vann Intertotocupen och gick in i den nya upplagan av Premier League med ett stärkt självförtroende. Man inledde även ligan övertygande och toppade den för en stund. Men ett praktfiasko i Uefa Cupen, med tidigt uttåg mot NK Vartes, medförde ett negativt trendbrott i ligaspelet. Med endast två vinster på tolv matcher hade Aston Villa tappat fäste i toppen och i medierna började ledarskapet starkt ifrågasättas.
John Gregory hade varit vid rodret i fyra år, något ingen annan lyckats med sedan Ron Saunders dagar. Men klubbens ordförande Doug Ellis var inte kallad The Deadly Doug för intet och efter fortsatt dåliga prestationer trodde många att Gregorys dagar var räknade. Men istället, trots en förlösande vinst mot Charlton, valde Gregory självmant att lämna rollen som tränare. Gregory menade att han var missnöjd med den transferbudget han fått till sitt förfogande och underströk att han velat agera på transfermarknaden när laget låg i toppen av ligan. Doug Ellis hade avslagit sådana åtaganden och hade hållt fast vid sitt beslut även när laget började förlora matcher. Klubbens ekonomi tillät det inte. På grund av de dyra värvningarna av Angel och Balaban, där den sistnämnde inte ens längre var en del av A-truppen, var inte Ellis villig att spendera förrän Gregory sålde någon av dem för att få loss pengar. Balabans värde hade sjunkit och Angel, som börjat visa upp en gryende form, var den enda som kunde ge klubben pengar. Men Gregory vägrade sälja Angel och istället avgick han i protest.
I medierna började man spekulera kring ersättare. Man trodde att Ellis var ute efter ett större namn med erfarenhet av europeisk toppfotboll och holländaren Van Gaal dök ofta upp som en kandidat. Men istället blev det Graham Taylor, ett kärt återseende för många av Villas anhängare.
Taylor hade haft ansvaret för laget innan tiden för Gregorys ankomst och efter att ha fört laget tillbaka upp i högstadivisionen 1988 och 89-90 etablerat laget i toppen med en hedersam andraplats lämnade han för jobbet som Englands förbundskapten. Ett monumentalt misslyckande i VM kvalet 1993, där England missade avancemang till VM-slutspelet, ledde till hans avsked samma år. Sedan dess hade Taylor varit arbetslös. Aston Villa blev därför en nystart. Han skulle nu försöka vinna tillbaka sin heder med att vända lagets dåliga trend i ligan. Återkomsten gav dock inga större avtryck. Tre vinster på fjorton matcher blev facit, men tack vare två vinster i slutet av säsongen hade man säkrat en plats i sommarens Intertotocup.
Trots dåliga resultat fanns en del att glädjas åt för Villas fans. Graham Taylor var en man med öga för unga förmågor och hade kort efter sin anställning värvat in supertalangen Peter Crouch från Portsmouth. Crouch hade gjort 19 mål för Pompy i Football League One och hans längd kombinerat med god teknik skvallrade om en ljus framtid. Tillsammans med Angel, som började hitta sin plats i Villa, bildade man ett spännande partnerskap. Darius Vassell hade debuterat i Englands landslag under säsongen. Iklädd tröja nummer tio hade han cykelsparkat in sitt första landslagsmål i en träningsmatch mot Holland och var nu en outsider till Sven Göran Erikssons VM trupp 2002. Förutom Crouch och Vassell hade Gareth Barry tagit stora steg och den tyska supertalangen Tomas Hitzlsperger hade fått göra sin debut mot självaste Manchester United.
Under sin första tid i Villa hade Taylor bevisat att ålder inte har någon betydelse om man är bra nog. Han såg potential i Aston Villas yngre spelare och i en säsongssummerande intervju med Villas hemsida berättade han om viljan att bygga ett lag kring ung entusiasm. Tempot i Premier League hade intensifierats och Taylor ansåg att man behövde föryngra på en del positioner för att kunna spela på det sättet som han ville. Hans ambition var att nå en topp 3 placering. Och för att det skulle vara möjligt hoppades han få se fler unga spelare ta stora steg samtidigt som han ville få in spelare med ”sina bästa år framför sig, inte bakom sig” som han själv uttryckte det.
Redan en vecka senare, ett stenkast från där Graham Taylor stod, skulle hans förhoppningar besannas.
Allt hade sin början i Merseyside, Liverpool. Everton Youth och Aston Villa Youth drabbade samman i The FA Youth Cup Final. Förväntansfulla fotbollsentusiaster flockades till det första mötet på Goodison Park för att få se morgondagens stjärnor göra upp om titeln som Englands bästa ungdomslag. På planen fanns mycket potential, men det var framförallt två spelare som hade imponerat på vägen fram till finalen. Båda i varsitt lag.
I Aston Villa var man lyriska över potentialen hos den i Romulus FC fostrade 18-åringen, Stefan Moore.
Med sin styrka, snabbhet och teknik hade han infriat i akademin. Han hade redan ansetts för bra för ungdomsfotboll och fått testa på Division One fotboll med en utlåning till Chesterfield. Sättet som Villa värnade om Moores talang bevisade att man hade planer för den unge anfallaren som sträckte sig bortom FA Youth Cup finalen. Som lagkapten hade Moore varit Villas bästa och turneringens nästbästa målskytt med fem fullträffar och i Villa var man entusiastiska över hans framsteg. Framför honom i skytteligan fanns ett namn som redan med sina blott sexton år fyllda spåddes vara engelsk fotbolls nya frälsare. Med rykte om sig att vara det största som hänt Everton FC var Wayne Rooney ungdomslagets talisman med sina sju mål i turneringen. Med två mål ifrån European Footballer of the Year, Michael Owens, Youth Cup rekord fanns det möjlighet att vittna historia för den tillresta. David Moyes hade redan låtit honom sitta på bänken i de två senaste Premier League matcherna och han förväntades göra sin debut på den stora scenen redan under pågående säsong. Rooney var namnet på allas läppar inför matchen och tidigare under året hade han med fem mål på fem matcher fört England till en bronsmedalj i U-17 EM.
Nu stod han inför sin sista match i akademilaget med möjlighet att göra ett genuint avtryck i ungdomsfotbollen genom att vinna Fa Youth Cup. De flesta var övertygade att han skulle lyckas och redan i matchens inledning visade Rooney sin potential. Med sex skott mot mål efter 24 minuter lyckades han i den 25:e till slut hitta nätmaskorna med en nick. Men Stefan Moore svarade med att göra två mål och efter Peter Hines 1-3 mål kunde lillebror Luke Moore punktera matchen till fördel för Villa med ett fjärde. Plötsligt var inte Rooney den enda som jagade Michael Owens rekord. När man stod för avspark i match nummer två stod Rooney på åtta mål och Stefan Moore på sju. Men ingen av dem skulle lyckas slå rekordet och matchen slutade med en 0-1 seger till Everton. Tack vare Villas prestation i första matchen vann man på fler gjorda bortamål och för första gången i klubbens historia hade man korats till Fa Youth Cup mästare.
Vad som förväntades bli ett guldkantat avsked tillägnat Wayne Rooney, som med sin sista trofé under armen skulle vandra in i horisonten som ungdomsfotbollens krönta konung, handlade istället om Stefan Moore som på allvar hade befäst sin position som en av landets största talanger. Inför matchen var det Rooneys namn som genomsyrade tidningsrubrikerna, men efter matchen fick han se sig övertrumfad av Aston Villas lovande brödrapar.
” Moores promise fills Villa with hope.Times have been flat these past few seasons for Aston Villa and Everton, big clubs trying to hang on to the coat-tails of the Premiership's top tier. At least this season their youth teams have offered visions of a brighter future, with more players produced in-house than bought in.”
” Villa probably have more, in the Moores, brothers up front for whom big things are predicted. Two goals by Stefan and one by the younger Luke had done a large part of the damage to Everton in the first leg of the FA Youth Cup final at Goodison Park in midweek, rendering yesterday's second leg a formality. And so did Villa play to protect a lead, while Everton were determined to avoid humiliation in defence and could give it a go in attack. ”
- The Guardian
”The final allowed some promising young stars to show off their talent. One thing is for sure, England should have few problems in attack come the 2010 World Cup in Africa. The Villa strike-force of the two brothers Stefan and Luke Moore has real potential. ”
- Alex Hayes Independent UK
För Stefan Moore och Wayne Rooney var detta början på ett ständigt jämförande som slutligen skulle leda till den enes bortfall från rampljuset.
En vecka efter att Graham Taylor deklarerat att han skulle ge unga spelare chansen stod klubben som mästare i Fa Youth Cup. Alla kring träningsanläggningen i Aston ville se sina framtidsmän i A-laget när man nu skulle samlas för att spela ihop truppen inför ligastarten i Augusti. Men när Aston Villa återigen gick in i försäsongen en månad tidigt för spel i Intertotocupen återfanns endast två spelare från finalen mot Everton. Försvararen Liam Ridgewell och Stefan Moore. Under transferfönstret hade man hämtat in Marcus Allbäck från Herenveen som tillsammans med Darius Vassell hade spelat i VM under sommaren. Som notorisk målskytt i den holländska ligan hade han engagerat Doug Ellis intresse. Och när han, tillsammans med anfallspartnern Henke Larsson, lyfte Sverige till en gruppseger i den på förhand uttalade ”dödens grupp” valde man att köpa in svensken.
Aston Villa hade lottats mot FC Zürich i första rundan av Intertotocupen och gick in i mötet med 7(!) anfallare i truppen. Trots spetsad anfallskonkurrens blev ändå Moore den enda av de två uppflyttade som fick spela. Hans första seniorframträdande blev ett inhopp i returmötet mot Zürich där Villa senare avancerade vidare efter att ha vunnit dubbelmötet med 3-2. I nästa omgång lottades man mot franska Lille och Moore fick även där agera inhoppare. Villa fick dock se sig besegrade och blev istället tvungna att förbereda sig inför Premier League starten.
Villas prestation som lag var en besvikelse, men Stefan Moore hade redan gjort avtryck på sina nya lagkamrater. Aston Villas turkiske försvarare Alplay Özalan erkände i en intervju att Moore var nästintill omöjlig att markera på träningarna och jämförde den unge anfallaren med den majestätiska West Ham anfallaren Frederic Kanouté som ofta ställde till det för Aston Villaförsvaret i Premier League.
Graham Taylor hade nu fått en hel försäsong på sig att renovera om i klubben och målet var klart.
Villa skulle konkurrera i toppen av tabellen och den första riktiga värdemätaren kom redan i första matchen när Liverpool kom på besök. I den 48:e minuten, trots fröjdig anfallsfotboll från Villa, var det gästerna som spräckte nollan när norrmannen John Arne Riise kom i ett friläge. Ett resultat som kvarstod och Villa hade fått tuffast möjliga start på säsongen 01/02.
En uddamålsförlust följdes upp av en annan när Villa reste till London och White Hart Lane.
Spurs tidiga ledningsmål besvarades med en imponerande offensiv från Villa som ständigt hotade kring målvakten Kasey Keller. Men Tottenham lyckades härda ut stormen och Villa lämnades tomhänta efter två matcher. Graham Taylor drog i alla trådar för att få rätsida på Aston Villas anfallsspel som ännu så länge stod utan mål och valde att spela med tre stycken mot Man City. Och det med resultat!
Darius Vassell gav Villa en ledning som man höll matchen ut och de första tre poängen var bärgade. Men den tillfälliga lättnaden över de första poängen skulle snabbt omvandlas till oro veckan därpå. Ytterligare en uddamålsförlust mot ett svajigt Bolton och en skadad Darius Vassell gjorde att laget var utan sin enda målskytt inför hemmamatchen mot Charlton. Ännu en gång skulle ett möte med Charlton bli ett preludium till en ny tid i Birminghamklubben. Förra årets sammandrabbning hade resulterat i Gregorys plötsliga avsked. Men årets möte skulle generera positiva rubriker. En ny hjältes ankomst!
Med en skada på Vassell, stod plötsligt dörren på glänt för Stefan Moore som ännu inte fått sin chans.
Matchen stod 1-0 till Villa sedan nyförvärvet från Hibernian, De La Cruz, blivit historisk som första ecuadorian att näta i en Premier Leaguematch. Klockan närmade sig den 75:e minuten när tröja nummer 25 dök upp vid sidlinjen. Enda sedan Moore vid nio års ålder kom till Villa hade han drömt om att en dag få chansen att debutera i Premier League och nu var dagen här. Stefan Moore stod redo för sin debut. Allbäck tackades av och ett jubel spred sig runt Villa Park när den unge engelsmannen för första gången gjorde entré. Åtta minuter senare hamnade bollen vid hans fötter. Moore satte fart mot mål och ett ögonblick av briljans, när Moore påpassligt spelat bollen mellan två framåtrusande försvarare och själv löpt förbi, följdes upp av ett behärskat avslut som överlistade målvakten och letade sig in i mål. En prestation, som med finess och snabbhet kombinerat med en behärskad teknik, hade utförts med en flärdfullhet tillräcklig för att hänföra vilken fotbollsdyrkare som helst. Det var ett speciellt mål och rubrikerna morgonen därpå tillägnades Aston Villas nya hjälte.
” Teenager Stefan Moore lifted the pressure from under-fire boss Graham Taylor as his debut wonder-goal helped Aston Villa beat Charlton 2-0.”
” Ecuador international Ulises De la Cruz made the breakthrough after 70 minutes when he weaved his way into the box before stabbing the ball past Dean Kiely. But it was Moore's strike which will grab the headlines, the teenager picking up the ball on the edge of the box, slipping it between two defenders before smashing it into the back of the net.”
- Irish Times
”Graham Taylor may not be affected by the gloom around Villa Park, but he will have been mightily relieved to avoid equalling the club's worst start to a season when two unexpected sources last night brought a delayed touch of excitement to the club. It was a night of firsts for Villa as 18-year-old Stefan Moore confirmed the high expectations placed upon him with a wonderful second goal to confirm victory after Equador international Ulises De La Cruz had ended Charlton's stubborn resistance in the 70th minute.”
” youth team prodigy Stefan Moore, eased the gloom around Villa Park by rounding Rufus like he was a traffic cone on the training field, before measuring his shot into the far corner. Perhaps the reality is that, in the impressive 18-year-old, Villa have someone to excite after all.”
- The Telegraph
Stefan Moores första mål var mer än någon annan skadefri Aston Villaanfallare hade presterat under hela säsongsupptakten och rösterna om att få se Moore i startelvan mot lokalrivalen Birmingham blev allt högre. Men trots ett succéinhopp mot Charlton fick han förbli på bänken under hela matchen och bevittna ett utbuat Aston Villa förlora med 3-0.
En månad tidigare hade Wayne Rooney blivit den andra yngsta seniorspelaren i Evertons historia att spela i Premier League när han, i sin debut mot Tottenham, assisterade fram till lagets första mål. Och den 22:e September skulle de båda talangernas vägar åter korsas. Men medan Rooney fick fortsatt förtroende av David Moyes så var Moore återigen förpassad till bänken.
Vid ställningen 2-2 byttes Moore in. Han presenterade sig direkt när han någon minut efter sitt inhopp drog iväg ett skott som seglade utanför mål. I den 85:e minuten avgjorde den andre inhopparen Dublin matchen som slutade 3-2 till Villa och båda hyllades för sina inhopp av tränare Graham Taylor: ” Dion Dublin and Stefan Moore gave us that added bite when attacking”. Stefan Moore hade återigen stulit rubrikerna från Wayne Rooney, som efter att ha ådragit sig ett gult kort i matchinledningen aldrig riktigt kom till sin rätt.
Och Moores prestationer gick inte ligan förbi.
Men Taylor höll hårt i tyglarna och efter en cupmatch mot Luton fick Taylor frågor angående Moores framfart i Premier League och orsaken till varför han, trots god form, fått vänta på sin första start för klubben.
Taylor svarade instämmande om Moores form men uppmanade till tålamod.
” Villa manager Graham Taylor is drooling over the form of rookie striker Stefan Moore and insisted: 'He will get even better.'
Taylor knows that some players look dynamite as 16 and 17-year-olds and never get any better but he insists that is not the case with Moore.
'I am very pleased with him. I am conscious of the fact that you can sometimes get a young boy who does so well but your assessment of him is `I don't think he is going to get any better even though he is only l7'.
'But, with Stefan, there is a lot more to come. You have to help them and develop them properly but he has a lot more to come brain-wise, movement-wise, strength-wise.
The fans are also right behind him as well. He comes in and fires a shot off target and gets clapped. If that was a senior pro, they would boo him!' ”
Samtidigt i Merseyside hade Wayne Rooney återigen skrivit in sig i historieböckerna. Denna gång som den yngsta målskytten i Evertons historia. Efter att bara varit på plan i 20 minuter, sedan han bytts in efter en dryg timme, hade han gjort sitt första mål av två i Evertons cupmatch mot Wrexham och suddat ut Tommy Lawsons 70 år gamla rekord.
Medan Moore inväntade förtroende från tränare Taylor började Rooney blomstra under David Moyes ledarskap och två matcher senare skulle han på allvar befästa sin roll som startspelare i Everton. I de döende minuterna av matchen mellan Everton och Arsenal gjorde han också sitt första mål i Premier League. Med ett långskott, som överlistade en chanslös David Seaman, hade han begravt den 49 matcher långa Invincible eran för The Gunners och försatt en hel nation i extas.
Efter matchen var det en häpen Wenger som stämde in i hyllningskören till den nya tonårsstjärnan.
”He`s supposed to be 16?
"He is the biggest English talent I have seen since I have been here,"
"He is everything you could dream of having. Intelligent, quick reactions, strong running with the ball.”
"I hope he will not get injured in the next two or three years, and cope mentally with what happens to him.
"He's a huge talent."
Men snart kom startdebuten även för Moore. Den 26:e oktober väntade ett fullsatt Old Trafford och ett möte med Manchester United. Stefan Moore var uttagen som startspelare tillsammans med Dublin på topp. Villa hade bara gjort 6 mål på 10 matcher och befann sig i botten av tabellen. Graham Taylor var pressad och hade till slut vikt sig för fansens önskan om att få se ett nytt anfallspar.
Det var ett Villa som stundtals pressade tillbaka de regerande mästarna och Moore hade redan i de inledande minuterna haft ett avslut mot mål, men fick se bollen ta fel väg om stolpen. Mitt i Villas forcering mot ett överrumplat United sprang Moore i djupled. Friställd med världens bästa målvakt, Fabian Barthez, efter ett läckert instick av Dublin lyckades han få ner den franska landslagsmålvakten mot marken och skulle bara rulla bollen förbi honom. Men Barthez gjorde en makalös benparad och höll fortfarande matchen mållös. Sedan kom ändå det efterlängtade ledningsmålet. Mellberg rusade upp mot bollen på en hörna och tryckte in 1-0 med pannan. Olofs första mål i Premier League. Man U´s Diego Forlan svarade med att nicka in kvitteringen till 1-1 i andra halvlek och resultatet stod sig till slutsignalen vilket gav Villa säsongens första bortapoäng.
När Moore äntligen fått göra sin första match från start och etablerat sig på allvar i Premier League var olyckan framme. Under ett träningspass inför en ligacupmatch mot Preston North End skadade Moore sitt knä och i tidningarna befarade man en långvarig skadefrånvaro. Något som senare bekräftades av Graham Taylor.
I samstämmighet med läkarteamet hade Taylor tagit ett beslut om att Moore behövde vila sitt uttänjda knä för att inte riskera att förvärra skadan. Moore uteslöts från spel de närmaste sex veckorna för att rehabilitera och tillvaron hade tagit en oväntad vändning för den unge anfallaren.
Ett transferfönster stod för dörren och Moore, som fortfarande gick i skolan, hade ännu inte erbjudits en förlängning av sitt utgående proffskontrakt. Den 4:e december blev en kritisk punkt i karriären. Aston Villa underpresterade i ligan och riskerade att göra negativa ekonomiska resultat till följd av det. Både ordförande Doug Ellis och tränare Graham Taylor visste det. För den utomstående betraktaren är Premier League en fotbollsliga men bakom väggarna till den yttre glansen finns en annan verklighet. Pengar.
Premier League är mer business än fotboll och med en offensiv som hade svårigheter att leverera var Aston Villa tvungna att hitta en lösning på problemet för att säkra de ekonomiska fördelarna som en plats i den högsta divisionen gav. Skulle klubben prioritera en förlängning med Moore eller skulle man istället sondera marknaden efter nya spelare? Moore stod nu vid ett vägskäl som väldigt många unga spelare stått inför. Hans vara eller icke vara i Premier League skulle för första gången beprövas. Hade Moores prestationer varit tillräckliga?
Men väntan blev inte lång. Den 12:e december markerade en ny milstolpe i Moores karriär och ett nytt kontrakt på 3,5 år. Samtidigt som rehabiliteringen gått förvånansvärt bra och Moores skadefrånvaro förväntades bli mycket kortare än anat. Och så blev det. Tre veckor senare var han åter i träning och i den 46:e minuten i en match mot Liverpool på Anfield gjorde han sin comeback. Liverpool som hade tagit ledningen mot ett sömnigt bortalag fick se ett intensivare Villa i den andra halvleken. Stefan Moores inträde efterföljde en kvittering av Dion Dublin på straff och när signalen ljöd för full tid hade Villa stulit med sig en poäng hem till Aston.
Stefan Moore tagit avstamp där han lämnat innan sin knäskada och blev belönad med en startplats mot Tottenham där han förpassade en underpresterande Darius Vassell till bänken. Men Villa lyckades inte följa upp poängen på Anfield med en seger utan fick se sig besegrade av ett formstarkt Tottenham med en snöplig 0-1 förlust. I tidningarna efteråt fanns ändå Moore med som en ljuspunkt för hemmalaget:
”Moore a player full of promise was a potential danger when he darted through to finish with an angled shot wich Darren Anderton headed away”
Fyra dagar senare belönade BBC Sports Moore för sina prestationer med att inkludera honom i en artikel kallad ”Premiership young guns”. Med ett erkännande som en av de fem mest lovande spelarna i Premier League tillsammans med James Milner, Neil Mellor, James McEveley och Wayne Rooney presenterade man Moore som en spelare som hade alla egenskaper för att lyckas.
”His premiership form this season has suggested immense promise. Tall, quick, and good on the ball, Moore has all the attributes necessary to succeed in the Premiership but is being treated with kid gloves by his manager.”
Moore fick förtroende från start i de tre efterföljande matcherna, vilka slutade med två vinster och en förlust. När säsongen skulle summeras några matcher senare hade Villa klarat kontraktet. Graham Taylors målsättning att nå topp tre hade inte uppfyllts på långa vägar och han hade tillsammans med styrelsens samtycke valt att avgå. Istället var det arkitekten bakom Leeds Uniteds framfart inom engelsk fotboll de senaste åren, David O´Leary, som stod som ny huvudtränare för klubben. Doug Ellis hade enligt O´Learys egna utsago bjudit hem honom på en kopp te och varma mackor innan han erbjudit honom jobbet som han gladeligen tackat ja till. O´Learys historik som läromästare för unga spelare motsvarade Ellis vision om hur han önskade att Aston Villa skulle arbeta. Han hade vunnit stor uppskattning i England för främjandet av akademispelarna i Leeds. Efter beslut att flytta upp spelare som Jonathan Woodgate, Alan Smith, Harry Kewell, Ian Harte och Danny Mills byggde han grunden till ett Leeds som med underhållande fotboll uppnådde kontinuerliga topplaceringar i ligan samt spel i Europa under flera säsonger.
Efter en stor ekonomisk missräkning för Villa under föregående år var David O´Learys transferbudget begränsad och utöver värvningarna av Gavin McCann och Thomas Sörensen från Sunderland fick han förlita sig till den befintliga truppen. Under O´Learys ledarskap förväntades Stefan Moore få fler chanser och på allvar börja etablera sig som en startspelare. En BBC-artikel med rubriken ”Premiership ones to watch” avspeglade samma åsikt. Med anledningen av sin nya tränares filosofi blev nu Moore Aston Villas kandidat till ett genombrott säsongen 03/04.
”The 19 year old striker was a star of Villas 2002 FA Youth Cup winning team and demonstrated his promise last season. He will have matured again and could flourish under David O´Leary, a manager keen to give youth its chance.”
Moore fick dock vänta i 10 matcher innan han fick sin första match under sin nya tränare och säsongen som förväntades bli hans riktiga genombrottsår hade endast bestått av spel i Premier Reserve League. David O´Leary hade istället gett en annan ung spelare från Youth Cup vinnarlaget, från 2002, chansen, Peter Wittingham. Denne hade imponerat till den grad att han till slut blivit en startspelare medan Moore inte ens funnits med i truppen under säsongen. Spekulationer började florera i medierna som löd att O´Learys petningar av Moore inte handlade om sportsliga orsaker eftersom Moores prestationer i reservlaget var imponerande. Tillsammans med lillebror Luke hade han varit den mest framträdande spelaren i ett lag som gått obesegrat i 13 ligamatcher, varav 11 resulterat i vinster. Efter att Stefan Moore gjort fyra mål i en reservlagsmatch mot West Brom började flera lag höra sig för om att eventuellt få låna honom. Men klubben avböjde. Istället inkluderades han i matchtruppen till Villas bortamöte med Newcastle United i Premier League där han äntligen fick göra sin säsongsdebut. Som inhoppare i den andra halvleken gav han ett starkt formbesked och efteråt omfamnades han av sin tränare och lovordades i lokala tidningen Birmingham Post för sitt inhopp.
” The sight of David O'Leary throwing his arms around Stefan Moore at the end of Aston Villa's match away to Newcastle United on Saturday was proof that the manager has high hopes for the young striker. Moore, a 20-year-old striker of pace and skill, has failed to flourish in the way that was expected of a player who dominated their FA Youth Cup triumph in 2002 but his arrival as a substitute during the 1-1 draw at St James' Park at the weekend reminded Villa supporters of his potential. Only Peter Whittingham of the FA Youth Cup team has prospered under O'Leary yet it was Moore who, 18 months ago, seemed the likelier of the two to make the grade. Nevertheless, Moore has been plugging away in the reserves and scored four goals as they defeated West Bromwich Albion last week, ensuring that Villa won their tenth successive match in the FA Premier Reserve League. ”
- Birmingham Post
Men prestationen resulterade endast i sporadiska inhopp, något som inte föll ordförande Doug Ellis i smaken som ansåg att O´Leary brutit mot en överenskommelse att bygga laget kring de unga spelarna. När O´Leary därfter gick ut i media för att kritisera klubben för att inte ha beviljat hans förfrågan om att köpa in spelare, samtidigt som han inte dementerade uppgifter som åter placerade honom som tränare i Leeds, trodde många att samarbetet mellan de båda var över. Men O´Leary blev kvar.
Efter att Moore efter inhopp avgjort matchen med sitt 2-0 mål i segern mot Blackburn Rovers blev han uttagen i startelvan mot O´Learys förra klubb Leeds United på Boxing Day. Matchen slutade mållös men Moore skulle få en ny chans. Dessvärre skulle olyckan återigen grina honom i ansiktet.
Den 19:e januari är datumet som idag på många sätt markerar slutet på Moores Premier Leaguekarriär. Tre veckor efter Leedsmatchen väntade Arsenal och han var tilltänkt som ersättare för en skadad Darius Vassell. Men så blev det aldrig. På en träning inför matchen gick Moore upp för att nicka och landade olyckligt på sin ankel. Skadan höll honom borta från spel resten av säsongen och under 2004/05 var han inte längre en del av O´Learys framtidsplaner. Efter korta utlåningar till Millwall respektive Leicester, med endast ett inhopp i Villa under säsongen, bröt han slutligen sitt kontrakt. Ungefär samtidigt skrev lillebror Luke på ett 3,5 års kontrakt för klubben.
Sedan andra mötet i Youth Cup finalen på Villa Park hade Rooney och Moores karriärer tagit olika riktningar och präglats av stora skillnader, något som kulminerade säsongen 2004/05. Medan Moore föll allt längre bak i hierarkin på Villa Park för att slutligen bryta sitt kontrakt, så hade Rooney blivit en av de starkaste lysande stjärnorna i europeisk fotboll. Efter upprepande och imponerande insatser i Evertontröjan hade han som 17-åring år 2003 blivit den yngsta någonsin att debutera i landslaget. 7 månader senare blev han även den yngsta målskytten någonsin för Three Lions och var givetvis uttagen till EM-slutspelet i Portugal 2004. Som 18-åring stod han för en imponerande uppvisning och blev med två mål mot Schweiz den yngsta målskytten i ett EM slutspel någonsin. Rooney skulle göra ytterligare två mål innan han ådrog sig en knäskada i kvartsfinalmötet mot värdnationen, i vilken England blev utslaget. Prestationerna i Premier League och EM mynnade ut i en 27 miljoner punds transfer till Manchester United och redan i sin debut, mot Fenerbache i Champions League, hade han slagit till med ett hattrick och en assist. Säsongen 2004/05 står på många sätt som symbol för tiden då en av engelsk fotbolls mest framgångsrika individuella karriärer tog fart på allvar.
För Moore, med en förgången tid bestående av förstummande insatser i FA Youth Cup finalen 2002 och med ett anseende som ett av engelsk fotbolls största löften, fanns det fortfarande en förnimmelse till stor potential som genererade lockelser på marknaden. Flera klubbar anmälde sitt intresse för den nu 21-årige anfallarens tjänster som till slut valde spel i Divison One och Queens Park Rangers.
I klubben fanns tränaren Ian Holloway. Han hade efter sitt första tränaruppdrag, där han infört ordning i ett labilt Bristol City, belönats med jobbet som huvudtränare för QPR år 2001. Målet var att rädda sin gamla klubb som låg i botten av tabellen från nedflyttning. Något han tyvärr inte lyckades med. För första gången på 34 år hade QPR åkt ner i Division Two, trots fadäsen fick Holloway fortsatt förtroende. En total ombyggnad väntade och 2003/04 tog man åter steget upp i Division One. Men QPR var en klubb med tunga ekonomiska bekymmer.
Säsongen därpå kom därför att präglas mycket av det nya ägarskapet i form av den före detta italienska affärsmannen och tidigare stjärnagenten Gianni Paladini. Han firades som den nya stora frälsaren, i samband med sin ankomst till västra London och Loftus Road utlovade han att bistå klubben med pengar på transfermarknaden och lyfta klubben ur sin ekonomiska kris. QPR slutade på en 11:e plats samma säsong och när 2005/06 stod för dörren var förväntningarna högt ställda på det ”Nya QPR”. I horisonten fanns klubbfotbollens mest åtråvärda pris, uppflyttning till Premier League och 105 miljoner kronor. Planen var att nå dit och måndagen den 13 juni stod Stefan Moore på podiet på en presskonferens på Twyford Avenue Sports Ground, tilltänkt som en viktig del i den planen. Holloway var lyrisk och rosade sitt nyförvärv i intervjuer.
"He's the sort of player who will help get us back into the Premiership. We're looking to get him back to where he started. What he needs is to get a few games under his belt and, when he does, he'll be flying."
- BBC FOOTBALL
"He's a centre forward with a fantastic brain and great ability," he said. "He's played and scored in the Premiership with Aston Villa and we're looking to get him back to where he started."
"I feel that Stefan hasn't had a fair crack of the whip because he's had a few niggling injuries but I'm hoping that he'll become a sellable asset that I won't want to sell.
"He's the sort of player who will help get us back into the Premiership because that's where we want to be and that's where he deserves to be."
- QPR:s officiella hemsida
Moore började tiden i sin nya klubb på ett strålande sätt med att redan i sin hemmadebut öppna sitt målkonto i en seger över Sheffield United. Moore såg inspirerad ut och runtom i Division One hyste man stor avund för vad som såg ut att bli ett fynd för QPR. Men bakom kulisserna till ett upprymt Loftus Road skedde saker som skulle visa sig bli intro till en såpopera som sedermera skulle leda till Moores avsked från klubben.
Paladinis tid i London hade inte fört med sig någon större ekonomisk vinst för QPR och uppgifter om italienaren som multimiljonär började ifrågasättas. Trots ekonomisk kris hade Paladini utfört affärer som klubben inte haft råd med och medlemmar ur klubbens innersta kretsar hade börjat opponera sig mot honom. Med sitt förflutna som fotbollsagent misstänkte de att italienaren använde QPR för att ge sina agentkompanjoner gynnsamma affärer. Och på dagen för Moores debut hade tumult utbrutit. Enligt Gianni Paladinis egen utsago hade han, inför matchen mot Sheffield United, blivit inkallad till delägaren David Morris kontor. Väl där hade han mötts av en grupp beväpnade män som hotat honom till livet och tvingat honom att lämna sin signatur på ett papper som skulle avsätta honom från hela sitt delägarskap och därmed lämna honom utan relation till klubben. En incident som resulterade i att flera personer, inklusive David Morris, anhölls av polis och Paladini fick gå på matcher i skottsäker väst.
Men vid tiden för rättegången hade David Morris försvunnit och eftersom Morris varit en central del av händelsen försvårades rättegången och man kunde inte fälla någon. Istället skulle Paladini uppbackad av bland annat den nytillsatta direktören, den brasilianska legendaren Dunga, och två Monacobaserade företag med investeringar i klubben utföra en kupp som skulle göra ordförande Bill Powers arbetslös. Samma grupp av direktörer röstade sedan fram Paladini till ny ordförande i klubben och i takt med att Paladinis inflytande växte blev problemen på planen allt större. I början av 2007 stod klubben med skulder på 18 miljoner pund och en misslyckad säsong i backspegeln.
Men inför starten av den nya säsongen anlände de välförsedda Formel 1-affärsmännen Flavio Briatore och Bernie Ecclestone som betalade av alla skulder. Tillsammans med Paladini ritade man upp en fyraårig plan i ett försök att nå Premier League. Men Stefan Moore, som redan under sitt första år hade tappat sin A-lagsplats och även hunnit med att bli utlånad till Port Vale, fanns inte med i ritningarna.
Moore värvades senare på fri transfer till Walsall där han återigen gjorde mål i sin debut för att sedan gå mållös i resterande matcher. Fallet genom och ut ur seriesystemet var ett faktum när han i oktober 2008 skrev på ett korttidskontrakt med Conferencelaget (ett steg från The Football League) Kidderminster Harriers. Moore gjorde 1 mål på 14 matcher innan han släpptes och började spela i den Birminghambaserade klubben Sillhills fjärdelag för att hålla igång. Med 5 mål på 2 matcher hjälpte han laget till en rekordhögposition i ligan och kort efter erbjöds han spel i Non-League laget Halesowen Town i Zamaretto Premiership (två steg ifrån The Football League). Fansen på The Grove fick se en pånyttfödd Stefan Moore göra 40% av lagets mål och lyckades nästan på egen hand bära laget till uppflyttning trots att klubben fått 10 poängs avdrag för att ha gått in i administration efter att ha varit skuldbelagda under en lång tid. Under säsongen hade man mottagit ett rekordbud på runt 25 000 pund från ett storsatsande Conferencelag som ville återta Moore till den heltidsprofessionella fotbollen. Men Moore stannade i Halesowen och i slutet av säsongen belönades han för sina 39 mål på 43 matcher med Zamaretto Premier Golden Boot.
Moore hade bevisat att han var alldeles för bra för Non-League och hans målproduktion ådrog sig blickar från klubbar högre upp i seriesystemet. Vid säsongens slut hovrade klubbar från hela England likt rovfåglar över Halesowen och storsatsande Southern Premier Leagueklubben Brackley Town erbjöd honom ett kontrakt på 1000 pund i veckan. Det ryktades även om att två Football Leagueklubbar var intresserade och det såg ut som att anfallaren skulle lämna Halesowen för nya utmaningar till nästa säsong. Likväl fanns Moore med i Halesowen Towns startelva i premiären för säsongen 2010.
Till följd av meningsskiljaktigheter mellan Moore och styrelsen bröts dock kontraktet och han skrev istället på för Non-League laget S:t Neots. Moores avsked från klubben skulle innebära Halesowen Towns sämsta säsong i historien. I avsaknad av sin bästa målskytt gjorde man endast 24 mål på hela säsongen och i kombination med att man släppte in 107 mål slutade man som den absoluta jumbon i tabellen.
S:t Neots värvning av Moore beskrevs i tidningarna som ”probably the most audacious and biggest transfer deal in the whole of Non-League” och efter att klubben valt att hålla priset hemligt uppstod rykten om en femsiffrig summa och transferrekord.
Med intresse från Football League så var valet att gå ner två divisioner till United Counties League och S:t Neots en stor överraskning. Men S:t Neots var inte främmande för att värva stora namn. Redan förra säsongen, i ett försök att avancera i seriesystemet och med en helt ny arena, värvade man före detta nordirländska landslagsspelarna Steve Lomas och Michael Hughes tillsammans med fransmannen Sylvain Legwinski med förflutet i Monaco, Fulham och Bordeux i rollerna som spelande tränare. Alla tre hade valt att gå vidare efter att satsningen inte fallit väl ut och istället hade man anställt Dennis Greene. Tillsammans med styrelsen hade Greene visat prov på samma ambitioner med S:t Neots som tidigare år, något som lockat Moore. Det skulle visa sig lyckosamt för båda parter då man redan första säsongen fullbordade den bästa säsongen i United Counties Leagues historia. Med endast en förlust under hela säsongen och ett obesegrat bortafacit toppade man ligan på 105 poäng tillsammans med en osannolik målproduktion med hela 160(!) mål på 40 matcher. Nästkommande år vann man Southern League Central Division som nykomlingar och Stefan Moore kröntes till skyttekung.
S:t Neots framgångssaga medförde stora förändringar och om klubben skulle ta ytterligare steg i seriesystemet krävdes större dedikation från spelartruppen. Efter att tidigare varit en semiproffessionell förening med få krav begärde man nu att samtliga spelare skulle träna minst två gånger i veckan. Med sina 86 mål på 96 matcher var Stefan Moore en stor del av klubbens framtidsplaner och man hade förhoppningar om att han skulle möta kraven och förbli klubben trogen. Men Moore, som också ägde en taxifirma i Birmingham vilken han skötte på deltid, valde att prioritera arbete före fotbollen och 2012 sades kontraktet upp under en ömsesidig överenskommelse. I S:t Neots sörjde man Moores beslut men visade stor uppskattning för vad han åstadkommit under sin tid i klubben.
Ordförande Mike Kearns kommenterade Moores avsked i The Hunts Post.
” Stefan has been a great ambassador for the club and has helped us in our project. We are not going to put him on the transfer list, we are quite happy to let him find a new club closer to home. He deserves that after all he has done for us. There will certainly be plenty of clubs after him.”
Och Kearns fortsatte:
” From the day I signed Stefan Moore, he has been a role model for the club and clearly helped put us on the footballing map, I doubt if I will ever make a better signing than Stefan Moore.”
Tränare Dennis Greene som tidigare under året lämnat posten som tränare twittrade:
”Good luck, Stef. Massive loss, best non-league striker and an inspiration to fellow teammates. Gobsmacked”
Det skulle bli tydligt att det inte bara var Dennis Greene som ansåg att Stefan Moore var den bästa anfallaren i Non-League. Kort efter att Moore lämnat klubben började klubbar kontakta honom och redan samma år skrev han på för ett annat Southern Football Leaguelag, Learmington FC, och slog till med ett hattrick redan i debuten.
År 2012 skulle bli det märkligaste året i Stefan Moores karriär då han i december skrev på för Conferencelaget Brackley Town FC i ett avtal som innebar att han ägdes av både Brackley och Learmington. Under säsongen spelade Moore både i The Conference Division (nivå 6) och Southern Football League (nivå 7) och skulle nå framgångar med båda klubbarna. När säsongen skulle summeras hade Moore nått en play-offplats i The Conference med Brackley Town och vunnit Southern Football League med Learmington samma år.
Säsongen 2013/14 ägdes han bara av Brackley Town och gjorde 12 mål på 19 matcher för att i maj 2014 återigen skriva på för Learmington FC. I december skrev han på för nykomlingen i The Conference Division, Solihull Moors, och år 2015/16 var han med och vann divisionen för första gången i klubbens historia. Moore som i skrivandets stund är 32 år gammal återfinns än idag i Solihull Moors i The National League (nivå 5) och har i och med upplyttning 15/16 spelat i alla divisioner i det engelska ligasystemet förutom League Two.
Stefan Moores historia avspeglar på många sätt den tuffa verkligheten som fotbollsproffs. I en värld som byggs upp av ögonblick finns det inte tid att tveka. Hänryckta av fotbollens enkelhet kan vi ibland glömma vad som gömmer sig bakom ridåerna. De enorma investeringarna som förvandlar fotbollslag till företag och sätter enorm press på spelare att leverera. Företag som, drivna av resultat och inte människoöden, skapar en värld utan tålamod, bara otålighet.
Varje dag gör unga människor uppoffringar för att nå sin dröm som fotbollspelare och när de väl når dit blir varje minut avgörande. Är man inte stark nog kan drömmen snabbt bli till ett svart hål. Ett helt ungdomsliv av träning och slit summeras upp i sekunder och minuter. Korta ögonblick som kan förvandla år av målmedvetenhet till år av meningslöst slit. Att som tonåring bära på den insikten kan krossa även det starkaste självförtroendet.
Stefan Moore var bara 18 år när hans framtid målades upp i tidningar runt om i landet. Men i ett underpresterande Villa med en hårt ansatt tränare blev chanserna få. Efter sitt debutmål hade han svårt att hitta målet och till slut var chansen borta. Men kanske var han bara ett ögonblick ifrån att hans karriär skulle ta en annan vändning? Hade Moore gjort mål på sitt friläge mot United den 26:e oktober kanske vi hade benämnt hans karriär i andra meningar?
Att vara samtida med en ung Wayne Rooney som kom att bli en av Englands bästa spelare genom tiderna gjorde inte saker och ting lättare. De båda var visserligen på samma plan i finalen i Youth Cup och Moore blev den som fick lyfta pokalen, men Rooney var på en egen nivå redan då. Att jämföra de båda var på många sätt orättvist och kanske var det de orimliga förväntningarna på Moore, efter att ha överglänst Rooney 2002, som var en av orsakerna till hans fall genom seriesystemet?
