STOCKPORT COUNTY - NÄSTA LUTON TOWN?
En av Countys stjärnor, Kyle Wootton, firar ett avgörande mål. Foto: Stockport County

STOCKPORT COUNTY - NÄSTA LUTON TOWN?

Motivation slår klass, tradition besegrar plast och pengar är inte allt. Det sistnämnda påståendet stämmer inte sett till fotbollens utveckling och visst har det tagit en konkurshotad klubb till en skuldfri och ljus framtid. Engelsk fotboll kan vara det vackraste som existerar, och det har Stockport dagligen bevisat för mig.

The original Hatters

Om man utgår från att County har gått från konkurshotade till att köpas upp och skuldsaneras av den livslånga supportern, entreprenören Mark Stott, den mest framgångsrika företagaren staden har haft, är underlaget för att göra en liknande resa mycket god.
En detalj jag hellre jämför är klubbarnas smeknamn, The Hatters. Båda städerna gjorde sig kända för sin tillverkning och export av hattar. Jag gör slag i saken och säger att Stockport är originalet då de faktiskt grundades två år tidigare, 1883, i jämförelse med Luton som grundades 1885.

Geografi och rivalitet

Stockport är ett blått lag från just staden Stockport i grevskapet Manchester, The Greater Manchester för att vara exakt. De har rivalskap med det andra blåa laget i regionen, nämligen Manchester City. Det låter mer logiskt när man förstår att de ibland huserade i samma divisioner innan City blev bländade av det svarta guldet. Rivalerna i modern tid är exempelvis Tranmere Rovers, Crewe Alexandra samt Rochdale AFC. Dessa rivaliteter är någorlunda lokalt förankrade. En rivalitet som bara har vuxit under de senaste åren på grund av tävlingsmässiga skäl är den som finns mellan County och det walesiska laget Wrexham, som sedan 2020 ägs av skådespelarna Ryan Reynolds och Rob McElhenney. Även klassikerklubbarna Stoke och Burnley har funnits med på den listan rent historiskt.

Sedan Salford City blev uppköpta av Valencias ägare Peter Lim och några av legenderna från Manchester Uniteds “Class of ‘92” 2014 har de förändrat klubbemblemet och gått från att vara klädda i orange textil, till att bära Fergie-rött. De har, likt Luton Town, klättrat snabbt genom det engelska ligasystemet och spelar sedan 2019/2020 i League Two. Salfords röda mot Stockports blåa gör detta till vad jag vill kalla “The Greater Manchester Derby”, men det som skiljer lagen åt väsentligt är supporterbasen. 

County säljer i princip alltid ut Edgeley Parks 10 852 platser och har under denna säsong ett snitt på över 9000 åskådare, vilket placerar dem på en fjärdeplats i publikligan. Om man tar arenans procentuella kapacitet i beaktning är de alltjämt i topp. 9000 åskådare i snitt är något som skulle betyda en topp tio-placering i League One.

  Edgeley Park
 Edgeley Park innan en match. Foto: Stockport County

Grundande, färgglada traditioner och det långa århundradet

Stockport har haft sitt namn sedan 1890 då The Hatters bytte namn från Heaton Norris Rovers som klubben döptes till vid grundandet 1883. Anledningen till namnbytet är som i så många andra fall att den engelska urbaniseringen gav Stockport en högre kommunal status. De är kända för att spela i blå tröjor med vita shorts men det är något som har förändrats under årens gång. Originalklädseln är precis som idag blått och vitt, men mellan 1890-1914 hade de olika varianter av rödvitrandiga tröjor med antingen röda eller svarta strumpor och vita eller blåa byxor.

1914 till 1931 var blå och vit tillbaka på tapeten, men det dystra 1930-talet satte verkligen nivån då de bar ett svartvitt kitt som skulle användas ända tills Winston Churchill död 1965. Hans död har absolut inget med färgbytet att göra, men historiska tidslinjer kan man aldrig få nog av. Den dåvarande ordföranden Vic Bernard tog vad som verkar ha varit ett definierande beslut för klubben, men efter hans avgång året därpå försvann County ner i fjärdedivisionen, och där skulle de stanna till det stora 1990-talet.

Stockport Countys ligaspel från 1883 till 1989 är en väsentlig del av deras historia, men det är något vi sparar till en annan gång. År för år, kapitel för kapitel.

Uruguay, Wembley och den nya eran 

1989 tog Uruguayanen Danny Bergara över County efter att ha lämnat rivalen Rochdale. Bergara inledde för övrigt sin tränarkarriär genom att leda Luton Towns ungdomslag från 1973-1978. Samma säsong gick de upp till tredjedivisionen för första gången på över två decennier och nästkommande årtionde är något som för evigt är skrivet i stjärnorna. 1992 gick Stockport till final i det som idag är känt som EFL Trophy. (Inte att förväxla med EFL Cup/ligacupen) Det gjorde Bergara historisk som den första sydamerikanen att leda ett engelskt lag på Wembley. Vägen till finalen är även ihågkommen för vinsterna över rivalerna Crewe och Burnley. Väl på den engelska nationalarenan förlorade de med 1-0 mot antagonisten Stoke inför cirka 50 000 åskådare. Surt i dubbel bemärkelse med andra ord. Han skulle leda The Hatters till ytterligare tre finaler på Wembley, varav nästa års EFL Trophy och två playoffs. Tyvärr förlorade Stockport samtliga tre matcher, men det gör inte bedriften mindre imponerande. Bergaras humör var till hans fördel på bänken men inte alltid vid sidan av planen vilket tydliggjordes 1995 då han sparkades efter ett uppmärksammat storbråk med ägaren Brendan Elwood.

    Danny Bergara
 Danny Bergara under sin första tid i County. Foto: Stockport County

Dave Jones tog över klubben och framgångarna hade bara börjat. 1996/1997 gick Stockport upp till Championship och tog sig till semifinalen av ligacupen efter att ha besegrat tre Premier League-lag, innan de slutligen föll mot Middlesbrough med 2-1 över två matcher. Året därpå kan nog de flesta Manchester City-supportrar återberätta i detalj med gråten i halsen. Det är säsongen då Stockport slutade på en stark åttondeplats, endast två platser från playoff till Premier League och därtill deras bästa placering någonsin under sina första 115 år. City däremot försvann ner i tredjedivisionen för första gången. Stockport höll sig kvar i Championship till 2001. Klubbens bästa årtionde hittills var till ända och därmed även framgångarna, åtminstone för denna gång.

Ekonomiska problem, hajar, rugby och Ganon

The Hatters drogs med stora ekonomiska bekymmer, och efter uttåget ur Championship och sedermera raset till League Two blev Elwood till slut tvungen att sälja County 2003 till rugbylaget Sale Sharks. Det är något den forna ägaren ångrar djupt än idag, men samtidigt gick det inte att förhindra i det läget de försatt sig i. Det är dyrt att spela i de högre divisionerna, men det är dyrare att åka ur. Sale Sharks köpte upp Stockport primärt för att kunna äga och spela på Edgeley Park. Detta ledde till att ett nytt bolag bildades, där County, Sharks och arenan ingick.

Det var ingen lyckad kärleksaffär, varken ekonomiskt, tävlingsmässigt eller sett till supportrarnas förtroende och efter två tunga år sålde klubbens nya ägare Brian Kennedy The Hatters till en stiftelse styrd av klubbens supportrar. 2005 anställdes den förre storspelaren och legendaren Jim Gannon som huvudtränare för första gången. Hans första av tre sejourer varade mellan 2005-2009. “The ghost” spelade hela 1990-talet i Stockport och mäktade med över 500 matcher, men Gannons betydelse är för viktig för att på ett respektabelt sätt kunna beskrivas i några enstaka rader och kommer att få ett helt eget reportage vid ett senare tillfälle.

 
 Jim Gannon under sin senaste tränarsejour. Foto: Stockport County

De kommande åren var successivt i en uppåtgående spiral för League Two-laget County då de missade playoff på målskillnad under Gannons första säsong för att därefter ta sig till finalen på Wembley året därpå. I finalen stod rivalen Rochdale för motståndet och Stockport lyckades vända ett tidigt underläge för att senare vinna matchen, vilket betydde att de skulle spela i League One 2008/2009. Rent resultatmässigt klarade sig Stockport bra i den engelska tredjeligan, men i april 2009 hamnade County under tvångsförvaltning på grund av obetalda skulder och skatter. I maj fick det av samma anledning tio poängs avdrag vilket placerade dem en pinne över nedflyttningsstrecket. Den hetlevrade och populära huvudtränaren Jim Gannon valde därför att avgå vid säsongens slut för att klubben skulle slippa behöva betala hans lön och ha en chans att överleva. Det är värt att nämna att han tackade nej till att ta över Brighton tidigare under säsongen för att inte överge skeppet.

Non league football, lokal stolthet och vägen tillbaka

Ett nybildat konsortium tog över Stockport 2010, men nya ägare betyder inte alltid att framtiden är ljus. I detta fall var det tvärtom. County åkte även ur League Two med buller och brak säsongen därpå, och nu var de utanför det engelska ligasystemet för första gången någonsin under sin då 127-åriga existens! Det är inte svårt att se varför det gick som det gjorde när flera försök till ägarbyte misslyckades under de nästkommande åren och den första tränaren under Conference League-eran var en person utan tidigare erfarenhet, nämligen den tidigare storspelaren Dietmar Hamann. Efter enbart ett halvår på posten med ett lag på nedflyttningsplats fick Hamann abrupt lämna klubben. Stockports supportrar skrek sig hesa för att Gannon skulle komma tillbaka. Hans återkomst ledde till att County överlevde nedflyttning och troligtvis en hänsynslös likvidering.

 
Framtiden är ljus för Stockport. Foto: Stockport County

2012/2013 är också ett år som går till historien på gott och ont, mest ont för att vara ärlig. Sale Sharks omlokaliserade sig till Salford vilket betydde att Stockport återigen blev den enda hyresgästen på Edgeley Park, för första gången på nästan ett decennium. Det var emellertid det enda positiva med säsongen. I januari 2013 fick en 30-årig redaktör från en fotbollsrelaterad tidning vid namnet Ryan McKnight jobbet som VD, vilket resulterade i minst sagt ökad personalomsättning. Först sparkades Gannon, vilket betydde att han lämnade jobbet som manager för Stockport en andra gång. Spelåret avslutades med att ytterligare två managers fick komma och vända i dörren de sista två månaderna. Stockport flyttades ner för tredje gången på fyra år och därför skulle husera i den engelska sjättedivisionen säsongen 2013/2014. Det innebar också att The Hatters förlorade sin status som proffsklubb. I maj 2014 avgick McKnight efter att klubben misslyckades med att nå en uppflyttning, och 18 månader senare var mittbackslegendaren Gannon tillbaka för sin tredje tränarsejour i januari 2016. Efter tre försök nådde Stockport inte bara playoff, men även en förstaplats i sjättedivisionen 2019, vilket resulterade i att Gannon vann Countys första ligatitel på 52 år. Han var nu odödlig.

Stotts era - nutid och framtid

Jag vill påminna er om ingressen. Pengar köper inte stil, traditioner eller klass, men pengar är allt viktigare i dagens fotboll. Som en avstickare kan man säga att pengar ger dig titlar, men det ger dig inte kärlek och lojalitet. Spelar det någon roll om pengarna som investeras kommer från en oljeshejk med obegränsade resurser eller på ett mer organiskt sätt? En ägare ska väl ändå investera i klubben? Jag ger er inga facit, men döm själva. Det finns vissa ägare som ser klubben som enbart en ekonomisk investering och en ytterligare marknad att utforska, medan andra ägare ser kärleken till klubben som deras livselixir.

Mark Stott är förmodligen utöver sitt livslånga supporterskap för County, Stockports mest kända och framgångsrika entreprenör någonsin. Det är en sak att köpa upp en klubb för en billig peng, vilket jag ioförsig inte har någon aning om då den totala summan inte har avslöjats. Det vi vet är att Stott efter sitt övertagande 2020 sanerade klubben på skulder uppåt 80 miljoner kronor och såg till att County kunde uppgradera sin träningsanläggning. Hans uttalade mål var inte att öknen skulle blomma, men konstigare saker har skett. Stott ville få County att känna framgångarnas glädjerus igen, för trots att de hade varit i ett obskyrt läge under ett helt årtionde var de fortfarande där. Stott har hört varje högljudd ramsa, för han var med och sjöng. Framgångar kommer att diskuteras här och i mängder av framtida texter. Det viktiga att ta med sig här är att framgång är en treenighet. Själen finns hos supportrarna, kämparandan finns hos spelarna och “köttet” finns hos ägaren. När alla tre delar lever i harmoni med en ägare som både är “kött” och själ, då är inga ribbor för höga.

  
Mark Stott 2020. Foto: Stockport County

Säsongen 2019/2020 var överlag en bra upplaga för Stockport, men förstördes totalt av pandemin. När ligan avbröts under våren låg County på en playoff-plats, men då inget slutspel skulle spelas flyttades de fyra bästa lagen upp och resterande lag fick bittert drömma vidare ett år till. Året därpå, i januari 2020/2021 gick The Hatters och Gannon skilda vägar trots att de för tillfället låg på en stark fjärdeplats. Dave Rusk blev ett kortvarigt val som nästa manager och i november 2021 bestämde sig Stott för att det finns en bättre Dave för tränarposten.

Dave Challinor, som spelade över hundra matcher för klubben 2002-2004, blev blåvit tränare den andra november 2021 när de stationerade sig på en niondeplats i National League. Under sina första 23 matcher förlorade han bara en enda gång. Challinors första halvår resulterade i att han blev utsedd till årets tränare i ligan, men ännu viktigare var att 11 år utanför det engelska ligasystemet äntligen hade kommit till ända!

  
 Manager Dave Challinor med en av flera utmärkelser under säsongen 2023/2024. Foto: Stockport County


Under sin nykomlingsäsong 2022/2023 var Stockport det stora skrällaget och lyckades i gammal Bengara-anda ta sig till playoff-final. Väl i finalen ägde de spelet och tog en tidig ledning. Trots det var nerverna nog lite för starka och Carlisle United vann till slut på straffar.

Just nu befinner vi oss i slutspurten av säsongen 2023/2024 och jag kan med säkerhet säga att County är bättre än de någonsin har varit tidigare. De ledde länge ligan, och även om de troligtvis tappar förstaplatsen till blågula Mansfield kommer de nog att greppa någon av de andra två direktplatserna till League One. (Peppar peppar) Ekonomin är stabil, skulderna obefintliga, supporterbasen stark och framförallt är truppen (enligt en subjektiv skribent) för bra för den här nivån. Stockports förmåga att förädla talanger och lyckas plocka in spelare från en högre hylla är två tredjedelar av förklaringen till varför truppen går som tåget. Den tredje faktorn stavas P-A-D-D-Y M-A-D-D-E-N. Kaptenen, irländaren och anfallaren hade troligtvis klarat av att slå sig in i Championship, vilket hans meriter argumenterar för. När storväxta anfallare som Olaofe och Wootton blev för bra för att peta trodde nog många att han skulle förpassas till bänken, men han behåller sin startplats. Om Madden inte står längst upp i planen och ger försvarare en irländsk fylla så är han tian som länkar samman laget mellan mittfält och anfall.

En spelare man lätt bara ser förbi är målvakten, och jag vill säga att Ben Hinchliffe är av virket som inte tillverkas längre. 36-åringen kom till Stockport när de var på botten och har åtta år senare gjort nästan 400 matcher i klubben. Precis som Madden har han varit direkt avgörande.

  
Hinchliffe och Madden. Foto: Stockport County

För att besvara min egen fråga: Är Stockport County nästa Luton Town? 

Nej, Lutons resa var otrolig, men Stockports berättelse handlar inte om att färdas upp i seriepyramiden. Stockports berättelse är mycket viktigare än så. 

141 år ung. Stockport är historia, Stockport är framtiden. Stockport är nuet.

Joel Goldman2024-03-22 16:00:00
Author

Fler artiklar om Stockport