SwedeWolves 20 år - sju dagar kvar
Några minnen från 20 år med Swedewolves
Under hela min uppväxt på 70- och 80-talet var det enormt sällsynt att man stötte på någon annan som höll på Wolves. Jag kan inte ens minnas att det någonsin hände. Såg Wolves i London 1983, var första gången på Molineux 1989, och därefter såg jag en match i London 1991. Men fortfarande varken såg man eller hörde talas om några andra svenska wolvesare. Inte ens när jag såg Wolves i Sverige 1993, 1994 och 1999 fick jag någon direkt kontakt med andra svenska supporters, men nu hade jag i alla fall insett att det nog fanns en handfull till.
Jag minns inte exakt vilket år det var och jag minns inte hur det gick till, men jag fick i alla fall reda på att det hade startats en svensk supporterklubb. Det där lät intressant men det tog ändå ett tag innan jag blev medlem i Swedewolves. Tror det var år 2000, så jag har alltså inte varit med från starten, och utan tvekan har medlemskapet förändrat mitt liv. Jag har varit på träffar i Stockholm, Göteborg, Malmö och Köpenhamn - alltid lika trevligt.
De härliga åren med supportercupen i Malmö har skapat minnen för livet. De första medlemsresorna var fantastiska. Alla roliga stunder framför datorn med radio och chatt med andra medlemmar under matcher har alltid tillhört veckornas höjdpunkter. Det går säkert att räkna upp hundratals kul saker som hänt både under organiserade medlemsresor och under andra mer privata resor i mindre grupp. Sportsöndagen på Wheatsheaf, alla roliga tester av det typiskt brittiska som vi återgav på vår blogg med "ibland" lite skruvande på sanningen, söndagsquiz på Clarendon, nyårsafton på Combermere osv. Går ju inte återberätta allting, så jag väljer ut några roliga händelser från medlemsresorna på 00-talet:
Puben Varsity i Wolverhampton. Vi sitter ett gäng och dricker öl, jag och Kenta spelar blockflöjt hellre än bra (ja, vi hade med oss blockflöjt i packningen!), Sir Fredde tycker det är dags att byta ut ölen mot starkare saker och är sugen på shots. Turkisk peppar är en bra smak och Fredde går fram till bardisken och beställer. "- I want turkey with pepper!". Bartendern förstår inte och Fredde tvingas upprepa sin beställning flera gånger. "- Turkey with pepper!!". Till slut går bartendern och hämtar menyn (såklart). Jag minns inte om det blev några shots, men jag antar det eftersom jag inte minns.
Stansted till Wolverhampton med tåg. Vi är ganska många som åkt från olika svenska flygplatser med RyanAir och har landat ungefär samtidigt. Efter några öl på flygplatsen var det dags för samordnad tågresa. "Mjölktåget" på 4 timmar till Wolverhampton och det konsumerades en hel del. När vi började närma oss vårt mål kläcks den briljanta idén att vi bör göra entré i Wolverhampton på det lite finare sättet. Sir Fredde har baxat med sig en stor bag innehållande dräkterna som tidigare använts under supportercupen, och vi bestämmer oss för att klä upp oss. Matchställ på och det blev nog många huvudkli från lokalbefolkningen när ett helt fotbollslag stövlar av tåget i Wolverhampton. full mundering på, förutom att vissa av oss bar lågskor eller andra ej lämpliga dojjor för fotbollsspel. Svårt att beskriva för den som inte var med, men det där var verkligen helknas...och kul.
Besök på Compton och träningsanläggningen. Vi är några stycken som promenerat ut dit i solskenet en härlig dag och när vi kommer dit är grinden som vanligt stängd. Vi vet inte om det är träning men vi vill i alla fall försöka komma in. Då måste man ringa på porttelefonen och jag får ansvaret att sköta snacket. Vi trycker på knappen några gånger och en kvinna svarar. Jag är normalt hyfsad med språket men denna gången får jag bara fram frågan "Is it training today?". Kvinnan svarar undrande och jag upprepar "Is it training today?" som i hennes öron naturligtvis låter som "is it raining today?". Kvinnan undrade nog i vilken låda mina bestick hade hamnat, och de andra runtomkring började skratta. Jag lyckades byta till "Are they training today?" och vi kom faktiskt in till slut.
Irländska puben på Compton Road. Satt och pratade med en lokal luffare och försökte imponera genom att säga att jag hade varit på preseason i Norge. "Have you been to prison in Norway?", sa luffaren och sken upp. "I have been to prison in Sweden. Långholmen". Och genom ett litet missförstånd kände den fotbollsointresserade luffaren plötsligt gemenskap med oss och vi fortsatte prata.
Åren har rullat på och det är alltid lika trevligt att vara wolvesare. Det har blivit många många resor även utanför de organiserade medlemsresorna, man har lärt känna locals, man har varit på många olika arenor genom åren. Vi är några som träffas på somrarna, man skickar sms till varandra och man hörs ibland även om saker som inte är Wolves-relaterade. Man träffar medlemmar över en fika eller en öl när man är på resande fot i annan svensk stad, och överallt möter man alltid lika trevligt folk. Kort sagt har Swedewolves gett massor med nya och härliga vänner, och jag kan inte nog beskriva hur tacksam jag är över att få tillhöra denna underbara gemenskap. Tack alla.
===
Läs även
SwedeWolves 20 år - åtta dagar kvar
SwedeWolves 20 år - nio dagar kvar
SwedeWolves 20 år - tio dagar kvar
