Tack för allt Gary Cahill!
En Kungsblå hjälte tackar för sig.
Den 19:e December 1985 föddes en pojke i Dronfield utanför Sheffield. Den lilla pojken kom att älska fotboll och tog sig ofta till Hillsborough för att se Sheffield Wednesday som han lärt sig av sin far att hålla nära hjärtat. Favoritspelaren var Des Walker, en benhård mittback som aldrig la fingrarna emellan i sina 310 matcher för Sheffield Wednesday. Han representerade även England vid 59 tillfällen och spelade i 2 världsmästerskap samt ett europamästerskap för sitt land.
Inte kunde väl lilla Gary Cahill tro att han någonsin skulle nå samma nivå, eller uppnå samma saker som Des Walker. Det gjorde han inte heller, han överträffade Walker med råge.
Karriären började i AFC Dronfield innan han som 15-åring snappades upp av Aston Villa och sattes i ett av klubbens ungdomslag. Cahill, som i Dronfield spelat som central mittfältare, fick en rejäl smäll av puberteten i samband med flytten till Villa och sågs som en utmärkt mittback på tillväxt. 4 år spenderades i Aston Villas ungdomslag innan det var dags för en utlåning till Burnley. I Burnley kom genombrottet i seniorfotboll där han var ordinarie under Championship-säsongen 04-05 och vann pris som både årets unga spelare och årets spelare i slutet på säsongen.
Året därpå kom chansen i Aston Villa och Premier League. Det blev totalt 28 matcher i den vinröda tröjan och hans enda mål var något att minnas. En klockren bicicleta i det heta Birminghamderbyt våren 2006 som Aston Villa sedan vann 3-1.
Året därpå var det dags för ytterligare ett lån till Championship, denna gång till Sheffield United. Det blev dock endast en kort sejour med 16 matcher under bältet innan Cahill kallades hem för att säljas i Januari. Bolton, Birmingham och Besiktas slogs om den unge mittbackens signatur och valet föll slutligen på Bolton. I Januari 2008 köptes Cahill in av Bolton Wanderers för 5 miljoner pund. Cahill hade en fin period på 4 år i Bolton där han på allvar etablerade sig som en Premier League-spelare. I Januari 2012 var det dock dags att flytta på sig igen. Med endast ett halvår kvar på kontraktet flockades klubbar som Arsenal, Man Utd, Tottenham och Chelsea kring mittbacken som imponerat stort under flera säsonger i bottenlaget Bolton. Slutligen var det Chelsea som kom med ett acceptabelt bud på 7 miljoner pund och flytten bar av till västra London. Chelsea som spelade knackigt under Andre Villas-Boas var i starkt behov av förstärkning i försvaret och en talangfull Engelsk mittback för nästintill kaffepengar var en no brainer för den sportsliga ledningen.
Gary Cahills första halvår i Chelsea var nästan sagolikt där han i ett skadeskjutet lag etablerade sig fort och spelade en monumental roll i det laget som reste sig på nio vid otaliga tillfällen och gjorde det omöjliga. Först tog man en FA-cup titel på Wembley för att veckan efter besegra Bayern Munchen, i Munchen, för att bärga hem Europeisk fotbolls finaste pris till London för första gången.
Cahills andra säsong fortsatte han att vara ordinarie när Chelsea gick hela vägen i Europa League och slog Benfica i finalen.
Säsongerna som följde under Jose Mourinho behöll Cahill sin plats bredvid John Terry i mittlåset och var ordinarie när ligatiteln bärgades 2015 tillsammans med ligacupen. Även Antonio Conte såg en försvarare i Gary Cahill och även under Contes rekordbrytande ligatitelkampanj var Gary Cahill ett givet namn i startuppställningen. Förra säsongen blev Cahill utsedd till lagkapten och fick dela med sig lite av speltiden med Antonio Rudiger och Christensen. Även denna säsong blev det en titel då Manchester Utd besegrades på Wembley i FA-cupfinalen.
Nu står Gary Cahill utanför laget, en falnad bild av sitt forna jag. 9 framträdanden på hela säsongen och fick futtiga avslutande 3 minuter framför sin hemmapublik mot Watford. Ett tråkigt slut för en av de mest framgångsrika spelarna i Chelseas historia. Oavsett vad internetkrigarna säger så fick Gary Cahill dock det avskedet han förtjänade av de supportrarna som betyder mest, de som stöttat honom i medgång och motgång på plats på arenor i hela världen.
Premier League 2 gånger
FA-cupen 2 gånger
Ligacupen 1 gång
Europa League 1 gång
Champions League 1 gång
Meritlistan är inte dålig och utöver detta noteras Cahill för 290 framträdanden och 25 mål i den Kungsblå tröjan. 61 landskamper och även representerat England i 2 europamästerskap samt 2 världsmästerskap.
Stamford Bridge hade inte glömt.
Personliga minnen hos undertecknad som aldrig suddas ut är en sista minuten-brytning mot Cardozo i Europa league-finalen efter Ivanovic sena ledningsmål 2013, en brunkig kvittering på Anfield i en 2-1 seger 2014, en sinnessjuk volley på White hart lane i ett rafflande derby som slutade i 4-2 seger 2012 och ett avgörande mål på Brittannia stadium mot Stoke i den 87:e minuten 2017 som höll Chelseas marsch mot titeln igång.
Den lilla grabben från utkanten av Sheffield vann Premier league, Champions league, Europa league, FA-cupen, Ligacupen, representerade England i 4 mästerskap samt gjorde 2 landskamper mer än sin stora idol.
Tack för allt Gary Cahill, jag må ha svurit över dig men jag kommer aldrig sluta älska dig eller glömma vad du gjort. Hoppas du får lyfta ytterligare en titel innan det är dags att gå vidare i karriären.
I slutet av denna långa historia kan den lille Gary som numer är 193 cm lång egentligen bara ställa sig själv en enda fråga:
Who the fuck is Des Walker?
