Tack! Tomas Rosicky
Jag satt på Emirates Stadium i söndags och sjöng med i "Super, Super-Tom, Super, Super-Tom, Super, Super-Tom, Super Tom Rosicky". Han fick en "Guard of Honour" av spelarna och vandrade runt arenan med ett leende, tårar i ögonen och tackade för sig. Att hans tid i klubben är förbi är solklar och inte minst förkunnade Wenger det i orden kring sista matchen "ja, om vi inte hade haft något att spela för, så hade Rosicky fått spela".
Tjecken med smeknamnet "den lille Mozart" eller "Dumpling" avslutar sin tioåriga séjour i Arsenal och vi tackar väldigt väldigt mycket för en härlig tid i klubben.
Kanske minns man mest målet mot Spurs i April 2014. Oxlade-Chamberlmain släpper bollen, som går till tjecken, som dundrar in den bakom Lloris. Det var ett sådant där mål som nästan bara Rosicky kunde göra. En klockren träff, en knivskarp träff som gick i rätt riktning. Han är duktig på det, Tomas Rosicky. Skottet, passningsblicken och den offensiva kvaliteten - det är adelsmärket, som man kommer att komma ihåg från hans tio år i Gunners. Tio år i Gunners - det är inte massor av spelare som gjort så många år och som han sade efter matchen mot Aston Villa "Jag har varit här ett tag och sett många unga spelare kommit till klubben och blivit stora spelare. En del är tack vare min närvaro och det är jag stolt över."
***
Bedrich Smétana skrev 1874 "Má Vlast"- en musiksamling i vilken melodin till "Moldau" finns. Moldau eller Viltava som floden heter på tjeckiska (be mig inte uttala det. Å försök inte för då vrickar ni hakan) och dess irrande och forsande lopp har ibland sammanknippats med Tomas Rosickys rörelsemönster på fotbollsplanen. Som en brusande flod som bara ökar och ökar i omfattning; som ett vattendrag som studsar oberäkneligt mellan stockar, stenar, stränder och gränder. Den flyter fram genom Böhmens berg, skogar och ängar och är kanske som allra störst när den passerar Prag , där den majestätiskt rinner under Karlsbron. Troligtvis har Tomas Rosicky badat där i sin ungdom? Troligtvis. Kanske är det av det vattnet han fått sin irrationalitet? Kanhända. Han föddes i alla fall 1980 i Prag och inledde sin karriär i mindre klubbar- verksägda sådana, som det var på 80-talets Tjeckien. Han plockades sedermera upp av Sparta Prags ungdomsakademi, vilket var rätt logiskt eftersom både hans far och bror tillbringat tid i klubben. Här utvecklades den unge Tomas till en begåvad mittfältare med en bra blick för spelet, bra skott och en uppsjö av idéer på planen. 1998 spelade han i A-laget och tre år senare växlade han för dåvarande rekordbeloppet för en tjeckisk fotbollsspelare till Borussia Dortmund. Prags egen "lille prins" hade fått en ny hemvist och nu skulle karriären ta rejäla tag. I Prag tog han två ligatitlar och
Hans karriär i Borussia Dortmund var växlande, men för det mesta omgärdad av framgång. Första året var han en av de mest pådrivande i det lag under Ottmar Hitzfeld som tog hem ligan. Hans sista ligatitel skulle det visa sig, men hans år 2001 kröntes ocksåa av att han valdes till Tjeckiens bäste spelare. En av tre sådana utmärkelser. Jag minns hans tid i Dortmund mycket väl. En enormt begåvad spelare, som - när han var som bäst - fullständigt kunde pulverisera ett motståndarmittfält med magiska passningar, smekningar och skott. En riktigt bra Playmaker i Tyskland på den tiden och den näst bäste efter Michael Ballack. Han var med Dortmund under fyra säsonger , spelade UEFA.cup-final, men var också med om några mindre charmanta år i BVBs historia.
2006 stod han inför kontraktsförlängning- men då dök Gunners upp och knyckte honom framför ögonen på en del spanska klubbar.
När han visades upp i Juli 2016 i Gunners tröja - kunde han då ana att han skulle få en "Guard of Honour" på Emirates Stadium runt klockan 17h00 den 15 Maj 2016? Högst troligen inte.
Men det har varit en högst oangenäm resa för Tomas Rosicky i Arsenals tröja. Inför varje år har man hoppats på att tjecken skall gå in och ta tag i det, få friska ben och börja leverera grandiosa löpningar, passningar och skott, men varje år- när han börjat få upp ångan - så har skadorna kommit. Det har inte bara varit en gång utan två, tre,fyra och fem gånger. Allt från hälsena till fotled, baksida lår och senast knä. Ändå har Wenger trott på tjecken och visade honom ett rejält förtroendebevis när han förlängde hans kontrakt när han var som mest skadad. 2008/2009 spelade han exempelvis inte alls. En frisk tjeck har i många matcher varit en rejäl vederkvickelse. Hans snabba vändning med bollen, hans offensiva driv påminde mig ofta om Davod Rocastle och Bobby Pires, som också hade samma inställning. "Nä, kladda med bollen, spela i sidled?.. inte alls, jag går framåt..". Sedan var de olika i sitt spelsätt på många andra sätt, men just tjecken hade den offensiva läggningen som man älskade och som var given Gunners med snabba omställningar, ett halvt lag som löpte framåt och en boll som ofta gick på ett snöre i en offensiv riktning. Sedan var han också en rejäl arbetsmyra. Man har sett inslag där han konstant försöker täcka ytor och täcka passningsmoment för motståndaren, vinner boll och vänder uppåt. Han hade mycket positiva egenskaper den gode Prag-pojken. Allt var dock inte gott och väl. Det tog en del tid för honom att återhämta sig efter skador, i många matcher när det var för tjockt på mitten, så föll han bort och var osynlig. Mot slutet av sin Arsenal-karriär så gav också snabbheten upp något och det tog lite längre tid.
Petr Cech kommenterade sin gode tjeckiske vän med "It’s been a great journey for him personally in the national team, at Dortmund and at Arsenal. It’s just a shame that Arsenal couldn’t have him on the pitch more often because he is a really talented player.He is one of those players who is great to watch but also great to play with. Every time you give him the ball, something happens.He moves the game forward and never slows it down. He always creates something.He creates opportunities for everyone else and that is one of his main strengths. As soon as you give him the ball you know somethin is happening". Att han varit en viktig del för de yngre laget, det nämnde han själv i sina avslutande ord, men en spelare som verkligen vet vad det innebär att hela tiden bli skadad och komma tillbaka är Jack Wilshere, som tackade sin läromästare med orden "This guy has been with me since the start of my career, through thick and thin and always showed me the way when things have been tough. (I’m) going to miss him around the place and even more on the pitch.It’s been a pleasure my friend and I wish you all the luck in the world". Kanske tar tjecken upp sin gitarr, som han ofta spelar på och sjunger några avslutande fraser som tack till fina orden. Tjecken var en omtyckt personlighet i laget och av Wenger, som ofta prisade hans förträfflighet och professionella attityd.
När vi nu tackar av Tomas Rosicky, så är det efter tio år av Arsenal-service. Totalt sett blev det 246 matcher och 28 mål. En Arsenal-legendar? 10 år i klubben och nästan 250 matcher.. ja det får man väl säga, men mest kanske han kommer att bli ihågkommen för två saker; dels sitt enorma mål mot Spurs, där han vräker in den bakom Lloris och dels för att han var i klubben i tio år och på grund av skadorna aldrig nådde sin fulla potential. Det har varit en ära att ha dig i klubben. Floden Moldau får fortsätta sin brusande färd, kanske tjecken också fortsätter sin färd inom fotbollen något år till. hans Arsenal-tid är dock över och vi tackar för den.
Moc dekuji, Tomás Rosícky