SwedeWolves 20 år - fyra dagar kvar
Partytåget: Stanstead - Wolverhampton, april 2003
Kenta minns tillbaka....
Torsdag 3/4 Kl: 06.45,
"Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade åååår". Så börjar denna dag, i sångens tecken, vilket ska visa sig vara det som de närmaste dagarna kommer att fortsätta i. För tillfället riktat till min son Ozkar, det är hans 7-årsdag. För sången står jag (pappa Kent), Paula & dotter Jennifer. "Pappa, glöm nu inte en matchtröja till mig när du åker till Wolverhampton" är bland det första han kläcker ur sig, väldrillad eller? Frukost serveras och sen iväg med juniorerna till skolan. "HI HO Silver Lining" dånar i huset medan jag och Paula packar våra väskor, det börjar kännas riktigt nära nu.
Kl: 10.00,
Chauffören kommer för avfärd mot Skavsta flygplats, Nisse är det som kommer, SwedeWolves-medlem han också. "Öhh! Du Paula, ska vi inte ha med lite färdkost" frågar jag. "Jo, självklart" svarar hon. Jag går och hämtar 2 flak öl som vi tar som handbagage.
Kl: 10.45,
Stort kramkalas på flygplatsen, stockholmarna anländer med flygbussarna. Vi - Kenta, Paula, Micke, Karin, David, Anders & Stefan checkar in och går till vänthallen: "We are Wolves, We are Wolves, We are Woooooooolves". Inne i vänthallen sitter Herman och ser "snygg" ut. Då var det dax för lite extra frukost, välkomstdrinkar serveras ur handbagaget. Planet lyfter endast 20 min försenat vilket känns riktigt bra för vi vet att det sitter tre glada människor på Stanstead och väntar på oss. Vi landar på utsatt tid i Stanstead (måste ha varit medvind). Då ska jakten på bagaget börja och det går bra, sen var det de där glada människorna från södra Sverige som ska hittas. Då ringer det i telefonen och med bred skånska får man någon Wolvesramsa vrålad i örat, dom var hittade.
Vägbeskrivning till närmsta bar på flygplatsen ges i luren. När vi sen kommer fram dit så har Fredde, Magnus B och Oskar köpt in 3 stora tillbringare med öl. "DRICKA ÖÖÖL" (klapp klapp klapp), "DRICKA ÖÖÖL" (klapp klapp klapp). Hur ska detta sluta? Skitsamma, början är ju kanon. En härlig återförening med sydstatarna var det (man kan bara älska alla dessa Wolvesfans). Nu börjar en diskussion om hur vi ska ta oss till Wolverhampton, Magnus B hade försökt att få några att köra oss till Wolverhampton, men ingen var sugen, konstigt va? Nästa mycket smarta förslag var att vi skulle hyra bil, nja efter några tillbringare öl samt färdkosten så var det ingen som ville. Efter att ha suttit runt bordet och småsnackat om allt och inget, så blev det lite småbråttom att hinna med direkttåget till Wolverhampton.
Vid det här laget så hade tidsperspektivet helt försvunnit. Fort som f-n ner till biljettluckan för att inhandla biljetterna, här klev den stora göteborgaren fram, den gode Magnus B och förhandlade fram någon konstig barn/gruppbiljett för 20 pund tur/retur. Bort mot perrongen för att kliva på Vargatåget, vilket var ett tåg av modellen anabola rälsbussar (fint var det iaf). Glada i hågen så hittar vi 11 lediga platser (4+4+2+1) helt intill varandra. Vi langar upp packningen på hyllorna, till allas förtjusning så jag tar fram handbagaget och hivar upp det på de två borden. Alla är som kalvar på vårbete, det snackas om förra resan, laget och när Supportercupen kommer på tal så tar Fredde fram hela matchstället och delar ut dom till allihopa, samtliga tar på sig matchtröjorna. "O, A, O-A-E, WE ARE SWEDISH WOLFSARE" ekar i tåget.
Konduktören kommer för att klippa våra biljetter och vi blir lite nervösa på hur han ska reagera, men han har bara ett litet flin på läpparna efter utfört jobb. "Konduktöööörn, konduktöööörn, konduktörn, konduktörn, konduktörn". Jag tror inte någon av oss märkt att vagnen vi sitter i har fler passagerare än oss, vilket är lite konstigt eftersom halva ligan for ur tåget för att röka så fort det stannade till vid någon station. "Rökpaus" (klapp klapp klapp).
Mitt uppe i allt sjungande och diskuterande så dyker hon upp, hon med stort H, tilltuggs-försäljerskan. Hon fastnade nog hos oss i 20 minuter första varvet varav vi köpte i stort sett alla chips och all vodka. Hon blev den första engländaren som fick lära sig den fina svenska kulturen BANDYKAFFE. Med ett brett flin på munnen så serverade hon kaffet samt vodkan, "BANDYKAFFE" (klapp klapp klapp), men hon hade som de flesta i England blandat i mjölk, hur hon nu kunnat göra det utan att jag sett det, det vette f-n. BUUUUUUUUU.
Stämningen på tåget blev ju inte sämre av lite bandykaffe & chips. När hon lite senare kom tillbaka så bokstavligen tömde vi vagnen på allt ätbart och drickbart, i och för sig så hade vodkan tagit slut redan på första stoppet så nu fick det bli lite mer sofistikerat dricka till kaffet, whiskey och konjak. Vi frågade vad hela vagnen skulle ha kostat om vi köpt den redan från början och fick till svar 200 pund, räkna med att det blir ett inköp på nästa resa. Hon berättade att hon kom från Nottingham och fick ett öronbedövande "BUUUUUUUUU" samt en hejarramsa (så klart!) "ROBIN HOOOOD, ROBIN HOOOOD, ROBIN HOOD, ROBIN HOOD". De andra passagerarna i vagnen var ovanligt oberörda, ja till och med lite smått leende.
Vid nått tillfälle under resan så började någon av oss (Fredde eller Magnus B tror jag) att nynna på någon gammal schlagerlåt och vi andra var inte sena att haka på. 11 vuxna svenskar mitt i en tågvagn på väg till fotbollsmeccat Wolverhampton vrålar Anna Books "ABC" & dansar omkring. Sångerna avlöser varandra: "Diggiloo", "Främling", osv. Den bästa var nog "Ska vi plocka körsbär i min trädgård?”, en helt underbar syn.
Vid detta tillfälle så sätter jag mig ner för att hämta andan bredvid en stackars ung engelsman, vi börjar samtala och jag frågar han "Do you have any schlager-SM in England?”. Han fattar inte nått. Jag tjatar vidare om denna världsviktiga fråga varav någon ur SwedeWolves vrålar "Eurovision Song Contest!". Då nickar den stackaren och säger "Yes, we have". Detta fick vara avslutet på vårat mycket givande samtal. Undrar vad han tänkte?
Vi börjar nu närma oss Wolverhampton så Fredde kläcker ur sig att vi kanske skulle ta att byta om till kortbrallor och matchstrumpor så att vi har hela matchstället på oss, och det gjorde vi. Jag hade till och med dobbskorna med mig, så dom åkte på dom också. När vi sen anlände till Wolverhampton så måste både den ena och andra lyft på ögonbryna när det stormar ut 11 skitsnygga svenskar ur tåget i full fotbollsmundering, redo för "match". Efter detta så fortsätter äventyret i Wolverhampton med alla dessa helt underbara människor.
JAG ÄR KÄR.
====
Läs även:
SwedeWolves 20 år – fem dagar kvar
SwedeWolves 20 år – sex dagar kvar
SwedeWolves 20 år – sju dagar kvar
SwedeWolves 20 år – åtta dagar kvar
SwedeWolves 20 år – nio dagar kvar
SwedeWolves 20 år – tio dagar kvar
